Tyngre Classic VI – dag 2!

Aron Persson fortsätter betrakta tävlingarna på Tyngre Classic VI. Här följer hans rapport från lördagen.

undefined
Foto: Mattias Klint, muscle.se

Efter en natt med flertalet för få timmars sömn så beger vi oss till Solnahallen, tacksamt nog finns det ju gott om koffeinberikade NOCO-drycker 1 i mängder så skärpan kan hållas på topp. Idag är det ett mer avslappnat tema som gäller då vi lämnat glittret och gett oss på den mer råa kroppsbyggningen.

Body Fitness, Master

Då Women's Physique endast är fem personer till start och därigenom är en person för kort för förbedömning, så ser vi istället Body Fitness Master på scenen. Ett steg upp i storlek sen igår. Först upp på scenen är Monica Gustavsson som presenterar en fin harmonisk fysik med en kraftig rygg. Efter henne kommer Pernilla Valsinger som har dom flesta linjer rätt, ryggen är bra, hårdheten finns där, kanske blir hon något platt från sidan; något som går att bättra på med posering. Ytterligare en fin dam äntrar scenen, Kajsa Pelttari som är lite mindre men även hon har en bra rygg. Tre kvinnor har nu klivit upp efter varandra och alla har varit bra, det här bådar gott. Nästa kvinna, Ingrid Johansson, är också bra men hennes välbalanserade fysik visas tyvärr upp lite för ojämnt. Ytterligare kvinnor kliver upp men det är först vid Ann-Sofie Byberg vi har nästa kvinna redo att gå vidare till final, en fysik som det kan göras så mycket mer med än det som visades upp på scenen. Lite ändringarna i benposeringen och lite lyft i överkroppen och hon skulle kunna visa upp en riktigt fyllig fysik. Sista personen, Therese Sandin, vi får med oss till finalen har nog en av dom bättre grunderna här men var tyvärr lite för slät. Therese har en sån där fysik där allt bara flyter och är vilsamt att betrakta. Vandrar hem med guldet gör Pernilla, silvret går till Monica, bronset hamnar hos Therese. Efter det har vi i fallande ordning Ann-Sofie, Kajsa och sen Ingrid.

undefined
Therese Sandin, 3.

undefined
Monica Gustavsson, 2.

undefined
Pernilla Valsinger, 1.

undefined
Pernilla Valsinger, 1.

Women's Physique, öppen klass

Som den fantast av byggning jag är och med borttagningen av dambyggningen, så är Women’s Physique något av det jag ser mest fram emot; addera sedan att flickvännen min tävlar i grenen så inser du snabbt att vi båda sitter som nålade. Fem damer till scen, Mina Mahzoon, Josefina Eriksson, Melinda Lindmark, Carina Horn och Camilla Hasselkvist Niemelä. Jag vill ta dom i omvänd ordning här och börjar således med Camilla som är riktigt bra, ett par axlar som poppar, en markerad midja och ordentliga lår. I det fria så rör hon sig dessutom graciöst och levererar en intressant och lite annorlunda start. Carina Horn har dessvärre några dietveckor kvar, men i det fria rör hon sig fint till musiken och vi får se några snygga infästningar i lårmuskulaturen. Melinda har vad jag vill kalla en typisk svensk ”Women’s Physique”-fysik med jättefina linjer men där man förlåter en något mindre massa, något jag personligen inte gillar då jag anser att massa ska premieras i denna klass. I det fria programmet så lyckas hon förmedla samma känsla med sin fysik som musiken gör, ett väldigt stort plus, här är hon dessutom själv på scenen vilket gör att hon ser än bättre ut. Josefina är ett mer intressant namn i mina ögon då det finns rejält med massa där, och då menar jag rejält. Det är ett par bamsiga axlar, väl markerade lår, grova armar, bakifrån tappar hon väl lite, speciellt kring axlar och skuldror. Den andra parametern jag anser ska premieras är hårdhet och här tappar tyvärr Josefina en hel försprång då det krävs flera veckor till för henne för att hon ska vara på topp. Det fria blir dock ett litet nederlag där det synkar dåligt och Josefina är mer fokuserad på att posera än att möta publiken. Nästa person, Mina, har däremot allt och jag blir lyrisk när hon kliver på scenen och den känslan bara förstärks ju mer hon rör sig där uppe. När hon senare slår en klassisk krabba så gör hon det så jädra bra så att det är nog den bästa under hela helgen, över alla klasser, och då är jag en person som anser att alla lättare än minus 90 ska slå något annat än varianter av krabbor. Jag känner att varken bilder eller ord gör henne rätta, jag är ett stort fan av WP och har många favoritnamn här 2 men jag vill påstå att inget av dom namnen har samma kvalitéer som Mina här. Hon har en rundhet och fyllighet i musklerna av sällan skådat slag, hon är balanserad, hon har kvar sin kvinnlighet och knappt några brister. Sen vet jag inte hur hon skulle stå sig mot dom andra namnen, speciellt inte om man rider paragraferna till leda, men det här är WP för mig. Och jag har noterat att hon ska ta sig upp på SM-scenen första helgen i Oktober, jag hoppas ni tar er dit för att kolla in hur hon står sig mot ett av det största startfälten i WP vi sett på en svensk scen. Ska jag lämna konstruktiv kritik så är det på det fria där hon kan nyttja tiden lite bättre, speciellt om hon ska förbereda sig inför internationellt tävlande där tiden är kortare. Det behöver inte vara något dåligt att inte synka musiken och poseringen men oftast skapar det en dimension extra och det är värt för alla tjejer att tänka lite extra på. Föga förvånade så går guldet till Mina, silvret plockas av Melinda, Josefina får en bronspeng. Camilla blir fyra och Carina hamnar som femma.

