LISTA: Sveriges 50 bästa kroppsbyggare någonsin!

Vi gör här ett omtag i listan och presenterar båda de två första delarna samlat. Här är plats 50-31.

Detta är som sagt del två i en artikelserie i fem delar. Eftersom det var rent ut sagt så förbannat länge sedan jag lyckades snyta ur mig del ett, har vi här slagit ihop båda de första delarna till en och samma artikel. Här presenterar vi alltså plats 50-31. Hoppas på nöjsam läsning.

Bodybuilding är onekligen en bedömningssport. Själva tävlandet innebär att ett antal nyckelpersoner, så kallade domare, ges i uppgift att sortera den mängd atleter som i form av startfältet radats upp framför dem där på scenen. Från första till sista tävlande ska de rangordnas, där muskeldel efter muskeldel jämförs, där musklernas synlighet spelar in, likaså det harmoniska värdet i den symmetriska helheten, och inte minst hur det fysiska uttrycket presenteras. Ja, till stor del handlar det onekligen om vem som är störst, bäst och vackrast.

Vad som dock inte bedöms i sammanhanget är de kroppsbyggare som inte står där på scenen just där och då. Som kanske redan hunnit lägga av, eller kanske inte ens börjat. Eller som av annan anledning helt enkelt inte var på plats. Därför är det snart när omöjligt att på ett intelligent manér sätta samman en historisk lista likt denna – Sveriges 50 bästa kroppsbyggare någonsin. Men vi gör trots det ett ärligt försök.

Detta blir ingen lista med intellektuella övertoner, eller med akademiska analyser som fundament. Snarare är den ett snapshot av den svenska byggarhistorien ”som jag såg den”, men med några moderna tillägg. Därigenom har jag såklart öppnat dörrarna på vid gavel för att släppa in alternativa tolkningar och åsikter. Det kommer nämligen alltid finnas andra former av preferenser och minnesbilder än mina. Vilket är bra. Jag har inte sett alla dessa herrar tävla, men väl de allra flesta. Trots det är jag den förste att erkänna att det förmodligen inte finns en samstämmig sanning. Bara individers tycke och smak.

HUR BEDÖMNINGEN GJORDES
Men går det verkligen att jämföra dagens veritabla monster mot gårdagens atletiska snitsare? Är det ens möjligt att mäta de bästa ur en era mot toppskiktet från en annan? Nä, inte kilo för kilo. Men listan är inte baserad enbart på mängden muskelmassa och uppnådd hårdhet. Listan bygger istället på det samlade och upplevda värdet från följande faktorer:

Fysisk kvalitet
En övergripande bedömning av fysiken inklusive tävlingsform när atleten stod på topp.

Symmetri
Struktur, proportioner och harmonisk balans.

Estetiskt uttryck
Presentation, posering och inte minst scenutstrålning.

Tävlingsmässiga framgångar
Hur bra var han? Vilka tävlingar vann han? Och vilka andra slog han?

Kulturellt avtryck
Vad har atleten betytt för sporten i Sverige?

Så när du nu ögnar igenom denna dignande trave svenskt kvalitetskött, och i det närmast förfasar över placeringen för just din favorit – tänk då på att det är mer än den faktiska fysiken som bedömts. Mycket mer.

FAROR
Det finns såklart flera uppenbara fallgropar i att göra en lista lik denna:

  • Historisk bias – vi glömmer lätt det tråkiga och minns det vi kommer ihåg med glädje och med ofta oproportionerligt stora kvaliteter.
  • Utvecklingen – dagens kroppsbyggare är på väldigt många sätt (och av ett flertal anledningar) större och mer muskulösa än ”Back in the Day”. Ur ett muskelvolymperspektiv är historiska jämförelser därför svåra. Dessutom är de fysiska idealen avsevärt mycket ”freakigare” idag.
  • Exponeringen – det är sannolikt betydligt lättare att upptäcka och uppmärksamma nutida atleter med tanke på sociala medier och andra digitala kanaler. Likaså är bristen på dokumentation från tidigare generationer av tävlande både analog (läs: I bästa fall papper liggande i ett arkivskåp i en glömd del av ett förråd) och bristfällig.

