Sebastians ursprungliga artikel hittar du här.


Det här är ju så svårt att prata om. Så fort någon nämner pistoler måste hen enligt svensk grundlag börja med en lång harang om hur man egentligen, självklart och naturligtvis, tycker att vapen är vidriga och hur varje vettig nation, individ eller institution bör ta avstånd från dylika tingestar. Men vi är vuxna människor. Vi är tänkande människor. Och jag har, förmodligen, precis samma åsikt om skjutvapen och vapenlagar som du och resten av Sveriges befolkning. Så vi skippar den tröttande friskrivningen och går direkt till det göttiga. 

Som ni säkert vet så har CrossFit Games i år tagit in den österrikiska vapentillverkaren Glock‌ som sponsor. Eller snarare; vinnarna i varje kategori får, förutom en prissumma på 275 000 dollar, en alldeles egen pistol. Vilket i sig blir lite speciellt för exempelvis Katrin Davidsdottir som inte ens får ta med sig sin puffra hem genom tullen till Island. Nu kan man ju tycka lite vad man vill om att belöningen för att vara ”fittest on earth”‌ är möjligheten att skjuta nån stackare, jag gör det sannerligen, men det är inte det jag vill prata om här.

Det jag vill göra, förutom att götta mig i den kognitiva dissonans som får paleoknaprande fitnesshippies att helt tappa skivstången, är att prata om en grej som har dykt upp i mina sociala flöden runt Games. Oaktat om synpunkterna kommer från sporadiska utövare eller professionella fitnessmedier verkar förvåningen vara total och konsensus densamma – CrossFit som organisation och aktivitet har begått ett kommersiellt och etiskt självmord av Brexitartade proportioner. Hur kan en företeelse som står för i det närmaste äppelkäckt sunda och inkluderande värderingar så obesvärat föra in vapenindustrin in i det allra heligaste? 

Vidare tycks det att CrossFit Games, med sitt exponentiellt växande medieintresse, borde kunna klara sig alldeles utmärkt utan en vapentillverkare som sponsor. Varför utsätta sig för den skitstorm som oundvikligen kommer kastas mot sporten och dess utövare? Rimligtvis borde CrossFit, med Reebok‌ et al. i ryggen, ha tillräckligt med clout för att kunna handplocka sponsorer bäst fan man vill. I den mån Games behöver fler finansiärer över huvud taget.

Men jag tror det är precis vad Games-bossen Dave Castro gjort. Handplockat alltså.

Att ge bort pistoler har såklart ingenting med pengar att göra. Och naturligtvis hade Crossfit Games klarat sig alldeles utmärkt utan Glock. Jag tror däremot inte man har lust. Tvärtom. Med sportens bakgrund i allmänhet och Dave Castros i synnerhet (hans förra jobb var som Navy Seal for fucks sake), känns Glock som en ideologisk drömpartner. Att en sport, som döper sina mest beryktade grenar efter fallna amerikanska soldater och sätter på sina utövare skottsäkra västar under desamma, har ett samarbete med en vapentillverkare känns långt mer logiskt än exempelvis svensk elitfotbolls trötta sponsoravtal (IFK Göteborg – Prioritet Finans, WTF?). Att ha Glock som partner är för Games och Castro en utmärkelse, a badge of honor,‌ snarare än ett sänke. 

I en intervju i Broadly i mitten av juli förklarar en förvånad Castro hur han ser på saken: ”…CrossFit has always openly supported MIL/ LEO [(1)] and the sporting use of guns. From day 1 we’ve posted things that would point to this support […] They are not a sponsor, they are not a partner, they are simply providing some legal pistols to the winning athletes…”‌

Mer överraskande för mig är den svenska allmänhetens oförmåga att komma till samma slutsats. Att vi, med en förvåning som gränsar till arrogans, inte lyckas greppa Crossfit games moraliska grundinställning och filosofiska bakgrund är obegripligt historielöst. Vi ömsom förvånas och förfäras över sättet som Castro reagerar på kritiken – vi tycks blanda ihop hans hårdnackade attityd och ovilja att överge sin etiska övertygelse med dryghet, nonchalans och kortsiktig girighet. Konsensus tycks vara att han skiter i kritik, fans, atleter och sportens framtid och är mer intresserad av att lyfta plånbok än skivstång.

Min fråga är väl egentligen – Hur kan förståelsen vara så låg? Hur kan utövare och fans, som spenderar fler timmar i boxen än i sängen, ha så dålig koll på sportens bakgrund och bevekelsegrunder? Har ingen sett de infamösa Infidels-tröjorna? Vet ingen att min hemstad, Göteborgs, första box startades av polispiketen? Det här är ingen IOK-skandal – det här är business as usual. 

Återigen – och här kommer vi väl ändå till den nervösa friskrivningen jag nämnde i början – jag tycker förmodligen precis som du att det här är med att så obesvärat dela ut pistoler som belöning för idrottsinsatser är högst märkligt och inte så lite nonchalant – speciellt i ljuset av mer eller mindre dagsaktuella tragedier. Vi kan däremot inte bli förvånade över företeelsen.