”Man måste vara modig, annars går det inte”

Ett porträtt av den oefterhärmlige profilen Lennart "Hoa-Hoa" Daghlgren.

Vad är det med den där Hoa-Hoa som tilltalar oss alla så? Är det de oförglömliga vrålen innan lyften på tävling? Kanske. Njuter vi av tanken att Hoa minsann var en progressiv man, som slog ett slag för pappaledigheten redan under 70-talet. Måhända. Lockas vi av de otaliga skrönor som florerar kring denne man, som att han gärna slog vad med folk ute på krogen om att han kunde göra jämfotahopp upp på bardisken, trots sin storlek. Absolut. Älskar vi hans frispråkighet? Självklart! Och tills dess att vi förhoppningsvis får höra mer från denna levande legend i Tyngre Radio, kommer här ett kortare personporträtt av myten Lennart "Hoa-Hoa" Dahlgren.

Redan i tonåren börjar Hoa-Hoa, född 1952, att idrotta. Till och börja med inom bollsporter, trots att Dahlgren själv har sagt att han var värdelös på allt vad bollsporter hette. Men han fortsatte ändå, eftersom han genom dessa aktiviteter fick tillgång till fria vikter. Det är detta som leder Hoa-Hoa in i tyngdlyftning, han är bara drygt sexton år när han första gången hittar sporten. Tur är väl det, för en starkare urkraft inom sporten har knappast setts vare sig för eller senare. Under sjuttiotalets glansdagar kliver Dahlström fram, som tävlande för Stockholms Atletklubb, och vinner SM på SM i tyngdlyftning.

Hans något excentriska stil och de japanska andningsövningar han lärt sig för att fokusera gör honom snabbt till en favorit för många (vem minns inte de karakteristiska "HOA-HOA!"-ropen under tävling?). Dock kanske inte alltid för Svenska Tyngdlyftningsförbundet. Förbundet och Hoa kom att genom den senares karriär att ha ett, milt sagt, ansträngt förhållande. Det började med att Hoa blev avstängd av förbundet 1972, i två månader, efter att ha varit inblandad i en incident där ett trasigt bord försökte smusslas undan genom att det helt sonika slängdes ut genom ett fönster. Från femte våningen. Året efter är det dags igen. Dahlgren är efter en tävling i Warszawa ute och firar på stan. Måhända blev det lite för mycket i glaset då, för Hoa somnar i sin väntan på en taxi hem till hotellet. Fem månaders avstängning löd domen då. Trots allt detta fortsatte Hoa att prestera.


Här kan några av de berömda vrålen beskådas.

Om det var det rödgula håret, kraftutropen eller måhända kombinationen av dem och stenhård träning som gjorde det låter jag vara osagt, men något gjorde han minsann rätt, Dahlgren. Han kammar totalt hem 11 (!) SM i tyngdlyftning, från början i 90 kilos klassen, senare i 100 kilo. 1976 tävlar han för Sverige i OS i Montreal, där han slutar på en 11e plats. Han går dock inte obemärkt förbi där heller. Trots sin i sammanhanget ringa placering så gör tysk TV ett specialreportage om Hoa-Hoa och hans vrål. Att han var en urkraft att räkna med under sin tränande karriär går inte att ta miste på, när man beskådar de resultat Dahlgren presterade. Eller vad sägs om 160 kg i ryck, 205,5 kg i bänk (raw!), 270 kg i knäböj och 270 kg i marklyft? Själv säger Hoa-Hoa att han kanske inte var den som på sin tid var allra starkast, men att han vågade. "Man måste vara modig, annars går det inte", som han uttryckte det i en intervju. Modigt måste man även kalla nästa steg i Dahlgrens karriär. För, efter det att SM-titlar staplats på varandra tyckte Lennart enligt egen utsago att tyngdlyftningen inte lockade längre. Det var inte lika kul. Tävlingsblicken föll då istället på bodybuilding. Även där lyckas han. Såklart. Hoa blir bland annat Svealandsmästare och trea på SM. På något vis känns det självklart att Dahlström lyckades även där. Han var, är och förblir en urkraft.

Men Hoa har ju inte bara lyft skrot och byggt muskler hela livet. Han har ju, som bekant, hunnit med en hel del annat också. Jag minns fortfarande när jag för första gången såg honom i SVTs långkörare "På Spåret", som liten grabb. Mitt i allt det tråkiga, det stela och traditionella så fanns Hoa där. Kunde lika mycket (om inte mer) än de andra gubbarna och tanterna, men svor och skojade. Fantastisk underhållning! Kanske är det genom sin medverkan i programmet som Hoa blir riktigt folklig? Han vinner den första upplagan av "På Spåret" och har sedan dess återkommit både som tävlande och domare.


Klassisk Hoa-Hoa i "På Spåret".

Eller är det redan innan "På Spåret" som den rödhårige giganten går hem i stugorna? När Hoa agerade väldigt progressiv far i Försäkringskassans kampanj för att få fler pappor att vara föräldralediga? Sanningen är ju dock att Hoa aldrig själv var föräldraledig, inte ens när han själv blev pappa. Bäbisen i den berömda kampanjen var ju inte hans. Men det spelade liksom ingen roll. Något slog det an i allmänheten, när en vänlig jätte gullade med en bäbis under kampanjen 1978.

undefined

Genom träningen upptäckte Dahlgren en passion för mat och nutrition. Det tidigare fick särskild betydelse för karriären efter lyftandet för Hoa. Tre krogar har han hunnit äga sedan han steg in i restaurangbranchen för cirka trettio år sedan. Den senaste, "Lokes Bar", driver han fortsatt som delägare och kock. Men, krögare är man ju enkom till yrket, lyftare är man hela livet. Hoa har på intet sätt slutat att träna, trots att han nått dryga sextio år till åldern. Han tränar fortfarande tre gånger i veckan, men då mest i maskiner, för att spara på de leder som genom åren fått stå ut med en hel del.

Det har till denna lilla hyllningsartikel varit relativt svårt att hitta material om Hoa. För, lika mycket som han är Sveriges mest älskade kraftpaket, är han också restriktiv kring sitt privatliv. Det finns helt enkelt relativt få intervjuer att tillgå. Visst, anekdoter och upptåg går det att hitta en uppsjö av. Som när brottaren Frank Andersson och Hoa bodde tillsammans under en period. Frank säger en kväll till Hoa att han ska gå ut för att köpa mjölk men dyker sedan inte upp förrän ett halvår senare. Hoas svar? "Var har du mjölken då?". Eller när Ingvar Oldsberg ger en ledtråd i "På Spåret" om att lagen är på väg till Sveriges svinstia, varpå Hoa drar och blixtsnabbt svarar "Göteborg!". Vilket givetvis inte var svaret. Men bakom alla dessa berättelser finns det nog mycket som ännu inte har berättats. Därför väntar vi alla fortsatt på att den legendariske Hoa för en stund ska kunna slita sig från spisen på Söder, för att mätta oss alla med sina otroliga berättelser. Jag vet i alla fall att jag skulle sitta som klistrad. 

undefinedHoa-Hoa hoppar i Montreal 1976.

undefined