Med det sagt, här är listan: Sveriges 50 bästa kroppsbyggare någonsin!

BUBBLARE
Det är extremt talangtätt i denna lista, och dessvärre får därför alla bra namn inte plats. Bland de namn som jag med stor sorg till slut tvingades sortera bort hittar vi Lennart Brandt, Lars Östling, Gabriel Oyemade, Roger Hallström, Niro de la Rua, Roger Zapfe, Sasha Vujic, Keith Armstrong och Leif Malmqvist.

50. PER-ARNE ANDERSSON
Om den vanlige byggaren har 10 som maximal ansträngningsnivå kunde "PA" alltid vrida upp det till minst 12. Ingen slet hårdare än honom, ingen underkastade sig fler kardiotimmar än PA, och ingen led därför mer. Vilket alltid också märktes där på scenen: Han kom alltid in i superform, men ibland på bekostnad av energin och den upplevda glädjen. Muskulärt minns vi också hans fina linjer och symmetriska proportioner.

"PA" när det begav sig.

49. PETER ÖSTERBERG
Glad, sprallig, intelligent och förbaskat jordnära. Dessutom med fysiska kvaliteter som länge bedömdes som "näst bäst". Efter sex raka andraplaceringar på SM kunde Peter på 2010 års mästerskap äntligen få kliva överst på pallen (en pall han faktiskt aldrig varit utanför). Sedan dess har det blivit ytterligare ett par guld, och eftersom Peter fortfarande är aktiv så kanske det kan bli några till.

Peter 2010, plåtad på Gumse Gym.

48. CHRISTER ERIKSSON
En gigant på så många sätt. Endast 20 år gammal vann han sitt första senior-SM. Christer kom att vinna ett gäng SM till, han vann NM både 1978 och 1979, han var tvåa på EM två gånger innan han 1983 kunde bärga sitt eftertraktade EM-guld. Christer hann också med att bli 4:a på VM. Driver idag Nordic Gym med den äran.

Christer gör en "Arnold".

47. PATRICK MONGA
Har man sett Patrick tävla så minns man det. Han kommer alltid in med glänsande linjer, freakiga muskeldetaljer och en utomordentlig posering (inte minst de obligatoriska där han alltid är föredömligt snabb). Patrick har än så länge vunnit Sweden Grand Prix, Tyngre Classic och dessutom EM. Behöver vi säga mer?

Patrick på Sweden Grand Prix 2015.

46. EIVE NILSSON
En av våra bästa under väldigt lång tid, och alltid i kanonform. Vann den första utgåvan av Luciapokalen 1980 (både junior & senior), vann sitt första SM-guld 1982, vann sedan NM och ytterligare ett SM-guld, och han hann också med att tävla som proffs innan han la av. Åtta år senare var det dags för comeback, där han såklart segrade på Lucia Classic. Läs mer om Eive här.

Eive Nilsson 1997.

45. KENNY ISAKSSON
Sinnessjuk talang på allt utom att dieta. Därför blev det också alldeles för få starter under alldeles för få år. Men vi som vet, vi vet.

Kenny då det begav sig, ca 1982.

44. SAKAWAN AHMED
Stilig, välpolerad och symmetrisk som få. Vann sitt första SM 2005 och tio år senare fick han hyra en mindre buss för att få med sig alla pokaler hem. Storslam! Aspirerar numera som proffs inom IFBB Pro League.

Sakawan på SM 2015.

43. FARZAD KAZEMI
Grann gentleman som alltid levererade resultat och tävlingsform storstilat.

Farzad Kazemi 2006.

42. RABI FAHKRO
Sinnessjuka pecs och en vaskularitet som går utanpå det mesta är vad som utmärker denne atlet. Alltid lågmäld men självsäker och alltid i uppseendeväckande författning.

