Nej, du är inte övertränad

Helt klart är att vi människor tål betydligt mer än vi tror. Faktum är att för de allra flesta av oss så existerar inte ens begreppet överträning.

Vi har blivit rädda. Skrämda nästan till döds. Vi tränar och inhalerar kvarg som om det vore kranvatten, men ständigt finns den där rädslan i bakhuvudet. Rädslan för att bli övertränad. Fruktan för att kroppen en dag fullständigt ska kapitulera, så vi tvingas läggas in på sjukhus, medan musklerna vi så hårt kämpat för ska tyna bort som sommarens sista dagar.

Jag ska berätta en hemlighet för er: ni kommer inte bli övertränade. Eller, jag ska säga såhär: 90 % av er som läser detta behöver inte oroa er. Alls. Ett undantag finns dock, och det gäller de som drabbats av ortorexi. Men, den här krönikan berör inte den problematiken. I övrigt gäller detta alltså vare sig ni gymmar, löper, kör crossfit eller tränar kampsport. Jo, det är sant. För, vad är egentligen överträning? Är det känslan av att kroppen är trött och lite sliten? Nej. Vore det överträning skulle nog var och varannan Svensson kunna kalla sig övertränad. Vare sig man faktiskt tränar eller inte. Är det att muskler och leder värker så vi knappt kan gå i trappor? Nej. Det kallas träningsvärk. Det ska vi inte vara rädda för. Tvärtom faktiskt. Överträning är inte heller att träningen plötsligt börjar kännas mindre lustfylld. Allt kan inte vara roligt jämt. Du är vuxen. Bit ihop, kör på. Det vänder.

Överträning finns som fysiskt, och psykiskt fenomen. Enkelt kan det förklaras som om kroppen hamnar i en obalans mellan träning och återhämtning. Ett tecken på det kan vara förhöjd vilopuls på morgonen, ökad tid för återhämtning av träning, förhöjd skadeprevalens och minskad styrka. Överträning finns även som en akut variant, med det tungvrickande namnet rhabdomyolys.  Men, det problemet är reserverat för den yttersta eliten och inget vi vanliga dödliga behöver oroa oss för.

Jag skulle säga såhär, problemet är inte träningen. Risken ligger snarare i att folk som tränar inte äter och sover ordentligt. Där finns problemet. Och det gör att en del, särskilt de stackare som tränar hårt under diet, faktiskt kan slita ut sin kropp till överträningens gräns. Men, och det här är viktigt, den risken finns inte om du gymmar 3-4 gånger i veckan. Det spelar ingen roll att du lyfter lika tungt som Hulken, du kommer inte bli övertränad. Detsamma gäller dig som löptränar likt den forne Gunder Hägg. Din kropp kommer inte bryta ihop – den är gjord för att röra på sig! Tror ni att stenåldersmänniskan sa till sin polare: "Nej du, Sten, jag kan nog inte följa med och jaga mammut idag. Jag jagade ju för tusan björn igår, och springer jag idag med kommer jag bli övertränad! Gå utan mig du, du kan få låna mitt spjut". Nej, det gjorde hen inte. För vår kropp är en fantastisk maskin, byggd för aktivitet och rörelse. Den blir under normala omständigheter inte övertränad.

Därför blir jag rätt matt i pälsen när jag hör ungdomar tala om utslitna kroppar och nedbrutna muskler. Jag suckar inombords när jag hör hobbymotionärer prata om sina träningsupplägg och risken för utbrändhet som om de vore de värsta Sovjetiska toppatleter. Att köra spinning två gånger i veckan, plus ett corepass och ett och annat styrkepass kommer inte få dina njurar att kapitulera. På något vis har den breda massan, vi, lurats till att tro att våra kroppar inte håller för det vi är byggda för: rörelse.

Sköt din kost. Sov skapligt. Träna smart. Gör du de tre sakerna kommer du inte gå in i någon träningsvägg. Jag lovar. Generellt tror jag de flesta av oss skulle kunna träna både lite hårdare och mer frekvent, utan att vi skulle överträna oss. Vi måste sluta vara rädda, sluta komma med undanflykter. Visst, träning ska vara kul. Men, vill vi ha det där lilla extra utav det ska det också göra lite ont. Men, att det gör lite ont betyder inte att du är övertränad. Där finns en stor skillnad. Glöm inte det.

Mer styrketräning (ja, mer!) åt folket!

° ° °