Ärtprotein bättre än vassle?

Allt är inte guld som glimmar. Sponsrade studier kan ibland ge en del märkliga slutsatser. Jacob Gudiol gör här ett forskningsmässigt nedslag i en studie kring ärtprotein.

För någon vecka sen skrev jag artikeln ”Är vassleprotein bättre än sojaprotein?” där jag tog upp en nypublicerad studie där man jämfört sojaprotein mot vassleprotein. Resultatet av den studien är snällt sagt lite förvirrande och jag rekommenderar dig att läsa hela artikeln för att få en mer rättvis bild. Resultatet i studien pekade i alla fall mot att sojaprotein har någon form av hämmande effekt på styrka. Det påverkade inte muskelmassan i sig men när det gäller maxstyrka visade av någon okänd anledning studien på sämre resultat.

Efter att jag hade skrivit den artikeln fick jag ett par frågor kring andra former av vegetariska proteinalternativ och när jag sökte runt efter studier hittade jag en nyligen publicerad studie på ärtprotein som jag tänkte skriva om i den här artikeln (1).

Innan du läser vidare tänker jag bara berätta att om du endast är intresserad av frågan ärtprotein vs vassle så behöver du bara läsa det som står i rubriken ”studiens resultat….” och ner till ”varför var det då intressant…”. Allt annat handlar nämligen mest om sponsrad forskning, tolkning av studier, vetenskap osv J

Sponsrad studie med många deltagare

Jag brukar alltid titta efter om en studie är sponsrad men det är inte alltid som jag nämner det i mina artiklar eftersom jag, helt ärligt, inte tycker att det är särskilt relevant i många sammanhang. Det är ingen tvekan om att sponsrade studier oftare visar på positiva resultat för sponsorn jämfört med studier utförda av forskare som inte är sponsrade. Men ofta beror det på själva upplägget på studien. Det är inte så svårt att visa att något fungerar om du jämför med något som du vet är sämre.

Vill du till exempel visa att kassein är bra innan du ska gå och lägga dig så kan du jämföra effekten av kasein mot inget protein alls, vilket är gjort och jag har skrivit om det, Kasein innan läggdags förbättrar återhämtningen jämfört med inget. Eller så kan du jämföra effekten av en PWO som innehåller kreatin mot ingenting alls och sen när du ser bättre resultat med din PWO (som troligen kommer från kreatin) så kan du marknadsföra din PWO som bevisat effektiv, ”Kosttillskottsreklam förtäckt som forskning”.

Det är inte bara inom kosttillskottsbranschen som detta sker. För några veckor sen fick vi till exempel via media veta att det inte fanns något stöd för kostråden som gavs ut i början på 80-talet. Det vi inte fick reda på var att forskaren bakom den studien är en känd, snällt sagt extrem, LCHF-förespråkare som satte så höga krav på de studier som fick inkluderas att det är få studier ens idag som hade platsat.

Hur som helst så har jag ändå valt att nämna att studien jag tänker ta upp idag är sponsrad redan i rubriken ovan och orsaken är för att den är ”riggad” på ett annat vis än vad som är vanligast. Det är, vad jag kan hitta, inga problem alls med själva upplägget på försöket i den här studien. Forskarna tog hela 137 personer och delade in dem i tre olika grupper. En grupp som skulle inta 25 gram ärtprotein på morgonen och efter träningen. En annan grupp som intog samma mängd protein vid samma tillfälle fast det var vassleprotein och en sista grupp som intog en dryck som innehöll maltodextrin (typ druvsocker). Deltagarna tränade sen tre gånger i veckan över totalt 12 veckors tid.

