Tjejer och skrot

Idag står kvinnorna för den största kundtillströmningen på Sveriges träningsanläggningar. Det har dock inte alltid varit så. Krönikören Sebastian Avindell är glad för den utvecklingen.

"Tjejer ska inte lyfta tungt! Då ser de till slut ut som killar!"

Var den där myten tog sin grund är såklart omöjligt att säga. Kanske var det en nervös pojkvän som började bli rädd för att tjejen skulle bli starkare än han själv. Förmodligen var det nog samhällets skönhetsnorm, tillsammans med en hel del okunskap som lade grunden för de fördomar som till viss del finns kvar än idag. Kroppsbyggning sågs till mitten på sjuttiotalet, med undantag för en period på 1930-talet, som något obskyrt och konstigt, ett intresse för kufar från subkulturens utkanter. Vi män har mycket att tacka Arnold för, utöver världens bästa uppföljare, "Terminator 2", det vill säga. Han gav sporten och slitet på gymmet ett ansikte. Långsamt förändrades uppfattningen om styrketräning hos den stora massan. Vad gällde männen alltså.

Kanske var det så att kvinnorna saknade denna karismatiska talesperson. Det fanns ingen som axlade Arnolds mantel på kvinnornas sida. Sju år efter "Pumping Iron" kom uppföljaren, som riktade in sig på kvinnliga bodybuilders. Den floppade. Samhället var uppenbarligen inte redo för att se kvinnor som bodybuilders, eller för den delen tjejer på gym. De kvinnliga samhällsidealen hamnade i en våldsam clinch med hur dessa atleter såg ut. Kvinnor skulle inte ha muskler som män, de skulle träna aerobics och gympa. Gick de mot förmodan på gym, så skulle de stå på ett löpband. Gärna iklädda spandex. Mer än så var det inte för den breda massan.

Sverige var inget undantag. Även om männen så sakteliga kunde börja flytta upp från sina källargym under åttiotalet, var kvinnor som tränade på mer "vanliga" gym högst ovanligt. De var annars, som bekant, förvisade till Susanne Lanefelt framför teven i hemmet. Dessutom spred sig långsamt myten om att tjejer som lyfter, snabbt blir bulkiga muskulösa monster. Kvinnor blev livrädda att ens titta åt en hantel eller skivstång, för de ville inte se ut som en österrikisk karl. Eller för den delen som en östtysk kulstöterska. Kvinnlig bodybuilding, styrketräning och styrkelyft fortsatte att vara en aktivitet för de saliga få.

avindell141205.jpg
Nu gick gubben till gymmet. Dags för lite gymping! Åååå kniiiip!

In på tjugohundra talets början förändrades långsamt hela gymkulturen. Nu gymmade var och varannan kotte. Tjejerna hade också hittat dit, även om de fortsatt var förpassade till cardiomaskiner och gruppträning. En del av dem började dock att snegla bort mot de fria vikterna, sugna på att lyfta tungt. Men så ekade en röst i huvudet på dem, var det inte så att de hade hört att tjejer inte skulle lyfta vikter? Blev man inte ett venbuktande, överviktigt monster av det? Nej, bättre då att köra en timmes cardio, följt av lite stretching och pilates. Det där med Bodypump verkade visserligen kul, men kunde det vara något? Det var ju med vikter!

Jag ska erkänna det, jag hatar Crossfit.

Men vad fick då pendeln att svänga, bägaren att rinna över? Vad var det som äntligen fick detta dårskap att upphöra? Jag tror att vi har mycket att tacka en viss amerikansk företeelse för detta. Jag ska erkänna det, jag hatar Crossfit. Inte som träningsform, utan för att det är så hemskt, vidrigt jobbigt. Men det kan inte stickas under stol med hur viktig denna träningsform har varit för att få upp det generella tyngdlyftningsintresset hos kvinnor, vidrigheten till trots. Plötsligt såg alla att tjejer som lyfte tungt och mycket verkligen inte behövde se ut som Hulken. Dessutom insåg den stora massan att tjejer också kunde lyfta tungt. Snatchar, cleans och bänkpress var inte enkom för kvinnliga styrkelyftare och gymkillar. Alla kunde lyfta vikter. Tjejerna släppte crosstrainern, gav den en rejäl snorloska, och gick ned på gymgolvet för att ta sin rättmätiga plats bland stänger och hantlar.

De allra flesta av oss, män som kvinnor, tränar för att bli snyggare nakna. Handen på hjärtat så är det väl faktiskt så. Att man sedan kan briljera som flytthjälp och bära-tre-påsar-i-varje-hand-efter-storhandlingen och blir allmänt friskare och orkar mer, det är såklart en positiv bisak. Och få saker gör en människa snyggare naken än just styrketräning. Tänk bara på de gamla romerska marmorstatyerna, men bortse gärna ifrån fikonlövet. Så slipad, huggen ur sten (ha!) vill väl de flesta av oss se ut? Och tyvärr finns det fortfarande kvinnor där ute, som är rädda för att lyfta en hantel. Som tror att vägen till en perfekt fysik går genom alla cardiovarianter som finns på jorden. Så, du som tvekar: nej, du kommer inte bli stor som en karl av att lyfta vikter. Som kvinna har du helt enkelt inte samma förutsättningar hormonellt och fysiskt att bygga muskler som en man. Orättvist kan tyckas, men evolutionen har gjort oss olika på så vis. Som kvinna har du dessutom betydligt mer fettvävnad än en man. Tuff skit. Så hur mycket du än slänger med vikter och häller i dig proteinshakes, så kommer du inte kunna se ut som en man. Och med den myten ur världen, finns det ju inget att var rädd för längre. Ner på gymgolvet! Knäböj, marka, bänkpressa och curla. Gruffa med männen om platsen vid squatracken. Sno stången för att marklyfta och militärpressa! Det kommer med all säkerhet att göra dig snyggare (och starkare) än någon crosstrainer någonsin kommer göra.

Mer styrketräning åt folket! 

***