Lugn morgon, som jag uppfattat det, och det känns som det generellt är en lugn och bra stämning i truppen. Igår anslöt också den försvunna ankungen Rezan Persson, som i all hast tvingades byta flyg och därmed åsamkade lagledningen en eller annan söndertuggad nagel.
Arenan är densamma som alltid, dvs sporthallen i Santa Susanna. Dock är det betydligt färre stolar utställda än tidigare, och de har därför vänt scenen så den står längs lokalens ena långsida. Vid inpasseringen får alla ta den obligatorisk tempen i pannan, och väl nere i arenan underkänns alla ansiktsmasker i tyg (vilket alla landslag också verkar ha), så alla tvingas rafsa i väskor och annat för att hitta de mer pappersbaserade dito.
Förseningen? Den gängse IFBB-kvarten som alltid är minst 90 minuter? Den stannade denna gång på 55 minuter. Ett rungande rekord i positiv riktning.
Sakta men säkert höjs trycket i svensklägret. Bilder på en sminkad och uppumpande Lovisa Stenman läcker ut i gänget och vi alla inser att det här kan bli riktigt kul direkt i första svenskklassen. Och det som därefter drabbar den svenska delegationen är inget mindre än ett regelrätt guldregn.
Lovisa Stenman, Wellness -158
En av de bästa artikelförfattaren sett.
Jag visste sedan tidigare att hon är en grym atlet med ett stenhårt psyke, men detta till trots så föll hakan i bitar när hon klev upp här. Så enormt harmonisk och balanserad i fysiken, underbart piggt och självsäkert uttryck, och hennes presentation – ja, det är helt klart bland det bästa jag sett. Inte en rörelse var kantig, inte ett ögonblick var statiskt, och varenda millimeter hade ett syfte och en mening. Om du tror att denna ärrade skribent kunde hålla tillbaka tårarna så har du fel. Klockrent guld blev Lovisas belöning.
Caroline Danbo, Wellness -168
Vansinnig utveckling på denna donna, knappt har hon hunnit göra sin tävlingsdebut så står hon här i den internationella lejonkulan och ska konkurrera på högsta nivå. Det som först slår mig är att hon ser så sjukt cool och "suave" ut. Som att det här gör hon dagligen både till frukost och till eftermiddagsfikat. Dessutom, fysiken, den är sjukt bra. Atletisk, svepande och med hänförande fyllighet där den så ska vara. Så när rumskompisen Evelina Nardin skriker: ”Den röven!” så måste man helt enkelt hålla med. Sveriges andra guld är därmed ett faktum.
Josef Asmar, BB Master
Enormt komplett och med en väldigt harmonisk look. Riktigt vass form där muskeldelarna kan presentera sig själva, och inte minst rygg och armar är minst ett nummer större och bättre än alla andras i klassen. Game Over, och guld nummer tre till Sverige!
Mats Ljung, BB Master
Mats är ingen sparris.
Mats är en sjukt inspirerande individ som helt saknar allt vad gnäll heter. Sedan ett par år har han en skada i ena låret som gör det svårt för honom att gå ordentligt. Och att träna ben är inte att tänka på. Trots de förutsättningarna så tar Mats uppgiften att få representera landslaget som en gåva och ett privilegium, och vägrar därför att tacka nej. Och att med de korten på hand ta en femteplats här är sjukt bra. Det han visade upp var komplett, genomtränat och i riktigt bra form.
Arne Lundell, BB Master
Arne Lundell.
Jag har sett Arne tävla massor av gånger, och ärligt, de flesta gånger har han sett bra ut. Men här kommer han upp i en författning som jag inte riktigt minns när han matchade senast (svinbra). Kan det ha varit när han kom tvåa på EM 2013 i Moldavien? 2021 års upplaga av Arne är inte bara den bästa Arne jag sett på mycket länge, det är också den bästa i hela jävla Europa! Symmetrisk, balanserad som vanligt, dessutom grynigt hård, och med bra färg. Då kan det bara bli en utkomst: GULD! Superroligt för Arne, som haft det lite motigt tävlingsmässigt, att äntligen få visa vad han kan.
