Ätardag - ska vi ha dagar då vi mosar i oss käk?

Krönikören Sebastian Avindell filosoferar kring ätardagens varande.

Alla har vi väl suttit där, med chipssmulor runt munnen, trötta och dävna som efter ett intensivt intervallpass. Suckande och stönande har vi rest oss från soffan, nästan snubblat på tomma Ben & Jerry´s-kartonger, för att ta oss till hallspegeln. Väl där med skamsen blick har vi dragit upp tröjan för att inspektera magen, som tack vare dagens frosseri fullständigt expanderat i storlek och nu liknar en badboll. Rapande (och med en och annan fis) har vi flyttat oss till badrummet, där vi med ett samvete tyngre än Judas lovat oss själva i spegeln att aldrig äta på det här viset igen.

I alla fall inte förrän nästa vecka.

Okej, ovanstående var kanske en överdrift, men jag tror flertalet av oss kan identifiera oss med fenomenet. Väl här bör vi också skilja på de två olika begreppen: ätardagen är cheatdayen:s ordentlige storasyskon, dagen då en personen tar paus ifrån sin diet och äter mer kalorier, men inte frossar.

Cheatdayen är syskonet som flippat ut fullständigt, börjat lyssna på Nirvana och skjuter amfetamin mellan tårna. Ätarmönstret under en cheatday liknar lite det man kan tänkas få inför en stundande apokalyps: "Jävlar det här är sista dagen på jorden! Bäst jag äter allt gott/ onyttigt/ flötigt som finns, och gärna samtidigt!". För enkelhets skull kommer jag dock att samla de båda under begreppet "ätardag". En dag med kaloriöverskott, helt enkelt.

undefined
Varför åt jag ALLT som fanns i kylskåpet...?

Vad säger egentligen vetenskapen om det här? Det brukar talas om ökad förbränning efter en ätardag, men stämmer det påståendet egentligen? Det finns faktiskt visst vetenskapligt stöd för att en ätardag kan öka din förbränning. Detta på grund av det plötsligt ökade kaloriintaget, som boostar din sköldkörtel, vilket leder till en ökad metabolism. Dock ska här ett varningens finger höjas: det rör sig inte om tusentals extra kalorier per dag, och du har dessutom satt i dig ett rejält överskott i och med din ätardag. Fett kommer med andra ord inte rinna av dig, bara för att du en dag äter massor av käk.

Den lätt förhöjda förbränningen kan dock vara av intresse för dem på diet inför tävling, när något envist kilo vägrar släppa. För oss andra dödliga verkar således detta argument ha liten betydelse. Gemensamt för båda grupperna är dock att de extra kolhydraterna som oftast (alltid!) återfinns i maten du äter på en ätardag, kommer fylla dina glykogennivåer till bristningsgränsen. Alla som kört ett tungt benpass dagen efter en ätardag vet vad jag pratar om.

Om vi fortsätter på spåret för dem som dietar (stackare!), så finns ytterligare en fördel med en ätardag, jämte den lilla ökade förbränningen. Leptin är ett protein som cirkulerar i kroppen, vars främsta uppgift är att reglera din aptit. Höga halter av leptin dämpar hunger, varför dessa nivåerna av proteinet är som högst efter en måltid. Smart som du är har du säkert redan listat ut att leptin nivåerna sjunker vid kaloriunderskott. Alla som gått på en rejäl diet vet vad det här gör med kroppen - du blir hungrig som en varg! Du skulle kunna äta en häst, bara du fick lite dressing till. Blickar vi åter på ätardagen så kan den således ge leptinet en skjuts uppåt, vilket gör att det kommer ta längre tid för dig att bli vrålhungrig igen. Perfekt för någon som inte kan tänka på annat än mat.

undefined

Forskning om ätardagen stödjer alltså lätt förhöjd förbränning, påfyllnad av glykogen och minskad hungerkänsla. Helt okej grejor, om du frågar mig. Men om vi bortser från allt det där så tycker jag ätardagen fyller en annan funktion, som är långt mer viktig än allt ovanstående.

Nämligen det att få skämma bort sig lite, utan att för den delen få dåligt samvete över det. Det är minsann ett sundhetstecken att släppa lite på kontrollen ibland! Så som vi tränar, sliter och kämpar på gymmet, så ska vi banne mig inte ha dåligt samvete över att vi ibland behöver käka som om det inte fanns någon morgondag. Att planera in en ätardag kan ibland göra den processen lättare. Jag äter kyckling sex dagar i veckan, men på den sjunde får jag äta vad jag vill! Att suktande tänka på allt man ska trycka i sig den där sjunde dagen, när man skyfflar in ännu en gaffel med broccoli och torsk i munnen, det gör liksom hela resan lite lättare. I alla fall för mig.

Sammanfattningsvis då: ätardagen är bra för kroppen, men även för knoppen. Så länge du inte helt tappar förståndet och äter så mycket att du mår illa, vill dö och föraktar dig själv till max, samtidigt som magen kraschar (upp med handen alla som varit med om det!), så finns det mycket positivt att hämta i denna dag av frosseri! Ät på!

Mer styrketräning (och mer käk!) åt folket!

***