Att vara den nya killen

Gör som Sebastian Avindell: testa CrossFit, bli förälskad och förändra ditt liv. Kom bara ihåg att alla är vi barn i början.

Jaha. Där står du nu, iklädd nya Reebok Nanos och funktionskläder i säsongens senaste färger. Kanske har du ett förflutet inom styrketräning, måhända har du löptränat sedan barnsben. Du har lite erfarenhet, du "kan" det här med träning. Och därför vill du nu prova på crossfit. Måhända är du så gammal att det är en förtäckt ålderskris som visar sitt fula tryne. Kanske är du direkt sprungen ur en annan elitidrott och vill se hur långt du kan nå inom crossfit. Ålderskris eller inte så applåderar jag ditt beslut och dedikation! Med det sagt, så kommer här lite handfasta råd på vägen.

Först och främst, du kommer inse hur extremt dålig du är. På massor av saker. Ingen av oss minns ju våra småbarnsår. Vi minns inte hur det var att försöka lära sig krypa eller äta, utan att få mat precis överallt, utom i munnen. Minns inte frustrationen som bubblade i kroppen då man med frenesi försökte lära sig att gå. Vi som har små barn vet dock hur arga de kan bli vid just dessa tillfällen. Lite så kommer det bli när du ger dig in i crossfit. Du kanske nu slår dig för bröstet och morskt säger: "Haha! Det där gäller inte mig! Jag har tränat i hela mitt liv!". Och det stämmer säkert. Men när stod du senast på händer? När hoppade du hopprep sist? Tro mig, när du för tvåtusende gången snärtat dig själv över ryggen med ett hopprep med metallvajer och ser ut som ett medeltida tortyroffer av alla märken som repet efterlämnat, då kommer du skrika. Precis som du argt och vansinnigt frustrerat skrek när du som liten försökte ta dina första steg. Så, du kommer snabbt bli varse hur dålig du är. Men, du kommer lika fort inse att, hur klyschigt det än må låta, att resan är målet. Du kommer lära dig att älska det där hopprepet, bland mycket annat. Jag lovar!

Du kommer på samma sätt inse hur svag du är. Tyvärr. Jag gick själv in i crossfit med illusionen om att jag var "rätt stark". Kanske var jag också det, vad gällde konventionell gymträning. Jag kunde curla en del. Bänkpressa en ganska så ansenlig vikt. Men, när det kommer till mer funktionell styrka, där repetitionerna ibland haglar tätt, utan pauser för Instagram och obligatorisk flex i spegeln...ja, då insåg i alla fall jag rätt snabbt att jag inte var någon crossfit-Hulk. Möjligen kände jag mig lite som en crossfit-Robin, du vet, Batmans sidekick. Men det är ju så långt ifrån häftigt man kan komma. Får man välja, då vill man ju vara en crossfit-Batman. Och med det i åtanke är det bara att nöta på. Bita ihop. För du blir starkare, repetition efter repetition.

Låt mig här snabbt få slänga ut en blänkare kring det här med så kallad "grundkondition", ofta något gubbar som passerat medelåldern skryter om att de har, sedan den tid då de spelade fotboll. Det finns inte. Har nog heller aldrig funnits. Så, tro inte för ett ögonblick att den kondition du har är utmärkt. För, när det väl sedan gäller, kommer du bli smärtsamt medveten om att fotbollsårens glans sedan länge kommit och gått. Den kondition du en gång hade, den är nu uppe och köper korv med mos på läktaren. Och den tänker nog stanna där uppe en stund.

Koordination. Bara att skriva ordet kräver att man håller tungan rätt i mun. Somliga av oss föds med det, andra (inklusive undertecknad) får genom livet ständigt utkämpa en ojämn strid mot tyngdlagen, likt Mr Bean och Papphammar. Det är här crossfit blir extra överdjävligt. För, om du övervunnit problemet med att vara crossfit-Robin. Om du lyckats med bedriften att sluta späka dig själv med hopprepet och fått en hygglig kondition. Om du fixat allt det där, ja, då ska allt kombineras också. Spänn här! Skjut ifrån där! Slappna av och sjung samtidigt "Helan går", allt medan du mentalt rabblar Ace Of Bace-hits baklänges i huvudet. Ja, du förstår ju själv. Jag kan nog inte räkna med hur många gånger jag tänkt göra en sak, men min kropp istället sagt "skulle inte tro det va", och gjort precis tvärtom.

Att stretcha minimalt (läs: inte) och samtidigt träna på gym i flera år leder ju obönhörligt fram till att man blir nästintill likstel. Alla har vi sett killar som enkom tränat bröst och militärpressar utan ordentligt utsträckning, och därför ser ut som om de bär runt på en osynlig tjockteve var de än går. Oavsett om du har framåtroterade axlar som en gorilla eller inte, så kommer din rörlighet sättas på prov. Du kommer känna dig stel på ställen du inte ens visste man kunde vara stel på. Orörlig likt Frankensteins monster. Förbanna det faktum att dina föräldrar inte var förutseende nog att skicka dig till Ryssland för att träna gymnastik redan som treåring.

Men, säger du nu, och kliar dig med dina stela armar på huvudet... det här låter ju inte så kul. Tvärtom faktiskt. Och du gillar ju inte ens Ace of Base. Dessutom har du visst bra grundkondition. Så det så! Varför skulle du vilka prova något som verkar vara så svårt och jobbigt? Det verkar ju en aning sinnesrubbat. Knäppt. Knasigt!

Men, det är just det som är det härliga! Allt det där svåra! Du minns det som sagt inte själv, men föreställ dig ändå hur mallig din bäbishjärna måste varit den gång du tog dina första hasande kryp framåt. Och samma sak är det med allt det svåra jag ovan nämnt. Den dag du står där på händer, den kväll du lyckas hoppa oavbrutet med hopprepet (allt medan dina hoppande kompisar bredvid med jämna mellanrum utbrister i spontana smärtskrik)...de tillfällena kommer bli magiska ögonblick!

Så. Du ska testa crossfit just för att det är så svårt och för att du förr eller senare kommer lära dig att bemästra allt det som från början verkade omöjligt. Även om du så var en stel Papphammar-gorilla som bar på en osynlig teve innan. Du fixar det - oavsett vem du är. Det lovar jag!

Mer rörelseglädje (och mindre gorilla-axlar) åt folket!

Foto: Double Edge

° ° °