Sockerberoende – sant eller hittepå?

Kan socker ge ett verkligt beroendeförhållande?

En av de mest aktuella frågorna kring kost just nu är sockerberoende. Åsikterna varierar från att det är något självklart och att socker ska liknas vid en drog till att allting är rent trams och att människor som säger att de upplever att de har problem med socker bara är svaga i sinnet. I den här artikeln tänkte jag försöka belysa frågan från lite olika perspektiv och försöka berätta vad man vet och vad som mest är påhittat.

Det finns så klart saker som man ännu inte vet kring allt det här så det jag kommer skriva här nedan är det som jag, och de flesta forskarna på området, anser är mest troligt just nu.

Skillnaden mellan droger och annat som ger belöning

Innan jag hoppar in på det som man vet kring socker och beroende idag så är det nödvändigt att reda ut ett par saker. Det första är vad som skiljer verkliga droger från mycket annat som vi brukar kalla för beroendeframkallande.

Det finns en tydlig skillnad mellan till exempel nikotin och alkohol jämfört med socker. Den skillnaden är att när du till exempel röker eller dricker en öl så får du i dig ämnen som tas upp i blodet och de har sedan en direkt verkar på olika receptorer i din hjärna (och oftast kroppen) (1, 2).

Detta är alltså ämnen som direkt verkar på din hjärna och påverkar dess funktion både på kort och längre sikt.

Den här direkta verkan sker inte när du har sex, spelar på hästar, surfar på internet, sitter på Instagram eller äter socker.

Redan här finns det alltså en tydlig skillnad. Alla de här andra sakerna som jag räknade upp är däremot saker som ger många människor ”en kick”. Så det är ju absolut möjligt att människor kan få problematiska förhållande till dem i olika situationer. Frågan är ju dock om man ska kategorisera dem i samma grupp av beroende som faktiska droger?

Det här tar oss då vidare på nästa punkt som behöver diskuteras. Den punkten är vad är det som är ett beroende?

Definitionen på beroende – substansberoende och beteendeberoende

Den finns två stora definitioner på beroende som används inom sjukvården och forskning (3). Den ena står i en manual som kallas för DSM 5 (The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, upplaga 5) och den andra står i en text från WHO kallat ICD 11 (International Classification of Diseases, upplaga 11).

Det här är båda texter som har funnit över lång tid och de har uppdaterats flera gånger genom åren. Fram tills början av 00-talet, det vill säga ungefär 15 år sen, så innefattade båda texterna i princip bara en beskrivning eller definition på det som idag skulle kallas för substansberoende. Det var med andra ord i princip bara fokus på ämnen som direkt påverkade hjärnan på det vis som jag nämnde ovan. Det handlade alltså om mediciner, droger, nikotin, koffein, alkohol och liknande.

Det som däremot skedde i början av 2000-talet var att man började diskutera någonting som man kallade för ”behavioral addictions”, alltså mer att man är beroende av en viss typ av beteende som i sin tur ger ”en kick”. Orsaken till att den här diskussionen tog fart och behövdes var för att man helt enkelt såg att det fanns personer som hade stora problem att hantera vissa saker i sitt liv likt spelande som nog är ett av de mest accepterade beteendeberoende vi har idag.

DSM 5 har faktiskt med just spelberoende som den enda specificerade beteendeberoendet i sin text. Där tar de upp forskning som visar att personer som inte kan kontrollera sitt spelande har flera saker i sitt beteende som överlappar med det du hittar hos någon som är beroende av en substans. De kan till exempel uppleva ”ett sug” efter att spela innan de börjar spela och när de väl spelar så kan de för stunden uppleva mindre ångest.

Det finns också ett överlapp mellan spelberoende och andra typer av substansberoende vilket innebär en person med spelberoende ofta även har ett substansberoende jämfört med normalbefolkningen. Det här antyder ju att där finns gemensamma nämnare trots att spelande i sig inte innebär att man direkt påverkar hjärnan via ämnen man får i sig utifrån.

Förutom spelberoende finns det dock inga andra beteendeberoenden som man ansåg att det fanns tillräckligt med evidens för när man släppte DSM 5 för ungefär 4 år sen.

