Är föräldrar till överviktiga barn sämre föräldrar än andra?

Ny forskningsrapport visar att det inte behöver vara riktigt så.

Det finns en väldigt vanlig uppfattning bland folk om att övervikt endast handlar om personligt ansvar och att alla feta människor bara är dumma, har dålig självkontroll, ingen kunskap om kroppen, är lata eller liknande.

En av de vanligaste och mest extrema formerna av den här uppfattningen tycker jag kommer fram i den tyvärr allt för vanliga formuleringen ”Det är ingen som håller en pistol mot deras huvud och tvingar dem äta det”. Den formuleringen är ju sann i sig, det sitter ingen med pistoler riktad mot alla överviktiga och feta. Men samtidigt är det en formulering som försöker införa en typ av falsk dikotomi. Falsk dikotomi innebär att du felaktigt reducerar ner en komplex fråga till att det endast finns två möjliga svar och sen försöker du tvinga någon att välja mellan de två.

I det här fallet är alltså tanken att du måste säga att allting bara beror på lättja och glupskhet eftersom det uppenbarligen inte beror på att människor blir pistolhotade. Gå inte på den dåliga retoriken…

Allting är väldigt komplext men beviset för att miljön är viktigast är överväldigande

Det är ingen tvekan om att övervikt är ett komplext problem. Jag tror att de allra flesta kan ta till sig att det i botten inte handlar om en persons gener eftersom våra gener så klart inte har kunnat förändras så drastiskt på endast några få generationer som överviktspandemin faktiskt har pågått.

I princip har övervikt gått från att vara någonting ovanligt på 50-talet till att idag drygt 65 år senare vara så vanligt så att det är fler med övervikt än det är personer som är undernärda. Här i Sverige är nästan precis halva befolkningen antingen överviktig eller fet och i USA börjar den siffran sakta men säkert krypa upp emot 70 procent.

Så det har definitivt skett en förändring som inte har med våra gener att göra. Det är någonting som gör att många människor idag helt enkelt inte verkar klara av att endast konsumera det vi behöver och mår bra av.

Och det är just i diskussioner kring den anledningen som du alltför ofta får höra självsäkra påståenden från personer som är övertygade om att det endast beror på folk själva. När jag var yngre så tillhörde jag själv den skaran människor, idag är jag glad att jag till stora delar har släppt den uppfattningen även om jag fortfarande kan komma på mig själv med att omedvetet tänka saker som jag sen medvetet måste rationalisera mig bort från att tänka. För nästan ett år sen skrev jag en artikel om det här med titeln ”Bara individens fel om han eller hon blir fet?” där du kan läsa om det och även mycket kring hur miljön påverkar oss alla till fel beslut.

Väldigt ofta i de här sammanhangen när man diskuterar individ kontra miljö så brukar någon ta upp övervikten hos barn, som även den ökat mycket under samma tid, och då fråga om man ska lägga samma skuld på dem? Är det till exempel barnets fel om hen är överviktig vid 6 års ålder?

Det nästan självklara svaret som den här personen får i dessa fall blir då istället att det är föräldrarnas ansvar. Att det helt och hållet är föräldrarnas fel att barnet väger för mycket. Det jag tänkte berätta om idag är en studie som kanske inte direkt fäller det argumentet rakt av, men den gör verkligen att man kan undra om de som pekar med fingrarna verkligen har fog för att de gör (eller skulle gjort) det bättre (1).

Är det din uppväxt eller dina föräldrars gener som styr din vikt mest?

Det man har gjort i studien är att man har tittat på hur mycket föräldrar påverkar BMI hos sina barn. Det finns mängder av studier som har gjort detta tidigare såklart och överlag kan man säga att smala föräldrar får smalare barn.

Det som däremot gör den här studien ganska unik är att man även har tittat på adoptivbarn. Om det är så att det faktiskt är föräldrarna som påverkar barnens ”chanser” för en hälsosam vikt så borde det inte spela någon större roll om barnet är adopterat eller det är biologiska barn. Om det däremot är så att barnen egentligen påverkas väldigt lite av deras föräldrar och det istället är barnens gener som styr så kommer adopterade barn att ha en BMI mer lik deras biologiska föräldrar och inte likna den som deras adoptivföräldrar har.