undefined
Josefina Eriksson, 3.

undefined
Melinda Lindmark, 2.

undefined
Mina Mahzoon, 1.

undefined
Mina Mahzoon, 1.

Classic Bodybuilding -180 cm

Nio man till start och tidigt står det klart att det är två personer som kämpar i en klass över dom andra sju. Vi har Yousef Babar mot Anton Eurenius och först när dom står på scenen så tycker jag nog båda har fördelar och nackdelar och frågan är öppen om vem som ska gå därifrån med guldet, men ju längre poseringen pågår desto mer tydlig blir Yousefs dominans. Det finns knappt en något att anmärka på, benen finns där, ryggen är både grov och bred, den förstärks med ett par rejäla axlar och alltid toppas av en riktigt bra form. Snyggast är han dock i lite twistade klassiska poser. Ska jag ändock anmärka på saker så är det att benen upplevs lite tunna bakifrån vilket troligtvis bara handlar om posering, det fria programmet hade lyfts med en lite gladare kille. Och även om Yousef är överlägsen så innebär det inte att Anton är dålig, nej långt ifrån. Här har vi kvalité i mängder, X-formen och flytet rakt igenom är toppklass. Allting är väldigt harmoniskt, en sån där bekväm fysik att betrakta. Formen hade dock kunnat vara bättre, flera veckor bättre, och då var den inte dålig. Bakifrån saknar jag lite djup i ryggen. Hans fria är klassisk posering rakt igenom med en stoisk min till, jag vet inte riktigt vad jag tyckte om det. Något tråkigt men när crescendot nås så lyfter hela poseringen. Vi hade en kille till köttigare kille här, Hawbash Sharif, som är något rak och stel och saknar ett flow i sin fysik, jag tror han gör sig bäst att spendera några år på gymmet, några veckor hos massören och sen ställa upp i bodybuilding istället. Övriga tre grabbar till final blir Fredrik Wallin, Adam Nyquist och Jonas Eriksson. Fredrik har en något bred midja men i sidoposerna så är inte detta så markant, han är även tunnare än tidigare nämnda topptrio. Det fria går bra till musiken men poseringen brister lite4 tyvärr. Adam ser betydligt bättre ut själv då hans linjer mer får spela för sig själv och inte ställas mot dom andras massa men väl i line blir han tunn och det behöver skalas av ytterligare fettlager. Det är ett fint flyt i den fria poseringen, snyggt att se på och även om vacuum börjar bli vanligare nu så reagerar man fortfarande lite på det och Adam sätter en sådan pose. Jonas är, och nu låter jag som en gammal man, charmig på scen, sådär pojkig som bara verkar älska att vara där och vill väldigt mycket. Fysiken då, jodå den är ung det är mycket som måste arbetas på men från sida så visar han upp en räfflad och rejäl hylla. Yousef tar rättvist hem guldet, lika rättvist är det att Anton får silvret och Hawbash bronset. Sen var det mer jämnt där Fredrik får fjärdeplatsen, Jonas femte och som sexa har vi då Adam.

undefined
Hawbash Sharif, 3.

undefined
Anton Eurenius, 2.

undefined
Yousef Babar, 1.

undefined
Yousef Babar, 1.

