Doping inom crossfit – vad nu då?

Crossfiten håller helt enkelt på att bli vuxen. På gott och ont.

Crossfit-communityn skakades rejält i sina grundvalar under gårdagen, när det stod klart att både enskilda atleter och lag stängs av inför det stundande Vm i Crossfit - Games‌ . Att en av de avstängda var åskådarfavoriten Emily Abbott gjorde saken än mer prekär. Crossfit-älskare världen över vred sina händer och ställde sig frågan: vad nu då? Medan crossfit-hatarna slog sig för bröstet och muntert utbrast: se där! Vad var det vi sa? De är ju dopade hela bunten.
Så.
Vad nu då?
Vad. Nu. Då?

Det ska jag berätta för Er. Inget. Inte ett dugg vad nu då‌ . För, inget har egentligen förändrats. Hur mycket vånda vi än känner och hur mycket hatarna än myser så har egentligen ingenting förändrats. Trump‌ är (tyvärr) fortfarande president. Sommaren är fortsatt het och crossfit är fortfarande crossfit.

Men, säger en del av Er nu: Titta på eländet! Dopade atleter! Sporten är förstörd!‌ Nej, svarar jag då lugnt. Det är den inte. Och jag ska berätta varför.

Crossfit är en ung sport som genomgår den metamorfos som alla unga sporter gör. Från att ha varit en liten gräsrotssport växer den lavinartat och håller på att transformeras till det som den är idag. Med den växtvärken kommer obönhörligt saker följa med. Som stora sponsorer. Prispengar. Professionella atleter. Och med det, med pengarna, så kommer dopingen. Så har det alltid varit inom alla idrotter och kommer förmodligen så alltid att förbli. Tyvärr.

För, när stora pengar står på spel. När marginalerna krymper och ditt hela liv står och väger på om du kvalificerar dig till den stora scenen eller inte, ja då kan fusk du aldrig ens trodde du skulle överväga plötsligt verka väldigt lockande. Märk väl att detta inte är en ursäkt för beteendet, utan en förklaring.

Ingen atlet har tagit prestationshöjande substanser för att kunna spela korpfotboll. Eller för att vinna kvarterets kubbmästerskap. Med pengar och sponsorer förändras alla sporter. Så även crossfit.

Så nej. Det här är inte domedagen för crossfit. Hatare och ivriga förespråkare av att sporten är helvetet transformerat till en idrottsform har inte, som de nu mer än gärna hävdar, haft rätt hela tiden. Istället är det vi nu tvingas bevittna något som händer inom alla väletablerade idrotter. Pengar och berömmelse kan lätt sätta griller i huvudet på en människa. Men, vi ska inte glömma bort att de allra flesta, ja för att inte säga nästan alla, crossfitare fortsatt är samma människor. Vi svettas, tragglar och blir varje dag lite bättre på det vi gör. Utan doping eller andra olagliga substanser i kroppen. Vi är fortfarande samma sport.

Det finns en klick atleter som väljer fel väg i sin jakt på perfektion. Men, och här tänker jag sticka ut hakan, de är inte överrepresenterade inom crossfit. De finns helt enkelt inom alla idrotter.

Så för att besvara frågan jag ställde initialt då :vad händer nu? Inget. Inte ett dyft. Det vi bevittnar är helt enkelt hur en idrott växer till sig inför våra ögon. Tyvärr kommer med detta fusk.
Crossfiten håller helt enkelt på att bli vuxen. På gott och ont.