Karl den Store

Kalle Dyalls tredjeplats på CrossFit Games ekar över hela världen.

1990 var ett händelserikt år. Bland mycket annat både högt och lågt var det också då jag på riktigt förstod att Kalle Dyall var mer än en begåvad dansare, sångare och showman 1. Att Kalle också var en superatlet framstod nämligen tydligt i TV4s ”Fångarna på Fortet”, där han tog sig fram som en slåttermaskin 2 genom alla grenar. Specifikt minns jag cellen där man flyttade ett järnrör genom två öglor längs en välvd vägg, för att kunna stå och hålla i sig i själva röret. Mot slutet satt öglorna i taket och att då lirka in röret blev ganska trickigt. Kalle löste det genom att helt enkelt hänga i de två sista öglorna enbart med vänsterhandens två fingrar. Högern använde han till att lossa den eftertraktade nyckeln från kroken, för att därefter i ett kattlikt hopp ta sig ner igen. Jag vet att detta i sak är en närmast banal bisak, men för mig var det världsomvälvande. Sedan den dagen har jag sett annorlunda på Kalle Dyall. Men också på var gränsen för mänsklig kroppskontroll går. En gräns som Kalle uppenbarligen inte känner.

kalle_press_1.jpg
Kalle i en av sina favoritmiljöer.

Sedan 2005 har Kalle varit hooked på CrossFit.

– Ja, det var min gode vän Kenta Hammarström, head coach på Prana Jiu Jitsu, som alltid varit före alla andra med att upptäcka nya trender och idéer, som menade att det här verkligen var något för mig. Och det stämde, berättar Kalle.

Träningspassen radades upp i en allt stridare ström, och kunde till slut också göra underverk för Kalles då sargade kropp.

– Det är riktigt. Jag hade ju några år tidigare ”pensionerat” mig själv som dansare efter flera ihållande skador och vad jag upplevde som rena förslitningar. Men genom träningen på boxen så hamnade jag till slut i en fysisk status där jag kunde utmana mig själv med både steppskor och frack igen. Och det var helt underbart.  

kalle_solid_l.jpg
Emblemet till CrossFit Solid. 

Sedan 2010 driver Kalle tillsammans med Rennie Mirro och Joachim Bergström boxen CrossFit Solid i Stockholm, där, förutom Kalles egen träning sker, också nära 200 medlemmar dagligen krigar för fullt.

Kalle var en av fyra svenskar som kvalificerat sig för CrossFit Games 2014, i Los Angeles i slutet av juli 3. Förväntningarna var svårdefinierade innan, och Kalle visste i princip ingenting om hur formen var innan avfärd.    

– Nej, jag var ju sjuk de tre sista veckorna innan vi åkte så jag hade svårt att toppa träningen ordentligt, så jag var tvungen att chansa lite där på plats. Och det var en chansning som gick hem, berättar Kalle med ett leende.

kalle_bells_1.jpg

Minst sagt. Efter tre dagars tävlande med 8 events tog Kalle en extremt meriterande tredjeplats i mastersklassen 45-49 år. Den bästa svenska individuella prestationen någonsin på Games. Och redan från början smakade Kalles resultat medalj.

– I den första grenen, Marklyft, kände jag att jag hade formen där den borde vara, och det kändes oerhört skönt. Jag kunde också vinna det eventet, vilket var riktigt trevligt inför allt som komma skulle, säger han.

Kaxigt! Kalle from Sweden (by way of London) kliver in och dominerar direkt.

– Haha, well, det märktes faktiskt på omgivningen att man såg på mig med andra ögon efter det. Både från medtävlande och media, alla var betydligt mer uppmärksamma på mig och på vem jag var, berättar Kalle.

Kalle följde upp vinsten i marklyftet med att bli 3:a i Handstand Walk (max distance), 3:a i Sled Sprint (100 yards), och 7:a i Run Rope (5x400 meter löpning + 2 repklättringar utan ben), vilket gjorde att ledartavlan hade följande namn överst efter första dagens tävlingar: KARL DYALL.

– Jag har ju mina styrkor i de explosiva momenten, så släden och handstand var jag positiv inför. Däremot är jag lite överraskad över segern i marken. Men det var otroligt kul att få leda efter första dagen, även om man alltid måste vara ödmjuk.

kalle_skylt_l.jpg
Inför dag 2 såg det onekligen ljust ut. Inte minst med tanke på att det första eventet såg ut att vara skräddarsytt för Kalle. Rodd 1000 meter, Pull Ups (Kalles specialitet) och Push Jerks.