Classic Bodybuilding +180 cm

Den långa klassen kommer upp näst, elva man stark. Två man sticker ut lite mer än dom andra, Dorlir Kollari 3 och Viktor Andersson. Grabbarna är lite lika i fysiken och det står klart att här är en fråga om vad man ska döma utifrån. Upplever Viktor lite hårdare, även en mer behaglig lagd färg i mina ögon, noterat att jag föredrar den lite mer matta varianten. Viktor ståtar vidare med ett par köttiga och detaljerade ben och en väldigt detaljrik rygg, han har dock en tatuering som drar ned totalbedömningen något. Dorlir är lite bredare över axlarna och ser väldigt kraftfull ut där på scenen. I första callout har vi då ovan nämnda killar tillsammans med Daniel Brovertz som jag faktiskt tappade lite när alla stod i line men här bland dom andra är riktigt bra. Han är köttig men har en något opolerad look på grund av slarvigt lagt olja, han stoltserar med en detaljrik rygg. Poserar bra från sidan men framifrån tappar han lätt bröstet och pondusen 4. Med oss har vi också Roman Hassas 5 och Richard Susaeg. Richard har riktigt bra linjer för CBB och visar upp en mäktig lat spread men formen är för dålig för att kunna skapa någon oreda i placeringen. Roman har även han fina linjer, men med ryggen mot domarna så visar den sig vara lite tunn. Med oss till finalen tar vi också med oss Martin Karlsson som är något längre med längre lemmar vilket gör att han upplevs lite tunn, det behövs fler kilo massa där men när dom väl sitter så kommer han bli grym, då strukturen är riktigt bra. I rond 2 ser Richard bättre ut själv, bra linjer gör oftast det. Richard är rätt så stor så hans fria blir pampigt, stiligt och erfaret. Daniel har torkat bort oljan, fått reprimander och är mycket bättre i finalen. Det fria är bra men för slött, varje pose tar evigheter att slå. Roman lider av samma tidsproblem och synkar lite dåligt med musiken. Dorlir visar upp en fin hårdhet i korsryggen och en brutal triceps, inte i side triceps då utan i övergångarna, i finalen. Viktor poserar bort sig lite då han lutar sig mot domarna och skuggar sig själv 6 men programmet är snyggt även om musiken inte riktigt ger samma känsla som programmet. Martin räddar inte sin placering med poseringen som är bristfällig. Jag hade Viktor som vinnare 7 här men det blev Dorlir som vandrade hem med guldet och Viktor får ta silvret. Daniel får med sig en bronspeng. Och sen har vi i fallande ordning Roman, Richard och Martin.

undefined
Daniel Brovertz, 3.

undefined
Viktor Andersson, 2.

undefined
Dorlir Kollari, 1.

undefined
Dorlir Kollari, 1.

Vi har en overall i CBB-klassen också. Dorlir må vara bra men mot Josef så har han faktiskt inte en susning. Josef får med sig ytterligare en pokal hem.

Bodybuilding -85 kg 

Byggning kommer upp, startar med den lättare av dom två klasserna, -85 kg. Här blir jag faktiskt lite besviken, det är många som inte är tillräckligt hårda i mina ögon. Vinnaren är klar från start, Jari Liukku är den enda på scenen med signifikant massa kombinerad med hårdhet, i övrigt är han även jämn och balanserad så inte mycket att anmärka på mer än att han kan bli något hårdare till SM. Patrik Strömma utmärker sig med en väl tilltagen muskelmassa men formen är inte där den borde vara. Jamil Wardeh har en överkropp som hänger med Jari, om än något bredare midja, men i underkroppen är det lite för lite svep, lite för mycket fett och en posering som gör att han faller. Jonas Mann har fina grundlinjer men det behöver adderas en del massa och formen måste vara skarpare. Haki Zeqir besitter en del massa men behöver komma in i bättre form. Dessa fem är med i första callouten och från den andra callouten tar de med sig Robert Blad som är bäst av dom sista tre där Kostas Magakis förtjänar ett omnämnande för att han kliver upp på scenen trots att han saknar sin ena triceps. I det fria programmet så poserar Patrik snyggt men inte till musiken. Jari dras ned något av skägget 8, poserar bra, visar upp en rejäl biceps på hamstring och ser rejält bra ut från sidan, synkar dock dåligt med musiken. Jamil levererar något helt annorlunda då det rullar igång arabisk musik 9 och Jamil går loss, levererar höftgung, charm, glädje, det är helt underbart. Jonas kommer, om jag inte missminner mig, från CBB vilket syns i hans posering, det är klassiskt och vackert, synkar fint till musik, det enda som drar ned är hans uttryckssätt på scenen. Robert har torkat till lite och ser bättre ut, där på scenen blir han väldigt imposant även om jag inte tycker att lätta killar ska posera till tyngre musik. Han gör det dock bra. Haki får inte till introt, då det går lite segt mellan poserna men det är ändå väldigt pampigt. Ja, guld till Jari här; om ni nu fick för er något annat. Patrik tar silvret. Haki tilldelas bronset och sen har vi Jamil, Jonas och Robert därefter. En mindre kontrovers här när Jamil lämnade scenen innan prisutdelningen var över, något som inte ses med blida ögon och ska eventuellt vara skäl för diskning. Efter lite stök tar sig dock Jamil upp på scenen igen och resultatlistorna visar honom som fyra så jag gissar att han kom undan med blotta förskräckelsen.