För den här studien använde man sig av en stor databas med människor från USA som slumpmässigt blivit utvalda. Bland denna stora grupp fann man drygt 11 000 familjer med barn på mellan 12-17 år. Av dessa familjer var det knappt 250 där barnet var adopterat. Det var sen den här datan man nyttjade för att se om det fanns någon skillnad i hur föräldrarnas BMI återspeglade sig i barnens BMI beroende på om barnet var adopterat eller inte.

Resultatet – adoptivföräldrar hade ingen inverkan på sitt barns vikt

Det som datan visade i den här studien borde vara en verklig ögonöppnare för många. Den visade nämligen att det inte fanns något statistiskt signifikant samband alls mellan föräldrarnas BMI och barnets BMI om barnet var adopterat.

Det innebär alltså att allt det där som folk säger om att allting är föräldrarnas ansvar blir väldigt uddlöst. Hur kan det vara föräldrarnas huvudsakliga ansvar när det uppenbarligen är så att föräldrarnas vikt (och där med underförstått livsstil om vi ska tro dessa personer) inte på något vis påverkar barnens vikt?

För att ge väldigt specifika siffror så innebar en ökning i BMI med 1% hos adoptivföräldrarna en ökad risk med 0,008% för barnet. Så det var verkligen ingen betydande effekt alls.

Inte heller när man tittade på förhållandet i form av att se hur stor risken var att ett barn skulle ha fetma om minst en av föräldrarna hade det såg man något samband alls hos adoptivbarnen. För barn som bodde hos sina biologiska föräldrar såg man däremot den vanliga riskökningen som i just det här fallet låg mellan ca 12-15 procent.

Då adoptivföräldrar ofta skiljer sig lite från andra föräldrar när det kommer till saker så som ålder, utbildning, inkomst och liknande så utförde man ytterligare analyser i de här studien där man hittade en matchande grupp bland de andra drygt 11 000 familjerna för att sen jämföra om det gjorde någon skillnad, men det hände i princip ingenting alls med resultatet.

Risken för astma ökade även för adoptivbarn

För att verkligen testa den data man hade så gjorde forskarna en mängd andra tester. Jag kommer inte att gå igenom alla här då det skulle bli en allt för lång text som egentligen inte handlar om ämnet men som exempel tänkte jag nämna att forskarna tittade på om risken för astma ökade hos ett adoptivbarn om en av föräldrarna som adopterat dem hade astma.

Man vet sen tidigare att många saker i miljön likt miljöföroreningar, avgaser, rökning, allergener i huset och annat kan bidra till en ökad risk för astma och det är därför ett bra test för att se om de data man hade i den här studien om familjerna var tillförlitligt.

Det man fann var att risken för astma ökade för alla barn i studien om en förälder hade astma och ökningen var i princip den samma oavsett om barnen var adopterade eller inte. Det här styrker studiens resultat då de faktiskt visar att saker som man att den omedelbara miljön runt omkring barnet faktiskt hade en inverkan.

Tidigare studier pekar åt samma håll

Det här är faktiskt inget resultat som sticker ut eller överraskar om man har följt med inom forskningen. Visst är det lite överraskande att adoptivöräldrar inte haft någon (signifikant) inverkan alls men tittar man till exempel på tvillingstudier som tidigare utförts så har man i dessa kommit fram till att upp emot 80-90 procent av en persons BMI kan förklaras av den personens gener, särskilt när barnet börjar komma upp i övre tonåren där alltså föräldrarnas kontroll minskat mer (2).

Det här är faktiskt inte heller den första studien som har tittat på vikten hos adopterade barn i förhållande till deras adoptivföräldrar. I diskussionsdelen till den här nya studien nämner man tre tidigare studier från 10, 20 respektive 30 år tillbaka som samtliga har kommit fram till liknande resultat. Föräldrar har väldigt liten inverkan på sitt barns vikt om barnet är adopterat (3, 4, 5).

Inga resultat är för sig själv vattentäta

Det här är givetvis inte vattentäta resultat. En grupp på 250 adopterade barn är inte tillräckligt för att vara ett hundra procent säker på att det inte sker någon påverkan. Samtidigt så är det fullt tillräckligt för att säga att om det hade skett någon stor påverkan så hade den visat sig. Om du till exempel vill påstå att det helt och hållet är föräldrarnas livsstil som styr barnets livsstil så borde du givetvis ändå ha sett en effekt när det gäller gruppen om 250 barn.

