Andra halvlek

Alex rapporterar från de sista två dagarnas tävlingar på EM i Santa Susanna.

Du hittar del ett i rapporteringen från EM här och del två här.

Det finns här på mästerskapen saker som både förvånar och som inte gör det. Något i den första kategorin är att man försökt inordna tävlingsdagarna i teman. Där dag ett dominerades av Classic Bodybuilding fick dag två till största del bäras upp av klasserna i bodybuilding. Den tredje dagens tävlingar utgjordes nästan exklusivt av Body Fitness och Women’s Physique, och den avslutande dagen handlade bara om Bikini Fitness. Men’s Physique då, undrar du kanske? Ja, det är här den andra delen av min inledande poäng ger sig till känna. Att själva planeringen av dessa tävlingar är ett styvt jobb kan jag fatta och respektera. Men att vi trots det hamnat i den ena tidsnöden efter den andra var lika lite förvånande som det ändå var märkligt. Vill man vara klar i tid så är ett av de mer självklara rekvisiten att man börjar på utsatt tid. Inte 1 timme senare 1 – när man är som allra mest alert. Att vara sen i schemat påverkar inte bara domarkåren, som naturligtvis då är extra sliten, utan även atleter, funktionärer och andra. Lördagens kvällspass bedömdes uppenbarligen så pass sent att man bestämde att Men’s Physique för seniorer fick skjutas till dagen efter. Trist för de atleter som tajmat vätskan, laddat med kolhydrater och dessutom hängt på arenan en hel dag. Jag menar även att denna brist på tid också påverkade bedömningen i en generell riktning. I en av mastersklasserna i Body Fitness rationaliserades ett par obligatoriska moment bort helt, varför callouts där gjordes enbart baserat på den initiala frontposen. Och hade inte den svenska domaren Maria Eriksson ryat till så hade den skeva proceduren upprepats fler gånger än så. Överlag kändes också bedömningarna aningen stressade och forcerade mot slutet, vilket är trist. Men – inte förvånande. Nåväl, enough with the gnäll. Vi hade ju kul också.

LÖRDAG
Första svenskklass på lördagen var Body Fitness masters +35, med 4 högkvalitativa tjejer till start. Evalinda Aarvaag kom direkt från overallsegern på Sweden Grand Prix och klev här upp i vad jag bedömer som hennes livs form. Balanserad som vanligt och med en sällan skådad hårdhet. Dessutom toppad med en vansinnigt vacker utstrålning och bra posering. Klassen är dock rejält spretig rent visuellt, med alla möjliga längder på tjejerna, varför Evalinda, som är typ 158 cm hög i toppluva blir aningen osynlig. Hon hamnade till slut på 14:e plats i en klass med 31 tävlande.

undefined
Evalinda kom i sitt livs form.

Pia Jansson skred in på sitt energiska sätt och strålade som aldrig förr. I bra form och med en fin atletisk struktur som lovar massor. Dessutom är hennes posering alltid bländande. Nionde plats för Pia.

undefined
Hög klass rakt igenom på Pia.

Den regerande världsmästarinnan i Body Fitness +168 cm Maria Hasselmark får oss alltid att tappa hakan när hon kommer upp. Alltid komplett, alltid bamsig och alltid i en mycket exklusiv förpackning. Aningen softare än under höstens tävlingar, men om det var bra eller dåligt kan jag inte riktigt säga. Maria tar i alla fall ett mycket meriterande brons här.

undefined
Maria är en av våra allra bästa.

Silvret går till fjolårstvåan Marina Chamoun, som här var fullständigt bländande. Hon är lång och pampig utan att tappa symmetrin det minsta. Och det imponerar enormt. Vad som också står ut i hennes framträdande är hennes posering, som alltid är spot on. I mina ögon var hon värd ett guld, men domarna tyckte annat.

undefined
Marina var värd guldet.
Därefter var det dags för de riktigt rutinerade, där Carina Isaksson höll den svenska fanan högt. Bra form, och som vanligt med Carina ett mycket snyggt totalpaket. Carina blir till slut sexa i klassen, men jag ska inte tråka ut dig med vad jag – som knappast kan anses vara opartisk – anser om den bedömningen (vill du verkligen veta så tryck på den röda knappen här intill). 2

undefined
Carina håller alltid hög klass.