undefined
Haki Zeqiri, 3.

undefined
Patrik Strömma, 2.

undefined
Jari Liukku, 1.

undefined
Jari Liukku, 1.

Bodybuilding +85 kg 

Över till dom tyngre grabbar. Utmärker sig gör Felix Mattisson med sin längd, Lars Östling är köttig och här hårdare än jag sett honom på länge, och även Elvis Omerovic som här har bra ben och en rejäl flex över hela kroppen som trycker fram definitioner. Felix må sticka ut med sin längd, och har även bra hårdhet på benen och en hyfsad massa, men mot Lars och Elvis har han inget att säga till om. I första callout har vi ovanstående tre tillsammans med Henric Ask och Omar Hekmat. Henric är bra här, jämn men blöt om benen vilket drar ned. Omar är axelbred och balanserad i fysiken men har ett par på tok för stora trunks på sig. När Lars vänder ryggen till så noterar jag att han saknar en del djup i ryggen, speciellt när han står bredvid Elvis som har rejäla kvalitéer där. Dessa fem till final och sen ska vi ha någon från andra callout också, efter att ha sett dom sex så är det rätt givet att Elkhan Khortats ska vidare då han besitter ett par riktigt bra linjer och en köttig överkropp, det som drar ned är att han är slät om benen. I det fria upplevs Omar något tunn nedtill och tyvärr är det inte många poser som blir bra satta. Felix har en rejäla triceps och snygga delningar i låren men han behöver fler år till på gymmet för att fylla ut sin ram och bygga djup till fysiken, men gör han det kan han bli riktigt bra. Henric har nu blivit lite torrare men har mer att tappa, det fria är inget som höjer honom. Elvis gör det fria bra och utstrålar glädje, en bra kompensation för den irritation han visade tidigare när folk inte skötte sig, han kanske inte tajmar allt perfekt med musiken men han är närvarande och visar upp sig från sin bästa sida. Elkhan visade under posedown att han är dansant och här i det fria får han spela ut hela registret när hip-hopen rullar igång och han gör diverse passande moves som presenterar fysiken, poser som bryter av och fångar publikens intresse. Väl gjort. Jag vet att det var lite diskussioner kring att låtvalet var provokativt, något jag inte riktigt tyckte stämde, men vet inte hur det slutade. Lars har det desto svårare då de inte hittar hans låt och till slut så kör han bara till någon låt. Lars är ju dock lugnet själv och finner sig snabbt och genomför ett bra poseringsprogram, dessutom visar han upp räfflor på röven, jag vet inte om jag någonsin sett det på honom förut. Jämt i den här klassen, men Lars storleksövertag gör att han plockar hem guldet. Elvis får ett silver och Felix går hem med bronset. Omar får en fjärdeplacering, Henric placeras femma och Elkhan får nöja sig med sjätteplatsen.

undefined
Felix Mattisson, 3.

undefined
Elvis Omerovic, 2.

undefined
Lars Östling, 1.

undefined
Finalfältet.

I overallen ställs Lars mot Jari och här är Lars bättre på egentligen alla områden utom ryggen där Jari är överlägsen i detaljrikedom och djup. Här är det frågan om många små övertag väger upp en stor brist, det visar sig att det gör det och Lars får med sig en overalltitel; personligen är jag nog av en annan uppfattning.