Rabi på EM 2016.

41. TOR LUNDSTEN
Härligt energistinn friskus och helt klart en av mina favoritpersoner inom byggningen. Tor hade en relativt kort karriär, med fina segrar både som junior och senior.

Tor Lundsten (plåtad på Fairing Gym, 2003).

40. CHRISTER SÖDERBERG
Alltid stilig och grann på den nivån att han även var en av våra första fitnessmodeller när det begav sig, och dessutom alltid riktigt balanserad på tävlingsscenen. Christer blev bland annat tvåa på JSM 1986, tvåa på EM-kvalen både 1989 och 1991, och lyckades dessutom bärga ett EM-brons 1991. Är idag en av våra skickligaste och mest välutbildade naprapater.

En av få bilder på Christer. Här från 1994, EM-kval i Vänersborg. Foto: Ove Rytter.

39. ROBIN ANDERSSON
Snitsig glänsare från Västerås som, även om det aldrig gick att se förbi hans sinnessjuka lår och tillika vader, alltid tävlade på den symmetriska planhalvan av scenen. Och han gjorde det sylvasst. Under de 15 år Robin tävlade hann han vinna 3 SM-guld samt 2 NM och blev dessutom 6:a på EM. Robin vann även World Gym Championships i Ohio, och genomförde dessutom ett bejublat gästposeringsprogram i par tillsamamns med Helene Hoby under finalerna till Mr Olympia 1987 i Göteborg.

Robin Andersson.

38. EINO AKKILA
En enorm förbild på så många plan, och en av de främsta ambassadörerna vår sport någonsin sett. Eino vann totalt 45 st titlar inom IFBB (!) och enligt ryktet har där aldrig funnits en gladare bodybuilder. Eino var inte störst, men väl bäst, och fortsätter än idag att träna och inspirera sin omgivning. Bland hans många meriter märks följande kanske allra mest:

  • Mr Stockholm 1964
  • 2:a EM 1964
  • 3:a EM 1965
  • 3:a Mr Universum 1967
  • 1:a EM 1968
  • Mr International 1972
  • Finsk Mästare 8 gånger
  • Svensk Mästare 12 gånger
  • Nordisk Mästare 13 gånger
  • 3:a Mr West America 1969
  • 1:a Nordens Herkules 1961, 1962 och 1965

Följ Eino på hans Facebook-sida här.

Eino i Helsingfors 1976.

37. EHRLING WAHLGREN
Stor, avgjort stark och tillika färgstark som få andra. Vad han än gjorde, om det så lämnade honom iförd poseringsbyxa, klänning eller rentav bastkjol på en Robinson-ö, så berörde Ehling oss alla. Räknar själv när han fick utmärkelsen "Världens Bästa Armar" vid WBBG:s Pro Mr World 1975 i New York som sin bästa merit.

– Man skrev sedan i Muscle & Fitness att mina armar var oslagbara! Eller kanske när jag 1969 satte världsrekord i Hack Lift i dåvarande Tjeckoslovakien.

Ove Rytter skrev följande om Ehrling:

"Ehrling är en av de mest underhållande, udda och omtalade profilerna genom tiderna i Sverige. Ofta vet man inte om han driver med sin omgivning, eller om han tar sig själv på fullaste allvar, och han går alltid ut stenhårt i sitt snack. Han är bäst. Han ska vinna allt. Resultatet blir inte vad han lovat; men kul är det."

Ehrling 1976.

36. JANKO RUDMAN
Janko föddes 1943 och har tränat enligt principen bodybuilding varje dag sedan dess, och gör det fortfarande. Hans meritlista som tävlande är förmodligen den bästa en svensk kroppsbyggare någonsin knåpat fram. Eller vad sägs om följande:

Overallvinnare Mr Europa 1968, 1972, 1980
Mr Europa 1970, 1971, 1976, 1978, 1979
Overallvinnare Mr International 1977, 1982
Professional Overallvinnare Mr International 1988

Janko Rudman.