I den andra klassificeringen, ICD, har valt att dela upp diagnoserna lite annorlunda. De har endast en kategori som de kallar för beroende och där finns endast det som DSM kallar för substansberoende med för närvarande. De har dock även en kategori som de kallar för ”impulse control disorders” som de definierar enligt följande:

”the repeated failure to resist an impulse, drive, or urge to perform an act that is rewarding to the person (at least in the short-term), despite longer term harm either to the individual or to others”

Förutom spelberoende så tycker även WHO att sexberoende har tillräckligt med evidens bakom sig för att inkluderas i den kategorin. Ingenting annat som många kanske normalt benämner med termen ”beroende” finns med där men de har även med kleptomani och pyromani i kategorin.

Allt det här kan summeras med att sockerberoende eller någon annan typ av beroende till mat idag inte är något fullt ut erkänt fenomen. Det finns dock flera ”markörer” som utmärker personer som har någon typ av beroende och flera av dessa markörer kan du även hitta hos personer när det gäller mat. Vilket för oss vidare till nästa punkt.

Allt det här kan summeras med att sockerberoende eller någon annan typ av beroende till mat idag inte är något fullt ut erkänt fenomen.

Dopamin, inlärning och förstärkt beteende

För nästan ett år sen skrev jag en artikel här på Tyngre med den väldigt långa titeln, Du vet det där med att socker tänder belöningscentrat i hjärnan – det sker med ALL mat!. I den tog jag upp fenomenet att mat ger oss belöning och förstärker ett fortsatt beteende och att viss typ av mat ger en mycket starkare förstärkning än annan.

Den här förstärkningen sker genom att det frisätts dopamin i våra hjärnor när vi utför någonting som kroppen gillar. När den här frisättningen av dopamin sker så förstärks det beteende som vi utförde för stunden.

Det här är ett väldigt primitivt system som har funnits hos djur i flera miljoner år för att förstärka positiva beteenden. När det gäller mat så har de funnits för att vi skulle lära oss var det finns energi och på så sätt upprepa det beteendet senare. I en värld där du inte har massor av kalorier att äta precis när du vill i köket så har detta givetvis varit en självklar funktion för vår överlevnad och du hittar mer eller mindre identiska funktioner hos alla djur.

Så varje gång du äter så frisätts dopamin vilket blir en inlärning för dig och det beteendet förstärks för framtiden. Hur stor förstärkningen blir beror dock på vad du äter. Broccoli kommer att ha en mycket svagare effekt än en pizza eftersom pizzan innehåller mycket mer av det som ger en dopaminfrisättning jämfört med broccolin.

Den matvärld vi lever i idag är ingenting som vi är anpassade för rent evolutionärt. Du hittar helt enkelt väldigt lite i naturen som är packat med energi och innehåller så rikliga mängder av socker, fett och raffinerad stärkelse (det jag kallar för skitmat). Går du däremot in på pressbyrån så är det nästan det enda du hittar.

Även alla droger som jag nämnde ovan får sina beroende egenskaper främst genom att de leder till en kraftig frisättning av dopamin och därmed förstärker de kraftigt det beteende som vi precis utfört och vi får sen svårt att hindra oss själva från att utföra det beteendet igen och igen.

Mat gör alltså precis samma sak som droger, skillnaden ligger i dosen och därmed också de långsiktiga effekterna.

Var går gränsen för beroende?

Så det finns onekligen en hel del överlapp mellan vad skitmat gör med våra hjärnor och droger gör med våra hjärnor. Samtidigt är som sagt den här dopaminfrisättningen någonting som ska finnas där och det blir endast ett problem när det blir för mycket, när vi får en så pass stor förstärkning av ett beteende att det fullständigt kör över andra beteenden som behöver finnas för att vi ska fungera normalt.

Att den här tröskeln nås hos många som nyttjar droger är det ingen tvekan om. De åsidosätter i princip allting för att få nästa fix och kan i princip offra jobb, förhållande med familjen, besparingar, sin egen och andras hälsa för att få det som de vill.

När det gäller mat och då specifikt socker så är frågan mycket svårare att besvara. Det finns forskare som har försökt att titta på det här fenomenet och de har funnit människor som i alla fall i frågeformulär uppger att vissa livsmedel har en så pass stark påverkan på deras beteende att det passar med kriterierna för DSM-5 och därför bör kunna kallas för ett beroende (3).

