Människors kost genom evolutionen – vad åt vi på stenåldern och vad är vi anpassade till att äta?

Omfattande genomgång av det aktuella forskningsläget.

Det är få världar som är så splittrade som dietvärlden. Du har människor med fina titlar som påstår sig hänvisa till vetenskap och evolutionen som i mångt och mycket ger rakt motsatta budskap. Det är en intressant värld där de hela tiden försöker ge skenet av att de hela tiden berättar om ”det allra senaste inom forskningen” men i själva verket så hoppar de mest bara från ett obevisat påstående till ett annat.

Det här blir uppenbart när du har följt världen en längre tid då samma personer som för 10-15 år sedan påstod att det som de då sa var välbevisad fakta nu står och säger andra saker med samma självklarhet trots att de två budskapen inte hänger ihop.

Det här hoppandet är på inget sätt isolerat till vissa större dietboksförfattare utan historiskt har du kunnat få höra den här typen av påståenden från väldigt många håll. Även från seriösa forskare som dragit för stora slutsatser från svagare studieupplägg. Exempel på det här är råd som gäller frukostens betydelse, antalet måltider du bör äta varje dag, faror med fett rent allmänt och så vidare.

En trend som jag däremot tycker mig har sett ganska tydligt de senaste 10 åren är att de mer seriösa personerna har börjat ta flera steg tillbaka. De har tagit avstånd från tidigare generationens självklara påståenden och istället försökt att ställa betydligt högre krav på evidens, vilket har gjort att de uttrycker sig mycket mer försiktigt i många frågor.

Från det vi vet idag så verkar till exempel frukosten fortfarande kunna ha eventuella metabola fördelar men det är samtidigt väl visat att frukosten för sig själv inte har en stor effekt på hälsan. Så om du ska äta frukost eller inte beror mer på dina egna rutiner och vad du i så fall skulle välja att äta för typ av frukost. För typen av mat är betydligt viktigare än när du äter maten.

De tydliga extremerna i åsikter finns dock fortfarande kvar. Dels har du det lite äldre gardet av forskare som idag har väldigt fina titlar som inte riktigt verkar vilja backa ens lite från deras tidigare uttalanden på svaga grunder utan de står kvar och fortsätter att framföra tveksamma slutsatser som välbevisad fakta. Sen har du de betydligt starkare rösterna från diverse dietförespråkare och influencers av olika slag som ofta är än mer extrema i sina uttalanden. Saker som högst troligen är helt fel framställs här som fakta.

I mitten av all den här röra står då alltså främst de lite yngre nutritionsforskarna (och en hel del kliniker) som sakta men säkert försöker sig arbeta framåt mot en ökad kunskap. Det är en väldigt svår värld att befinna sig i då frågorna är väldigt många och svaren få. Det är nämligen otroligt svårt att studera nutrition vilket vi har gått igenom på djupet i Tyngre Träningssnack, Varför vi vet mindre än du tror om kost.

Även om kunskapen inte är tillräckligt bra för att vi ska kunna säga vilken kost som är bäst så har vi trots allt samlat på oss mycket kunskap. Det finns idag många påståenden som framställs som fakta inom nutrition som vi vet är fel, eller i alla fall kraftiga överdrifter.

Flera av de här felaktiga påståendena som görs grundar sig i människors inbyggda tro på att naturligt är bättre och människors felaktiga bild av hur evolutionen fungerar.

Flera av de här felaktiga påståendena som görs grundar sig i människors inbyggda tro på att naturligt är bättre och människors felaktiga bild av hur evolutionen fungerar. Det är påståendena kring evolutionen och vad vi påstås vara anpassade till att äta som jag ska försöka bemöta i den här artikeln.

Evolution gör oss inte perfekta, den gör oss bara bra nog
Jag har skrivit om kost och träning i drygt 10 år på internet. Under hela den tiden har jag lämnat det öppet för människor att kommentera mina texter till mig via sociala medier eller i olika kommentarsfält. Från det här lär jag mig en hel del kring vad som verkar vara ”sanningar” hos många människor men som jag vet inte stämmer särskilt bra med vad vi faktiskt vet idag. En sådan ”sanning” som jag har fått uppfattningen av att många har är en felaktig bild av vad evolution innebär.