Jan Nordlund, BB Master
Janne!
En riktig långskubbare i dessa sammanhang. Alltid i bra form och alltid perfekt presenterad. Kanske var han den här gången lite mindre än när jag såg honom senast? Men formen var ändå av EM-klass. Därför kändes fjärdeplatsen här lite som ett antiklimax. Jag hade honom sämst tvåa, men jag är kanske inte känd för att vara den mest sansade bedömaren. Nu ska jag bjuda Janne på en tröstbira.
Chris Harnell, MP Master
Chris Harnell.
Innerst inne vill Chris vara en kroppsbyggare. Det är också som sådan han nått bäst framgångar, inte minst internationellt. Men för att räcka ända fram på den här nivån så krävs det lite mer muskler för den gode Chris, och då framförallt på benen. Att inbjudan till årets EM därför kom i Men’s Physique kändes därför både logiskt och spännande. Chris har ju såklart tävlat i MP förut, och även om han då inte var nöjd med sin placering, så visade han ändå att han har i den här klassen att göra. Och som han gjorde. Nu var det liksom inget snack. Han var tajtare och lättare än någonsin tidigare, och satte dessutom poserna som en champ. Och då blir det såklart ett oomtvistat guld. Sveriges femte. FEMTE! Och som om inte det vore nog så tar han också Overall-titeln kvarten senare. SUCCÈ!
Williams Arinze Ani, MP Master
Williams Arinze.
Grymt snitsig fysik, med massor av pecs och bra axlar. Dessutom med ett vägvinnande smile. Han är energisk, inspirerad och ser verkligen ut att trivas på scenen. Brons för Williams, vilket är riktigt vasst. I seniorklassen ser han lite bättre ut, men konkurrensen här är mördande. 14 extremt välbyggda grabbar gör upp här, och Williams får därför nöja sig med tionde plats.
Tuomas Viitala, MP Master
Tuomas.
Glänsande gentleman i välpolerad och perfekt frammejslad skrud. Är perfekt inne i klassen, med muskulös framtoning och en grymt symmetrisk profil. Kanske i fylligaste laget, och kanske var det den detaljen som gjorde att Tuomas fick nöja sig med brons. Han har ett sedan tidigare och hade såklart siktat på en ädlare valör denna gång, men kämpen från Trollhättan får istället ta sikte på höstens VM, dit han nu är direktkvalad.
Sebastian Jansson, MP -170
Sebbe.
Jag är så förbannat imponerad av den här killen. Med minsta möjliga penseldrag och med en självklarhet som är anmärkningsvärd så tar han sig dels i kanonform, och dessutom genomför han den här tävlingen med bravur. Han utstrålar lugnet själv, och är så begåvad i sitt sätt att presentera sin fysik. Han anstränger sig liksom inte, han bara står där. Och han ser fantastisk ut. Bronset känns dock lite som ett rån med rostig yxa. Han förtjänade faktiskt bättre.
Fredrik Rösnäs, MP -182
Fredrik.
Härligt energisk typ, med en behaglig mängd muskler och fyllighet. Sätter poserna fint och med eftertryck. Tuff klass dock, med massor av kvalitetsfysiker emot. Fredrik stannande därför på åttonde plats. Men vaderna!
Imorgon lördag är det dags för:
Rezan Persson, -158 & 45-50, Open
Therese Thorin, -168 & 45-50, Open
Victoria Nyberg, +168
Semiran Dag, -163 & +35, Open
Ulrika Thunberg, +163 & +35, Open
Josef Asmar, -100 kg
Arne Lundell, +100 kg
Segerkram.
Kanske har vi lika mycket guldregn att se fram emot då?