Det man istället kan argumentera för nu är att föräldrarna visst påverkar men att effekten troligen är ganska liten. Du har inget direkt starkt stöd för det påståendet som forskningen ser ut idag och från den här studien, men du kan i alla fall luta dig tillbaka mot att du inte tycker att forskningen är tillräckligt stark för att helt utesluta en effekt.

Det här innebär inte att man inte kan göra skillnad som förälder

En viktig sak att påpeka här som jag tycker är så viktig så att den förtjänade en egen rubrik är att den här studien inte visar att föräldrar inte kan påverka sitt barns BMI. Den här studien har helt enkelt inte undersökt det. Personligen har jag tämligen säker på att en aktiv ansträngning från föräldrarna att ge sitt barn bättre mat och kunskap, samtidigt som man gör sitt bästa för att minska på deras exponering för skitmat i vardagliga situationer, kommer ha en betydande inverkan.

Det som den här studien istället säger är att de flesta föräldrar till normalviktiga barn idag inte verkar göra sitt jobb bättre än de överviktiga. Föräldrarna till normalviktiga barn verkar istället snarare bara haft turen att ha barn med gener som gör det lättare att vara förälder för dem.

Jag har skrivit om det här tidigare även när det gäller övervikt hos vuxna, där min åsikt är att de allra flesta normalviktiga idag inte är normalviktiga för att de på något sätt har bättre självdisciplin eller har mer kunskap kring nutrition. Jag tror mer att det istället är så att de haft större tur med sina gener.

Och när de här personerna som är smala på grund av tur med generna adopterar barn som inte har samma tur med generna så kommer barnets gener att styra dess vikt. Och därav resultaten här ovanför.

Bland alla ni som normalt läser här på tyngre skulle jag dock vara beredd att satsa på att många har en fysik med kroppsfettnivåer som är en bra bit bättre än den är hos gemene man med liknande gener. Helt enkelt för att jag tror att många som läser här sköter både kost och andra livsstilsvanor på ett bättre sätt med fler aktiva val och mer kunskap. Men du som läser här måste också förstå att det inte är en särskilt stor andel människor som tillhör den kategorin. Sett till hela Sveriges befolkning så är vi som agerar annorlunda än majoriteten väldigt få.

Hur kunde folk vara smala förr om de är feta på grund av gener idag?

Det uppstår en hel del frågor när man få läsa om den här typen av resultat. Jag skriver ju till exempel ofta om hur skitmat kan påverka folks vikt och att folk som äter mer av det också tenderar att väga mer. Samtidigt så säger alltså den här studien att föräldrarnas matvanor inte har någon betydande effekt på barns risk för övervikt i dagsläget.

Som jag påpekade ovan så tror jag helt enkelt det beror på att även smala vuxna som grupp äter dåligt. Deras matvanor skiljer sig inte särskilt markant från de som är överviktiga och de skillnader som finns där beror troligen mer just på gener än på bättre självdisciplin eller kunskap. Det är helt enkelt lättare att stå emot skitmat om man inte har en fysiologi som lockar en särskilt mycket mot det.

Istället för föräldrarnas matvanor eller uppfostran av barnet verkar det alltså som att det är andra saker som leder in barn i dåliga matvanor. Vad det är för någonting får vi givetvis inte reda på från den här studien, då det inte är någonting som de har studerat, men en inte särskilt vild gissning är att det är miljön i stort. Det är samma faktorer som gör att folks vikt förändras efter det land de bor i.

I min artikel ”Bara individens fel om han eller hon blir fet?” kan du till exempel läsa om hur folks BMI förändras beroende på var de bor. Om du undersöker 1000 personer som flyttar till ett nytt land som vuxna så kommer deras BMI att efter några år mer efterlikna det BMI som personerna i det nya landet brukar ha (6).

undefined
De här personernas vikt förändras inte eftersom deras gener förändrats eller för att de helt plötsligt fått sämre självdisciplin eller kunskap inom nutrition. Deras vanor förändras eftersom de lever i en annan miljö som uppmuntrar eller styr dem mot till sämre kost- och hälsoval.

Bara för att du är smal idag så betyder inte det att dina barn kommer vara det

Den här studien och tidigare studier på området visar alltså att generna har väldigt stor inverkan på vem som blir fet och vem som inte blir det. När man har den kunskapen så är det sen lätt att tänka att ett barn till två normalviktiga föräldrar säkerligen också kommer att vara normalviktig som vuxen. Det är dock en felaktig slutsats eftersom den antar att miljön kommer att förbli densamma.

