Socker – vår tids största hälsobov

Sebastian Avindell kastar in en pinne i kostdebattsbrasan.

För ett par hundra år ansågs socker vara ett mirakelmedel. Som en ny, fantastisk vara användes den som medicin och lyxartikel för de allra rikaste. Vitt socker tillskrevs de mest fantastiska egenskaper och ansågs kunna bota diverse sjukdomar och krämpor. Idag är, som bekant, verkligheten en helt annan. Istället för att bota sjukdomar så är sockret en av våra största bovar till ökad dödlighet genom bland annat fetma, hjärt-kärl sjukdomar och diabetes. Mirakelmedlet har blivit ett gift.

Socker, snabba kolhydrater, tillsätts i allt mer av våra livsmedel. Biologiskt tilltalar den söta smaken oss, eftersom söta livsmedel historiskt sett har innehållit mycket kalorier och därigenom erbjudit bra näringskälla för energi. Vi ska gilla den söta smaken, helt enkelt. En grottmänniska som mot förmodan hittade lite honung, kunde skatta sig lycklig för lite extra, snabbt socker. Här återfinns dock den stora skillnaden med idag, nämligen att vi har en extremt stillasittande livsstil och nästintill obegränsad tillgång på snabba kolhydrater, dygnet runt. Lite som om ovan nämnda grottman suttit parkerad i en honungsfylld grotta.

Allt det där vet de flesta av oss redan. Vi vet att godis inte bör vara en huvudsaklig näringskälla, lika lite som att läsk bör stå för det övergripande vätskeintaget. Men, trots det, går kurvan stadigt åt fel håll. Bara en sådan sak som att svensken idag, enligt statistik från SCB, äter 300 % mer konditorivaror än för trettio år sedan, talar sitt tydliga språk. Enligt Folkhälsomyndigheten lider 49 % (!) av Sveriges vuxna befolkning av övervikt/fetma. I delstaten Kalifornien räknar man med att nära på hälften av den vuxna befolkningen lider av typ 2-diabetes, eller ett förstadium till sjukdomen. Problemet är dock inte enkom reserverat för oss i den gamla västvärlden. Internationella Diabetesfederationen varnar för att Asien, som idag har ca 110 miljoner diabetiker, om ett decennium kommer ha dryga 180 miljoner. Här sticker särskilt Indien ut, där ca 66 % av alla barn har onormalt höga sockerhalter i blodet.

Vi som gillar att röra på oss har för all del lite sömsmån. Vi fixar att bränna av lite mer socker. Men, ingen träning i världen kan kompensera en värdelös kost. Du kan göra två miljoner burpees, flåsa tio mil i roddmaskinen, det spelat ingen roll. Kroppen din kommer ändå ta stryk. Skitmat kommer alltid vara skitmat. För vissa är det självklart. För andra är det dessvärre inte så. Högt sockerintag är tyvärr starkt kopplat till hur bra ställt en individ har det. Är du högutbildad, ja, då äter du som regel mindre socker. Och detta avspeglas givetvis även på barnen till dessa föräldrar. Stora intag av socker och skitmat håller således på att bli en klassfråga.

Men, vad kan vi då göra åt det här? Vi ska ju gilla söta saker, det ligger i vår natur. Var ska man börja? Kanske bör vi göra som Reebok gjort? På huvudkontoret serveras inte längre vare sig vitt bröd, pasta eller läsk. Snabba kolhydrater har istället ersatts med nötter och grönsaker. Visst, det kan verka en aning överilat, att arbetsgivaren ska försöka styra sina anställdas matintag. Men, om vi tar ett kliv tillbaka och tittar på den lite större bilden. Är det då inte en aning galet att ha en arbetsplats full av produkter som vi vet gör oss sjuka och feta? Med den epidemi av fetma som sveper över världen så är kanske detta ett steg i rätt riktning? Som när staden New York 2012 försökte förbjuda de horribelt stora muggar som finns att köpa, som rymmer nära på en liter läsk. Kanske är det enda vägen att gå, att individens frihet måste inskränkas något, allt för att vi inte ska äta eller dricka ihjäl oss? Det må låta sjukt, galet till och med, men det är faktiskt lika sant ändå. Vi, som för dryga hundra år sedan led av brist på mat, kan nu istället äta oss till en för tidig död. Allt tack vare skitmat – snabba kolhydrater.

Om inte förbud är rätt väg att gå, så kanske utbildning är det. Kanske bör skolan arbeta ännu mer med utbildning kring sockrets skadliga verkan bredvid utökad tid för gymnastik? Måhända bör samhället som sådant arbeta hårdare med kampanjer kring skadlig mat, än vad som görs i dagsläget? Kanske är det en balans kring alla dessa saker, mer motion, förbud, preventivt tänkande och utbildning som kan bromsa det lavinartade epidemi av diabetes och fetma som sprider sig som en löpeld i samhället. Svaret är lika lite enkelt, som det är självklart.

Vad som dock är självklart är att något måste göras. För vi blir allt fetare, allt sjukare. Och boven i dramat är den skitmat vi för ett par hundra år sedan såg som ett mirakelmedel.

Mer rörelseglädje (och mindre socker!) åt folket!

° ° °