En stunds självrannsakan

Ingenting är felfritt. Inte ens crossfit.

Jag skrev förra veckan något som mest kan liknas vid ett crossfitens försvarstal, då jag en gång för alla ville slå hål på de myter som fortsatt florerar om sporten. Jag fick då påpekat för mig att ingenting är felfritt, inte ens crossfit. Och, det är såklart helt rätt och riktigt. Utrymme för reflektion och funderingar är aldrig bortkastad tid. Således blir denna veckas text just något sådant. Vad kan utveckla crossfit åt det bättre? Hur gör vi det vi gjort bra idag, ännu bättre imorgon?

Kötta ända in i kaklet

En av de mest fantastiska sakerna med crossfit är dess intensitet. Människor får pusha sig själva över och långt förbi den gräns de trodde var det absoluta stoppet. Det är en bra sak. Men, crossfit kan ibland ta formen av att allt är möjligt, oavsett om du sovit tre timmar, inte ätit sedan i förrgår och trots att det är ditt åttonde pass på två dagar. Det är inte alls en bra sak. Missförstå mig nu rätt. Jag är en stark förespråkare av att vi nu för tiden är alldeles för försiktiga vad gäller det här att ta i. Det pratas om överträning när någon får för sig att gå en promenad och sen träna efteråt. Kroppen klarar så otroligt mycket mer än vi tror. Men, i crossfit blir det här jävlaranammat ibland taget ett par steg för långt. Det köttas woddar som skulle kunna avliva en större elefant, gärna flera per dag, kombinerat med tung styrketräning. Ändå talas det rätt generellt för lite om återhämtning inom crossfit, det är något vi måste bli bättre på. Mer volym är inte alltid bättre. Crossfitare får lära sig att bita ihop, att hitta flow i sina woddar och att göra miljarders reps tills kroppen skriker, men pratar vi om vikten av vilodagar? Om hur viktigt det är att äta rätt och faktiskt sova åtminstone då och då? Det här är något vi borde prata om mer, återhämtning och träningsupplägg. Oavsett hur mycket pannben vi har.

Företaget äger sporten

Äldre sporter har ingen egentlig ägare. Man kan för all del diskutera hur FIFA styr världsfotbollen, men de dyker inte upp och kräver avgift för att någon står och kickar en boll mot en garagedörr. Nyare sporter däremot, där crossfit måste räknas in tillsammans med bland annat UFC, är lite av en annan femma. Särskilt Crossfit Inc. har en historik av att aggressivt försvarat sitt varumärke. Problemet uppstår dock när varumärket är nästintill detsamma som sporten som sådan. Det hämmar utvecklingen. Att inte få prata om sporten crossfit, fast man tränar den, att behöva omvandla terminologi och annat bök gynnar ingen. Och, så som det ser ut just nu ger att vara en licenserad box inte så våldsamt mycket tillbaka. För många boxägare blir det istället tvärtom, det medför kostnader i form av licenspengar och obligatoriska tränarutbildningar. Klart är förstås att det här är för att kunna hålla standard och kvalitet, så att inte vem som helst kan kalla sig för tränare och öppna en crossfitbox. Men, det ska inte betyda att allt som liknar crossfit ska elimineras med lönnmördaraktig precision. Och det har Crossfit Inc. varit alldeles för bra på. Tack och lov har vi kommit en bit på vägen vad gäller detta problem. Organisationer så som GRID Leauge och initiativet Functional Fitness håller långsamt på att luckra upp marknaden. Och det är sannerligen en god sak. På den här vägen skulle sporta bara må bra av att få utvecklas. Monopol har i detta fall inte varit till någon nytta.

Crossfit går att träna var som helst

En av de fördelar som brukar nämnas när det kommer till crossfit är att det är en enkel, tillgänglig sport som går att träna när och var som helst. Och, det kan till viss del stämma. Burpees, armhävningar och annat otyg kan göras var som helst. Men sen då? Oavsett vad någon säger så är crossfit en materialsport, som tar stor plats. Skivstänger, kettlebells, räcken och roddmaskiner är inget du hittar var som helst. Dessutom ska vi, med handen på hjärtat, tillstå att vi behöver svängrum när vi tränar. Att crossfita på ett ”vanligt” gym är lite som att försöka stoppa ned en fot med storlek 42 i en sko gjord för barnfötter. Det passar liksom inte riktigt. Att paxa en skivstång, ett räcke och ett löpband för att kunna köra sitt pass är, full förståeligt, inte att föredra. Inte heller går det att hitta jättelika traktordäck att välta var som helst. Till detta ska vi lägga de tre par olika skor som behövs (lyftar-, löpar- och repklättrarskorna) samt tejp och lindor. Kort och gott - oavsett vad någon säger så är crossfit en materialsport. Den går inte att träna var som helst, oavsett vad någon säger.

Kort och gott är det helt enkelt som så att det alltid finns utrymme för förbättring, inom alla områden. Så även inom crossfit. Vi behöver generellt bli bättre på att träna "smartare", företaget Crossfit Inc behöver lära sig att tagga ned och inte bete sig som den där fulla, stöddiga kusinen på släktträffen och så kan vi släppa det där med att crossfit går att göra i typ en garderob. Även solen har sina fläckar, som det heter.

Mer rörelseglädje åt folket!