Dödliga duos

De finns överallt i boxen. Många av dem har dock en gemensam nämnare.

Det finns kombinationer som är givna. Senap och ketchup. Helan och Halvan. Filip och Fredrik, ja, du förstår. Oftast utgör dessa kombos något bra, allt blir bättre när dessa två ting kombineras. De fyller varandras tomrum och skapar en oslagbar helhet. Blandsaft är helt enkelt godare när det blandas med vatten, eller hur?

Men så finns motsatsen. När något hemskt blir än mer vidrigt, trots att det inte verkade möjligt. Long Island IceTea är en typisk sådan djävulusisk kombination. Horace Engdahl och den svenska akademin är en annan. Och så har vi ju crossfit. Vårt älskade crossfit som i grund och botten är helt byggt på att hitta så hemska kombinationer som möjligt. Och om detta ska det helt enkelt handla idag. Om hemska kombinationer av redan hemska ting. Känner du redan kalla kårar längst med ryggen? Jag med.

Thrusters och rodd

Det var en gång en Dave Castro. Han skapades med en alldeles sjusärdeles fallenhet för att få andra människor att lida. På så vis kom han på en av de allra mest hemska wod:ar som sprungit ur den helvetets smedja som är Crossfit Inc. 15.5. En djävulusisk kombination av rodd för kalorier med thrusters. Alla som har gjort den minns den med fasa eller har helt förträngt det, så som stukade soldater som kommer hem från ett krig. 

För, det är något alldeles särskilt vidrigt när rodd kombineras med thrusters. När kroppen transformeras till ett levande dragspel där lungorna ständigt ligger i kläm. Där låren blir så pumpade att de fördubblas i storlek. Och samma muskelgrupper belastas på ett sätt som inte borde vara lagligt. Rodd och thrusters kombinerat önskar jag inte ens min värsta fienden. 

Thrusters och burpees

Precis som att den svenska sommaren aldrig tycks kunna bestämma sig för att vara lagom utan mest gillar att skifta mellan 4 plusgrader och duggregn, eller 37 plus och sandstorm, så vet jag aldrig vad som är värst när kombinationen thrusters och burpees dyker upp. När jag befinner mig i varje rörelse är det såklart den jag infernaliskt önskar skulle brinna i helvetet, men denna övertygelse skiftar så fort jag genomför bytet. 

Det är något speciellt med att göra burpees efter ett gäng thrusters, inte sant? Särskilt när det kommer till burpees över stång. Ett par decimeter högt skutt känns plötsligt lika omöjligt som att bestiga mount Everest naken. Utan syrgas. Och pumpen i låren gör att det graciösa i förflytta sig ned i bottenläget av en burpee mest kan liknas vid när en säck potatis slår i backen. Om och om igen. 
Vidrigt var det ja. 

Thrusters och doubleunders 

Det har funnits sjuka hjärnor genom historien. På medeltiden uppfann dessa finurliga tortyrmedel, det ena sjukare än det andra. I dag sysselsätter de sig med att komma på andra saker. Som att kombinera thrusters och doubleunders, till exempel. Att kippande efter luft stå framför en stålvajer fäst vid två handtag kan få den mest luttrade tuffing att dra ett par extra andetag. För, koordinationen och smidigheten drar inte direkt fördel av att kombineras med litervis av mjölksyra. Så efter att lungorna fått leka dragspel och benen känns som styltor, då förväntas man alltså hoppa graciösa dubbelhopp också? Det blir sällan (läs: aldrig) bra. Istället brukar det resultera i en rätt fint rappad rygg, inte helt olikt en kassler. Sjukt är bara förnamnet. 

Du såg det också va? Såklart du gjorde. Thrusters överallt. Och det beror helt enkelt på att alla vidriga kombinationer utgår ifrån just den övningen. Som om den vore skapad för ändamålet. 
Men visst är det något med att utsätta sig för dessa djävulska påfund? De skrämmer, men samtidigt lockar de på något vis. Lite som yttre rymden. Det finns givetvis fler. Men det här får räcka för nu. 

Ge dig iväg och utsätt dig för lite tortyr nu.