Bodybuilding Par

Vi hade även en parklass som betades av innan overallen. Par är en väldigt svårt gren att bedöma men ett väldigt roligt inslag under en tävlingshelg. Två par till start Fredrik och Camilla Niemelä är ett något köttigare par där dom kommer ifrån BB och WP om jag inte missminner mig, Fredrik Wallin och Lovisa Stenman är ett något lättare par med grunder i CBB och BF. Så att bedöma fysiker rakt mot varandra här blir svårt men jag tycker nog att Lovisa matchar sin partner mer än vad Camilla gör. Formmässigt så har dom alla fyra sina brister och fördelar. Det fria visar upp en mer samspelt koreografi för Fredrik och Lovisa där Lovisa poserar riktigt bra. Det är något segt i starten men blir bättre sen. Raka motsatsen har den andra paret som har en väldigt genomtänkt start men sen verkar dom inte kommit så mycket längre i sin planering, det görs dock med glimten i ögat. Efter lite räknande så visar det sig att Fredrik Wallin och Lovisa Stenman går segrande ur den här bataljen.

undefined
Fredrik Niemelä & Camilla Hasselkvist Niemelä, 2.

undefined
Fredrik Wallin & Lovisa Stenman, 1.

undefined
Final.

undefined
Fredrik & Lovisa, 1.

Body Fitness -163 cm

Det var byggningen det. Över till Body Fitness, så rundar vi av med Men’s Physique senare, precis enligt schemat. Första klassen på scen är -163 centimeter där vi har nio damer till start. Först på scen har vi Alexa Levevik som tidigare tävlat relativt framgångsrikt i WP men som jag alltid tyckt hör hemma i denna klass istället 10. Och här ser hon riktigt bra ut, fyllig i fysiken, bra linjer, markerad midja, ett par rejäla lår och lagom hård. Näst efter henne kommer Amanda Gustafsson, tidigare tävlande i Bikini Fitness där jag tyckte hon var lite för muskulös. Så här har vi istället klivit upp ett steg och här passar hon bättre. I dagens tappning är hon lite slät om benen och saknar en del detaljer i ryggen men axlarna är desto bättre. Jenny Melin är något muskulösare än övriga, kanske för muskulös. Hon lyckas även med konststycket att få benen att se långa ut, samtidigt som de bär en del massa, fråga mig inte hur. Hon besitter en fin x-form med maffiga axlar, kraftfull rygg och ordentliga lår. Lovisa Stenman är snygg, lite oskarp, lite för små axlar men har en tendens att posera snett när hon står i line. Karolina Arvidsson är nästa tjej vi tar med oss till finalen, jag hörde henne på Tyngre Radio för någon vecka sen, har haft henne i periferin i knappa tio år 11 och med detta i åtanke kan man ju tycka att jag borde reagerat, men det slog mig inte när hon klev upp på scen. Föga förvånande så sitter hon inne med en grym rygg och en gedigen struktur, när hon vänder sidan till så blir hon kanske aningen platt. Sista tjejen till finalen är nog också den bästa, i kamp med Alexa, Camilla Johansson. Jag vet inte vad jag ska säga här, hon är väldigt rätt, axelbred och rejäla axlar på det, bra lats, och även om benen inte är dåliga så kanske hon blir aningen överkroppsdominerad här. Domarprotokollet visar att det är jämnt i toppen här men Camilla plockar hem det, Alexa får silvret, Jenny tar med sig en bronspeng hem men hon har mycket potential. 4:a blir Lovisa, 5:a Karolina och Amanda blir då sexa.

undefined
Jenny Melin, 3.

undefined
Alexa Levevik, 2.

undefined
Camilla Johansson, 1.

undefined
Final.

Body Fitness -168 cm

Klassen -168 härnäst, något större med elva startande damer. När hela linen gått upp är det en tjej som sticker ut, samma tjej som det pratats om väldigt mycket inför: Jackie Masete. Och hon är bra, överlägsen i linen men jag tyckte ändå det saknades lite rundhet och formen hade kunnat vara lite skapare. Men Jackies linjer är ju så fina med en bred detaljerad rygg, svep på låren både framifrån och bakifrån, man kallar henne lovande och jag instämmer. Du förstår väl nu att hon vinner så vi får väl beta av dom andra. Andraplatsen knips av Pernilla Valsinger som är snygg med markerade axlar, lite stel men lagom hård. Angelina Andersson får med sig ett brons hem trots att formen inte är den bästa, det kompenserar hon dock med bra linjer och utmärk utstrålning. Fjärdeplatsen tas hem av Monica Gustavsson som vi såg i masterklassen tidigare idag, man brukar säga att ålder bygger detaljer på ryggen och det stämmer här. Femma blir Moa Müntzing och här tycker jag att domarna gör ett alldeles utmärkt jobb då hon får lite svårt att presentera sin annars bra fysik helt optimalt. Sist i finalen har vi ytterligare en master, Ingrid Johansson, som har en bra fysik som hon dock tappar bort lite i poseringen.

undefined
Angelina Andersson, 3.

undefined
Pernilla Valsinger, 2.

undefined
Jackie Masete, 1.

undefined
Jackie Masete, 1.