Därefter var det dags för samtliga svenskor att rissla om och kliva upp bland de längdindelade seniorerna. I klassen under 158 cm kommer Evalinda mer till sin rätt, och kanske gillade jag henne bikini i den här klassen aningen bättre (kanske, kan inte riktigt bestämma mig). Evis blir sjua, på samma poäng som sexan. Mycket bra.

undefined
Evalinda Aarvaag, precis utanför final i -158.

I -163 hade vi både Pia och Carina till start där Pia var den som startade bäst genom att vara ute i första särbedömningen. Ryska Lazukova var omöjlig att rå på (trots märklig färg, inte minst i ansiktet) men övriga fick kämpa för att rå på Pia. Bronset går till Pia, som därmed når sin första riktiga internationella framgång. Otroligt roligt för Pia, som faktiskt hade samma slutpoäng som tvåan. Boom! Carina snodde den sista finalplatsen i sista stund vilket hon var mycket nöjd med.

undefined
Bronset till en glänsande Pia.

undefined
Carina blir sexa i seniorklassen, något hon var väldigt nöjd med.
I dagens längsta klass +168 hade vi hela tre grabba damer till start: Therese Svedbom, Maria Hasselmark och Marina Chamoun. Och det märkliga är att alla tre var ute i första särbedömningen, och alla tog sig därmed till final. Minst sagt unikt på den här nivån. Therese glider in med en atletisk och välputsad fysik med smekande linjer i bra form. Faktum är att jag tycker detta är hennes bästa form någonsin sett till balansen mellan hårdhet och fyllighet. Grym! Tessan blir till slut femma.

undefined
Therese Svedbom är alltid bra.
undefined
Femte plats för Tessan.

Maffiga Maria räckte här till en fjärdeplats blott två poäng efter finskan på bronsplatsen. Än en gång bra presterat.

undefined
Fjärdeplatsen blev Marias.

Men detta var Marinas tävling. I ledning efter första ronden, men där hon till slut tappar den med endast en poäng upp till Kirshchina från Azerbajdzjan. Marina åkte därför hem till Sverige igen med två (2!) EM-silver runt halsen, vilket är en sanslöst bra prestation. Grattis Marina, och grattis Sverige!

undefined
Marina tog sitt andra silver!

I Women’s Physique hade vi både Semiran Dag och Lisbeth Grape på startlinjen, där båda klev upp i både masters-klassen och i klassen under 163 cm. I den inledande mastersklassen fick vi en första försmak på vad jag tror kan bli hela grenens undergång. Baserat av vad domarna tog fram så är det min tolkning att vi nu är tillbaka till vad dambyggningen stod för tidigare. Tjejerna är generellt sett större och också mer androgyna än vad jag tror tanken var med Women’s Physique. För mig är det därför svårt att se hur denna gren ska kunna överleva. Jag ogillar att måla fan på väggen men jag tror dessvärre att det kommer förekomma skor, bling-bling och andra typiskt feminina attribut i samtliga kvinnliga tävlingsgrenar om bara ett par år. Nog om det, i alla fall här och nu.

Semiran var som vanligt i superform. Jag tror faktiskt att jag aldrig sett henne i dålig tävlingsform, och det säger en del om hennes förmåga att pricka rätt. Jag gillar också hennes sätt på scenen, lite smånätt, svenskt försiktig utan att vara mesig, och med en självklar knorr på hela hennes framträdande. Semiran slutar på elfte plats.

undefined
Sessan levererar varje gång. 

Lissan har alltid en skyhög kapacitet och var här i den skarpa form vi är vana att se henne i. Hennes posering var som alltid perfekt, även om hon blev en smula ihopträngd under förbedömningen. Ny musik och nytt poseringsprogram fick vi också ta del av, vilket kändes inspirerande. Men såväl Lissan som Semiran är uppenbarligen i minsta laget för att räcka längre fram. Lissan kunde dagen efter fira sin femtionde födelsedag genom att här bli femma.

undefined
Lisbeth tog sig till final.