Studiens resultat – ingen statistisk skillnad mellan grupperna

Det faktiska resultatet i den här studien var att det inte blev någon statistisk signifikant skillnad mellan grupperna. De olika gruppernas procentuella ökningar i muskelmassa för biceps brachii (muskeln på överarmen som vi alla bara kallar för biceps) kan du se här under.

undefined
Som du kan se verkar det ju onekligen som att proteinet ändå har haft en effekt i diagrammet här ovanför, men den skillnaden var som sagt inte statistiskt signifikant. Det här innebär att vi saknar en statistisk säkerhet bakom de här resultaten. Det innebär däremot inte att det inte finns någon skillnad ”i verkligheten” utan bara att forskarna inte kunnat påvisa den med säkerhet i den här studien.

På Träningslära har jag tidigare skrivit om en stor studie där man summerat alla studier på extra protein och styrketräning med hjälp av en meta-analys, Extra proteinintag och muskelmassa – en meta-analys. Den studien visade att extra protein till någon som äter ”som alla andra” kommer ge en bättre träningseffekt men utöver det resultatet påpekade jag också att det var få av de enskilda studierna som inkluderades som visade på statistiskt signifikant resultat för sig själv.

Så att den här studien till exempel inte kunde visa att vassle var bättre än placebo är inte överraskande, det är samma resultat som de allra flesta studier visar. Men att det fanns en trend mot bättre resultat för gruppen som fick vassle är inte heller överraskande, det är också det resultat som de allra flesta studier visar och när dessa studier summeras ihop så visar de att vassle trots allt är bättre än placebo.

Men är ärtprotein då sämre än vassle?

Nu när jag precis har förklarat varför trenden för bättre resultat med vassle jämfört med placebo med väldigt stor sannolikhet är ”på riktigt” trots att resultatet inte är statistiskt signifikant så är det nog lätt att dra samma logik när det gäller skillnaden mellan vassle och ärtprotein.

Om du drar den slutsatsen så kommer du att göra fel. Det är inte nödvändigtvis så att du har fel men din slutsats är felaktig med tanke på den information som finns. Det finns nämligen inga tidigare studier som jämför vassle mot ärtprotein som visat att vassle varit bättre och då skillnaden inte var statistiskt signifikant så innebär det att vi inte vet om trenden för bättre resultat med vassle var på grund av slumpen eller en verklig effekt som bara inte är stor nog för att visa sig i studien.

Tidigare kunskap är alltså det som skiljer situationerna åt. Vi vet sen tidigare att vassle (alt. extra protein) är bättre än placebo om du inte äter större mängder protein sen tidigare och därför kan vi anta att resultatet när det gäller vassle vs placebo troligen är en verklig trend. Vi vet däremot ingenting om vassle vs ärtprotein och därför kan vi inte anta mer än den data vi får i den här studien.

Visst kan man spekulera kring individuella aminosyror i de två proteinerna och kanske hur de akut påverkar proteinsyntesen och så vidare men då är vi ute på tunnare is.

Varför var det intressant att den här studien var sponsrad?

Nu när jag har berättat det resultat som vi får i studien som egentligen var intressant så ska jag också berätta varför det var relevant för mig att påpeka att den här studien var sponsrad. De som sponsrade den här studien var tillverkarna av ärtproteinet och det blir väldigt tydligt när du läser hela studien.

Tittar du nämligen bara på abstraktet till den här studien eller om du inte läser metoddelen särskilt noga så kan du lätt få intrycket av att ärtprotein var bättre än vassle när det gäller att öka i muskelmassa. Forskarna har nämligen utfört något som de själva kallar för ”sensitivity analysis” där de säger att de uteslöt de starkare deltagarna och endast tittade på de svagare. Resultatet här blev att ärtprotein tenderade att vara bättre även om skillnaden mellan vassle och ärtprotein fortfarande inte var signifikant.

Det finns dock ett problem med deras ”sensitivity analysis”. Det största problemet är att de inte motiverar varför de gjorde det överhuvudtaget. Att bara skriva att man valt ut de svagare deltagarna och sen inte ens berätta vad man menar med det eller var man satte gränsen duger inte. När vi tittar på antalet deltagare som blev inkluderade efter deras ”sensitivity analysis” så var det 17 i ärtgruppen, 31 i vasslegruppen och 20 i placebogruppen vilket då ska jämföras med 41, 38 och 34 som fullföljde i de respektive grupperna. Så av någon underlig anledning var det endast 17 av 41 svaga i ärtgruppen medan hela 31 av 38 var svaga i vasslegruppen.

