Som den ljuvaste musik

Hur rätt musik, vid rätt tillfälle, kan ta din träning till nya höjder. Åtminstone i teorin.

Musik. En sådan fantastisk sak. Att sammansatta ljud och sång kan få oss att känna ett kaskad av olika känslor är sannerligen något enastående. Musik finns där när vi behöver få utlopp för hela den palett som är det mänskliga känslospektrumet. Och, vad vore vår träning utan musik som ett inspirerande hjälpmedel? Visst det finns tokstollar som kan köra hundra procent stenhård träning utan att behöva någon som helst musik. Titta bara på Mikko Salo, som utan musik rodde tusentals meter i ett källarförråd varje morgon, under sin tävlingskarriär. Men så är han ju också från Finland. För oss vanliga döda utan en sisu av stål, så är musik en viktig del av träningen. 

Därmed inte sagt att det är enkelt, det här med att kombinera musik och sin träning. Tvärtom faktiskt. Visst, vi kan för all del vara tacksamma för att 90-talets portabla cd-freestyles med obefintligt skakminne (ett problem dagens kids aldrig kommer kunna relatera till) försvunnit, men därmed inte sagt att det för den sakens skull är problemfritt att få höra sina favoritlåtar till träningspasset. Så, till saken då. Här är några av mina egna högst personliga problem när det kommer till musik och träning. 

Oftast har du som tränande atlet inte tillgång till musikanläggningen på ditt lokala gym eller box. Det blir således rätt naturligt att skärma av sig med egna hörlurar, i alla fall om du vill slippa träna till Rix Fm eller Justin Bieber på repeat. Men, var är då hörlurarna? Ja inte fan är dom där du sist trodde du lade dem i alla fall. Om jag skulle fått en krona för varje minut jag slösat bort på att i stigande frustration och PWO-stinnt vansinne leta efter mina hörlurar vore jag nog miljonär vid det här laget. När du så väl lokaliserat dem så kan du ge dig den på att någon busig hustomte/husalf/poltergeist har ägnat mycket av sin tid till att trassla ihop eländet till något som mest liknar en gordisk knut, omöjlig att räta ut. 

Som den smarta individ du är så har du försökt lösa trasselproblematiken med ett par trådlösa lurar. Bara för att upptäcka nya dimensioner av elände. Du kan vara mitt uppe i en intensiv wod när lurarna ilsket börjar signalera att du är för långt från telefonen. Samtidigt som du flåsande försöker flytta dig någon meter närmare din väska och telefon brukar lurarnas batteri dessutom bestämma sig för att ge upp. Således har du till slut bara ett par riktigt dyra hörselkåpor på öronen. 

Ilsket byter du därför tillbaka till de nu åter ihoptrasslade analoga hörlurarna. Du reflekterar för ett ögonblick över att skaka träningsväskan uppochner, för det måste bo någon sorts sagoväsen där i. Hur fan kan lurarna vara trassliga igen?! I med lurar för att raskt fortsätta passet. Bara för att upptäcka nästa problem. De fastnar i allt. Trasslar in sig i allt som överhuvudtaget går att trassla in sig i. Om du gör en clean så kommer du säkert som amen i kyrkan se din telefon, ivägslungad med hjälp av hörlurarna, försvinna iväg i periferin. Samtidigt som dina öron blir tio procent större och längre av det plötsliga rycket från när hörselsnäckorna lämnar dina öron. 

Val av musiksort är självklart något högst individuellt. Vissa gillar att träna till stenhård hårdrock medan andra uppskattar trallvänlig Britney Spears-tuggummi-pop. Vackert så. Problemet uppstår ju när vi i dagens moderna samhälle delar musikaliska uppfinningar så som Spotify. Och medan du tränar och pumpar på som om det gällde livet självt, står måhända din partner hemma i köket. Känner andan falla på för lite musik till matlagningen. Eller så kräver dina barn att få lyssna på Astrid Lindgrens Most Wanted. Och där står du. Kanske laddar du för ett PB i mark. Måhända är du mitt upp i en maxning på två kilometer rodd. Du har valt musik och spellista för ändamålet med en precision som skulle få en vetenskapsman på NASA att avundas dig. Allt klaffar, du är ett med musiken. Och så plötsligt, bryts magin. För i dina öron spelas som genom ett trollslag "Här kommer Pippi Långstrump". Allt är förbi. 

Men låt oss då för ett ögonblick ponera att allt stämmer. Hörlurarna är funna, de håller sig på plats i dina öron och de nära och kära låter din interaktiva spellista vara ifred. Nu finns det väl inget som kan störa, eller hur? Fel. Jag har en träningsspellista som är sammansnickrad med eftertanke. Varje sång finns där av en anledning. Motsatsen till skval-radio, med andra ord. I runda slängar tror jag det rör sig om cirka 400 alster att lyssna till. Men, trots denna melodiösa skatt så finns där aldrig en sång jag verkar vilja lyssna på. Jag kan stå i flera minuter innan min träning och shuffla som en besatt. "Den här då? Nej, det är inget bra. Nästa? Nej, den här suger ju, varför finns den ens i spellistan?! Byt! Den här låten IGEN?! Spotify kan ju f-n inte shuffla på ett normalt sätt!" Och sådär håller det på. Trots att det är jag och jag allena som sammansatt det jag lyssnar på.

Musik är för mig en nödvändighet när jag tränar. Så är det bara. Men som ovan beskrivet är det inte alltid lätt att få lyssna till den musik jag vill höra när det vankas slammer med stål och flås. Detta till trots, det finns få saker som kan få mig på så dåligt humör som när jag upptäcker att jag glömt lurarna hemma, när jag kommer till boxen. Och håll med om att när den där låten dyker upp, den som får just dig att tända till på alla cylindrar med en känsla av att du skulle kunna lyfta berg...då lyfter musiken din träning till nya höjder. Och då spelar minsann inte lite trassel på lurarna någon större roll.

Mer rörelseglädje (och mindre hörlurstrassel!) åt folket!

undefined