Body Fitness +168 cm

Över till det längsta, +168, startfältet med sju kvinnor i line, en ska således bort. Nina Rehnström är den som får lämna efter förbedömningen, mestadels beroende på formen. Till finalen har vi då: Matilda Ebbesson, som är av det tunnare snittet. Malin Hedfors, fin fysik som tyvärr inte presenteras helt optimalt, lite slät om benen men ryggen är grym. Julia Ekstrand innehar en riktigt bra midja men hon är aningen tunn och ser något ansträngd ut där uppe. Mer avslappnad är Sandra Danielsson som ser bra ut från sidan, bakifrån skulle hon behöva lite mer gluteus. Sandra Schelin har en fin ram med bred rygg, men hon behöver dock ta för sig mer. Madeleine Wallberg verkar vara något äldre, och tävlade tidigare i veteran, men åldern verkar mest skapat fördelar då hon i den här linen upplevs rejält muskulös, kanske något bred om midjan men med ett lurigt leende som väcker intresse, när hon vänder ryggen till så skymtas där ådror över ryggen; snyggt kan en annan tycka men är det Body Fitness är det? Möjligtvis hittar domarna något annat att anmärka på men min enda tolkning när hon kommer sexa är att hon är lite för ådrig och lite för muskulös. Femteplatsen tilldelas Matilda, fjärdeplatsen plockas hem av Julia. När dom lite ädlare valörerna delas ut så går bronset till Malin och kvar har vi då två Sandra i toppen. Danielsson blir tvåa och Schelin plockar ohotat hem guldet.

undefined
Malin Hedfors, 3.

undefined
Sandra Danielsson, 2.

undefined
Sandra Schelin, 1.undefined

Body Fitness junior, öppen klass

Innan seniorernas finalronder så hade vi finalen i juniorklassen (de var endast fem till antalet varför det inte blev någon förbedömning). Först upp på scenen i finalen är Lovisa Stenman som vi hann se i Body Fitness -163 tidigare. I den här linen framstår hon som charmig med en bra rygg. Erika Öhlin strålar på scenen även fast inte alla poser sitter. Ryggen är bra men axelvolymen kompletterar inte ordentligt. Elvira Dellenfalk är av det längre slaget 12, benen har ett bra svep men är något off, ryggen är desto mer detaljerad. Bra rygg även på Elina Neüman Falk men formen är något sämre, ramen är bra och hon är väldigt charmig där i I-walken. Sist ut är Gabriella Lindfors som har det mesta på plats, jämt utvecklad och passande hårdhet. Lovisa, som fick det så svårt bland seniorerna, är här desto bättre och får med sig en guldpeng hem, silvret hamnar hos Erika, bronset hamnade hos Gabrielle, fjärdeplatsen togs av Elvira och femteplatsen föll då till Elina.

undefined
Gabrielle Lindfors, 3.

undefined
Erika Öhlin, 2.

undefined
Lovisa Stenman, 1.

undefined
Lovisa Stenman, 1.

Sist hade vi en overall bland de seniora damerna. Under dagen var det rätt tydligt att -163 var den längdklassen som generellt sett höll högst klass, så att overallen skulle hämtas därifrån kändes inte otroligt. Än mindre otroligt kändes det när dom alla radade upp sig och Camilla Johansson glänste över dom andra två. Så vi gratulerar Camilla till ytterligare ett pris. 

Men's Physique junior -178 cm

Men’s Physique har som alltid har ett högt deltagarantal, tolv man stark i korta juniorklassen. Det är även en svår klass att bedöma då det handlar om så fina detaljer och fysikerna inte skiljer sig nämnvärt åt. I första callout plockas det ut fem grabbar som vanligt. Där har vi Bahram Jalili som har en fin struktur men magrutorna är inte fullt så markerade som dom kunde vara. Farbåd Chaharlang har en bra midja och en redig rygg men trots sin erfarenhet så tycker jag inte han gör det bästa av sin fysik poseringsmässigt. Kanske är han också något för mörk i färgen. Simon Staaf är reslig med ett en grym v-form, väl markerade serratus och ett leende som känns äkta, överposerar dock lite (i min bok). Denis Curan är aningen bred om midjan men lyckas allt som oftast posera bort det. Een liten tunn vattenhinna förhindrar dock den riktiga skarpheten. Jimmy Hsia har bra linjer, rör sig fint och graciöst och håller ett lagom leende till det 13. Dessa fem får med sig Joel Johannesson, som har en rejäl fysik men gör här några slarviga misstag där han glömmer bort att le och att hålla magen tight. Vinnare i klassen blir Simon, silvret tillfaller Farbåd och den sista ädla valören tilldelas Jimmy. Sen har vi i fallande ordning Bahram, Denis och Joel.

undefined
Jimmy Hsia, 3.

undefined
Farbåd Chaharlang, 2.

undefined
Simon Staaf, 1.

undefined
Finalisterna.

