Senor på scenen i Holland

Kenneth Färnqvist rapporterar från "5th International Scientific Tendinopathy Symposium" i Groningen, Holland.

Kan du berätta lite om International Scientific Tendinopathy Symposium som du var på i Holland?

– Vartannat år hålls detta symposium där människor som har ett extra starkt intresse för senor samlas (jag vet hög geek-varning) för att presentera och diskutera forskning kring senor i allmänhet och tendinopatier i synnerhet. Första gången hölls det i Sverige och denna gång var det alltså Groningen (Holland) som gällde. Bland personerna som presenterade var det 24 länder representerade och det var cirka 200 personer som deltog totalt. Eftersom det är ett ganska smalt område var de flesta deltagarna med i någon forskningsgrupp eller presenterade något, det var inte så många ”vanliga” åhörare eller kliniker där. Första dagen var det framför allt basforskning som presenterades och andra samt tredje dagen hade ett mer kliniskt fokus. Ber om ursäkt för kvaliteten på bilderna från konferensen, de är tagna med mobilkamera i dåligt ljus och beskurna i efterhand.

*Presenteredes det några nyheter kring senrelaterad smärta? *

– Isometrisk träning har varit på tapeten sedan ett par år och här presenterades det en studie där man undersökt den akuta effekten på smärta efter tre olika träningsformer vid plantar facioapati (det som i dagligt tal kallas plantar faciit eller hälsporre, sen kan man diskutera huruvida dessa benämningar bör användas). Det var isometrisk träning, isoton träning eller promenad som jämfördes. Samtliga deltagare testade samtliga träningsformer inom en 2-veckorsperiod.

– Man fann ingen skillnad mellan träningsformerna mätt i smärta direkt efter utförd träning.

– Följaktligen är det fortfarande ingen specifik träningsform (excentrisk, isometrisk, isoton m.fl.) som verkar vara bättre än någon annan vad gäller smärtlindring.

Det presenterades också fördelning av olika tendinopatier baserat på ålder vilket var intressant och stämmer väl överens med hur det brukar se ut i kliniken.

Du presenterade också delar av din/er forskning. Vad var huvudbudskapen där?

– I denna bild presenteras några av faktorerna. Förhoppningsvis kan ni läsa hela studien snart och få en mer komplett bild. Under en period av träning vid Akillestendinopati verkar det inte spela någon roll om du har förändringar bekräftade med bilddiagnostik (exempelvis ultraljud) eller inte för utfallet (exempelvis smärta och funktion). Det skulle jag säga är ett väldigt positivt budskap. Även om du varit hos en vårdgivare och fått ett utlåtande om förändringar av din sena kommer du ändå kunna ha samma förutsättningar att rehabilitera dig som någon som inte hade dessa förändringar.

Debatten om huruvida senförändringar korrelerar med smärta tycks fortsätta. Finns det överhuvudtaget något värde i att scanna (ultraljud) för att bedöma prognostiskt utfall?

– Det beror på. Som i vår studie (se ovan) verkar det inte ha något prognostiskt värde men det är också baserat på framför allt konventionellt b-mode ultraljud samt MR även om vi har med några UTC-studier också (ultrasound tissue characterization). Det kommer dock andra metoder exempelvis elastografi som möjligen kan bidra med något. Vi undersökte också vid träning; om man bara följer personer över tid, det vill säga man scannar personer och tittar vilka som har förändringar och inte och följer dessa över tid (utan någon intervention) för att se vilka som senare utvecklar symtom ser man att personerna med förändringar (hälsena och knäskålssena) har cirka 5 gånger ökad risk. I en grupp på 100 idrottare kommer upp till cirka 60 av dessa kunna ha förändringar på sina senor utan att ha några besvär och cirka 9 av dessa 60 kommer möjligen utveckla besvär. Det är med andra ord en förhöjd risk men en ganska liten sådan.

Vad tar du med dig från symposiet och vilka är några obesvarade frågor i senforskningen som du tycker är relevanta?

– Vi fann exempelvis inga psykosociala faktorer i vår studie på hälsentendinopatier så det är något som behöver undersökas. Det har kommit några prognostiska studier på axlar och gluteal tendinopati men det behövs mycket mer underlag överlag inom tendinopatifältet. Det kommer även komma riktlinjer för hur man bör benämna olika tendinopatier samt diagnoskriterier för dessa vilket man i dagsläget inte är överens om.