Ett år med crossfit – mina lärdomar

365 dagar av erfarenhet från crossfitboxen, här flinkt sammanfattade.

Det har gått drygt ett år sedan jag helt bytte bana. 365+ dagar har kommit och gått utan att jag gjort en enda cable-fly. Mer än tolv månader har passerat sedan jag köttade mig igenom ett klassiskt bröst/rygg pass på gymmet. Gammal hederlig gymträning har bytts mot crossfit. Och vilken resa det har varit! På många sätt som om någon brutit båda mina ben till småbitar och sen uppmanat mig att lära mig att gå igen. En tidvis frustrerande vandring, givetvis. Att vara helt ny inom något är inte enkom lätt och roligt. Det kan istället vara oerhört svårt och enerverande. Ändå har jag fortsatt. Dag efter dag, vecka efter vecka. För det är något som lockar mig till boxen. Som får mig att, trots att jag älskar isolerad pump i muskler, välja crossfit framför gymmet. Att byta det för mig bekväma mot det okända. Det här är lite av mina tankar kring mitt första år som crossfitare. En liten guide till dig som funderar på att börja, eller kanske just gjort det.

undefined 

  • Förbered dig på att få kritik från en hel del sura individer, för ditt val av träning. För, börjar du med crossfit är det inte som när du får för dig att börja golfa på lite äldre dagar. Inget "Åh vad kul! Vad spännande!" Snarare kommer du mötas av "Är du dum i huvudet? Du kommer skada dig! Dina muskler kommer förtvina! Du kommer se ut som Lord Voldemort om ett år!". Att crossfitare numera vinner bodybuildingtävlingar, där i alla fall en liten del av bedömningen går ut på hur mycket muskelmassa en individ har, verkar ha gått dessa kritiker förbi. Att vanlig simpel idrott så som korpfotboll och löpning dessutom är rejält skadedrabbat, ja det verkar inte heller spela någon roll.  
  • Hur dina händer ser ut kommer plötsligt vara extremt viktigt. Innan, kanske när du tränade på gym, så var valkar i handflatorna något välkommet. De var som små troféer, reliker över ditt hårda slit. När du börjar med crossfit lär du snabbt märka att valkar i händerna är Satans påfund. För, dom fastnar i allt. I din partner, i dina nya Reebok-kläder men framförallt i räcket och stänger. Det är en högst speciell känsla av att känna hur huden riktigt hakar sig fast i räcket du hänger i, medan du är på väg i en framåtrörelse. Likt en rullgardin som far upp med en smäll en ljus sommarmorgon, så fläks huden i din handflata upp. Och där står du, med en hand som mest kan liknas vid den Arnold har i slutet på "Terminator 2" och undrar hur fan något kan svida så infernaliskt. Handvård kommer således bli A och O för dig. Du filar, smörjer och filar igen. Vilken hudvårdskräm är egentligen bäst? Försvarets hudsalva? Kokosolja? Du må skratta nu, men i framtiden kommer det här dilemmat kännas högst relevant. 

undefinedJävla räcke! Hur kan något svida på det här viset?!

