Mellanmjölk är inget för oss

Att leva på det sätt vi själva vill, inte så som andra vill att vi ska leva.

undefined

Jag skrev förra veckan om det här med semesterträning. Hur det sticker i ögonen på somliga individer att vissa inte lägger sig platt på rygg så fort ledigheten inträder. Kanske är du en av dem som tog sommaren i akt att träna lite extra? Måhända använde du din ledighet till att äntligen starta upp den kroppsliga förvandling du så länge velat ta tag i. Brunbränd, i bättre form och med lite mer muskler återvänder du så till din arbetsplats, beväpnad till tänderna med preppade matlådor och kvargburkar, allt i din nya livsstils tecken. 

De är inte så många som de en gång var, det ska sägas. Långsamt har en del gnällputtarna försvunnit. Dock finns det, trots att det snart gått 2017 år sedan Jesus gjorde entré, alldeles för många kvar. Ni vet, de där som fortfarande tycker att ingen ska få sticka ut i Sverige. Ingen ska vara bättre än någon, på något. Och här ska minsann inte komma någon nyfrälst träningsentusiast, med konstiga matlådor och ännu konstigare pulver i en överdimensionerad vällingflaska. Som dessutom törs vara stolt offentligt över sitt slit. Någon ordning får det allt vara. Så det så! 

Det kan således bli rätt ensamt ibland, som träningsfrälst. Många kommer inte förstå ditt kall, din passion. Sneda blickar på dina matlådor kommer blandas med bitska kommentarer kring hur knäpp du är som morgontränar. Allt sagt med glimten i ögat givetvis, men ändå. Ibland kommer det kännas extremt ensamt där du står högst upp på toppen av det berg som utgörs av blod, svett och tårar. Det kommer stundvis blåsa snålt. 

Kanske har du turen att ha nära och kära som förstår, måhända även vänner. Men, mest troligt är att du även där kommer stöta på visst motstånd. Varför kan du inte bara äta av julbordet, som alla andra? Varför måste du envisas med att ha med dig matlådor till alla familjemiddagar? Ska det vara så jäkla mycket begärt att du äter samma potatisgratäng, bearnaisesås, kött och sedan en efterrätt som alla andra gör? Vad är det som gör dig så väldigt märkvärdig? 

Ska det vara så jäkla mycket begärt att du äter samma potatisgratäng, bearnaisesås, kött och sedan en efterrätt som alla andra gör? Vad är det som gör dig så väldigt märkvärdig? 

Så du fortsätter att förklara, försvara. Suckar över många individers förtvivlat trångsynta världsbild. 

Med vännerna är det kanske många gånger lättare, men helt friktionsfritt är det inte där heller. När du gång på gång tackar nej till sena utekvällar med hänvisningen att du ska upp tidigt och träna, ja då kommer samma fenomen som inträffar med släkt och familj uppstå även här. En öl kan du väl ta, ska det vara så märkvärdigt? Ett träningspass kan du väl hoppa över, du tränar ju för farao jämt ändå?

Här i ligger dock hela sakens natur. Du vill inte missa ett enda träningspass. För det är, kort och gott, det bästa du vet. Detsamma gäller din kost. Att äta kyckling och ris sju dagar i veckan kan för andra verka torftigt, ja rent av hemskt, men det är det inte för dig. Nej, för dig är det precis raka motsatsen. Det är liksom inte så märkvärdigt. Tidiga morgnar, samma mellanmål fjorton dagar i veckan, allt det där är bara verktyg för att du ska nå dina mål. Och du förstår inte riktigt hur det kan vara så svårt att förstå för andra. 

Men, trots din övertygelse, trots den passion som tjugofyra timmar om dygnet brinner i dina ådror så kan du ibland inte låta bli att stanna upp och reflektera. Är det värt det? Har alla gnällputtar måhända en poäng? Borde du slå av lite på takten och, som de flesta säger, "leva lite"

Nej. Tusen gånger om och sen en miljon gånger till: Nej! 

Vi lever trots allt bara ett liv. Har vi tur får vi 80-90 år att disponera till vad vi vill göra. Ett fåtal får mer, många andra alldeles förskräckligt mycket kortare än så. Därför är vi baske mig skyldiga oss själva att leva på det sätt vi vill, inte så som andra vill att vi ska leva. 

Många väljer att leva mellanmjölk, oftast utan att vara medvetna om det. Därför genomsyrar också hela konceptet mellanmjölk vårt samhälle. Men, bara för att Sverige råkar vara landet lagom betyder inte det att du också ska nöja dig med det. Du ska jaga dina drömmar, varje sekund, varje minut! 

Och, allra viktigaste av Allt, du ska vara stolt när du gör det. Du ska rakryggat stå upp för dina val och inte låta dig förminskas av andras avundsjuka och trångsynta synsätt. För, du är på många sätt en allt mer utdöende att. En person som fullhjärtat och passionerat följer din övertygelse, i en tid när allt fler bara nöjer sig med att existerar. 

Så. Låt andra nöja sig med det där med mellanmjölk. Du är bättre än så. 

Följ din passion. Jaga dina drömmar. Uppnå dina mål. Fuck mellanmjölk. 

Mer rörelseglädje åt folket!

 undefined