Perspektiv på skönhet

Vem och vad avgör om du har ett tilltalande yttre? Och hur stor vikt ska vi fästa vid vad andra tycker om det vi visar upp egentligen?

Egentligen är jag ganska bortskämd. Större delen av livet har jag belönats med lovord för mina goda egenskaper. Det har sagts om mig att jag är begåvad, åtminstone på de teoretiska delarna av livet. Även om de fraserna har sagts parallellt med glåpord under perioder, främst i barndomen som för så många andra, har jag ändå alltid varit ganska införstådd i att jag behärskar de områden jag fått cred för. Självförtroendet har åtminstone varit fläckvis fläckfritt. Trots att det alltid funnits någon som kunnat bekräfta att jag är vass, har det ändå känts som att jag legat på minus på bekräftelsekontot. För vi vet att alla vill höra att de är vackra. Det handlar inte om att ha en debatt ifall insidan eller utsidan de facto är viktigast, det är högst kontextuellt. Vad det handlar om är att ett vackert skal är en garant för att din omgivning ska ge insidan en chans. Och för mig har det varit the sound of silence på den fronten fram tills alldeles nyss. 

Den som bara premieras för sin utsida kan mycket väl känna det omvända, att den inte blir sedd för sina andra kvaliteter. Gräset är alltid grönare sägs det, men den vanligaste strategin är ändå att vattna sin egen trädgård, det vill säga förstärka sina redan starka attribut. Så det har jag också gjort, lagt utsidan lägre ner i prioriteringslistan än det mesta. Samtidigt har jag hela livet längtat efter att få höra fyra ord i den här ordningen:

1, Vad 
2, fin 
3, du 
4, är 

Min föreställning var att lottoraden ovan skulle vara storvinsten. Du vinner när du är en av de lyckligt lottade, de vackra. När det härom året plötsligt började trilla in lite sådan bekräftelse på kontot, om än i små doser, var det inte alls så fantastiskt som jag hade föreställt mig. Antiklimax. Såklart. Vad hade jag väntat mig egentligen? Det var trots allt många år sen andras tyckande härskade över mitt självförtroende. Därför var det nog bra att jag fick höra att jag var snygg första gången långt efter insikten att jag blir det jag skapar. Att veta att man ser bra ut är halva looken, att veta att man är kompetent är halva jobbet. Den vetskapen får vi dels utifrån men det är också någonting vi förtjänar genom att lära oss att äga vår självbild. Fake it til you make it.

Att veta att man ser bra ut är halva looken, att veta att man är kompetent är halva jobbet. Den vetskapen får vi dels utifrån men det är också någonting vi förtjänar genom att lära oss att äga vår självbild. Fake it til you make it.

Oftast rinner det av mig som vatten ifall någon säger att jag är fin (eller ful för den delen) numera. Det spelar ingen avgörande roll längre. Det är inte upp till folk på internet. Kommentarer kan göra en lite gladare eller lite ledsnare men de får inte ta över. Det kräver dock sin man eller kvinna för att inte bruset ska få för stor makt. Just du kanske hanterar det hela med idel finess och klacksparkar, men många kan inte det, och även den starkaste kan bli nedbruten av tillräckligt mycket ofog.

Frågan är hur vi bör förhålla oss till omgivningens evinnerliga tyckande när vi så lättvindigt tar oss friheten att recensera varandra, baserat på en enda bild eller ett enda möte. Härom veckan stötte jag på ett inlägg på Calle Bolunds Instagram där han bemötte ett par kommentarer från ett tidigare inlägg. Tydligen hade ett par tangentbordskrigare tagit sig friheten att kalla honom diverse okvädesord på grund av en bild som uppenbart var tagen med glimten i ögat. Hans kontring löd: 

"Några tankar såhär på juldagen. Igår la jag upp en bild, jag fick många gillningar & fina kommentarer. Men den lilla, osäkra kille jag var för några år sedan finns fortfarande kvar hos mig till och från, till viss del, trots den utsida & rykte jag byggt upp.
Då räcker det med en liten obetydlig men ack så illa ment kommentar för att man ska ta illa upp, börja analysera den, osv. På själva julafton dessutom.
Jag är offentlig & delar frivilligt "konstiga bilder" sett ur en "normal" persons normer, det är klart att man får ta skit då och då. Men rent ogenomtänkta, onda kommentarer bör alla få slippa. Jag & några fler gillar detta, låt oss göra det.
Nu tog detta inte allt för hårt på mig. Men jag vet bl.a. bekanta som trots sin fina utsida, är så osäker på sig själv att en ond kommentar utan tanke, skulle kunna förstöra så otroligt mycket för en sådan person.
Så, tänk efter före. Man vet aldrig vad eller vem som döljer sig under ytan."