Det här formligen stinker av bias hos forskarna där de har letat och letat efter en bra godtycklig gräns som sen har gett dem ett resultat som de (läs, deras sponsorer) tycker om. När de i studien redovisar resultatet i muskelmassa som jag tog upp här ovanför så har de också valt en väldigt underlig form av diagram som du kan se här under.

undefined

Som du kan se är det lätt hänt att man tolkar det här diagrammet som att ärtprotein var bättre, men då glömmer man att gruppen som fick ärtprotein låg högre än vassleproteingruppen från början. Procentuellt så var ju ökningen för vasslegruppen något högre än för ärtgruppen men den informationen får du bara reda på i själva texten och det är i ett enda litet stycke. I nästa stycke börjar författarna sen att berätta om sin ”sensitivity analysis” istället.

Hur kan sådant här få publiceras?

Det här är med andra ord en studie som av allt att döma är väl utförd och frågeställningen är också den intressant om du är intresserad av styrketräning, men metoden och redovisningen lämnar en del att önska. Det är egentligen här som peer review ska komma in och se till att den här typen av ”udda” utföranden inte får publiceras.

Den här studien är dock publicerad i en tidskrift med namnet ”Journal of the International Society of Sports Nutrition” som i princip bara publicerar studier på olika former av kosttillskott och det är inte första gången som det publiceras ganska usla studier rent redovisningsmässigt i den. Personerna bakom tidskriften är däremot riktigt duktiga på att sprida studierna som publiceras via sociala medier och flera av dem är även frekventa gäster i podcasts, på konvents osv. Så de är duktiga på att sprida ”kunskap” om de studier som är publicerad i tidskriften till gemene man. Artiklarna i tidskriften är också gratis för alla att läsa så de får nog lätt en stor spridning, men kvalitén på själva forskningen och redovisningen av den lämnar som sagt ofta en hel del kvar att önska. De ställer alltså krav på en viss form av kunskap som antagligen de flesta som exponeras för artiklarna inte har.

Allt det är gör ju tidskriften ”Journal of the International Society of Sports Nutrition” eller JISSN som den ofta förkortas till det optimala mediet för till exempel företag som producerar ärtprotein att använda sig av.

Summering

Om vi tar frågan kring ärtprotein vs vassle först så skulle jag säga att resultaten för ärtprotein i den här studien är bra. Det verkar utan tvekan vara ett gångbart alternativ för den som vill använda sig av ett proteintillskott som inte är från en animalisk källa. Även själva aminosyreprofilen i ärtprotein är bra om man ser på det rent ”teoretiskt” så resultatet i den här studien är egentligen inte så överraskande i sig. Det är inte riktigt lika mycket Leucin men då man tog en dos på 25 gram i den här studien så blir dosen sannolikt stor nog ändå.

Den andra lärdomen från den här artikeln som jag hoppas att du fått med dig om du läst hela är att det idag inte är säkert att en studie alltid är av hög kvalité bara för att den är publicerad i en tidskrift. Det finns idag väldigt många tidskrifter där viss ställer väldigt stora krav på redovisningen och kvalitén medan andra, även om de fortfarande är helt legitima, inte har råd/möjlighet/viljan att sätta lika höga krav på det som publiceras. Precis som du behöver kunskap för att sortera bland allt trams som dina vänner delar på facebook behövs det alltså faktiskt också kunskap för att avgöra när det som sägs i slutsatsen av en studie verkligen är rimligt eller inte.

***

Jacob Gudiol är expert på kost och träning och författare till boken "Skitmat", som du hittar här som pappersbok eller här som e-bok, samt den nya boken "Forma Kroppen 2", som du hittar här.

guddibok.jpg

 

Taggar: FORSKNING , PROTEIN , GUDIOL