BMI-ökningen har börjat plana av men folk blir fortfarande fetare och fetare

Resultaten från ny global forskning är inte direkt muntra.

undefinedFör lite drygt ett år sedan så skrev jag en artikel här på Tyngre med titeln ”Är fetmaparadoxen en effekt av att många har för lite muskler?”. Kontentan i den artikeln var att en äldre persons muskelmassa är mer förutsägande för hur länge personen kommer leva än mängden fett som personen har på kroppen.

Det som var mest intressant med det här resultatet var att bland personerna med mycket muskler och mycket fett fanns det en hel del personer med BMI 30 och högre. Så även en betydande mängd fettmassa på kroppen verkade alltså inte lika dåligt som att ha för lite muskelmassa.

undefined
För lite drygt ett år sedan skrev jag även en annan artikel med titeln ”Hur muskler och kroppsfett korrelerar med dödlighet” där jag berättade om en studie där man undersökt hur länge människor lever beroende på mängden fett vid en viss BMI.

I den studien tog man ett litet annorlunda grepp på frågan och man tittade på livslängden i förhållande till fettmassa efter att man korrigerat för BMI och vice versa. Här fann man att ett högt BMI för sig själv inte verkade vara dåligt för hälsan utan istället var det negativt att bära runt på stora mängder kroppsfett.

undefined
Även om man inte mätte mängden muskelmassa för sig själv i den här studien så är det så klart så att du inte har ett högt BMI med låg mängd kroppsfett utan att du samtidigt bär runt på en större mängd muskelmassa, så kort och gott kan båda resultaten här ovanför summeras med att det är bra för hälsan med muskelmassa och dåligt för hälsan med extra fettmassa.

Det är ju så klart också all den här kunskapen som ligger bakom all hälsoinformation och alla hälsokampanjer där man försöker få människor att börja träna mer och gå ner i vikt. Helt enkelt för att det hade varit positivt för folkhälsan.

Ökningen i BMI går långsammare i många länder numera, men...

Normalt sett när man mäter övervikt och fetma i befolkningen så använder man sig av måttet BMI. BMI är väldigt enkelt att räkna ut och i princip frågar du bara en person om deras längd och vikt och sen har du ditt värde. Vill du få det mer precist så ser du till att verkligen väga personen också eftersom människor tenderar att underskatta eller medvetet ljuga om sin vikt.

BMI är dock långt ifrån optimalt ur vissa aspekter och detta är också någonting jag har skrivit om flera gånger tidigare. Om du rör dig i inom någon idrott där man är beroende av styrka och explosivitet så har du säkert hör någon som ”klagat” på att BMI säger att människor med mycket muskler är överviktiga (BMI 25-30) och det stämmer att detta händer en del.

Det stora problemet med BMI är dock att det är många människor som bär runt på en ohälsosam mängd fettmassa och samtidigt har lite muskler på kroppen som enligt BMI är normalviktiga. Det handlar alltså om ”smalfeta” personer som har en BMI mellan 20-25 och som ofta inte heller ser särskilt överviktiga eller feta ut med kläder på, men som alltså har en kroppssammansättning som är dålig för hälsan i längden.

I bilden här under kan du se resultatet från verkliga kroppssammansättningsmätningar hos drygt 6000 vuxna spanjorer (1). Grafen visar deras kroppsfett i förhållande till deras BMI och jag har markerat ut personerna som klassas fel när man använder BMI. Alla prickarna som ligger i det röda fältet klassas som normalviktiga trots att de har en ohälsosam mängd fettmassa och alla prickarna inom det gröna fältet är personer som klassas som överviktiga eller feta med BMI trots att de egentligen inte bär på för mycket fettmassa. Jag har skrivit mer om den här studien i artikeln ”30% av de med normalt BMI är egentligen feta” på Träningslära om du är intresserad.

undefined

BMI som mått gör att vi underskattar antalet feta människor

En konsekvens av det huvudsakliga problemet med BMI som mått är alltså att vi underskattar antalet överviktiga och feta personer i befolkningen. Förra året var första gången någonsin som mer än hälften av Sveriges befolkning var antingen överviktig eller fet mätt med BMI, men om vi alltså hade använt oss av mängden kroppsfett som mått istället så hade vi nått den gränsen betydligt tidigare.

Om det varit så att människor i genomsnitt burit runt på lika mycket muskelmassa så hade det här egentligen inte varit något större problem. Visst kan det vara intressant med en exakt siffra på hur många människor som verkligen bär runt på för mycket fettmassa men huvudsyftet med BMI som mått är att mäta trender inom olika befolkningar och då har måttet ändå fungerat bra. För när BMI gått uppåt så har vi varit säkra på att det berott på att människor lagt på sig mer fettmassa eftersom det skulle till något helt fantastiskt om till exempel hela den svenska befolkningen hade lagt på sig så mycket mer muskelmassa så det hade synts i statistiken för BMI.