  • Folk kommer börja snegla konstigt på dig. Från början kommer det faktumet att göra dig oerhört mallig. "HÖHÖ! Det syns redan att jag börjat med crossfit! Jag ser ut som Davidsdottir ta mig tusan!". Sakta kommer det dock gå upp för dig att så inte alls är fallet. Nej, det folk tittar på är inte dina isländska gains, det är alla dina konstiga märken och skavanker. Du har blåmärken på dina nyckelben, efter alla frivändningar och pressar du gjort. Dina underarmar liknar dem som en tigertämjare på cirkus har, med den skillnaden att dina rivsår kommer från ett hopprep. Bli inte förvånad om Gun på jobbet börjar sprida rykten om att du och din partner verkar ha börjat med väldigt kinky saker där hemma i sänghalmen. Samma Gun kan även få för sig att du börjat med knark, eftersom din väska och dina kläder har vita fläckar överallt. Gun har minsann sett "Narcos"Netflix, så hon vet. Själv står du oförstående till dessa anklagelser. Allt du ser är magnesiumfläckar.  
  • Kanske går du i förespeglingen att du är "rätt vig". Jag menar, du tränade ju faktiskt gymnastik en termin när du var tolv. Dessutom kan du ju resa dig i alla fall brukligt från sängen om morgnarna. Snabbt lär du dock inse att "rätt vig" snarare mest kan liknas vid "stel som en mumie som varit balsamerad i tvåtusen år". Särskilt om du tränat frekvent på gym tidigare i livet och liksom hoppat över det där med stretch och mobilitet. Alla muskler, senor, ligament och fan och hans moster sitter fast likt i ett skruvstäd. Det alla andra runt omkring dig får att se lätt ut, blir för dig en omöjlighet. Vaddå snatch? Vaddå kippa? Det går ju inte, allt sitter ju fast och gör ont. Så nej. Du är inte "rätt vig". Du är raka motsatsen.
     
  • Du kommer, i alla fall förmodligen, att pressa dig själv till helt nya dimensioner av jävlighet. Visst, långt bak i minnet ligger kanske permanenta ärr efter att du som ung tvingats genomföra Coopers test, under överinseende från en galen gympalärare. Måhända har du rötterna i orientering eller annan galenskap. Men, kommer du likt jag ifrån gymmets värld, där cardio mest har bestått i att lyfta vikterna lite fortare, så kommer crossfit vara en rejäl käftsmäll. Konstiga ord som "burpees" och "thrusters" som just nu låter som rena grekiskan för dig, kommer bli synonymt med känslor av hjälp-jag-får-ingen-luft och jag-dör-jag-DÖR-alltså-jag-tror-på-riktig-jag-avlider. Det kommer att vara hemskt. Men i det hemska kommer du hitta helt nya sidor av dig själv. Det kommer att gå upp för att huvudet ofta vill ge upp långt innan kroppen gör det. Och du kommer lära dig att be huvudet hålla tyst. Mer och mer för varje pass.

undefinedSluta gnäll barn, Coopers test är kul!

  • Du kommer att få möta en fantastisk community! Jag vet, människor som inte själva sysslar med sporten kommer hävda motsatsen. De kommer härja om att crossfitare är dryga, skräniga och att stiga in i en crossfitbox, ja det kan närmast liknas vid att besöka ett scientologmöte. Inget kunde dock vara mer missvisande. I alla fall inte av det jag upplevt. Jag har istället mött ett inspirerande, glatt och framförallt välkomnade gäng med människor. Som på ett sätt i alla fall jag inte upplevt tidigare tar till sig nybörjare och hjälper dem på ett föredömligt sätt. Inga hånfulla blickar, inga nedlåtande miner mot någon som dyker upp i en box för första gången. Tvärtom! Och det här gäller inte enkom där du själv väljer att träna. När jag gästat andra boxar har jag mött precis samma anda. Alla är intresserade, glada och tillmötesgående. Jag tror detta är en stor orsak till att crossfit växt så explosionsartat. Att det får alla att känna sig välkomna, som en i gänget. Tänk själv hur viktigt detta faktum kan vara för en helt grön nybörjare! 

 undefined


Det här var således min summering av mitt första år inom crossfit. Och, självklart, du kan hitta allt det här positiva inom andra sporter och hobbys. En sak som passar för en person, måste inte nödvändigtvis göra det för någon annan. Det måste vi alla vara ödmjuka inför. Det viktigaste är såklart att du vågar prova något nytt! Må det vara just crossfit, kanske stavgång eller vad tusan som helst. Det viktiga är ju att just du hittar din rörelseglädje inom något. För glädjen som kommer av att aktivera kroppen...det finns nog inget som slår den känslan!

Mer rörelseglädje åt folket! 

undefined