Det här blev väldigt tydligt när det gällde debatten kring barfotalöpning för flera år sedan där förespråkarna i princip drog ett direkt likhetstecken mellan det faktum att vi evolutionärt utvecklats utan skor på fötterna till att våra fötter skulle vara optimalt anpassade för att springa maraton så fort som möjligt. Det är dock inte så det fungerar. Evolution innebär inte att vi anpassas optimalt för någonting utan det innebär endast att vi anpassar oss så vi blir tillräckligt bra för att kunna fortsätta skaffa avkomma och föra våra gener vidare.

Att våra fötter utvecklats till att vara bra nog att springa ganska långt på innebär dock inte att det är den bästa möjliga lösningen. En ännu bättre lösning för att ta sig långa sträckor fort är t ex cykeln. Att tro att skor inte skulle kunna förbättra det som evolutionen har gett oss är väldigt naivt. Visst, våra fötter kanske är bra nog för att vi ska komma runt men det som är intressant är oftast inte om någonting är bra nog utan mer vad som är bättre eller bäst.

När det gäller dieter så ser du den här typen av evolutionära argument väldigt ofta. Det har till och med blivit så absurt att du både kan höra de som äter carnivour (endast kött) och de som äter vegankost kalla sin kost för ”artegen föda” eller något snarlikt. De är varandras raka motsatser men ändå så påstår de att deras kost är den rätta evolutionärt.

All data vi har talar nämligen för att vi människor levt väldigt länge på en blandkost av både animalier och vegetabilier.

Förutom att argumentet blir fel redan här, när man antar att det som har varit bra nog för att kunna fortsätta leva vidare, skulle vara det optimala för god hälsa, så säger faktiskt båda grupperingarna emot det vi vet om människans kost genom historien. All data vi har talar nämligen för att vi människor levt väldigt länge på en blandkost av både animalier och vegetabilier.

Bara för att du inte kan komma på hur något kan fungera så innebär inte det att det inte fungerar
Det finns en vanlig uppfattning inom flera dietkretsar att kolhydrater skulle ha varit svårt att få tag i för människan innan jordbruket blev en grej för ungefär 10 000 år sedan. Den här uppfattningen saknar dock evidens. Istället förlitar den sig på att de flesta människor idag har väldigt dåliga kunskaper kring vad vi kan äta i naturen.

Vi köper vår mat i matvaruaffärerna och det mesta av det kommer ju från jordbruk. Det är därför naturligt att när du frågar gemene man vad de skulle äta för kolhydrater om det inte fanns något jordbruk så blir det ofta ganska blankt i de flestas tankar. Troligen kommer de på saker så som frukt och bär men det är säsongsvaror som i alla fall här i norden inte finns tillgängligt året runt.

Så slutsatsen som många drar är i princip ”eftersom jag inte kan förstå hur det skulle kunna vara på något annat sätt så måste det vara så som jag tror”. De tror felaktigt att eftersom de inte kan komma på några bra källor till kolhydrater så visste inte heller människor som levde med naturen på ett helt annat sätt under tiotusentals år heller några bra källor till kolhydrater.

Det finns idag dock gott med evidens för att människor har ätit rika kolhydratkällor så som säd och rotfrukter väldigt länge, långt före jordbruket tog vid. Innan jag ska berätta kort om den forskningen så behövs det dock en liten historielektion.

Det finns mer genetisk variation i Afrika än i resten av världen
Varifrån människan kommer och när vi faktiskt blev ”människor” istället för någon förhistorisk variant forskas det fortfarande mycket på. Datan som finns idag talar dock starkt för att de flesta av oss människor utanför Afrika härstammar från människor som lämnade Afrika för ungefär 50 000 år sedan.

Med hjälp av DNA och möjligheten att spåra släktskap så har man för närvarande målat upp en bild likt den du kan se i bilden här under (1). Det du kan se i bilden är att alla folkgrupper som bor utanför Afrika alla har mer släktskap med varandra än vad flera folkgrupper i Afrika har med varandra.

Det här tillsammans med arkeologiska fynd talar som sagt för att de flesta av oss i Europa har ett ganska gemensamt ursprung från Afrika med en utvandring som började för ungefär 50 000 år sedan.

Med det här som utgångspunkt är det därför rimligt att tro att om vi ska titta på vad vi människor har ätit under den längsta tiden av vår evolution så bör vi främst titta på hur förhållandena har varit i Afrika.