För mängden överviktiga ökar ju som sagt. Det var den slutsatsen vi drog redan i början av den här artikeln. Att övervikten är så hög idag kan inte förklaras av att folk har dåliga gener för om det endast berodde på det så skulle så klart även våra mor- och farföräldrar varit lika överviktiga som vi är idag. Men det var de inte, övervikt var fortfarande ovanligt då.

Det som sker idag är helt enkelt att vi sakta men säkert förändrar världen mot det sämre. Vi förändrar den så att fler och fler människor helt enkelt ”tappar förmågan” att hålla sig normalviktiga utan någon ansträngning. Jag skriver tappar förmågan inom citationstecken eftersom de givetvis fortfarande egentligen har förmågan. Men verklighetens uppbyggnad verkar helt enkelt bli för mycket. Det är som att låta mellanstadiebarn göra orddelen på högskoleprovet, de flesta kommer misslyckas, vi begär för mycket.

De här förändringarna som sakta gör allting sämre är allt som oftast små saker som det många gånger är svårt att bli upprörd över för sig själva. Men samtidigt är det saker som hela tiden driver människor mot en högre konsumtion.

Till exempel kan det vara mer högbelönande mat överlag, större portioner, godis vid kassorna i alla affärer (oavsett om de så säljer bildelar, möbler, elektronik eller annat som inte har med mat att göra), reklam som vi ser överallt, konstant fikande, större godisbitar, fler godissorter när du köper lösviktsgodis, skitmat som får mer och mer hyllplats i butikerna, sämre brödsorter, fler snabbmatsrestauranger längst med vägarna och så vidare.

Du kan säkert komma på hur mycket som helst. Det är nästan alltid små saker men hela tiden ”optimerar” företagen som vill sälja det här till oss sina möjligheter att sälja ännu mer. Och hela tiden tillåter vi det. Vår värld blir mer och mer obesogen som man kallar det och på grund av det så ökar antalet överviktiga.

Så även om många normalviktiga personers idag har gener som räckt till för att de ska vara normalviktiga så innebär inte det att samma gener kommer att fixa situationen som ett ungt barn växer upp i idag. Världen är väldigt annorlunda idag jämfört med för kanske 20-30 år sen. Så barnen växer upp i en annan situation.

Summering

Det är dock möjligt att jag drar lite för stora växlar från en enda studie här. Det finns som sagt några tidigare studier som stöder samma hypotes både på adoptivbarn och tvillingar. Den här frågan fick mig också nyfiken på om man faktiskt studerat sambandet mellan kunskap inom näringslära och BMI tidigare och jag hittade då en översiktsartikel från i år där man drog slutsatsen att de studier som finns inte har kunnat påvisa något bra samband (7).

"The studies that investigated a possible association with anthropometric data show different results regarding BMI, and do not suggest a protector effect against increased body mass."

Även här var antalet studier få men resultaten som finns talar ju även de för att det där med kunskap är överreklamerat. Att tro att folk har fått en enormt bättre självdisciplin idag jämfört med förr är inte heller baserat på någon faktisk data. Det är mycket mer troligen bara folk som misstar det faktum att de åt mycket mindre godis förr med att de hade bättre disciplin, när det troligen mest har handlat om att godis var dyrare och långt ifrån lika tillgängligt som det är idag.

Trots att det här inte är väldigt övertygande data för närvarande så måste man ändå erkänna åt vart forskningen pekar idag. Den pekar mot att det inte är lätt att vara förälder idag. Den pekar mot att alla de föräldrar som tror att de själva har varit väldigt duktiga för att deras barn inte är överviktigt, och samtidigt dömer föräldrar med överviktiga barn, mer troligen mest borde tacka sina egna föräldrar för de bra generna som de fört vidare.

Det kan mycket väl vara så att en hel del föräldrar verkligen har gett sitt barn en bättre start rent näringsmässigt än de flesta andra baserat på kunskap, uppoffringar osv. Återigen så tror jag att dessa personer kan vara lite överrepresenterade här på tyngre. Men samtidigt ska man då dels veta att man inte har någon aning alls om hur hårt andra har jobbat för sina barn och dessutom ska man även vara medveten om att det inte förändrar hur situationen troligen ser ut i stort. För i stort så är det som sagt så som studierna ovan har visat, att barnens vikt mest styrs av deras gener.

undefined