Har trenden för ökad BMI verkligen börjat plana ut?

I Sverige har man sen ungefär år 2000 sett att ökningen av övervikt och fetma har börjat plana ut jämfört med hur fort det gick från slutet av 80-talet fram tills år 2000. Det var till och med något år som man trodde att ökningen hade planat av helt men tyvärr satte den fart lite uppåt igen snart därpå och numera ökar det normalt med någon procentenhet per år.

Det här med att BMI inte ökar lika fort längre är någonting som man har funnit i flera länder där övervikten redan är hög. Vissa har tolkat det som att det kanske faktiskt är någonting positivt som har hänt i hur människor lever sina liv men personligen har jag sett det som att det är mer troligt att det som har hänt är att de människorna som har gener för att bli feta blir det idag och de som inte blir det mest har tur med sina gener.

En annan möjlig aspekt på det hela är dock att det har blivit fler och fler smalfeta människor de senaste 15-20 åren. För oss som är lite äldre och växte upp innan internet, kabel-tv, datorer, mobiler och surfplattor känns det ju spontant också som en självklarhet att vi var ute och rörde på oss mer vilket borde ha gett oss en del extra muskelmassa. I alla fall i yngre ålder.

Det finns ju så klart även ordentlig data på det här så man inte bara behöver köra med ”det var minsann bättre förr”-kortet. Det finns en hel del som pekar på att framför allt barn idag presterar betydligt sämre i fysiska tester jämfört med barn som växte upp för kanske 30 år sedan.

Det som däremot har saknats fullt ut är data där man tittat på människors kroppssammansättning över tid för att se hur den förändras. Det finns så klart en del studier av den här typen med fast det har saknats en riktig samanställning av datan som visar vart åt trenden går. I all fall har inte jag stött på någon sådan sen tidigare utan jag antar att många har sett det lite som en självklarhet att det är så.

Men för någon vecka sedan publicerades äntligen en verklig studie på det här där man försökte titta dels på hur många människor det verkligen är som bär runt på för mycket fettmassa och hur trenden har sett ut på en fronten över tid (2).

Ungefär 70 procent av alla svenskar är feta sett till kroppsfett

Det är inte det lättaste att ta reda på hur stor del av befolkningen som bär runt på för mycket fett på kroppen när man inte ska använda sig av BMI. Det är ju inga problem att ringa runt och fråga människor om deras längd och vikt men det är desto mer tidskrävande och kostsamt att göra en mätning av kroppsammansättningen på kanske tiotusentals människor.

Forskarna som gjorde den här sammanställningen valde därför att använda sig av en ny term som de kallade för ”overfat” vilket tydligt berättar vad det handlar om. För att man skulle klassas som overfat så skulle man antingen bära runt på för mycket fett på kroppen mätt med hjälp av någon bra metod för att undersöka kroppssammansättning eller så skulle man ha ett midjemått som var väldigt stort i förhållande till ens vikt.

För mycket fett definierades som 25% eller mer för män och 30% eller mer för kvinnor. När det gäller midjemått i förhållande till vikt så är det kvoten mellan en persons midjemått och längd. Det ska mycket till för att man ska ha en mage ordentligt som sticker ut samtidigt som man inte bär runt på en större mängd onödig fettmassa så även om det givetvis hade varit bättre med faktiska mätningar av kroppssammansättningen om du verkligen vill gå till botten med det jag har skrivit om här ovanför så skulle jag säga att detta är en bra approximation.

Ett stort midjemått är dessutom negativt för hälsan oavsett din totala fettmassa så de personerna som har hamnat i kategorin ”overfat” i den här studien har ju ändå varit personer vars hälsa hade förbättrats om de tappat fettmassa och eventuellt då också lagt på sig mer muskler.

Forskarna bröt faktiskt ner overfat i några olika kategorier med för att vara tydliga med att de inom kategorin fanns distinkta subtyper. De tog upp personer som hade bra med muskelmassa men också mycket fettmassa, personer som hade lite muskelmassa och samtidigt mycket fettmassa samt personer med för mycket fettmassa kring buken.

Totalt fann man data från 30 olika länder som man tyckte var tillräckligt bra men för att göra en illustration som är något sånär läsbar så har jag endast tagit med 12 olika länder i resultatet här under. Överlag kan man säga att mängden människor som klassades som overfat verkar överlappa bra med hur många personer som klassas som överviktiga eller feta i samma land. Vilket är ganska väntat. Det om skiljer sig markant är dock hur många människor som man fångar in som bär på en ohälsosam mängd fett.

undefined
Som du kan se är det på gränsen till absurda siffror. Enligt deras uppskattning är det idag 78 procent av alla män och 66 procent av alla kvinnor i Sverige idag som i någon form bär runt på för mycket fettmassa. Antingen över hela kroppen eller mer specifikt kring buken.

