Paleo, anyone?

Tyngres Sebastian Avindell orienterar sig kring den paleolitiska kosthållningen. Kan den funka? Är den rentav något för alla?

Jag är inte en person som vurmar för någon särskild diet eller något visst ätmönster. Folk bör äta det de mår bäst av, och för att hitta dit tror jag man måste prova sig fram. Vissa dieter passar någon som handen i handsken, medan andra mår pyton av densamma. Med detta sagt tänkte jag ändå göra ett nedslag i kostdebatten, för att kika närmare på paleo. Många är det nu som äter rötter och sörplar i sig benmärg. Allt under argumentationen att "såhär åt vi förr! Då fanns det inga pommes eller odlade grödor! Alla stenåldersmänniskor gjorde ”Fran” på tid och åt lingon, så det så!" Men – är det riktigt sant? Är vi byggda för en viss kost? Skulle vi alla må bättre av lite mer dinosauriestek med nötter till, istället för plocksallad ifrån affären? 

Paleolitisk näringslära, förkortat paleo eller stenålderskost i dagligt tal, bottnar i tanken att dagens människor inte äter som de är skapta för. Vår matsmältning och metabolism är fortfarande inställd på att äta som stenåldersmänniskan. Därför äter vi idag upp åt väggarna fel, med mycket snabba kolhydrater och raffinerat socker. Paleokosten förespråkar istället att vi bör äta kött, fisk, fågel, skaldjur och ägg samt fett och grönsaker. Ät gärna, men lite mindre, av potatis, nötter, bär och frön. Undvik helt all processad mat, spannmål, baljväxter, mejeriprodukter och framförallt socker. John Durant, en av kostens ivrigaste förespråkare och föreläsare har till och med dragit det så långt som att människokött skulle kunna ingå i en stenålderskost. Han har dock med emfas hävdat att han inte rekommenderar det i dagens samhälle. Tur det. Annars skulle i alla fall i jag inte våga gå förbi en CrossFit-box efter ett pass, eftersom många av paleoförspråkarna återfinns just där.

Tacksamma för att vi alla slipper bli uppätna av Hannibal Lecter - liknande paleoentusiaster kan vi istället sammanfatta kosten som det sätt som stenåldersmänniskan åt på, innan jordbruket kom till. Gillar du bröd och havregrynsgröt är detta således inget för dig. Men, finns det verkligen fog för att äta som de som bodde i grottor för tusentals år sedan? Vad säger vetenskapen?

Medan de allra flesta forskare anser att just jordbruksboomen är en av de största anledningarna till att det moderna samhället kunde växa fram, hävdar många paleoförespråkare motsatsen. Dagen då en stenåldersgubbe (eller kvinna) släppte träklubban och istället började planterad frön, var det första steget mot en fullkomlig katastrof, enligt dem. Vetenskapen ger dem, till viss del, rätt.

Under ett par tusen år var jordbrukarna generellt sjukare och betydligt kortare i längd, än sina mer vildsinta, klubbsvingande släktingar. Jordens grödor gav helt enkelt inte samma ”bang-for-the-buck” när det kom till näring, som en hårig mammut. Dessutom klumpade jordbrukarna ihop sig i städer, vilket fick infektionssjukdomar att trivas som fisken i vattnet. Med allt detta sammantaget så är det faktiskt inte förrän i början på 1900- talet som människan åter når samma längd som stenåldersmänniskan hade. En studie från 2015, som mätte paleokostens påverkan på bland annat triglycerider i blod, midjemått och blodtryck utföll dessutom lätt positivt till paleos fördel, även om mer forskning på området föreslogs. Argumentet med att det är bra att käka mammut verkar således hålla sig intakt. Eller?

Det är givetvis ingen högoddsare att argument mot paleo finns. Kritiker slår hårdast ned på att vi faktiskt vet ganska lite om vad stenåldersmänniskan egentligen åt. Skriftliga källor finns naturligt nog inte, varför det blir en del gissningar och spekulationer kring vad vår kost egentligen innehöll. Perioden som anges för den ursprungliga paleokosten är dessutom väldigt lång, varför mönstret att äta på bör ha förändrats flertalet gånger under tidens gång. Tung kritik har också riktats mot paleo för att den kan anses obalanserad samt ge upphov till brist på vissa näringsämnen, så som kalcium. Kostens uteslutande av mejeriprodukter brukar också användas som argument för att den skulle vara fördelaktig för dem som lider av IBS. Någon vetenskaplig grund för detta påstående finns inte. För att ytterligare slå paleoförspråkarna på fingrarna, som brukar tala varmt om att människan faktiskt bara varit jordbrukare i 10 000 år, så har forskare hittat gamla malstenar med mjölrester på som visat sig vara ca 30 000 år gamla. Kanske får det faktumet alla stenåldersätare att sätta mammuten i halsen?

Så, vad säger oss allt detta egentligen? Ska man äta biff och blåbär till frukost? Svaret blir, som för alla sorters kost och dieter: det beror på. För, oavsett vad någon diet utlovar sig för att vara eller åstadkomma, så är vi som sagt olika individer. Jag kanske passar perfekt för stenålderskost, medan du är som klippt och skuren för LCHF. En tredje kanske mår som allra bäst av tallriksmodellen, kompisen bredvid mår som en prinsessa med hjälp av viktväktarna. Vill du gå ned lite i vikt, så finns det visst stöd för att paleo kan fungera till din fördel. Kan du tänka dig att utesluta bröd och gryn, samtidigt som kött med sallad är din favoriträtt, så är kan nog paleo vara din grej. Men, och det här är viktigt, inget passar alla!

Oavsett vad någon säger. Och det här måste vi alla bli generellt bättre på. Vissa blir direkt hatiska mot all annan kosthållning än just sitt eget val, vilket är hemskt märkligt. Vi äter väl för att själva må bättre, inte för att få bordsgrannen att också äta sabeltandad tiger, eller hur? Paleo är lika lite som någon annan diet en universal lösning. Men, i dagens sockerstinna, högraffinerade och multiprocessade matvärld skulle ett litet steg tillbaka till den mer naturliga födan kanske kunna vara till gagn för många.

Mer styrketräning (och mer mammut!) åt folket!

° ° °