Gymzoologi

Vem är du i gymmet?

Generaliseringar är aldrig några absoluta sanningar, men det är kul! Så efter inspiration från Sebastians genomgång av Crossfitens karaktärer kände jag mig också manad att ta itu med gymdjungeln med David Attenborough-berättarrösten.

Vilken "träningsart" är du?

Gymmet är, som många av er säkert har noterat, lite av en djungel där naturens lag råder, åtminstone i andlig mening. Den socialdarwinistiskt lagda kanske har lagt märke till att det finns en näringskedja per träningsanläggning. På de mindre upplyftande gymmen skapar näringskedjan hierarkier, barriärer och avstånd. En vettigare näringskedja kännetecknas av respekt och generositet, "Di gamle" visar, vägleder och släpper fram nya förmågor.

En observation av träningsdjungeln kommer visa att alla är vi barn i början. Likt de första fiskarna som krälade sig upp på land utforskar vi tafatt den nya miljön och successivt evolveras vi. Detta tills dess att fyra primära arter utkristalliseras. Eller, ska vi vara ärliga så är det hybrider av dessa vi ser. Alla är vi minst ett par procent av varje, men per automatik kommer grupper att samlas och skapar egna små civilisationer i civilisationen. Helt enkelt för att de som strävar åt samma håll tenderar att funka ihop.

En bra dag samsas arterna friktionsfritt, varken äter eller äts. En dålig dag kan strider och revirmarkering förekomma, trots att vi egentligen inte behöver vara konkurrenter. En bra dag kivas och brottas vi i all vänskaplighet och det är själva basläget, naturtillståndet om du så önskar.

Så låt oss nu titta lite närmare på de nu levande gymarterna, omnämns första gången i Tyngre Träningssnack i ett av de första avsnitten. Undertecknad har tagit sig friheten att döpa om dem något och vill som disclaimer bara understryka att det går att vara kolossalt vältränad och göra mycket bra ifrån sig oavsett vilket av dessa läger man bekänner sig till. Det som skiljer dem åt är drivkrafterna allena.

Homo Endorfinrus: En påfågelliknande skapelse som oftast påträffas i färgglada eller åtminstone sjukt trendiga utstyrslar. Storleken varierar och det här är en allt annat än utrotningshotad art. Den verkar stadigt öka i antal i alla åldrar och kön och har så gjort de senaste fem-sex åren. Myten förtäljer att de förökar sig genom synkroniserade burpees. Finnes ofta i crossfitboxen. Ifall vi finner hen ute i gymmet eller inne i aerobicssalen finns det ett läge hen behärskar; Plattan i mattan. Crossfit i sin uppstyrda form som den utförs på certifierade boxar är balsam för denna rastlösa själ som där tvingas att genomföra rörlighets- och styrkedelen innan det blir aktuellt med någon grisig WOD.

undefined

Arten lever för kicken och välbefinnandet som följer den hormonella cocktail som sköljs ut i hela kroppen efter en ansträngning nära max. Dennes styrka är detsamma som dess svaghet. Att nästan alltid vilja träna hårt gör att det definitivt blir av, men inte sällan till vilket pris som helst. På sikt kan det ibland vara en fara, kanske inte för artens överlevnad - men för dess ligament, leder och exemplarets eventuella rykte.

Homo Prestationus: Denna sällsynta fågel ser ofta inte mycket ut för världen, men skenet bedrar. Det till synes ordinära exemplaret är i själva verket en kronjuvel. Den föds, lever och dör med en mission och det är att bli bäst. Inte duktig, inte bättre, inte tvåa – bäst. Det här är ett unikum, en pragmatisk varelse som inte snackar massa goja utan gör verkstad och går för guldet. Hen är mycket adaptiv, coachens önskemål är lag. Hen ägnar sig typiskt åt en enda specifik gren så som styrkelyft eller OL.

undefined

Motorn är otroligt stark hos den här arten men det är fortfarande viss eco-driving som gäller, sällan körs det slut på reserverna, inga fail på träning här inte. Undantaget är gameday då accelerationen är i klass med en fabriksny Tesla. Svagheten är att träningen kan komma att kännas alltför mycket som ett jobb och att det till sist blir själsdödande. Styrkor: Allt annat.

Homo Motionus: Jag ger till er – den överlägset vanligast förekommande arten i gymdjungeln. Den här arten kommer i alla färger, former och storlekar och den förökar sig och samlas främst via djungeltrumman, d v s hur snacket går. Den har sitt ursprung i Linggymnastik, Friskis & Svettis samt Susanne Lanefeldts glansdagar. Målet med artens existens är de något svårdefinerade men av många efterlängtade "hälsa och välmående". Detta söks genom en bred repertoar av allt från aerobics till gymmaskiner och yoga.

undefined

Motionären är ofta långsiktigt orienterad och trivs bäst vid en puls på cirka 70% av max med en banan i hand. Artens styrka ligger i ett avslappnat och odramatiskt förhållande till träningen och en glad motionär blir i regel långlivad och frisk. Risken är att dessa upplever svårigheter att upprätthålla vanan trots den goda viljan. Detta brukar kunna avhjälpas med lite struktur och planering.

Homo Aesteticus: "Såg du?! Kolla in snubben/bruden!" Ställ in skärpan och zooma in på era kikare läsare, ni vill inte missa skogens konung och bikupans drottning. Fast ingen med någorlunda syn kan missa dem när de äntrar rummet. De inleder oftast sin uppvisning på friviktsavdelningen, med en hållning god nog för den petigaste fysioterapeut skrider de målmedvetet fram över golvet. Den här arten är relativt vanlig och utmärks av en genomarbetad look och ett genomtänkt träningsupplägg. Deras genomtänkta repetitioner genomförs strikt och andaktsfullt på en genomtänkt plats i gymmet där ljuset är som allra mest smickrande.

undefined

De kommer sällan i flock (annat än på instagram), likt prestationsexemplaren är det här individualister med en tydlig målbild. Här är slutdestinationen den mest estetiskt tilltalande fysiken i mannaminne. Svagheten i att jaga ett subjektivt mål avslöjar lite grann sig självt; När har man egentligen nått målet? Och hur vet man i så fall det? Arten kan dock använda subjektiviteten som en styrka istället, om man lyckas se skulpteradet som ett långsiktigt projekt av konstnärlig sort kan det mycket väl bli så att det här är gymvärldens verkliga uthållighetssportare.. Alltså verkar en "vägen är målet"-approach vara en framgångsfaktor.

undefined

Undertecknad torde bestå av ca 40% endorfinjakt, 30% hälsoskäl, 20% prestationsmål och 10% "vill ju bara vara snygg naken". En rätt go' cocktail om jag får säga det själv. Med det sagt, nu vill jag höra hur just Din ratio är!

Säger som Sebastian brukar säga, mer rörelseglädje (och självdistans) åt folket!

undefined

Taggar: KRÖNIKA , inspiration