Så vi börjar där, med att titta på den data som finns för vad människan kan tänkas ha ätit i flera hundra tusen år i Afrika.

Vi vet att människor åt både kött och växter för hundratusentals år sedan – men inte i vilka mängder
Det är verkligen inte lätt att uppskatta vad människor åt förr i tiden. Arkeologiskt har det traditionellt sett funnits en bias mot att vi människor har ätit mycket kött eftersom resterna från köttätande lättare stannar kvar i tusentals år så vi kan finna dem.

En människa som åt ett djur för kanske 100 000 år sedan har skrapat ett ben med något typ av verktyg och sen hittar vi detta ben i någon grotta tillsammans med de tydliga märkena efter människoverktyg och då kan vi med ganska stor säkerhet säga att människor åt kött på den platsen för x antal år sedan.

När det gäller växter så blir det betydligt svårare. De flesta växter lämnar inget spår efter sig när vi har ätit upp dem. Skal och frön ruttnar vanligen bort och efter en kort tid finns det få spår kvar för arkeologer att finna tiotusentals år senare.

Nyare teknik har dock förändrat det här fältet betydligt och idag kan man hitta små spår efter växter, rotfrukter, spannmål mm på till exempel olika verktyg och stenar. Dessa fynd visar att människor i alla fall i vissa områden åt vegetabilier så långt tillbaka som för 100 000 år sedan (2, 3). Detta är så klart inte överraskande alls. Att man inte har många fynd beror som sagt med största sannolikhet mer på att det inte längre finns särskilt mycket kvar att finna.

I andra studier har man försökt att studera tänderna på ännu äldre fynd. Typen av föda påverkar hur tänderna slits och med hjälp av den typen av undersökningarna anser man sig kunna ha visat att förhistoriska människor åt vegetabilier redan för 3 miljoner år sedan (4).

Det här fynden säger däremot ingenting om fördelningen mellan kött och vegetabilier förr i tiden. De säger bara att människan både åt kött och vegetabilier.

Försök att avgöra fördelningen av föda genom isotopmätningar
Det finns en intressant metod som har möjlighet att ge en liten inblick i hur fördelningen mellan vegetabilier och animaliska livsmedel var i olika tider. Denna metod är baserad på att det finns olika så kallade isotoper av samma atomer. Om du läst fysisk i skolan så kommer du kanske ihåg att kärnan på en atom innehåller ett visst antal protoner. Tillsammans med dessa protoner fanns det sedan också så kallade neutroner i kärnan och det är dessa neutroner som kan variera lite i antal mellan olika atomer av samma ämne.

När det gäller kost så är det vanligen kolatomer, kväveatomer och svavelatomer som man använder sig av för att mäta intaget. Det hela är ganska komplext och jag tänker inte förklara varför det här fungerar men i korthet så är det så att de flesta växter har en mix av dessa isotoper som skiljer sig från mixen i animaliska livsmedel som i sin tur faktiskt också skiljer sig från mat från havet (marin föda). Är du intresserad så finns det en bra förklaring i följande referens (5).

Genom att mäta förhållandet mellan dessa isotoper i kollagen hos förhistoriska människor så kan vi då få ett litet hum om hur deras diet har sett ut. Vi kan också jämföra deras sammansättning med andra djur som levt i samma område under samma tid för att få en bättre inblick.

Till exempel kan du jämföra människors fördelning av isotoper med växtätande djurs för att se hur fördelningen skiljer sig. Om människorna är veganer eller mestadels veganer så borde deras sammansättning vara ganska lik växtätarnas. Om människorna istället äter mycket mer kött så kommer istället deras sammansättning att vara mer lik den från köttätare.

Det låter väldigt snyggt när jag skriver det så här kraftigt förenklat. I praktiken är det stökigt med vissa växter som har högre värden än vissa djur. Sen när du mäter värden i kollagen så får du mestadels en bedömning av dessa atomer i proteinintag då t ex kolet i kolhydrater och fett mer används som energi än för nybildning av protein. Så vissa vegetabilier med lågt proteininnehåll kanske knappt ger något avtryck alls i kollagenet även om de har ger en betydande mängd kalorier för människorna.

