Barn är ett folk...

Om föräldraansvar, om att låta barnen få upptäcka glädjen i att röra sig. Sebastian Avindell skriver som vanligt engagerande och tankeväckande.

Det är inte alltid lätt att vara småbarnsförälder. Fråga mig, jag och frugan har tre kottar. Inte nog med att man förväntas gå runt på en sömnkvot som för andra skulle räknas som någon gammalkinesisk tortyr. Man ska dessutom föregå med gott exempel.

Föräldraskap har nog i alla tider varit klurigt. Kanske särskilt förr. Då mat kunde vara en bristvara, och enkla sjukdomar i värsta fall betyda döden. Inte tal om något fredagsmys där inte. Så visst, det var svårt förr. Men frågan är om inte utmaningen idag har tagit helt andra proportioner?

Actividad-fisica-en-niños.jpg
Nya tider, nya problem. Inte minst för dig som är förälder.

Du som läser detta är med all sannolikhet mer eller mindre träningsintresserad. Du har förstått värdet av att röra på dig, och hoppas och vill såklart att dina barn ska känna samma sak. Men i dessa tider av Minecraft och plusmenyer verkar det tyvärr bli svårare och svårare att få barnen att röra på sig. Dessutom kan man aldrig som förälder numera låtsas veta svaret på allt. Som ens egen farsa gjorde. För barnen kan googla. Svårigheter med helt andra proportioner var det ja.

Men problemet är ju så mycket större än datorer och för mycket cola. Skolan verkar helt ha tappat begreppet vad gäller idrott. Ska något skäras ned, så är det plintar och rockringar som stryker med först. Ingen ser ju i en Pisarapport om lille Olle är kraftigt överviktig eller inte.

Med mindre idrott i skolan vänder vi oss desperat till föreningslivet. Fantastiska eldsjälar lär våra barn att kicka boll, åka skridskor eller dansa. Men även här har något hänt. Det som förut var "mest på skoj" börjar allt mer likna träningsläger för blivande proffs. Missförstå mig rätt, det måste finnas möjlighet för barn med det lilla extra att få utvecklas. Men alla de andra då? De som inte kommer bli proffs,  men som tycker det är kul att spela innebandy och träffa kompisar?  Ska de redan i nio-tio årsåldern delas in i olika grupper? Nu, när barnen sitter mer still än någonsin, behöver vi hjälpa dem att hitta tillbaka till glädjen att få röra på sig. Att inse det härliga i att bli svettig och trött!

niños-educacion-fisica.jpg
En boll och ett gäng ungar. Svårare än så behöver det inte vara.

Barn måste få vara barn så länge det bara går! De ska ha drömmar om att bli som Zlatan, Carolina Klűft eller Lotta Schelin. Men! De ska banne mig inte drillas och tränas som dem! I alla fall inte ifrån tioårsåldern. För, vad händer med ett barns bräckliga träningsglädje om det plötsligt på en träning får höra att "vi ska dela in oss i två grupper". Ett barn förstår direkt vad de här två grupperna innebär. Inget barn behöver en tränare som skriker och härjar. Som kräver felfrihet och hundraprocentigt kontroll. Viljan att satsa kan såklart även finnas hos mindre barn. Den önskan ska såklart underhållas och näras, för att kunna blomstra när barnet blir tonåring. Men inte innan det. För då är risken stor att datorn lockar mer än någonsin.

Vuxenvärlden måste bli bättre på att hjälpa barnen! Nog för att vi komplicerar vår egen träning med tabataintervaller, yoga i bastu med isbitar på huvudet och olympiska lyft på tid. Men det betyder inte att vi behöver göra det så förtvivlat svårt för barnen. Hjälp dem hitta träningsglädjen! Låt dem följa med på gymmet! Inte för att en liten kotte ska lyfta skrot, men visa att mamma eller pappa gillar att röra på sig! Dra med dem ut i skogen, låt dom jaga dig när du springer dina löpkomplex! Låt dom testa allt mellan himmel och jord, från balett till tandemcykling.

inledning2_barn.jpg
"Låt dem testa allt mellan hinnel och gjord", menar artikelförfattaren. 

Det är ju egentligen rätt simpelt, låt barn vara barn – låt dom röra på sig. De är liksom byggda för det, precis som du och jag. 
Så du, förälder, nästa gång du ska träna något, ta med dina barn. Och du, som är engagerad inom föreningslivet,  låt träningsglädjen gå före jakten på den där "en på miljonen" talangen! Du stackars överbelastade lärare, försök att slå ett slag för mer idrott i skolan. Det kommer gynna alla i slutändan.

Låt oss hjälpa barnen att åter hitta glädjen i att röra på sig!

***

Taggar: KRÖNIKA , HÄLSA , KOST , MOTIVATION