Men's Physique junior +178 cm

En till juniorklass har vi, +178 cm. Första femman ger oss följande gubbar: Kristian Mata med en fin v-form och är tight när han vänder sidan till, dock är formen något dåligt färglagd. Magnus Larsson har en bra flex då hela hans fysik ändras när han trycker till, tyvärr glömmer han bort detta lite för ofta. Anton Sundell är riktigt bra med ett par rejäla armar, en symmetrisk väldefinierad mage, rör sig fint på scenen med leende ständigt närvarande. Överkroppen på Reuben Daniel är bra om vi bortser från strukturen på brösten, jag har sett Reuben förut och jag minns honom från då precis som jag ser honom nu – jäkligt glad över att vara på scenen. Sebastian Svensson har en fin grund men poseringen lämnar en del att önska för att göra fysiken rättvisa. Med oss till finalen får vi också den charmige Joel Fjällborg som här såg något lång ut och saknade också lite detaljer över magen. Guldet plockas hem av Anton, silvret vandrar Kristian hem med och bronset hamnar hos Sebastian. Fyra har vi Magnus, femma Joel och sexa blir Reuben.

undefined
Sebastian Svensson, 3.

undefined
Kristian Mata, 2.

undefined
Anton Sundell, 1.

undefined
Anton Sundell, 1.

Dom två juniorerna fick även gå upp i en overall där Anton Sundell är något längre, något fylligare och något bättre så han vandrar hem med ytterligare en buckla.

Men's Physique -174 cm

Vi lämnar juniorerna och går på seniorer -174 centimeter. Eller lämnar juniorerna, några stycken av dom kliver upp även här och eftersom klassen bara är åtta man djup så kör vi inga särbedömningar. Bland annat Farbåd Chaharlang som här är ännu bättre och ser även lite gladare och stiligare ut. Anthony A Petterson är inte junior men imponerar här, en maffig kille som ändå inte är för stor men gör ett stort misstag där han täcker sin midja med armen i alla sidoposer. Oskar Reutwicz är en annan junior vi har med oss och är av det mindre slaget och lite slät, strukturen kan nog dock lyfta honom vidare. Shivan Abdulla är en glad kille, något smal över ryggen, tight men ändå inte markerad 14. Ibrahim Bakr är bra men dras ned lite av något breda höfter och att han är slät om ryggen, missar även att tävlingen börjar så fort när man kliver in i ljuset, inte när man står framme i linen. Tawab Hanifi är stilig med köttig rygg och tar scenen väl. Därför är jag lite förvånad när han inte kommer högre än femma, fyran Ibrahim tycker jag han borde tagit. Bronset, som tilldelades Shivan, kanske var för långt borta. Silvret går till Anthony och guldet får Farbåd med sig hem efter en snopen andraplats i juniorklassen; sexa bli således Oskar.

undefined
Shivan Abdulla, 3.

undefined
Anthony A Pettersson, 2.

undefined
Farbåd Chaharlang, 1.

undefined
Farbåd Chaharlang, 1.

undefined
Finalisterna.

Men's Physique -178 cm 

Över till -178 och vi kollar på första callouten där. Nicklas Öhrvall har en bra rygg, tight midja men blir något tunn över bröstet. Ser från början ansträngd ut men slappnar av och ler ju mer tiden går. Bahram Jalili har som vi konstaterat tidigare en bra struktur men bristande magrutor. Ali Samet såg vi igår i AF och där var han bra, han är bra här också. Sen är han ådrig också, ådror och BiF/MP är jag oklar på hur man ska bedöma, tycker många gånger att det inte passar in riktigt. Men Ali kompenserar det hela med ett väldigt charmigt leende. Marcus Udds midja är tight och han ler äkta men när ryggen vänds mot oss så är den något tunn. Joel Johannesson är bred om axlarna och lite gäller det även midja, och gör samma misstag som i juniorklassen när han ställer sig i sideposerna. Vi tar med oss dessa fem grabbar samt Agri Omarson, som har en bra mage men är något bred, från andra callout till finalen. Guldmedaljen hamnar hos Ali, silvret hos Nicklas och bronset går till Bahram. Sen har vi Joel, Marcus och Agri i fallande ordning.

undefined
Bahram Jalili, 3.

undefined
Nicklas Öhrvall, 2.

undefined
Ali Samet, 1.

undefined
Ali Samet, 1.

undefined
Finalisterna.

