Häxjakten på de vältränade

Sebastian Avindell vill inte bli betraktad som en tokstolle bara för att han älskar träning.

undefined
Jag inser såklart att häxjakt är ett mycket starkt begrepp. Och jag försöker inte på något vis göra mig själv eller mina medtränande bröder och systrar till någon sorts martyrer. Men. Jag tycker det är dags att vi pratar om den allmänna attityden till oss som gillar att träna samt att sköta vår kost. Och nej, det här handlar inte om att jag ska sluta vara "så känslig". För jag tycker på riktigt att vi har ett rejält bekymmer här. Brasklapp skrivs dock för att det jag skriver om här gäller träning på sund nivå, som intresse och/eller livsstil. Ortorexi är något helt annat än det jag berör, även om en stor del av allmänheten verkar tycka det är synonymt med att ha en mental sjukdom om man gillar att röra på sig mer än en gång i veckan. 

Kanske reagerar jag just nu därför att sommaren står och knackar på dörren. Genast uppstår något av en syndaflod i sociala medier, där bubbel, rosé och öl fullkomligt flödar alla dagar i veckan. Plötsligt är det på något vis okej att ha ett alkoholbruk som skulle kunna klassas som ett riskbruk, bara för att termometern kämpat sig över femton plusgrader. Missförstå mig nu rätt. Jag hatar inte alkohol, är inte heller rabiat nykterhetsivrare. Men det uppstår för mig sådana oerhörda kontraster när after-work hela veckan är helt okej, men om det på något vis kommer fram att man tränat före eller efter jobbet, då är man direkt att anses som lite sjuk i huvudet. Och jisses om du tackar nej till after-work för att åka och träna istället. Då är du nog färdig för mentalsjukhuset.  

Listan om kontraster kan göras betydligt längre. Tacka nej till fika, därför att du är på diet eller för att du helt enkelt vill äta hälsosamt, och vad blir resultatet? Lite bitska kommentarer, såklart. Men vänd på scenariot, vad skulle hända om du ifrågasatte om ett wienerbröd och två chokladbollar verkligen är ett bra mellanmål? Vore du på jobbet skulle du säkert bli inkallad till chefen. Kontrast uppstår även om du i andras ögon råkar träna "för mycket". För då lär du få höra om risken för överträning, muskelsönderfall och hur utsliten du kommer vara i ryggen som gammal. Skulle vi återigen vända på det, och tänka oss att vi som uppskattar träning ens skulle våga tänka tanken på att ifrågasätta varför så många tränar så lite? Du skulle få så mycket ilskna blickar så att hälften vore nog för att ge dig mardrömmar. Och det är lite det som är summan av kardemumman i denna text. Att den pågående polariseringen mellan tränad/icke-tränad inte är till nytta för någon.  

Och det är lite det som är summan av kardemumman i denna text. Att den pågående polariseringen mellan tränad/icke-tränad inte är till nytta för någon.

Jag menar, visst finns det bekymmer med träningsvärlden. Underligt vore ju annars. Men när välfärdssjukdomar så som diabetes, högt blodtryck och fetma fullkomligt skenar i antal drabbade, är det då inte lite märkligt att det största fokuset i den pågående samhällsdebatten ligger kring att det finns en "kropp-och-träningshets"? Att folk likt slaghökar slår ned på att tränande individer som dricker vassleprotein, men ingen ens höjer på ögonbrynet när Bertil på jobbet ska ut och dricka prosecco för fjärde gången den här veckan?
 
Låt mig med emfas slå fast att det stora problemet i dagens samhälle inte är att folk rör på sig för mycket, utan faktiskt att de gör precis raka motsatsen. Folk blir allt mer inaktiva, äter socker- och kalorität mat så det står härliga till samtidigt som det dricks rödvin var och varannan kväll för att det är "kontinentalt".

Men. Detta till trots. Trots allt vi vet om motion och kostens inverkan på kroppens välmående. Trots att vi vet att alkohol i större mängder är allt annat än nyttigt. Oavsett vad vi alla vet, så är det vi som tränar som får stå vid skampålen. Vi tränar för mycket. Vi äter konstig mat. Vi missar allt det där roliga. Varför kan vi inte bara vara som alla andra? Jag köper inte det här mer. Dock är jag noga med att låta alla få leva sina liv precis som de behagar, så länge de inte skadar någon annan tiger jag still.

Men håll med om att det är märkligt att häxjakten sker på de som väljer ett hälsosamt liv, och inte tvärtom. Att debatten ska skena om att den så kallade träningshetsen förstör för folk och fä. Kort och gott, jag vill inte bli dömd som en tokstolle bara för att jag älskar träning. Lika lite som jag dömer någon som väljer att avstå fysisk aktivitet. Så kan vi inte alla bara enas om att avsluta den här häxjakten? Det är liksom inte roligt längre.

Mer rörelseglädje åt folket!

undefined