"Jag tror jag är övertränad"

Troligtvis inte. Du behöver förmodligen bara vara lite mer här och nu.

Världen har sannerligen förändrats. För så lite som drygt hundra år sen kunde människor gå upp klockan fyra för att mjölka kor, kroppsarbeta en hel arbetsdag för att vidare upprepa proceduren sex dagar i följd. Visst, de mådde kanske inte helt persika, men det gick ändå. Ingen klagade i alla fall över att vara utsliten eller övertränad. Annat är det idag. Ständigt tycker jag mig läsa om risken för att bli "övertränad" och lika frekvent hör jag individer som talar om att de nog är just det. Men, är det verkligen så? Drabbas numera var och varannan person av överträningens elände, trots att vi inte rör oss hälften så mycket som människor gjorde förr? Är vi mesigare än alla de som levde för ett sekel sedan? Överdriver vi och gnäller i onödan, eller finns det faktiskt fog för att tro att vi alla ligger i riskzonen för att vara övertränade?

Nej, blir det korta svaret. Du är förmodligen och med all säkerhet inte övertränad. Visst finns diagnosen och sannerligen är det som så att ett fåtal individer faktiskt drabbas. Men, mest troligt är du inte en av dessa. Och med stor säkerhet kommer du heller inte att drabbas av det. När träningen börjar ta emot, när kroppen inte svarar som den ska och allt som har med fysisk aktivitet att göra börjar trilskas är det rätt lätt att börja snegla mot just det begrepp vi talar om här. En enkel lösning: Jag är ju övertränad, såklart! Det är därför inget funkar, det är därför jag är så trött hela tiden och det är tack vare det som resultaten uteblir! Men, ligger svaret verkligen där? Jag tror inte det.

Blicka tillbaka på våra förfäder, hur hade dom det? Visst, det var ingen picknick att leva under nittonhundratalets början. Världskrig, spanska sjukan och fattigdom var utbrett, människor dog betydligt yngre än vad de gör idag. Trots det orkade de med allt kroppsarbete. Givetvis berodde detta till stor del på att de var tvungna, det fanns inte som alternativ att man inte arbetade med kroppen, man kunde inte välja att flytta in till Stockholm för att starta ett microbryggeri för att säkra sin överlevnad. Detta till trots tror jag att de som levde då hade det bättre på en punkt – de levde i och för nuet. Livet var här och nu, för ingen kunde veta vad som väntade kring hörnet. Annat är det idag, inte sant?

På ytan ser allt så bra ut. Du äter korrekt, tränar som man ska och har de allra finaste träningskläderna. Ändå mår du som en kloakråtta och får noll och intet i resultat. Varför? Vi tar ett steg tillbaka och ser hur ett normalt liv kan se ut för en generisk svensk som tränar 5-6 gånger i veckan.:

04:45: Du vaknar tidigt för att hurtigt morgonträna, innan någon annan ens tänkt tanken att vakna. Vackert så. Problemet är bara att du somnade 23:52 igår.

06:22: All träning färdig. Du hetsäter frukosten samtidigt som du fipplar mellan dina tre olika instagramkonton, Facebook och twitter.

06:48: Efter att ha hetskört vilt genom morgontrafiken, tutat på tre tanter som gick för långsamt över övergångsstället sladdar du in på jobbets parkering. Du vill helst av allt vara först på kontoret, för att visa hur ambitiös du är, men ser att den där jäkla Lennart redan är på plats.

06:49-18:02: Du jobbar som en tok, hoppar över lunchen och äter framför datorn. Arbetar dessutom över, samtidigt som du får be din bättre hälft hämta på dagis, för du är sen. Igen. Stressar sedan hem, tutar på vad du tror är samma jäkla tanter vid samma jäkla övergångsställe.

18:30: Du äter kvällsmaten stående, medan du hummar åt vad dina barn har att berätta om dagen, samtidigt som du svarar på några jobbmail.

18:45: Du utför ett mobilitets- och stretchpass i hallen hemma, medan du överinser barnens tandborstning. Samtidigt får du allt mer dåligt samvete över att du inte umgås mer med barnen.

19:30-20:45: Nattar ovan nämnda barn. Svarar på jobbmail i mörkret. Blir stressad över att du inte hinner träffa din partner.

20:47- 22:39: Jobbar med laptopen i knäet framför teven, bredvid din partner. Planerar morgondagens träning.

23:12: Går till sängs. Ställer klockan på 04:45.

Ovan givna exempel är givetvis draget till sin spets, men jag tycker ändå det statuerar dagens samhälles verkliga bekymmer: vi lever inte i nuet. Vi stannar aldrig för en sekund upp för att bara andas. Vi jagar, jagar och jagar återigen det ouppnåeliga. Ser vi en fin vårblomma kan vi inte bara nöja oss med att i alla enkelhet betrakta den, och kanske böja oss ned för att känna dess doft. Nej, istället ska sagda blomma fotas, slängas upp på sociala medier med fyndigt skriven text. Blomman som du kunde ha njutit av har du således bara sett genom din mobils kameralins. Är det att leva i nuet?

Att ständigt jobba över, slita hundrafemtio procent på jobbet och samtidigt använda den där Thailandsresan i oktober som tröst, är det att leva i nuet? Att aldrig stanna upp för att reflektera, aldrig känna sig ha tid med vare sig barn, bättre hälft eller vänner, är det ett sunt beteende? Och att bredvid allt detta ha en halvseriös idrottssatsning, med mellan sex-åtta pass i veckan – vad gör det egentligen med vår knopp och kropp? Klart som tusan du känner dig "övertränad"!

Men det är du ju mest troligen inte. Mer troligt är att du fastnat i en ond spiral av en uppsjö av saker som faktiskt saknar substans. Handen på hjärtat, om du fick reda på att du skulle dö om en vecka, vad skulle du då välja att göra med den tid du hade kvar? Inte tusan skulle du jobba mer?! Svara på fler mail och försöka vara före den där Lennart på jobbet på morgonen? Nej. Mest troligt skulle du nog vilja spendera mer tid med dom du älskar. Du skulle göra mer av allt det där du tycker om. Så, frågan blir då, varför gör du inte det redan idag? Men, säger någon nu, så kan man väl inte göra? Bara göra saker man tycker om? Min motfråga blir då: varför inte? Ska livet bara vara att jaga pengar och saker?

Jag tror vi alla skulle må betydligt bättre om vi ibland steg ur hamsterhjulet av rutiner som utgör vårt liv. För, jag tror pudelns hela kärna är att alldeles för många människor missar nuet. Ni vet, att bara stanna vid en blomma för att se att den är vacker. Inget mer än så. Inga foton, ingen instagrampost. Bara vara där och då. Stänga av all stress, alla måsten och bara... andas.

Så nej. Jag tror inte du är övertränad. Mer troligt är att du lever i en helt annan plats än nuet. Du bombas av stress från det att du vaknar tills dess att du slutar ögonen. Det är därför du inte får några resultat. Det är därför kroppen känns som en urvriden disktrasa. Så, får jag bara ge dig ett råd idag så blir det följande:  försök att leva lite mer som man gjorde förr.

Stanna upp och lukta på blommorna!

Mer rörelseglädje åt folket!

undefined