Men's Physique -182 cm 

Något längre grabbar på scen, -182 centimeter. Sju killar på scen så vi betar väl av allihopa i turordning. Adam Mittjas är bred och lite off. Saad Saad är långsmal och saknar magrutor. Joel Fjällborg hade vi som junior tidigare, något off i formen men för sig bra där på scenen. Magnus Larsson innehar ett par bulliga magrutor. Henrik Rappe har en bra rygg och leende men är något stel. André Karlsson känns lite loj på scen med ett ansträngt leende i förbedömningen men gör det bättre i finalen. Robin Olsson är tight från varje vinkel man betraktar honom med en bra rygg. Det är också Robin som vinner, silvret plockas hem av Henrik, Adam går därifrån med ett brons. Sen har vi Magnus, André, Joel och Saad.

undefined
Adam Mittjas, 3.

undefined
Henrik Rappe, 2.

undefined
Robin Olsson, 1.

undefined
Robin Olsson, 1.

Men's Physique +182 cm

+182 centimeter är en stor klass och efter en elimineringsrond så kan vi alltså avgöra vilka som ska kallas ut till första callout. Första linen blir följande: John Österberg som har flera likheter med nästa person upp, Patrik Edberg. Båda är bra med en snygg ram som förstärks av en tight midja. Casper Holmström har bra axlar men kämpar med en aningen bred midja. Sam Dastan är tight från sidan, något bredare framifrån och har tyvärr en färg som rinner och ställer till det. Ludvig Sjögren har en grym mage med markerat apollos bälte och väldigt fin struktur på bröstet. Dessa fem tar vi med oss till final tillsamman med Jussi Ojakangas som har en djup rygg men någon smal, ser bra ut från sidan men tyvärr måste jag säga att skägget drar ned en hel del i min bok, speciellt eftersom det döljer leendet. Vinnaren av klassen blir Ludvig, andrapristagaren blir Patrik, tredjepriset faller till John, fjärdeplatsen tas hem av Casper, femteplatsen tar Sam och Jussi blir sexa.

undefined
John Österberg, 3.

undefined
Patrik Edberg, 2.

undefined
Ludvig Sjögren, 1.

undefined
Ludvig Sjögren, 1.

Overall också, intressant här. Robin Olsson från -182 hade ju rätt vekt motstånd men upplevdes som bra ändå, när han nu ställs bredvid som andra klasserna så visar han verkligen att han är bra då han går och vinner overallen.

undefined

Och där rundar vi av dagen, en lång dag med mycket stillasittande men också mycket positiv energi, vi rundar även av helgen då vi ska upp för olympia i morgonbitti igen så tyvärr får strongman stryka på foten och det blir hemmafix istället.

Syns snart igen!

Kompletta resultat från Tyngre Classic VI hittar du här.

undefined

  1. Tyngre har ju för övrigt nära samarbete med både NOCCO och Barebells så det går 17 på dussinet av såna loggor här.
  2. Coola Heidi Vuorela, klassiska Lisbeth Grape och Semiran Dag, maffiga Anna Kärnebo för att nämna några.
  3. Medverkade i Tyngre Radio för bara några gånger sen så vill ni känna honom närmare sök där.
  4. Personer som känner mig vet att jag gärna skriker från sidlinjen, jag har inte alltid rätt men ett och annat har jag plockat upp över åren och det stör mig när bra fysiker försvinner på grund av tekniska misstag. Men i rollen som skribent försöker jag hålla truten så mycket som möjligt.
  5. Fd. AF-atlet.
  6. Har vi lite för högt placerade lampor måhända?
  7. Fäbless för hårdhet sa jag va?
  8. Byggning och skägg hör inte riktigt ihop.
  9. Här får ni ursäkta min okunskap, det kanske inte alls är arabisk musik utan något helt annat men jag tror ni förstår vad jag syftar på.
  10. Läs min utläggning under WP så förstår ni varför.
  11. Hur var det? ”Alla känner apan, apan känner ingen”.
  12. Notera öppen klass.
  13. Jag anser att många MP-killar får ett något för stelt och konstlat leende.
  14. Genetiskt?