Enligt deras uppskattning är det idag 78 procent av alla män och 66 procent av alla kvinnor i Sverige idag som i någon form bär runt på för mycket fettmassa.

Jag hittade även en nyligen publicerad studie från 2016 där man fann att bland 3000 svenskar i åldern 25-74 år så var 20 procent av de som var normalviktig enligt BMI feta om man tittade på mängden kroppsfett istället (6). Totalt var det nästan två tredjedelar totalt av alla deltagarna som klassades som feta när man tittade på kroppsfett. I den här studien använde man även gränsen 35 procent för kroppsfett hos kvinnor istället för den lite vanligare gränsen på 30 procent som användes i studien jag huvudsakligen har skrivit om här, så de faktiska värdena verkar överlappa ganska bra.

För att vara ett västerländskt land så ligger vi dock inte lika illa till som vissa andra länder. Totalt hittade de fyra länder där förekomsten var över 90 procent hos männen och två länder där det låg över 80 procent hos kvinnorna. Av dessa länder är det dock bara USA som har jag inkluderat i diagrammet här ovanför.

Dystra siffror hos barn världen över

Forskarna försökte även uppskatta motsvarande siffror hos barn i samma länder i den här studien. Det är svårare att titta på det här hos barn eftersom deras längd och kroppsvikt varierar över tid och vissa barn börjar växa tidigare än andra. Under vissa åldrar är det även lite mer naturligt med lite mer kroppsfett på kroppen än andra. Så siffrorna blir inte så precisa som hos vuxna men de fungerar ju ändå bra för att titta på trender och få en uppskattning av hur vanligt någonting är. Här under kan du se dem.

undefined
De uppskattade värdena för barn i Sverige är 43 procent hos pojkar och 42 procent hos flickor. I hela 8 av de inkluderade länderna var det mer än 50 procent av pojkarna som var overfat och det samma gällde fyra länder för flickor.

En intressant sak att notera här är att Sydkorea och Japan som har mindre problem i den vuxna befolkningen i princip ligger lika illa till när det gäller barnen som övriga länder. Det här talar för att de håller på att komma ifatt resten av västvärlden.

Kan det här vara en delförklaring till avstannande ökning i BMI?

Slutligen så nämnde jag ju också att forskarna ville titta på om en ökning i personer som är feta trots att de inte har högt BMI kan vara en förklaring till varför övervikten har verkat plana av.

De hittade även en del data som stödjer den hypotesen. Bland barn och ungdomar nämnde de studier som visat att trots att BMI inte verkar öka hos barnen när de växer så går deras midjemått uppåt. En sådan studie har jag tidigare skrivit om på träningslära med och här under kan du se resultatet från den studien (4). Det graferna visar är antalet personer som klassas som feta med måttet BMI och midjemått.

undefined
Som du kan se är antalet personer som är feta enligt BMI konstant eller minskar samtidigt som antalet som ansågs feta med hänsyn till midjemått ökade markant mellan 11-16 år.

När det gäller vuxna så hittade man data från USA, England, Australien och Finland som visade på samma typ av trend. Ökningen i BMI verkar ha planat av medan ökningen i midjemått har fortsatt öka.

I Finland ökade till exempel BMI bara med 0,4 enheter hos män och 0,3 enheter hos kvinnor mellan 1987 och 2002. Samtidigt ökade midjemåtten med 2,7 cm och 4,3 cm hos män respektive kvinnor. Antalet personer med fetma enligt BMI ökade under samma tid från 17 procent till 21 procent när man använde BMI. När man däremot tittade på midjemått istället så var ökningen från 22 procent till 32 procent (5).

Summering

De senaste kanske 15-20 åren så verkar det som att människor egentligen har fortsatt att lägga på sig mer fettmassa och varje generation är lite fetare vid en viss ålder jämfört med den tidigare. Det är möjligt att denna trend har minskat i storlek något på senare år och att skillnaden från generation till generation inte är lika stor som den var förr.

Den trenden behöver dock inte vara sann utan det kan också vara så att de senare generationerna har fortsatt att vara fetare än de tidigare men då de också är mer inaktiva eller i alla fall bär runt på mindre muskelmassa så har deras totala vikt inte ökat lika stadigt som mängden fettmassa vilket har gjort att BMI blir ett lite missvisande mått.

På befolkningsnivå kan man så klart argumentera för att BMI är fullgott oavsett men på individnivå är det uppenbart att det fungerar dåligt när det gäller personer med en BMI omkring 20-28 ungefär. Bland dessa är en stor andel betydligt fetare än vad deras BMI värde säger och därför bör man istället titta på total fettmassa och kroppssammansättning.

undefined