Din guide till att börja med crossfit

Nu ska här planeras.

Hösten står och knackar på dörren. Efter en sommar som den vi fått uppleva kanske många drar en lättnadens suck. Äntligen lite kyla och regn. Äntligen lite lagom, som det ska vara. Men. Höst innebär inte bara kallt väder och att Ernst Kirchsteiger får sätta på sig en murrig tröja. Det är också, för de allra flesta av oss, starten på lite mer fasta rutiner. Grillen ställs undan och kalendern kommer fram. Nu ska här planeras.

Med detta törs också många i vårt avlånga land testa något nytt. Det ligger på något vis i höstens natur. Kanske är du en av alla dem, du som läser detta. Du såg några lättklädda atleter på teve som såg ut att vara huggna ur granit. Du hörde en kollega på jobbet tala sig varm om något hen kallade crossfit. Så.

Svalt och skönt, murrig tröja och rutiner. Nu tänker du testa crossfit.

Men så står du där, med ryggsäcken över axeln och med gympaskorna i handen därhemma. Allt känns plötsligt inte lika självklart längre. Tvivlet har slagit klorna i dig. Det här med crossfit. Det verkar väldigt svårt. Komplicerat och långt mer avancerat än allt som du tidigare testat på. Kanske är det lika bra att hoppa över alltsammans?

Men jag är här för att säga: "nehej du, det är det inte!"

Du ska av mig få, törs jag påstå, det bästa mest handfasta råd du kan få på vägen till ditt nya crossfitliv. Så, misströsta icke! Håll kvar i skorna en stund till. Låt ryggsäcken hänga där den är.

För, det är inte alls så komplicerat som det kan verka vid första anblick. Skalar du bort alla de där neonfärgade kläderna, blåser bort det tjocka lagret av magnesium och lär dig att förstå den ibland obegripliga svengelskan, så kommer du inse att det här är en sport som passar alla. Problemet med att crossfit ibland kan te sig komplicerat ligger egentligen inte i sportens egen natur. Snarare är det oss människor i stort det är fel på. Hur då?, frågar du nu. Låt mig förklara.

Är det något som är snett med dagens samhälle (utöver allt för mycket annat), så är det helt enkelt att vi har för bråttom. Allt ska gå i rasande fart och gör det inte det, ja då är det knappast lönt att ens lägga ned tid på. Vi ska sova sju kvartar i timmen, jobba 28 timmar per dygn och dessutom hinna med både träning och vänner bredvid allt detta. Undra sen på att vi och våra medmänniskor går in i väggen likt flugor som mosas mot vindrutan på en bil. Tyvärr är detta en mentalitet som vi tar med oss in i allt. Så även i nya sporter. Och det är då det blir komplicerat.

Jag vill nog hävda att vi var aningen smartare förr. Eller, vi lät åtminstone saker ta sin tid. Det fanns inte tillgång till internet, allt gick inte att googla på en sekund. Skulle Leif, 38 år, till exempel lära sig att springa så började han med att jogga lite försiktigt i spåret. En, två gånger i veckan fick räcka, och dessutom kunde detta enkelt utföras i de gamla mjukisbyxorna som låg längst in i garderoben. Enkelt. Smidigt. Inte hjärnkirurgi.

Är det så det ser ut idag? Nej. Vilket för oss till problemet. De flesta som är sugna på crossfit vänder sig naturligt till det allvetande internet. Det är där de får se på dokumentärerna med de coola atleterna. Det är där de läser på om ifall crossfit faktiskt ändå inte är en sekt, så som deras mamma varnat dem för. Så långt gott och väl. Men sen då? Precis. Sen dyker det upp tusen förslag på träningsprogram. Dito många förslag på vad den som tränar det ska äta. Och, som grädde på moset slängs det in några fräsiga annonser också, där funktionskläder som för tjugo år sedan enbart bars av astronauter trängs med skor i regnbågens alla färger. Och. Vad. Händer. Då?

Precis. Allt ska gå fort. Reptilhjärnan kopplar in. Allt ska hända nu, eller allra helst igår! Du vill ju bli bra på crossfit, lika bra att kötta på direkt! Och så sitter nybörjaren där med ett träningsprogram för flera hundra kronor i månaden, som kräver tvåtimmarssessioner sex dagar i veckan plus en aktiv återhämtningsdag. Rörelser som nybörjaren inte ens visste om existerade ska plötsligt utföras med kraft och med lastad skivstång. Undra på att det blir komplicerat. Undra på att en del stackare skadar sig.

Applicera samma scenario på i stort sätt vad som helst. Hur knasigt vore det inte om en ny aspirerande styrkelyftare direkt köpte en trikå och lastade på 250 kg på stången, redo att böja? En nybörjarlöpare som dag två anmäler sig till ett ultramaraton?

Och därför blir mitt råd till dig, du käre nybörjare som är sugen på crossfit, något mycket enkelt och trivialt. Det innefattar ingen hemlig formula, inga knep som kommer göra dig till ett monster i boxen. Jag kommer inte tipsa om genvägar av den enkla anledningen att det helt enkelt inte finns några. Mitt råd och min fasta övertygelse är istället detta : våga vara ny! Njut av att vara det och skynda långsamt!

Det kommer komma en tid för avancerad programmering, för två pass om dagen och endast kött och sötpotatis till föda. Tiden kommer då även du kommer snacka svengelska och ha tights som skulle göra vilken superhjälte som helst avundssjuk. Men, tills dess: skynda för farao långsamt!

Gå på nybörjarklasser. Lyssna och lär dig rörelserna från grunden. Jag vet att det är lätt att snegla på de där galningarna som kastar upp vikter över huvudet som om det vore papper. Jag vet också att du vill göra det, och det är bra. Men, den tiden är inte nu. Nu är tiden för dig att vara ny och bara hänga med. Att inse att det inte ligger någon som helst prestige i att inte köra på standardvikter. Att inse att det här med att skala träningspassen faktiskt har en genuin grundtanke. På så vis kommer du snabbt upptäcka att crossfit inte är så komplicerat. Du kommer hitta den där communityn (det som din mamma kallar en sekt) som alla tjatar om och få en andra familj. Dessutom kommer du, mest troligt, bli bättre tränad än du någonsin tidigare varit bara av att hänga med på resan.

Men. Du måste våga låta det ta tid, okej? Rom byggdes inte på en dag.

Var modig.

Var ny!

Mer rörelseglädje åt folket!