Ungdomens källa

Träningen är viktigare än vi ofta vill tillskriva den.

Fitnessbranschens främsta entrepenör och pionjär Ove Rytter firade 60 barre i dagarna. Ett fyrfaldigt leve! Någonstans mellan hundratals gratulationer skrev han en mycket inspirerande text på Facebook om att bli äldre i samband med bemärkelsedagen. En text som fick mig att börja fundera på vad åldern egentligen har för innebörd för alla oss som brinner för träningen. 

En kille som Ove som förefaller evigt ung och levandes ett liv fullt av projekt eller "hyss" som han själv kallar dem, gör ju uppenbarligen någonting rätt. Tid för vänner och familj, ett lustfyllt arbete och ett stabilt mindset är faktorer som kan tänkas bidra, men någonting annat som många med den där osvikliga energin har gemensamt är att de håller sig i rörelse. De tränar och motionerar sig runt och förbi bitterhet och krämpor. Så gott som allt talar för att förbättrade Vo2Max och tyngre 1RM påverkar vår kropp och vårt sinne positivt och därmed likaså vår ålder och vår upplevelse av denna.

Det finns olika sätt att vara gammal respektive ung på. Inom sociologin brukar man tala om psykologisk, biologisk, social och kronologisk ålder. I praktiken betyder de olika definitionerna att en individ kan vara gammal och ung samtidigt. Exempelvis så är jag 27 år på papperet, biologiskt är jag sannolikt något äldre på grund av diverse slitage (ambitionen är så klart att låta träningen skicka ner den siffran ett hack eller två). Psykologiskt varierar jag mellan att känna mig som en arg och rebellisk fjortonåring och en åttioårig gumma beroende på kontext och humör. Likaså varierar den sociala åldern, ibland beter jag mig moget och vuxet på alla sätt och vis men släpp in mig i ett boulderinggym och jag blir genast åtta år gammal.

Vi har alltså tillgång till många olika åldrar. För oss som mer eller mindre medvetet kämpar för att göra oss yngre eller till och med odödliga ute i landets alla gym står ungdomligheten ofta högt upp på önskelistan, men hur ofta reflekterar vi över vad ungdom egentligen innebär?

En del reflekterar inte alls över sin ålder medan andra grubblar över den dagligen, själv tillhör jag den senare kategorin och så även många träningsmänniskor med mig. Så vadan denna upptagenhet vid hur många födelsedagar vi hunnit fira?

Kanske är det en grej bland tränande för att vi aktivt påverkar alla åldrar utom den som står på papperet. Vi kan slita ut oss mer än våra jämnåriga tidigt, det är baksidan av myntet. Leder, diskar och sådant kan ha korta bäst-före-datum i en del sporter. Samtidigt kan en god kondition addera rätt många år på jorden för samma atlet. Alltså påverkas den biologiska åldern åt alla håll och kanter av träning men absolut mest åt det positiva hållet, speciellt för motionärer som inte gör det mest extrema. Den psykologiska och sociala åldern påverkas också. Få saker föryngrar sinnet som olika lekfulla, sociala företeelser i stil med att lyfta tunga saker i grupp, och sällan skådar vi väl så genuin rörelseglädje som den nittio-plussarna som hittat till gymmet uppvisar? Träning är naturligtvis inte hela livet, med det känns ändå rätt sannolikt att en tränande nittioåring kan ha mer livskvalitet än en stillasittande fyrtioåring.

Styrketräningens inneboende lekfullhet är en del av ungdomens källa. Att prestera på ett sätt som de flesta tjugoåringar bara skulle drömma om trots att det gått lång tid sedan studentens lyckliga dagar tillhör också träningens förtjänster. Det är verkligen inget ovanligt att se både 50 och 60-åringar kasta runt brutala vikter i styrkelyft. Klassen masters +60 på CrossFit Games ska vi inte ens prata om. För den som inte kroknar av beundran inför prestationer av ovan nämnda karaktär så kanske en 80-årig fysik i världsklass kan vara spiken i kistan? Äldre med fysiskt prestanda är någonting alldeles extra i inspirationsväg. Exempelpersonerna är förvisso inte några vanliga Svenssons. De är extraordinära exemplar som långt ifrån alla kan vänta sig att kunna mäta sig med på ålderns höst, men de kan ändå fungera som en god påminnelse om att ålder bara är en av faktorerna som avgör vad vi kan göra med våra kroppar.