Eftersom jag under lång tid har uppfattat Calle som en reflekterande kille, som Alex dessutom redan 2014 beskrivit som "Helt befriad från både attityd och hybris, men med stark integritet och en naturlig tro på sig själv" i ett tidigt reportage här på Tyngre, blev jag nyfiken på hur han tänkt kring händelsen. Sagt och gjort slog jag honom en signal för att snacka om hur man kan förhålla sig till dylikt nät-tyckande, och om hur vi kan lyfta istället för att sänka varandra i en värld där ingen går fri från bedömning.

undefined

Eftersom det är relativt sällsynt med den här typen av repliker på sociala medier, som är både sakliga och fria från aggression så bad jag Calle berätta vad som föranledde hans inlägg. Han berättar:

"Min bror har flera olika diagnoser, jag minns inte vad det kallas som helhet men han har massor av olika symptom bland annat asperger och autism. Eftersom jag varit med under hela hans uppväxt och sett vad det verkligen innebär blir jag provocerad när folk slänger sig med uttryck som 'efterbliven' helt utan att reflektera. De flesta tycker ju det är kul när man gör någonting annorlunda på Instagram men de som inte tycker det, kan ju faktiskt bara låta bli att följa eller kommentera." 

Vi diskuterar vidare om hur sociala medier gör det lite för lätt att dra slutsatser, oftast bara utifrån en snabb okulär besiktning. Bilder brukar ju i allmänhet ses som bra bevismaterial, tänk till exempel hur man gör i rättegångar. Bilder och film bär ofta ett extremt högt bevisvärde. Att bilden kan vara riggad för ändamålet är en faktor som till och med högsta domstolen missar ibland, så självklart gör även vi det misstaget även i vardagen. Förmodligen ganska ofta. Det finns därför sällan någon vattentät anledning att dra slutsatser om en människa på den torftiga grund som en bild eller ett filmklipp ger. Än mindre anledning finns det att på förekommen anledning dela ut tjuvnyp till folk man inte känner. Må det handla om utseende eller utförande, har du inget snällt att säga så låt bli.

"Jargong kan man ha om man känner varandra och vet hur den andre kommer att ta det, men till en främling kan man inte säga vad som helst, det är bara extremt onödigt. Däremot om någon ger en kritisk kommentar och kan motivera den, då är det en helt annan sak. Det kan jag till och med bli glad av. För mig som tävlar och vill bli bättre behövs det ibland, speciellt från någon som kan det, men att bara säga att någon är ful eller har dålig fysik leder ingenstans. En typisk sak som jag ofta fick höra när jag var yngre var att jag var ful, så just det ordet gör mycket mer ont än annat för det gör att man liksom slungas tillbaks i tiden. För några år sedan tog jag väldigt illa upp av såna kommentarer, men bara under det senaste året har jag blivit mycket bättre på att stanna upp och tänka att jag inte ska låta det dra ner mig. För att känna det lugnet har jag jobbat en del med mig själv men jag tror det har att göra med att jag blivit äldre också" 

Jag frågar om att ta kontrollen över sitt utseende och kanske ännu viktigare, sin inställning till det. Förutom att tävla i en poseringsgren har Calle nämligen god vana av att agera guide på vägen dit i och med sitt yrke som personlig tränare. En sak jag undrar över är hur hans klienter, som mestadels är motionärer utan tävlingsambitioner ställer sig till utseendeaspekten. Mina fördomar säger att "projekt skönhet" är det huvudsakliga skälet för majoriteten som anlitar en PT. Kanske extra mycket för de som söker sig till en så tvålfager coach som Calle. Det torde kunna uppfattas som löftesrikt.