– Ja, på pappret var det som gjort för mig, men jag kände redan när jag greppade räcket att vi skulle få sjunga en annan sorts visa. Jag glider vanligtvis mycket i handen när jag gör mina kippade pull ups, och det var nog ingen bra teknik den här dagen. Splitter nya räcken, dessutom svarta, som i den gassande solen blev rena laserknivarna. Vi skulle ju göra 100 reps och jag hade därför planerat att gå för ”unbroken4, vilket jag alltid gör vanligtvis, men jag var tvungen och avbryta. Skinnet släppte i båda händerna från i princip handloven och hasade ner, så jag kunde helt enkelt inte hålla i ordentligt. Jag försökte sedan kompensera för det i Push Jerken, men inte heller det gick obehindrat. Det var en tuff wod, dock, säger Kalle och visar upp handen, som nu är återhämtad.

kalle_hand_l.jpg
Kalles hand är nu nästan bra. Annat var det förr.

En fjortondeplacering där förändrade förutsättningarna något, men inte mer än vad själva handskadan gjorde mot slutet. Andra dagens andra event var dock Med Ball Burpee (21-15-9 ryck med 36 kg, medicinboll + burpees) där Kalle klev in som 5:a.

– Jo, i det eventet funkade handen ganska OK, varför det gick förhållandevis bra.

Kvällen och natten ägnades åt att försöka få ordning på handen, med plåster, is och diverse medikamenter.    

– Jag hade faktiskt inte särskilt ont när vi klev in dag 3, men händerna var väldigt svullna och det var svårt att få ett bra grepp. I första eventet var det bland annat toes-to-bars och ring dips, vilket inte var lika trevlig som det brukar, säger Kalle med ett litet flin.

En fjortondeplats även här, vilket gjorde att Kalles chanser till medalj försämrades.

– Jo, men det fanns en chans om jag prickade i sista eventet. Så jag gav allt.

I den åttonde och sista grenen doldes en 100 meter sprint, 5 burpee muscle-ups och 5 ryck på 75 kg. En samling övningar som i vanliga fall skulle passat Herr Dyall som en handske 5. Men här passade inte riktigt handen.

– Nä, jag var svullen i händerna och speciellt rycket var knepigt. Man vill ju hålla med tumlås för att orka rycka stången, men jag kom inte riktigt runt, så jag fick fulrycka lite, skrattar Kalle.

kalle_medalj_l.jpg
Medaljen. Den enda i sitt slag i Sverige.

En andraplacering i eventet efter den suveräne Jerry Hill 6 innebar att Kalle fick äran att hänga på sig bronsmedaljen, vilket alltså är den bästa svenska prestationen på Games, ever.

– Jag är enormt nöjd, allt annat vore ju vansinne… Allt eftersom att tiden går så upplever jag att man förlorar vissa aspekter ur sin fysiska potential, som snabbhet och inte minst återhämtning. Tappet är dock mycket mindre än jag hade trott, och det tillskriver jag helt och hållet den allsidiga träningen som seriös crossfit handlar om.

kalle_fysik_l.jpg
Karl Dyall – en särdeles vältränad 47-åring.
 
Livet går med det vidare för denne hedersknyffel och superatlet. Numera rentav mer så än 1990.

***

FAKTA
Namn: Karl Dyall
Ålder: 47 år
Längd: 180 cm
Vikt: 78 kg
Familj: frun Lotta 
Arbetar: driver boxen CrossFit Solid i Stockholm, skådespelare, artist, dansare

KALLES 5 TIPS FÖR EN STARK FYSIK +40 ÅR
1. Basövningarna! Djupa knäböj, Mark och pressar.
2. Sätt realistiska mål.
3. Hitta bra träningskompisar med liknande mål.
4. Följ ett varieraträningsupplägg.
5. Lyssna på kroppen och våga fråga om hjälp/råd

kalle_boj_l.jpg

***

  1. Inte för att det är det på något sätt skulle vara otillräckligt.
  2. CLAAS LEXICON 780 är enligt uppgift den främsta i världen. Precis som Kalle är i sitt gebit.
  3. Övriga var Lukas Högberg, Bjork Odinsdottir och Jessica Clenevik samt Team Tegen och CrossFit Falun i lag.
  4. När man gör alla sina repetitioner i ett enda – oavbrutet – set.
  5. Ironiskt nog så funderar Kalle seriöst på att börja använda just handskar i vissa moment från och med nu.
  6. Nu med tre segrar på Games, och med 4 grensegrar i år.