Det vanligaste frågeformuläret som används för att studera det här kallas för Yale Food Addiction Scale som nu finns i en andra version. Enligt deras resultat, som då alltså baseras på kriterierna i DSM-5 för beroende, så har ungefär 25 procent av personer med fetma någon typ av matberoende (3).

undefined
Den här datan är dock inte från en befolkning som nödvändigtvis representerar folk i allmänhet men än så länge är det den enda undersökningen som är gjord med version 2 av testet. Den tidigare versionen av testet var baserad på DSM-4 och där var kriterierna hårdare för att någonting skulle klassas som ett beroende och när man undersökt befolkningen med det testet så är det ungefär hälften så många som uppfyller kriterierna för matberoende.

Det ska ju sägas här att inget av dessa resultat egentligen är mer rätt eller fel. Kriterierna för vad som ska kallas för ett beroende är helt enkelt någonting som vi människor själva sätter, det är också därför som de förändras då och då. Efterhand som forskare får fram mer information och bättre tester så kommer säkert definitionen att blir mer och mer bestämd och inte förändras något nämnvärt över tid, likt BMI som idag har väletablerade gränser.

En annan sak som är viktig att påpeka här är att forskarna som tagit fram det här testet själva säger att de inte har bevisat att matberoende är någonting som finns. Istället säger de att deras test kan användas för att hitta personer vars beteende ur vissa aspekter liknar de som personer med drogberoende har (4).

Socker som en drog kontra skitmat som belönande

Efter den här längre introduktionen till ämnet beroende så är det dags att försöka svara på om sockerberoende verkligen finns. Svaret på den frågan är att det av allt att döma inte gör det.

Människor är inte beroende av socker i sig. Om det finns någonting som skulle kunna kallas för beroende till mat eller vissa livsmedel så är det ett beroende av flera egenskaper hos ett eller flera livsmedel som gör dem ganska unika.

I en tidigare studie där man undersökte vilka livsmedel, av 35 möjliga, som vanliga personer själva uppskattade att de oftast hade problem med enligt kriterierna i Yale Food Addiction Scale v 1 så kom man fram till följande livsmedel eller livsmedelskategorier (5).

undefined
När man tittade på sambandet mellan innehåll av fett, socker, produktens GL, salt och totala mängden kolhydrater, och var ett livsmedel hamnade på den här skalan så var fett den egenskapen som hade starkast inverkan följt av produktens GL. Om du inte vet vad GL står för så har jag förklarat det i artikeln, En vanlig västerländsk diet med högt GL kan påverka ditt humör negativt.

Socker hade alltså inte lika stort inflytande på hur problematiskt folk skattade olika livsmedel som fett och GL hade. En lista med 35 livsmedel är ju knappast representativt för allt man kan äta och det är fullt möjligt att socker skulle haft en större inverkan om man inkluderat fler livsmedel för deltagarna att skatta. Men det verkar inte på något sätt vara unikt.

Ett annat vis att se på det här med sockerberoende om man vill tro på att det är någonting speciellt med molekylen socker är att jämföra det med de faktiska substanserna som påverkar hjärnan direkt, alltså droger. Till exempel finns det alkoholister som dricker tvättsåpa eftersom de innehåller alkohol. Detta skulle motsvara att en person åt ett äckligt livsmedel som inte alls smakar socker eller är sött bara för att få i sig sockermolekyler. Det här sker helt enkelt inte.

Det går givetvis att argumentera utifrån att det inte sker eftersom det helt enkelt aldrig behövs, socker är alltid tillgängligt i mer tilltalande former runt omkring oss och skulle du ha ett verkligt beroende till molekylen socker så finns det alltid godare vis att få i sig sockret. Precis som det för de allra flesta finns godare sätt att få i sig alkohol än tvättsåpa. Det här är ju någonting som är svårt att kontrollera för när det gäller socker men möjligen skulle man kunna undersökta det genom att ta personer som själva anser sig vara sockerberoende för att se hur deras ”begär” påverkas i situationer där de vet att de får i sig socker kontra när de inte vet det.