Hur som helst så används tekniken och den kan ge en liten insikt i kosten förr. Med hjälp av den här metoden har man funnit att människor för ungefär 50 000 år sedan åt en diet där proteinintaget sannolikt dominerades av animaliska livsmedel (6). Här ska man dock tänka på att mängden protein är högre i animalier än i vegetabilier. Så en kost kan innehålla till exempel 60 procent vegetabilier och fortfarande domineras av protein från animalier.

Människors förmåga att bryta ner stärkelse via amylas
Ett annat intressant fynd som har kommit på senare år som talar för att vi människor har ätit stärkelse en betydande andel av vår evolution är att vi människor har flera kopior av en speciell gen som gör att vi bildar mer av ett ämne som gör oss bättre på att bryta ner stärkelse.

Detta ämne heter amylas. Vi producerar amylas både för munnen och för tunntarmen och det är framför allt produktionen i munnen där vi skiljer oss från våra avlägsna släktingar. De flesta primater har ungefär två kopior av den här genen för amylasproduktion i munnen. Människor däremot har ofta betydligt fler kopior av genen och vi producerar därför ofta även mer amylas i munnen som hjälper oss att bryta ner stärkelse (7).

Vissa forskare tror därför att detta är en anpassning som har skett hos oss efter det att vi börjat äta mer stärkelse. Man har även funnit samma anpassning i flera andra däggdjur där de som äter mer stärkelse har större produktion av amylas i munnen. Ett tydligt exempel är hunden (c. lupus dom) som skiljer sig markant från vargen (c. lupus). När hunden började leva med människor så förändrades även dess gener så att den kan producera mer amylas eftersom deras kost börjat innehålla mer stärkelse.

Den här utvecklingen har också skett hos olika djur som lever i helt olika delar av världen och i olika miljöer vilket talar för att det är en anpassning som ”lätt sker” hos djur när de börjar äta mer stärkelse (8). I bilden här under kan du se en bra illustration av detta. Notera dock att bilden visar alla amylasgener, inte bara de för produktion av amylas i munnen.

Forskare har visat att människorna fick fler kopior av genen för amylas i munnen (AMY1) efter det att vi evolutionärt separerat från neandertalare i evolutionsträdet för typ 600 000 år sedan (9). Samma studie som visade detta visade även att ökningen av genen skedde långt före jordbruket som kom till för ungefär 10 000. Deras uppskattning blev omkring 450 000 år sedan. De fann också sedan att antalet kopior minskat senare hos vissa populationer som bott i mer norra breddgrader och då troligen också ätit en mindre mängd stärkelse.

Man har även funnit att djur som äter en diet mixad med både animaliska livsmedel och stärkelse har betydligt fler amylasgener och de producerar även mer amylas i saliven. Människor har både en hög salivproduktion och flera kopior för amylasgener så ur det perspektivet så passar vi med gruppen allätare som har en större mängd stärkelse i kosten (8).

Så att vi människor har så många kopior talar för att det har varit någon typ av evolutionär fördel att ha den här genen någon gång under människans evolution. Att de människorna som klarade av att bryta ner stärkelse bättre fick föra vidare sina gener oftare. Datan visar också att denna evolutionära förändring har skett innan jordbruket infördes, inte efter. Även om det så klart är möjligt att det var användbart även efter.

En liten intressant notis här är att man på människor har visat att personer med fler kopior bryter ner stärkelse snabbare och får en högre blodsockertopp efter en måltid med stärkelse (10). Det som många alltså vill måla upp som det värsta som kan hända efter en måltid idag är alltså någonting som evolutionen av allt att döma har anpassat oss till så effekten kan bli större.

Mer moderna samlar och jägarfolk
Ytterligare ett sätt att försöka klura ut vad människan åt förr är att titta på människor som fortfarande lever helt utan jordbruk och införskaffar sig sin mat själva varje dag. Jag har skrivit om de här folkgrupperna flera gånger om och ska försöka att inte upprepa för mycket.

Det finns uppskattningar kring hur fördelningen hos kosten har sett ut hos dessa samlar och jägarfolk som har blivit studerade något och den uppskattningen blir ungefär så här (11, 12):

• Kolhydrater stod för mellan 22-40 E %
• Fett stod för mellan 28-58 E%
• Proteinintaget stod för mellan 19-35 E %

Detta är intervaller för medelvärden och det finns flera grupper som har legat både över och under dessa värden för alla makronutrienter.

