Lämna mina kosttillskott ifred, tack!

I alla svåra frågor är fler nyanser att efterfråga. När det kommer till hur man bör betrakta kosttillskott så är Sebastian Avindell – som vanligt – mannen att luta sig mot för nyansering.

Måhända är det företagens fel. Jag menar, att utlova "crazy PUMP EXTREME!" och stoppa ned pulver och piller i neonfärgat lysande burkar ger kanske lite fel signaler. Att som lekman, som aldrig testat en PWO, läsa att en miniskopa vitt pulver innehåller lika mycket koffein som tre stora koppar kaffe sätter säker igång fantasin. Lägg där till fräsiga bilder på döskallar och blodiga, biffiga karlar som utfyllnad bredvid den lysande färgen och moralpaniken är total. Någon drar sig säkert till minnes de sovjetiska atleterna på åttiotalet, som dopade sig så till den milda grad att man ibland nästan kunde se sticken efter sprutorna i armarna, trots att man satt femtio meter upp på läktaren. Direkt dras då paralleller till dagens alla kosttillskott, och, saken är biff: det är doping!

Gudbevars och jisses Amalia. Jag ska flagga direkt för att jag tycker kontroller av kosttillskott är en självklarhet. Kontroller görs också, men behöver förbättras både vad gäller rutiner och riktlinjer. Det är dock inte så, som det ibland framställs i media, att ingen kontrollerar någonting. Kommunerna runt om i landet har ansvar för att kontrollera vad som säljs i butiker. Livsmedelsverket finns också med på en mer nationell nivå, vad gäller riktlinjer och lagar. Det finns alltså kontroller, det finns lagar och regler, men de behöver moderniseras och effektiviseras. Allt gott så. Men, tittar vi på motståndarna till kosttillskott så är det inte riktigt så det låter. Nej, från dem hörs rena domedagsprofetior. Alla som tar kosttillskott riskerar att bli dopade, heter det. Samtidigt basuneras det, med rejäl pondus bakom orden dessutom, ut det uttjatade argumentet att "det räcker med vanlig mat!".

Problemet i denna onyanserade debatt är att alla kosttillskott klumpas ihop i en hög. Lite som att man skulle förbjuda alla grönsaker i hela världen, eftersom Lars blev matförgiftad av isbergssalladen på den lokala pizzerian och var tvungen att stanna hemma från jobbet. Det är, återigen, så att det finns kosttillskott som kan ligga i gråzonen vad gäller innehåll. Det brukar då främst röra sig om pre-workout-produkter samt fettförbrännare. De upptäcks med jämna mellanrum och plockas bort från marknaden. Men, alla andra saker som finns då? Proteinpulver, kreatin och multivitaminer? Är det också ett aber och giftigt? Givetvis inte. Men ibland låter det nästan så i debatten som med jämna mellanrum blossar upp.

Kosttillskott, när det kommer till de som används av oss som tränar, är framförallt koncentrerad mat. Inget annat. Inga magiska häxbrygder eller Harry Potter-pulver som ger oss oanade krafter. Och, det är verkligen inte något som kan liknas vid ryssfemmor från det galna åttiotalet. Här finns en rejäl kunskapslucka hos den breda allmänheten, något som verkligen inte avhjälps med skräckreportage på SVT eller som braskande tidningsrubriker. Här brukar dock kosttillskottsmotståndarna slänga ur sig ett argument som de anser vara likt ett ess ur skjortärmen, nämligen "Men alla elitidrottare då? De tar ju inga tillskott! Och du, du tränar ju bara sex gånger i veckan, Charlotte Kalla tolv! Om inte hon behöver tillskott så behöver ju verkligen inte du det!".

Ingen ska försöka inbilla mig att elitidrottare inte tar några mineral eller vitamintillskott. Det blir för dem annars omöjligt att upprätthålla rätt nivå av alla spårämnen de behöver, med den belastning de utsätter sin kropp för. Vad sedan Zlatan eller Henrik Lundqvist tar för övriga tillskott, det tänker jag inte spekulera i. Men, mellan oss och dessa atleter finns en stor skillnad, nämligen våra förutsättningar! Medan proffsatleter tränar sina pass och efter det får vila och minutiöst planerad kost serverad, så måste vi andra efter dagens gympass göra betydligt världsligare saker. Typ storhandla, dammsuga vardagsrummet eller klippa häcken eftersom grannen stirrat argt på oss i två veckor. Såna saker. Och det gör att vi har mindre tid att återhämta oss från träning på rätt sätt, än de som har träning som arbete. Således kanske vi vardagsmotionärer behöver kosttillskott i större utsträckning än proffsatleter. För att det gör vardagen gångbar, samtidigt som vi får i oss det vi behöver för att orka med vår träning och få de resultat vi vill ha av den. Så, argumentet att använda proffs som pekpinne för att gemene man inte behöver kosttillskott, fungerar faktiskt inte.

Kort sagt, det är bra med kontroll. Men att en del kosttillskott visar sig innehålla otillåtna substanser är inte ett detsamma som att alla gör det. Och det betyder verkligen inte att alla kosttillskott är livsfarliga och bör förbjudas, eller att de för den delen är onödiga. Vill jag använda mig av kosttillskott i min träning, bör jag därför få göra det hur mycket jag vill. Helst då utan pekpinnar och sneda blickar, tack!

Mer styrketräning (och mindre moralpanik) åt folket!

° ° °