Ett annat argument emot socker som något beroendeframkallande i sig är att vi människor alltid har ätit livsmedel med socker. Frukt och honung har i vissa situationer varit stora källor till socker och energi även hos samlar- och jägarfolk (6). I dessa kulturer ser man dock inga abstinensbesvär under säsonger då det finns mindre av dessa naturliga sockerkällor. Dessutom är övervikt i princip helt frånvarande.

Något värt att nämna här är dock att enligt kriterierna i Yale Food Addiction Scale så finns det personer som är normalviktiga som ändå uppnår kriterierna för matberoende. På samma vis har man i djurstudier också visat att även om man med olika metoder kan framkalla någonting som liknar ett beroende till mat så innebär inte det nödvändigtvis att djuren går upp i vikt.

Slutligen kan det vara intressant att titta på just djurstudier när det gäller matbereoende eftersom delarna i hjärnan som har med belöning och inlärning att göra är lika hos de flesta djur. Hos gnagare har man med hjälp av socker lyckats skapa modeller där djuren visar många drag som normalt är karakteristiska för drogberoende. I dessa studier har man dock uteslutande används sig av metoder där sockret endast är tillgängligt i perioder och det kan mest liknas vid att man framkallar någon typ av hetsätning. Ger du istället gnagarna tillgång till socker alltid så utvecklar de inte det här beteendet (7, 8).

Summering – socker är en del av högbelönande mat

Det finns idag egentligen ingenting som talar för att socker skulle vara en drog och att personer skulle vara beroende av socker likt människor kan bli av substanser likt alkohol, nikotin, heroin med mera.

Det finns däremot en hel del som talar för att högbelönande mat i sig kan vara ett problem för många och det är fullt möjligt att våra hjärnor inte har utvecklats för att hantera en del av den mat som säljs idag som är fullständigt packad med faktorer som höjer det belönande och förstärkande effekterna från mat.

Socker är många gånger en viktig del av den här högbelönande maten genom att det dels bidrar med sötma och ofta lättillgänglig energi som bidrar till högre GL och energitäthet. Skulle du helt eliminera socker ur din diet så försvinner också de allra flesta livsmedlen som verkligen är högbelönande. Socker är dock inte unikt i den här aspekten egentligen och det finns andra faktorer i vår mat som också spelar en betydande roll.

Att slänga sig runt med termen sockerberoende, vilket är populärt att göra idag, är fel och missvisande. I fall någon tar allt snacket om att socker är som en drog på allvar så kan det ju också få den personen överdrivet rädd för socker och kanske avstår hen då att äta frukt eller en annars nyttig måltid endast för att det innehåller något gram socker? För att inte tala om att det kan vara socialt handikappande och att man faktiskt också missar någonting som kan vara en stor njutning i vardagen.

Att slänga sig runt med termen sockerberoende, vilket är populärt att göra idag, är fel och missvisande. 

Istället för sockerberoende hade det varit mer korrekt att kalla det för något i stil med matberoende eller ätberoende. För det folk ofta känner sug efter är en viss typ av livsmedel, inte en makronutrient likt socker eller fett. Termerna matberoende och ätberoende är också termer som används inom den vetenskapliga litteraturen idag när man diskuterar om det här verkligen ska vara någon typ av diagnos inom vården eller inte. Sockerberoende är mest någonting som används i kvällspressen och på bloggar.

Givetvis innebär det här inte att man inte ska ta folk som upplever ett sockerberoende på allvar och säger personer att de triggar igång någonting som de sen har svårt att stoppa om de äter en godisbit så får man acceptera det. Det är ju möjligt att dessa personer genom en längre tid av dåliga vanor har byggt upp förstärka banor i hjärnan och att en liten godisbit räcker för att dessa ska aktiveras igen och de ska falla tillbaka. Det är ju ofta det här som sker vid verkligt drogberoende.

Allt det här innebär dock inte att socker var en drog från början för dessa personer utan det innebär endast att vissa känsliga personer möjligen kan bygga upp starka ”banor” i hjärnan med hjälp av högbelönande mat och många upprepade exponeringar. Precis som vissa kan göra det samma för spelande och andra aktiviteter. Droger däremot, bygger upp dessa banor mycket snabbare och de påverkar hjärnan mer på sikt, så även om likheter finns så ska socker och droger inte likställas.

undefined