Uppskattningarna har även ifrågasatts eftersom de är baserade på data från antropologer som egentligen inte har fokuserat på kosten och att de därför kan har överskattat kost som mer innebär lite fest och mindre på kosten som var basföda. Man tror också att de kan ha missat en hel del av maten som inte åts vid gruppernas hem, utan medan de varit ute och samlat in mat eller jagat (13).

Vad äter människor som bor i en miljö liknande den människor bodde i förr?
Värdena här ovanför gäller för alla typer av samlar- och jägarfolk som levt på olika platser världen över. De visar att vi människor har klarat oss på väldigt skiftande dieter.

Det finns dock ytterligare en frågeställning kring det här med kosten hos samlar och jägarfolk som jag tycker är intressant. Och det är att titta på vad de samlar och jägarfolk som idag bor, eller har bott, i en miljö liknande den som människan levt i under större delen av sin utveckling, det vill säga i Afrika.

Innan människorna utvandrade från Afrika för ungefär 50 000 år sedan så levde människor troligen i en miljö som varit aningen mindre varierad och det kan därför vara rimligt att tänka sig att även kosten varit aningen mindre varierad. Om man då vill tro att vi anpassar oss mycket och betydelsefullt efter den kost vi äter under en längre tid så är det troligen då den kost vi åt i dessa regioner som vi haft längst tid på oss att anpassa oss efter.

För snart 10 år sedan var det ett gäng forskare som försökte uppskatta hur denna kost mest troligen såg ut när det gäller bland annat intaget av kolhydrater, fett och protein. Deras resultat blev enligt följande (14):

• 39-40 E% kolhydrater
• 30-39 E% fett
• 25-29 E% protein

De som är mer anpassade för lågkolhydratkost är inte som oss andra
Informationen ovan ger ett svagt hum om hur kosten ungefär såg ut under den tiden som människan bodde i Afrika. Efter det att människan lämnade Afrika har det däremot hänt saker med. Den populära dietbokshistorien om att all evolution har skett fram tills jordbruket och sen nästan ingenting eftersom det varit så kort tid stämmer inte. Vi har flera exempel på gener som har haft betydande inverkan på människors metabolism eller förmåga att hantera vissa livsmedel som har spritt sig fort inom olika befolkningar.

Det kan därför vara intressant att titta på extremerna när det gäller olika dieter med. De samlar och jägargrupper vars kost inte har fallit in i medelvärdena som jag berättade om här ovanför.

Det finns flera kända folkgrupper de senaste 100 åren lite drygt som vi vet har ätit en väldigt stor mängd kolhydrater och ganska fettsnål kost. För några år sedan skrev jag tex om folkgruppen tsimane här på Tyngre då en studie på dem hade visat att de hade väldigt god hjärt- och kärlhälsa med en kost på drygt 70 energiprocent kolhydrater och knappt 15 energiprocent fett, Massor av kolhydrater och friska hjärtan. Rubriken här säger det mesta. Tsimane saknar någon egentlig sjukvård och de är ingen frisk folkgrupp men deras metabola hälsa är väldigt bra.

I andra extremen finns inuiterna som i några tusen år levt så långt norrut så det knappt har växt någonting i deras omgivning. Inuiterna påstås ofta ha ätit en kost lik LCHF men det finns inget stöd för det påståendet. Den data som finns kring inuiternas kost anger att den varit snål på kolhydrater men deras proteinintag har varit väldigt högt medan deras fettintag varit högt men inte närheten av det som förespråkas inom LCHF. En av de mest kända uppskattningarna angav kosten till (15):

• 8 E% kolhydrater
• 48 E% fett
• 44 E% protein

På senare år har man även upptäckt en mutation hos inuiterna som har spridit sig väldigt fort inom den folkgruppen. En av de snabbaste spridningarna man känner till för en enskild mutation idag faktiskt vilket talar för att det var en stark fördel att ha denna mutation om du ville föra vidare dina gener bland inuiterna.

Denna mutation påverkar inuiternas fettmetabolism och gör dem sämre på att tillverka ketoner samtidigt som de blir mer effektiva på att använda fett (16). Exakt vilken fördel denna mutation har haft spekulerar man fortfarande kring men mutationen verkar inte vara en fördel överlag då den bland annat korrelerar med en högre risk att dö som spädbarn och en kortare längd. Kortare längd kan dock även ses som en fördel i det kalla klimatet.

