Livet som vältränad

Vi må ibland vara rätt less på broccoli, tidiga kvällar i säng för att orka med morgonträningen och att ständigt behöva köpa nya finkläder. Men det är alltid värt det.

undefined

Det är inte så lätt, det här med att skaffa sig gainz och behålla dem. Först ska målet att bli vältränad sättas mentalt för att sedan kunna jagas i praktiken. Och när den jakten väl har startat så inser man fort att när den väl är i gång, så finns det inget slut. Det går alltid att bli större, mer symmetrisk, starkare eller slankare. Och kanske är det hela lockelsen, att stå inför ett projekt lika stort som livet självt? Att veta att perfektion är så gott som omöjligt att uppnå, men att målet är att komma så nära det bara går är hela resan?

Men bortsett från att så ofta det går ta sig till löpspåret, gymmet eller boxen så finns det en hel del andra svårigheter för oss som valt träningen som livsstil. Problem som ofta genomsyrar vår vardag och dyker upp både här och där. Nedan följer en del exempel på dessa.

Det här med kosten

Det här med kosten blir, nästan oavsett vad du tränar, en följetong. Antingen äter du lite mer kolhydrater än gemene man, kanske mindre. Måhända inmundigar du din föda enkom på speciella tider, eventuellt behöver du också en våg för att med laserskarp noggrannhet hålla koll på ditt makrointag. Oavsett vilket så blir det med säkerhet som så att du inte riktigt är kompatibel med övriga samhällets intag av föda. Vid fikastunder kommer du antingen fnysa åt att mängden bakverk/smörgåsar/frukt inte ens skulle räcka för att ta udden av din hunger, eller så är allt som serveras ett big no-no, vilket gör att du kommer dra blickarna till dig när du glatt intar din kesella med bär. Att bli bortbjuden på middag är också ett företag i sig, för antingen kommer du släpande med din matlåda med kyckling och broccoli eller så gör du värdparet rejält upprört när du glatt äter upp nittio procent av det kött som var tänkt till fyra vuxna personer.

Inte sällan stöter du dessutom på samma ovan nämnda par i affären, när du har din cheatday. Med viss panik ser du hur deras blickar fångar din korg som är sprängfylld med glass, chips, tre burkar Nutella och två påsar kanelbullar. Du försöker förklara att du visst är så hälsosam som du tidigare gett intryck av att vara, men att det finns något som heter ätardagar och att det faktiskt är bra att få äta ordentligt då och då, men hör själv hur platt det låter. Skamset betalar du för ditt kalas och försvinner med snabbt med svansen mellan benen.

Det här med kläder

Om kosten är en svårighet i den vältränades vardag är det inget mot modefrågan. Och jag talar inte om att Better Bodies och GASP är reserverat för gymnördarna, medan alla crossfitare glatt iklär sig både Rouge och Reebok. Nej, problemet jag syftar på är snarare att ingenting passar. T-shirtarna sitter ständigt för tight över lats och axlar vilket gör att storleken måste ökas så till den milda grad att den snart ser ut som en kjol. Jeans är ett minne blott, för låren är sedan länge så stora att alla modeller sitter som ett par spandextights. Och när andra människor blir glada för att en bröllopsinbjudan dimper ned i brevlådan så känner du bara kallsvetten rinna längst din muskulösa rygg. För, klänningen eller kostymen som för bara ett år sedan satt som ett smäck liknar nu mer ett korvskinn draget över din kropp.

Alla dessa problem och det faktum att du mest rör dig mellan hemmet, jobbet och gymmet har gjort att du allt jämt driver runt i just en för stor t-shirt och ett par mjukisbrallor. Du som när du började träna visualiserade dig en framtid med just fräsiga Better Bodies–kläder har istället hamnat i ett klädtillstånd som mest kan liknas en trött tonårings. Men, vad ska du annars göra? Inget passar ju.

Det här med vad du anser som roligt

Maten och kläderna är en sak, men det här med vad du och andra anser som roligt är ett kapitel för sig. När andra pratar om nöjen syftar de allt som oftast på krogen, alkohol i mängder följt av skräpmat i överflöd. Och de vill mer än gärna att även du ska tycka att just det är roligt. Själv tycker du istället att allt det där är slöseri med tid. Visst, det kan såklart vara kul att få härja loss ibland. Men varje helg? Om och om igen? Nej. Din idé om att ha roligt innefattar istället alltid att något tungt ska lyftas. Gärna i form av drop- eller pyramidset. Eller för den delen med att göra något rejält flåsigt, så att lungorna blöder av ansträngning. Du hänger allra helst i en box eller på gymmet en fredag eller lördagskväll. Det är roligt! Men, när du säger det högt får du bara himlande ögon och kommentarer så som ”Du kan väl inte träna jämt?!” till svar. Själv önskar du just dock det, att du fick träna nästan jämt. Vilodagar är bland det värsta du vet.

undefined

Så, det är minsann ingen lätt resa vi valt, mina vänner. Märkligt käk blandas med för små kläder och stämpeln som social paria. Ändå… ändå spelar det liksom ingen roll. För det finns ingen bättre känsla än den efter ett pass. När alla muskler har fått arbeta till sitt max och inte orkar utföra en enda kontraktion till. När du ligger där som en blöt fläck på golvet och utmattat stirrar upp i taket. Känslan av att du åstadkommit något. Att du ständigt jobbar mot att bli lite bättre, varje dag. Få, för att säga inget, kan ersätta den känslan. Och det är den som får oss alla att fortsätta. Dag efter dag, vecka efter vecka och år som läggs till år.

Visst. Vi må ibland vara rätt less på broccoli, tidiga kvällar i säng för att orka med morgonträningen och att ständigt behöva köpa nya finkläder. Men det är alltid värt det.

Mer rörelseglädje åt folket!

undefined