I seniorklassen (-163) fortsatte den i mina ögon strategiska kräftgången. Större, hårdare och mer byggarbetonade tjejer är de som tar sig längst fram, och då blir våra damer över. Lissan blev här 10:a och Semiran 14:e tjej.

undefined
Lissan tia i -163.
undefined
Semiran blev 14:e tjej.
Dagens första – och enligt vad jag redogjorde för i början också enda – manliga svensk var Jones Ahmad i Men’s Physique, juniorer +175. Och här var det spel mot ett mål. Jones var fruktansvärt överlägsen, och vinner med hela 10 poäng före tvåan. Jag tror, om jag ska vara ärlig, att Jones var aningen skarpare på Sweden Grand Prix tidigare, men han var ändå i riktigt bra form. Vida axlar, skarpa och symmetriska magrutor är receptet, tillsammans med hans presentation som är av yppersta klass. Det är fantastiskt att på plats se få uppleva en så ung kille föra sig med så mycket stil, respekt och klass. En grym individ och likaså atlet!

undefined
Jones Ahmad – champion.

undefined
Stiligt värre.

SÖNDAG
Som vanligt sena starter och försenade sluttider. Trots det är det min uppfattning att man jobbade på riktigt bra under eftermiddagen och att man höll farten bra ända ut till slutet. 

Först upp av våra gulblå var killarna i Men’s Physique, vilka seniorklasser hade skjutits upp från kvällen innan. Law Shala och Jones Ahmad stod klara, sida vid sida, när det var dags att vandra in och möta folkets jubel. Law såg ut som en miljon med sina extremt fina magmuskler och mycket snygga posering. Formen var bra, även om jag nog har sett Law någon procent skarpare. Law ledde också efter förbedömningen, med Jones på andra plats. I finalen blev ordningen dock den omvända – Law tvåa och Jones etta, med tre poängs skillnad, vilket också blev slutresultatet. Två svenskar i topp på ett EM är sensationellt, och att vi dessutom var så överlägsna resten 3 vittnar en del om den klass vi har i den här grenen. Superkul för båda, och stort grattis till Jones som åkte hem med dubbla EM-guld!

undefined
Law Shala – högklassig atlet.

undefined
Law tog silver!
undefined
Kampen mellan Law och Jones var stentuff.
undefined
Jones tog sitt andra EM-guld!
Därefter var det Bikini Fitness för hela slanten. Klass efter klass satt jag där med kameran, och även om många säkerligen skulle kunnat hugga av sig ena armen för att få tillbringa den här dagen på jobbet med mig, så fick jag kämpa mot gäspningarna när vi inte hade svenskar ute.

Först ut av den svenska fägringen var Frida Paulsen Stern i Bikini Fitness junior +166 cm. Sjutton vackra tjejer till start och redan från början ser man att Frida har detta på sina fem fingrar. Otroligt bra agerat och poserat rakt igenom, och hennes oreserverade glädje över att få stå på scenen märks lång väg. När Frida ropas ut som silvermedaljör var det lika självklart som det var roligt. En superbra prestation av en lika bra tjej. Grattis!

undefined
Frida Paulsen Stern är en härlig tjej med grym inställning.
Därefter klev Frida Sjöström upp i Bikini Fitness, masters. Satan, måste jag säga. Jag trodde aldrig det fanns så många kvinnor +35 år som ville tävla i Bikini Fitness, och jag hade ingen aning om att de fanns så många bra. Fyrtiotvå (42) tävlande kvinnor här, och tamigfan om ens någon var dålig. Och en som definitivt inte var det var Frida. Jag är säker på att detta var den bästa form jag sett henne i, och jag kan även tänka mig att det var hennes bästa någonsin. Dessutom levererade hon ordentligt öven på scenen. Kanske aningen bråttom under t-walken men vem bryr sig liksom när hon går och vinner hela rasket? Otroligt bra att vinna här och i en så pass tuff klass! Det största av grattis!

undefined
Galet bra presterat av Frida – guldet blev hennes!

