Låg ämnesomsättning kan förklara viktuppgång

Marek Behrendt håller inte med Jacob Gudiol.

Replik på artikeln ”Kan låg ämnesomsättning förklara viktuppgång?” av Jacob Gudiol.

När Jacob rekryterade mig till att börja skriva på Träna Styrka för några år sen så var en av anledningarna till detta att ha någon som vågar stå upp emot honom. Detta ifall han skulle vara ute och cykla med sina slutsatser, eller vara på väg att falla in i spåren av tomtar som Charles Poliquin med flera, som tidigare kanske skrev en del vettiga saker men som allt eftersom blev så självupptagna så att de började kasta ur sig en massa trams de inte har några belägg för. Nu är plattformen Tyngre, men jag tänkte ändå försöka göra mitt jobb här.

I sin artikel ”Kan låg ämnesomsättning förklara viktuppgång?” drar Jacob slutsatsen att vår ämnesomsättning har ytterst lite att göra med huruvida vi har lätt eller svårt för att hålla vår kroppsvikt under kontroll. Den slutsatsen drar han av en rad studier som tittat på människors basalmetabolism, även kallat ”resting metabolic rate” (RMR), och utifrån detta inte kunnat se några samband mellan att en lägre RMR och en starkare tendens till övervikt. Och ja, det stämmer. Dels förändras inte RMR något nämnvärt vid varken viktuppgång eller –nedgång om man räknar den per kg kroppsvikt, och skillnaderna mellan individer är inte heller så stora om man tar in kroppsvikten i beräkningen.

Där vi däremot har väldigt stora individuella skillnader är vid all aktivitet som inte räknas som träning eller motion, det så kallade ”non-exercise activity thermogenesis” (NEAT). Nicklas Neumann, skrev en väldigt bra artikel om det här på Träningslära för ganska många år sen, med många av referenserna som jag själv tänkt använda här. Så istället för att jag ska behöva dra allt en gång till så rekommenderar jag dig kolla in den för mer information. Snabbt sammanfattat så har man kunnat observera att det finns väldigt stora skillnader i hur mycket olika individers NEAT anpassar sig till variationer i energiintag. Det innebär alltså att någon som har lätt för att hålla sig slank förmodligen skruvar upp sin NEAT, undermedvetet, när den får i sig ett överskott av kalorier. Den trummar på låren, gestikulerar mer vid konversationer, skuttar upp för trapporna osv osv. Ger du däremot ett överskott av kalorier till någon som har lätt för att lägga på sig fett, och som kanske påstår sig ha en ”låg ämnesomsättning”, så sker av någon anledning inte denna höjning i NEAT.

Det innebär alltså att någon som har lätt för att hålla sig slank förmodligen skruvar upp sin NEAT, undermedvetet, när den får i sig ett överskott av kalorier.

Ett bra exempel på den här effekten, bortsett från referenserna i Nicklas artikel, är frukost-studien som jag skrev om på Träna Styrka för några år sen. Gruppen som där ordinerades att äta frukost åt nämligen betydligt fler kalorier över dygnet än de som inte fick äta något innan klockan 12:00. Men de gick ändå inte upp i vikt, eftersom de höjde sin energiförbrukning i direkt proportion till mängden kalorier som de åt till frukost. I linje med tidigare forskning så var det även här inga förändringar i personernas basalmetabolism. Istället var det just framförallt NEAT som stod för den ökade energiförbrukningen.

I slutändan handlar alltså min kritik om vilka termer Jacob använder i sin artikel, samt vilka slutsatser man kan dra av resultaten i de nämnda studierna. Jag anser nämligen inte att man i vardagligt tal kan säga att ”ämnesomsättning” är samma sak som ”basalmetabolism”. Observera här att basalmetabolism alltså innebär den mängd energi en kropp förbrukar i totalt sängliggande över ett dygn.

När folk har funderingar kring sin ämnesomsättning så tror jag inte att de undrar huruvida de förbränner mer eller mindre än någon annan i total sängvila. Jag tror att de undrar ”Hur kan det komma sig att jag mitt energibehov verkar vara så annorlunda mot Olles fastän vi har samma kroppskomposition och våra vardagar ser exakt likadana ut?” Den frågan kan man inte besvara med studier om RMR, utan endast om man även tittar på NEAT.

Det kan mycket väl vara så att jag själv under ett mättillfälle för basalmetabolism skulle ligga still och se det som en härlig vilostund medan Olle skulle känna sig rastlös och besvärad över att behöva ligga still. Värdena i RMR kan då vara identiska mellan oss, men om Olle hade fått göra vad han ville så hade han självmant gått fram och tillbaka i rummet eller spelat trummor på sina lår.

Jacobs generalisering om att det inte finns några nämnvärda skillnader i ämnesomsättning bland individer blir därför vilseledande. Indirekt antyder den att personer som kanske har en dålig uppreglering i NEAT vid kaloriöverskott och en stark nedreglering vid kalroiunderskott (ja, oftast hänger dessa två tyvärr ihop) inte skulle ha något sämre utgångsläge än personer med en mer fördelaktig reglering av NEAT. Ignorerar vi den här faktorn, som verkar höra till de absolut mest avgörande för viktreglering, så går vi miste om en rad interventioner som kan genomföras både för att minimera övervikt och att få folk i tävlingsform.

undefined