“Det gör ont när knoppar brister”, skrev nån, nångång, för länge sen. Dessvärre kan kulturfascisten i mig inte avhålla sig från att också meddela att det var Karin Boye, och året var 1935.

Denna berömda formulering är sannolikt sprungen ur den förlösande processen där våren alltid känns fast besluten att dröja sig kvar i det mörka och kalla. Att det nya, hoppingivande ljuset därför tvingas ta sig genom en lika omtumlande som berikande eriksgata innan det likt en fjäril med ömma fötter kan landa i ditt knä på en balkong, på en uteplats eller på en (you wish!) uteservering nära dig.

Men nu är vi, på ren svenska, fan där. Kanske inte på den nivån att vi redan går bärsärk bland SPF-krämerna, men väl så vi ändå vågar stuva undan tösalt och ullkalsonger.

För egen del innebär det, som sig bör, mer utetid både i trädgård och i diverse löparspår och skogsslingor. För jag har ju inlett en konditionssatsning.

För dig som av en händelse här rycker till av förvåning och illa dold besvikelse vill jag dock addera två faktum:

  1. En ”konditionssatsning” innebär i min begåvningsfattiga bok än så länge att jag på nåt sätt försöker lufsa runt lite. Att få upp pulsen en aning, och att på så sätt förbättra alla faktorer som går att koppla till hälsa: kondition, kroppsfunktion och en förhoppningsvis lägre kroppsvikt.
     
  2. Naturligtvis fortsätter jag att gnugga i gymmet varje dag. Kanske inte i syfte att sätta nya PBs (i alla fall inte i marklyft), men en funktionell styrka parat med den förbannat underskattade känslan av en tydlig muskeltonus och en påtaglig träningsvärk är numera det dagliga målet.

Hur det går? Jodå. Några rundor har det blivbit. Strava är det nya svarta för den som offentligt vill tvätta sitt förhoppningsvis svettiga byk. Knäna, de artosanfäktade, har såklart harklat sig. Och min i övrigt eminenta Vetek-våg skvallrar om att vikten fortfarande är i det närmaste oförändrad.

Men jag är alltjämt positiv.

När jag ändå har din uppmärksamhet vill jag också slå ett slag för vad jag tror är min broder Andreas mediala sportdebut som utövare. I en rafflande batalj runt bordet gjorde han nyligen upp med en av våra bästa och fortfarande mest lovande pingisstjärnor Truls Möregårdh. Du ser ett utförligt reportage från den episka händelsen här:

Truls mot Andreas. Kantboll.

Samtidigt kan jag också, inte utan stolthet, meddela att vi nu fyllt på hyllorna med ett gäng riktigt fräna klädesplagg. Inte minst den här maddefakkern:

Men det finns mer, mycket mer, och det kommer till nya grejor hela tiden. Smit in i butiken och kika, kanske hittar du nåt vårlikt till dig själv eller nån du gillar där?

Med det önskar jag dig en grym vecka!

I dina växande musklers tjänst!
Alex