Rodi Bodrug var först ut av våra tjejer i seniorklasserna. Hennes klass -163 cm var extra brutal med hela 39 tävlande. Man tvingades inordna scenen i tre lager av tjejer där man varvade dessa för att helt enkelt kunna sortera bland alla dessa ben, axlar, rumpor och annat som bedöms. Tufft, minst sagt. Rodi kom ut som en mjuk men solvarm medelhavsvind. Hennes symmetri och balanserade fysik är verkligen enastående. Och hennes sätt att leverera på scenen är fascinerande bra. Att hon då klarade sig från den brutala elimineringen (där 24 tjejer fick vända hemåt direkt) var inte förvånande. När hon kommer ut direkt i första särbdömningen så var också finalplatsen bärgad. En stund senare hängde också guldmedaljen där. Faktum är att Rodi ledde wire-to-wire och vinner överlägset.

undefined
Guld i blick. Rodi Bodrug, mina damer och herrar...

undefined
En av våra bästa någonsin.

Därefter var det dags för Frida Sjöström igen, tillsammans med Madelen Myhr i klassen under 166 cm. Ännu en vansinnig klass, med 40 tävlande, och en mördande konkurrens. Frida orkade inte riktigt ladda om från segern i mastersklassen, men blev ändå 11:a till slut. Madde var i superform och gjorde som hon brukar – hade kul. Det är magiskt när Madde är uppe och även om hon såg aningen spänd ut så gjorde hon sin grej med sådan övertygelse att hon hamnade på sjunde plats, strax utanför finalen.

undefined
Frida Sjöström kämpade på även i seniorklassen.
undefined
Madde Myhr kom sylvass och blev 7:a.

undefined
Den svenska och nordiska mästarinnan kom precis utanför finalen.
Som sista svenska upp på scen i dessa mästerskap fick vi än en gång se Frida Paulsen Stern, nu i klassen -169 cm. Även här med en grym leverans, där hon i en klass med 29 startande landade som 10:a. Grymt presterat i sitt första stora internationella mästerskap.

undefined
Frida Paulsen Stern blev 10:a i seniorklassen. Grymt!

Sverige som nation gör med dessa två avslutande dagar sitt bästa internationella mästerskap någonsin. Medaljskörden såg ut enligt följande:

7 st guld
1 st overallseger
5 st silver
4 st brons
6 st ytterligare finalplatser

Totalt 23 finalplatser på 35 starter! Faktum är att resultatet är så bra att Sverige kom på femte plats i lagtävlingen i bodybuilding, på tredje plats i fitnessmästerskapen samt trea i masters- och juniormästerskapen. Galet. Det säger en hel del om hur vi betraktar och arbetar med dessa sporter i Sverige. Vi är fan bra.

undefined
Ett av Europas bästa landslag.

undefined
En grym lagkänsla fanns där hela tiden. När man inte tävlade själv så hejade man på sina lagkompisar.  

*** 

  1. Vilket verkar vara "The Mandatory One Hour IFBB Delay".
  2. På flera sätt en skandal. Den här klassen behandlades riktigt respektlöst av tävlingsledningen, som av tidsbrist plockade bort ett par obligatoriska moment, och stressade fram några märkliga call-outs. Segrarinnan – isländska Rannveig Kramer vann helt rättvist, inget snack. Men övriga som kom före Carina lämnar en del övrigt att önska. Tyskan, som kom tvåa, och ryskan, som blev trea, kan omöjligen ha passerat den kritiska granskning som begreppet ”total package” i mina ögon innebär. Jag fattar helt enkelt inte vad domarpanelen höll på med. Jag menar att Carina borde varit sämst trea. Detta med det största om-jag-låtsas-att-hon-inte-är-mitt-livs-stora-kärlek-filter man nu kan anlägga. Slut på meddelandet.
  3. Trean var 7 poäng efter.