Fitness och hälsa är onekligen begrepp förenade med en önskan om en ungdomlig och kapabel kropp. Mitt i all kapacitet och förmåga leder detta förstås till en del oro och noja. Vi är ofta väldigt medvetna om minsta ålderstecken och många är vi som hunnit oroa oss över siffrorna i passet och funderat på diverse renoveringar långt innan vi ens hunnit fylla 30. Drömmen om evig ungdom och rädslan för att bli äldre är ett tidlöst dilemma som ingen undslipper. Det går bara att tänka mer eller mindre på det. Då kan det vara trösterikt att komma ihåg att vi som tränar trots allt i en eller flera bemärkelser "gör oss" betydligt yngre än de som inte gör det. 

undefined

Och förresten är det inte farligt att åldras, vilket man lätt kan få uppfattningen om när man ser vad kulturen oftast speglar för slags människor och skeenden. En annan källa till skräck kan vara att lyssna för mycket på den där släktingen som med längtansfull dysterhet talar om sina ungdoms dagar. Varken ungdomskulturens eller din sorgsna släktings inställning är facit, kom ihåg det. Ditt liv och din inställning är ditt enda tillförlitliga saldo och där har du en hel del valmöjligheter, inte minst när det kommer till det förstnämnda.

Visdom och erfarenhet torde snarast vara en förutsättning för att kunna känna sig riktigt tillfreds med sitt liv, sin kropp och personen som den där kroppen härbärgerar. Om man dessutom lyckas behålla det berömda barnasinnet och den nästan lika välrenommerade nyfikenheten har man plötsligt, istället för att ha förlorat något istället fått det bästa av två världar.

Drömmen om evig ungdom existerar på gott och ont. Det goda är att vi värnar det ungdomliga sinnet och därmed får vi mycket av de kroppsliga ungdomsmarkörerna på köpet. Annat är det med sådant som inte kan smidas fram i en träningslokal som ett rynkfritt ansikte till exempel. Att tillåtas att åldras med värdighet brukar vara förbehållet män, som i någon estetisk mening anses åldras "bättre" än kvinnor. Här i ytlighetens tempel även kallat fitnessvärlden tror jag dock att vi är nästan helt jämlikt ängsliga för de utseendemässiga tecknen på att vi "inte är 25 längre". En slags rättvis orättvisa.

Jag tycker det finns en poäng med att ställa frågan varför det är så viktigt att inte en endaste liten skavank får synas. Skönhetsindustrins inflytande över oss är verkligen inget unikt fenomen för träningsvärlden, den påverkar alla. Vissa delar av fitnessindustrin har visserligen en kraftig överrepresentation av evigt unga och så gott som perfekta ansikten och kroppar, varför det är så är material för en helt annan text. Här handlar det om träningens effekt på vår ålder och jag struntar ärligt talat i om den jag tränar med är opererad till oigenkännlighet, så länge vi kan pusha varandra, synkar bra och delar rörelseglädjen.

Oavsett hur vi löser den rent estetiska åldersaspekten med träning, kost och andra livsstilsvanor så är jag bortom alla tvivel övertygad om den bästa garanten för evig ungdom som finns är att fortsätta träna, motionera och röra sig regelbundet, med ett rågat mått av lust och glädje. Det måste vara jobbigt också för att vi ska få ut alla de goda hälsoeffekterna men det bör vara åtminstone lite trevligt för att vi ska vilja göra om det igen nästa gång. Det är en balansgång vi måste lära oss att gå oavsett om vi är 17 eller 71. Om vi ser till att ta ut oss rejält ibland, samtidigt som vi gör det vi tycker är roligt så blir det enkelt uttryckt lite lättare att stävja både åldersnojan och de negativa ålderstecknen.

Vet ni vad det mest magiska av allt är? När vi river av det där passet vi laddat för hela dagen, då står tiden stilla. Det spelar ingen roll hur strikt ditt träningsschema är, hur många veckor ut till scenen du är eller om inom hur många år du vill slå världsrekord i bänkpress. När du väl kör, lyfter, sprintar, hoppar – you name it, så händer endast det. Du är bara precis där och då. Det finns inget före, det finns inget efter. När du är totalt fokuserad på att få kroppen att utföra den rörelse du begär av den är det sista du bryr dig om hur gammal du själv eller någon annan är. Tiden finns inte, bara uppgiften finns och så länge tiden står stilla blir du inte en sekund äldre. Föregående mening är för övrigt den mest vetenskapliga som någonsin publicerats på Tyngre, typ.

Det näst mest magiska är att efteråt, innan och mellan seten kan vi alltid mötas och förstå varandra, oavsett ålder. Jag har aldrig haft en så fantastisk vänskapskrets med människor i så spridda åldrar som efter det att jag började dedikera min fritid åt styrketräning. Inget kunde vara mindre viktigt än vilket år de föddes. Vad spelar siffrorna på legitimationen för roll när siffrorna på viktskivor, timecaps, hantlar och leaderboards tar upp vår tankeverksamhet? 

Det tredje mest magiska är, att varje morgon när du vaknar slår du nytt PB i ålder, rätt bra progression ändå. Nu står min optimism er kids upp i halsen så ut och lek med era handstand pushups, thrusters och snapfilter nu så ses vi på gymmet

Noja mindre, lev (och träna) mer!

<3

undefined