Din dopade hjärna

Speciellt för dig som läser denna artikel via mobilen.

Och där är du igen. Du står med telefonen i handen utan att du kanske riktigt vet hur det gick till. Du minns att du "bara" skulle kolla Instagram. Men nu, tio minuter senare, har du kollat Instagram två gånger, men också hunnit med både Facebook, mailen (den privata), jobbmailen och läst två högst onödiga artiklar på Aftonbladet. Hur blev det såhär?

Vår hjärna är otrolig på många vis. Från att vara en ofärdig grå massa när vi föds, kan den lära sig de mest fantastiska saker. Men, den är också den största junkie du kan tänka dig. Visualisera dig hur du blir när du blir riktigt sugen på choklad och multiplicera det gånger hundra, så förstår du vad jag menar. Att vi utvecklats som art, att vi ständigt brutit igenom nya barriärer bygger just på att vi har en hjärna som vill ha sina kickar. Påslag av ämnen så som dopamin, oxytocin och serotonin får oss att må bra när vi lyckas med något svårt, när vi äter något gott eller vid liknande behagliga upplevelser. Det är också det som får oss att göra tokiga saker, så som att hoppa fallskärm, friklättra i berg eller göra CrossFit-woden "16.5" frivilligt. Hjärnan vill ha sitt. Den vill bli dopad med må-bra-hormon.

Och det har i alla århundraden funkat rätt bra. Tills nu. Entré: smartphones. Från det att mobilen var något man fick ett samtal i månaden till och mest spelade "Snake" på, har telefonerna transformerats till tekniska underverk. All världens videos, kunskap och musik är bara några klick borta. Att vi sedan lägger mest tid på att titta på söta katter eller att bråka med någon vi aldrig träffat, det är en annan femma. För skadan är redan skedd. Hjärnan har hittat sin ultimata kompis. För, att klicka sig fram på mobilen, att få feedback i form av likes och kommentarer – vad gör det? Just precis. Det skapar samma välmående som god mat, träning eller andra trevligheter. Problemet är bara att mobilen alltid finns där. Jämt. Bara en utsträckt hand bort.

Detta ständiga påslag av belöningshormoner skapar en missbrukarhjärna. Precis som med till exempel kaffe, så kommer din tolerans för att titta på telefonen att öka ju mer du använder den. Precis som med koffein. Och plötsligt sitter du fast i en spiral av måsten. Måste kolla Instagram, Aftonbladet, Facebook och de där tre bloggarna. Detta till trots att det bara är fem minuter sedan du gjorde det sist. Känns beteendet igen? Måhända känner du också en krypande känsla av obehag? Det är inte så konstigt. Din hjärna blir fullkomligt bombarderad av alla de intryck du matar den med från telefonen. Överbelastningen är total.

undefined

Jag var nyligen på semester med familjen. Typisk chartersemester, med pool och hotellhäng. Jag slogs då av att överallt, var jag än befann mig, så stod folk med sina telefoner i händerna. En familj på fyra personer satt runt ett bord – samtliga hade luren uppe, utan att prata med varandra. Är det här vad vi förvandlats till? En generation av dopamin-junkies? Som inte kan tänka sig något mer hemskt än att vara utan sin smartphone i ett par minuter.

Det är nog dags att börja reflektera över hur vi använder våra telefoner. Senare tids forskning har påvisat att det finns likheter mellan hjärnorna hos dem som har ADHD och de som frekvent blippar på sina telefoner. Är du med? Vi trycker oss till ett kognitivt bekymmer. Vad gör det med vårt fokus? Vad gör det med våra relationer till nära och kära? Och, framförallt, vad gör det med vår hälsa?

Handen på hjärtat nu då (ja, du får nog lägga ner telefonen först): är du en av dem som sträcker sig efter luren så fort du vaknar? Tillhör du de som så fort du inte är sysselsatt med något, sliter fram telefonen? Hyperventilerar du om du för en stund inte har en aning var din kära smartphone tagit vägen? Om svaret är ja på någon av de här frågorna... känner du då inte själv att det är dags att ge din hjärna en paus?

Lägg undan eländet! Stäng av notiserna! Stanna upp för ett ögonblick och befinn dig bara i nuet. De där sociala medierna kan vänta en stund, så också jobbmailen. Ta en löptur istället, och låt de små grå vila för en stund. Mata dem med lite träningsdopamin, istället för Twitter och Snapchat. Och när du är färdig så behöver du faktiskt inte ta en selfie direkt. Det kan vänta. 

Jag lovar.

Mer rörelseglädje (och mindre telefoner) åt folket!

° ° °

Taggar: KRÖNIKA , belöning