"Ja, många har ytliga målsättningar, de brukar oftast uttrycka att de vill bli mer fit, och många vill och behöver gå ner i vikt. Det jag brukar göra är att inte kommentera det något särskilt utan jag lär ut grunderna och om de märker att de tycker om mitt sätt att jobba och trivs med upplägget brukar de börja tycka att det är kul och får ett växande intresse. Då kommer självklart önskade resultat på köpet. Det är inget fel med att vilja bli snyggare, det vill vi alla, men det är en del av en helhet där kosten, träningen och livet funkar. Det är viktigt att inte bli för fixerad vid detaljer, till exempel vikten. Ibland kan jag ha en klient som det kanske inte händer nästan nånting på vågen för i början, men när den går från att ha varit osäker och rädd på gymmet till att komma in i rollen och märka att den trivs. Då kan man se att den personen plötsligt går med en helt annan hållning och utstrålning och bara det gör massor för utseendet. Att bli trygg i sig själv". 

Det där med att gå mer rakryggad och att successivt lägga av sig osäkerheten tänker jag är en av de finaste vinsterna som träning ger. Det är dessutom en vinst med direkt överföring till andra delar i livet. Det är någonting som alla tränande individer känner igen, och som kan vi alltid kan falla tillbaks på, oavsett vad vågen och spegelbilden visar. Den där kopplingen mellan utsida och insida där vi tydligt känner att det ena stärker det andra och vice versa.

Det där med att gå mer rakryggad och att successivt lägga av sig osäkerheten tänker jag är en av de finaste vinsterna som träning ger. Det är dessutom en vinst med direkt överföring till andra delar i livet. 

Tillbaka till Calle som i sin roll som tränare och coach oundvikligen också blir en förebild för många. Just nu studerar han till lärare och när han är färdig kommer han förstås iklä sig förebildskostymen ännu oftare. Därför vill jag veta hur han anser att en bra förebild bör vara, kopplat till de aspekterna vi talat om. Hans tankar är som han säger: 

"Kanske lite tråkiga, men det finns inget perfekt sätt att vara förebild. Det handlar framför allt om att vara ödmjuk och verkligen lyssna på vad folk säger och tänker. Det går inte att ta någonting för givet om en person så man måste ge dem en chans att visa det. Jag själv till exempel kan säkert framstå som tuff och hård med bombarjacka, tatueringar och muskler men det jag gör i livet är typ att umgås med min familj och plugga".

Calle är hela tiden noga med att understryka vikten av att bli trygg med sin spegelbild, men framför allt det som döljer sig bakom den, för att på så sätt avväpna sina belackare. Samtidigt konstaterar vi att det är en egenskap som är svår att bara öva sig till. Den kommer till stor del naturligt men det tar tid, vilket antagligen känns som ett sjukt segt besked för den som är sexton år och precis börjat aspirera på The fitness lifestyle. men det är värt att vänta på. Detta till trots skadar det förstås inte att vara aktiv under tiden. Jag rekommenderar alla att bygga en vallgrav runt sitt slott genom att reflektera över sanningshalten i det som sägs, inte svälja allt och inte ta oförtjänt skit. I vissa fall blir man mer eller mindre tvungen att sätta ner foten, om möjligt på ett konstruktivt sätt. All kritik du någonsin får från främlingar är inte vatten värt jämfört med vad de som verkligen känner dig tycker.

Under tiden du blir bäst på att förhålla dig till omgivningens blickar och tyckande, se därför till att ha folk i din närhet som känner dig på ett djupare plan, som ser längre än din (förmodligen) vrålsnygga och lyckade profil. Jag pratar om folk som vet att du har fetaste musiksmaken, gör den grymmaste kladdkakan och kan få ett helt rum att garva åt din klockrena humor. För om vi ska få ut något av ett fördelaktigt yttre måste vi ha ett trivsamt sammanhang där det kan appliceras. Annars blir det ganska tomt i bröstet även om ditt bröst är den snyggaste torson norr om ekvatorn. Som min omtänksamme och skärpta vän alltid säger: "Det är utsidan som ger insidan en chans, men det är insidan som ger utsidan sin glans". 

En vacker insikt om vacker utsikt.

undefined