Att den här mutationen finns hos inuiterna talar också för att fördelningen på deras kost troligen inte är optimal för oss övriga som saknar denna mutation.

Kan vi i norden ha någon annan typ av anpassning som inget bara funnit?
Att inuiterna ändå har denna anpassning och att den har spridit sig så fort öppnar ju ändå upp för en hypotetisk möjlighet att vi människor kan anpassa oss ganska fort för en ny diet. Kanske är det då så att människor här i Skandinavien har anpassat sig över några tusentals år till en kost på mestadels animaliska livsmedel? Utan jordbruket finns det faktiskt inte finns särskilt mycket annat att äta under i alla fall vissa månader av året. I alla fall inte saker som kan ha stått för mycket kalorier och samtidigt krävt mindre arbete än att fånga djur och fisk.

När människorna först lämnade Afrika för en 50 000 år så han de inte så långt innan senaste istiden slog till och Skandinavien var mestadels täckt i is under fler tusentals år. Man uppskattar därför att de första människorna bosatte sig i Skandinavien för drygt 11 000 år sedan.

Rent genetiskt så skiljer sig dock skandinaverna idag ganska mycket från dessa personer. Rent genetiskt så kommer skandinavernas gener idag mestadels från två andra folkgrupper. Dels bönder som kom söder ifrån för kanske 4000-6000 år sedan och dels från ett stäppfolk som kallas för Yamnaya som kom hit ungefär samtidigt. Nedan kan du se en illustration av detta som jag har gjort via en mix från följande referenser (17, 18, 19).

Som du kan se har vi i norden idag inte särskilt mycket gemensamt med människorna som levde i norden utan jordbruk. Det vi har är gener från bönder som främst kom från södra Europa och mellanöstern samt anlag från stäppfolket Yamnaya. Sannolikt är det också främst från Yamnaya som vi har fått vår höga laktostolerans här i norden (18).

Summering och lite tankar
Den här artikeln innehåller en stor mängd osäker information. Vi har svårt att få en tillförlitlig bild av vad människor åt förra veckan och när vi sen ska backa bandet tiotusentals år och vi har väldigt ont om spår och inte ens kan fråga någon så blir vår bild självklart väldigt mycket sämre.

Trots all den här osäkerheten så är det alltså väldigt många dietförespråkare som säger sig vara säkra på att just deras diet är den vi är bäst evolutionärt anpassade för att äta. Deras bevis är inte faktiska data utan istället försöker de sälja in en historia till dig.

De kan till exempel berätta om en påhittad person som levde under stenåldern och sen hittar de helt enkelt på vad den personen äter och sen återkopplar de hela tiden till den personen som om att det vore faktiska bevis och inte en påhittad historia. Ibland försöker de istället övertyga dig om att välja ut olika samlar- och jägarfolk väldigt selektivt och utelämna hela historien.

Det enda som det vi ändå vet om dieter förr faktiskt kan ge stöd för är att vi människor har klarat oss tillräckligt bra på en väldig massa olika dieter. I princip all data vi har idag talar också för att vi människor i princip alltid ätit en kost som innehållit både en betydande mängd fett och kolhydrater.

Det finns också tydliga bevis för att våra gener har anpassat oss efter vad vi har ätit för stunden för att hantera maten bättre. Till exempel med amylasgenerna och laktostolerans. Detta innebär så klart inte att vi är perfekt anpassade nu. Det innebär bara att vi kan hantera det bättre än innan. Vissa skulle därför kunna argumentera för att vi inte borde äta det eftersom anpassningen kanske inte är perfekt. Mitt motargument då är att vi inte har några belägg för att vi är perfekt anpassade för någonting. Det enda vi vet är att maten har varit bra nog för att vi ska ha lyckats att föra vidare våra gener och att vissa gener i vissa situationer har haft en fördel.

Som jag tar upp i min bok Skitmat och som vi säkert har sagt hundratals gånger nu i poddarna Tyngre Träningssnack och Tyngre Rubriker. Påståenden om att vi ska göra det ena eller det andra för ”att vi är skapta för det” är totalt meningslösa utan faktisk evidens för att det är så. Det är otroligt lätt att hitta på en evolutionär hypotes om varför vi borde göra på ett sätt istället för ett annat. Men utan någon faktiskt data som stödjer det påståendet så är det bara en påhittad historia och det betyder ingenting. Så låt dig inte luras av den typen av argument.