35. MICKE SEWERIN
Denna bländande Tyresö-atlet var under ett gäng år en av våra allra bästa mellanviktare (och brorsan Peter var närmast precis lika bra). Symmetri, balans och harmoni stod i fokus, men även ett explosivt scenuttryck och ett stort smittsamt leende. Under vad som beskrivs som en lokal bänkpresstävling 1994 (Najadens Gym mot Iron Gym) var dock olyckan framme och den sinnessjukt starke Micke drabbades av en avsliten bröstmuskel. Även om Micke kunde ta sig tillbaka därifrån, och rentav vinna SM redan året efter, så var motivationen inte längre densamma.

Micke Sewerin.

34. RENATO SOMENZI
En jätte på flera sätt trots sina ödmjuka 168 cm. Inledde sin karriär med att vinna SM för juniorer 1972, och satte därmed en snöboll i rullning som knappt stannat än. Så sent som 2016 gjorde han sin senaste start på NABBA-VM i mastersklassen, där han blev 2:a. Det ger en 44 år lång tävlingskarriär fullständigt nedlusad av framgångar, guldmedaljer och segrar på både SM, NM och VM. Renato gjorde även ett gäng tävlingar som proffs, med två starter på Masters Olympia (2000 & 2001) som de kanske två främsta. Själv lyfter han fram en episod från VM i Verona 1974:

– En viss Lou Ferrigno var där, och vi bondade riktigt bra där eftersom jag pratar italienska, och vi hade riktigt kul ihop...

Det finns inte hattar tillverkade som räcker för alla de jag skulle önska lyfta åt Renato. Alltid glad och trevlig, alltid en charmig gentleman, alltid en ödmjuk kamrat, och alltid den i rummet som hade jobbat hårdast. Respekt!

Renato till höger, här med Per Juhl, plåtad på Malta 2004 (Renato blev 2:a i +50).

33. HENRIK JANSSON
Under en knapp handfull år dominerades 90-kilosklassen i Sverige av en särdeles grann pöjk från Alingsås. Henrik Jansson kom alltid in i perfekt estetisk harmoni, och i en extremt välpolerad författning. Jag hade själv förmånen att plåta honom ett antal gånger, och så här i efterhand kan man med fog säga att domarna inte var de enda som gillade honom. Även kameran gjorde det.

Lite av det Henrik hann med:
2005 1:a Decembercupen
2005 1:a Luciapokalen
2005 2:a Lucia Classic Pro
2006 1:a SM -100
2008 1:a Sandefjord Open
2008 1:a MTGP -100
2008 3:a MTGP GP 2008

Henrik Jansson.

32. CSABA KOCSIS
Potentialen hos detta fysiska praktexemplar var i det närmaste obegränsad. Man slogs direkt av att han rent fysiskt var så extremt lik en ung Arnold, med en harmonisk old school-look och en nästan larvigt naturlig fallenhet för både träning och posering. Lågmäld men aldrig undfallande och alltid rättvis och korrekt var han även utanför scenen en riktig vinnare.

Bästa meriter:
2003 Decemberkupen 1:a +90 kg samt overall
2003 Luciapokalen 1:a +90 kg samt overall
2006 IGP Classics 1:a + 95 kg
2006 SM 1:a +100 kg

Csaba vinner SM 2006.

31. ANDERS JOSEFSSON
En av de hårdaste atleter jag någonsin sett på en tävlingsscen, och samtidigt en av de mest estetiskt tilltalande. Symmetrisk, balanserad och med fina proportioner. Jag minns att han dietade på pasta och lövbiff, och var dessutom flitigt ute i skidspåren. Dessvärre gjorde han mig veterligen bara tre starter: Lucipokalen, samt Nutrition Outlet Grand Prix 2002 (kördes första helgen i Solnahallen & veckan efter i Strömstad).

Anders Josefsson, NOGP 2002.

Håll utkik efter nästa del, då med placeringarna 30-21. Kommer inom kort!