Få saker är så imposanta som att stå bredvid en strongman. Det är riktigt stora män som många gånger kan väga upp emot 130-170 kg på en längd kring 180-205 cm.

Här har du till exempel Sveriges Starkaste Man 2020, Johnny Hansson, tillsammans med lättviktaren Josef Eriksson som väger fjuttiga 105 kg på bilden, samtidigt som han fick kämpa för att få upp 220 kg i bänkpress ?.

Men hur mycket av den där stora massan är muskelmassa? Och hur mycket muskelmassa har en strongman i förhållande till sin längd? Har de mer muskelmassa än en kroppsbyggare till exempel? Eller är det bara den extra storleken totalt sett tillsammans med betydligt mer fettmassa som gör att själva vikten också blir hög i förhållande till stora kroppsbyggare?

För någon vecka sedan publicerades en studie som kan hjälpa oss vara på dessa frågor (1). I studien har man nämligen tittat på kroppssammansättningen hos strongmen på högsta nivå i USA med hjälp av så kallade DEXA-mätningar vilket är en av de bästa metoderna som finns.

En BMI kring 45 med kroppsfettnivåer runt 20%

Deltagarna i den här studien var Strongman-tävlande från USA. De hade alla deltagit i ett internationellt mästerskap under det senaste året så de har varit på hög nivå. Undersökningarna utfördes fem år i rad som en del av en mer allmän hälsoundersökning. Vissa av deltagarna var endast med under en mätning medan några var med vid flera. Totalt sett var det 18 stycken deltagarna med.

De här männen var i genomsnitt 33 år gamla. Deras längd var i genomsnitt 187 cm och i genomsnitt vägde de 150 kg. I genomsnitt tog deltagarna ungefär 420 kg i marklyft vilket säger en del om deras kapacitet.

Här är lite mer statistik för deltagarna när det gäller olika testvärden:

Det finns flera värden som är intressanta här. Den första är så klart bara den totala mängden fettfri massa som de här personerna bär runt på, nästan 120 kg i genomsnitt. Fettfri massa är näst inpå allting i kroppen förutom fettmassan. Det är alltså inte ren muskelmassa som man mäter här utan det är muskelmassan tillsammans med vikt för t ex olika organ i kroppen, vätska, benmassa och så vidare. När vi väl är vuxna är det dock i huvudsak muskelmassan som förändras även om en betydligt större kropp även kommer att leda till större organ, mer vätska och sannolikt även aningen tyngre ben.

Vad innebär 120 kg fettfri massa på en ram på 187 cm?

En fettfri massa på 118 kg är väldigt mycket. Dock behöver vi även sätta den fettfria massan i relation till storleken på de här personernas kropp rent allmänt. En person som är 200 cm lång kommer ju bara av sin längd, och därmed storlek, att i princip alltid väga mer än någon som är 150 cm lång. Så vi behöver ta hänsyn till de här personernas längd för att försöka få ett grepp på hur mycket massa de ”bär på sin ram”.

När det gäller fettmassa så använder vi oss ofta av BMI för att uppskatta hur fet en person är. Det fungerar vanligen bra i den normala befolkningen och det största problemet med måttet BMI är faktiskt att det missar att fånga upp personer som bär på mycket fettmassa men ändå inte har särskilt högt BMI. I det här fallet ser vi emellertid att det slår fullständigt fel åt andra hållet. Strongmandeltagarna i den här studien hade i genomsnitt en BMI på 44 vilket räknas som sjuklig fetma normalt sett. Deltagarna var emellertid inte feta alls. Deras faktiska fettprocent låg på 19% vilket är inom det som klassas som normalvikt för män.

Även här har vi dock problemet med den totala mängden massa. Räknar vi om den här fettprocenten till faktiska kilon fettmassa så bar de strongmandeltagarna i den här studien runt på mer fettmassa än en mer normalstor man på 80 kg och 20% kroppsfett. Hur en sådan här sak eventuellt påverkar hälsan på sikt har vi ingen aning om. Det finns helt enkelt inte särskilt många personer som väger 150 kg med 20% kroppsvikt över en längre tid ?. Forskarna tittade däremot även på så kallat visceralt fett vilket är fett kring buken. Det tenderar till att vara mer ohälsosamt. Där fann man att värdet var lägre än i den normala befolkningen (i USA) men högre än hos andra stora idrottare.

Men om vi återgår till det här med att försöka ställa mängden fettfri massa i relation till deltagarnas vikt så skulle vi kunna göra samma typ av beräkning som man gör med BMI fast istället för att ta totala vikten så kan vi endast utgå från deras fettfria massa. Detta värde kallas för FFMI vilket står för Fat Free Mass Index. Det här måttet är ganska vanligt det med i studier men vi kan göra det ännu bättre.

Det är faktiskt så att både BMI och FFMI tenderar att slå lite skevt när vi pratar om lite kortare eller längre personer. För en kort person så blir värdena oftast lite ”för låga” och för längre personer så tenderar de istället att bli ”för höga”. Personer som är 150 cm med BMI på 25 är alltså i genomsnitt fetare än personer som är 200 cm med BMI på 25.

En normaliserad FFMI på 33

För att försöka komma runt det här så kan man normalisera värdena efter en persons längd. När det gäller att försöka räkna på fett fri massa så kan man göra det genom följande formel.

Normaliserad FFMI = FFMI +(6,1 x (1,8 – h))

Längst ner i tabellen över mätvärden har jag adderat till det här värdet för deltagarna i den här studien. Deras n-FFMI blev 33 vilket är väldigt högt!

Jag har tidigare här på Tyngre skrivit om samma typ av uppskattningar på amerikanska fotbollsspelare där de största spelarna på planen ibland hade en n-FFMI strax över 28, Mängden muskelmassa hos amerikanska fotbollsspelare på college.

Det största värdet jag någonsin har sett sen tidigare på n-FFMI med bra mätmetoder är på en sumobrottare som hade en fettfri massa på 120 kg och en n-FFMI på 35 (2). Det här var dock en enda sumobrottare och i studien generellt så var värdet för dem i genomsnitt lägre. Som jämförelse där kan jag nämna att den med mest fettfri massa hade 141 kg. Tyvärr får vi inte veta hur lång den här enskilda strongmandeltagaren var så vi kan inte räkna ut personens n-FFMI, men om han var kortare än 199 cm så har han det högsta n-FFMI som jag har hört talas om. Jag har mejlat författaren till den här studien för att försöka få ett svar på den här väldigt viktiga fråga.

Det största värdet jag har sett med lite sämre mätningar är på styrkelyftaren Ray Williams, där man släppte en fallrapport för drygt 2 år sedan (3). Han var för stor för att få plats i magnetkameran så de fick uppskatta hans fettprocent med hjälp av ultraljud och formler. De kom då fram till en n-FFMI på hela 41 (!). Ray Williams vägde här över 180 kg och var starkast i världen så han har ju onekligen varit väldigt stor och stark. Med största sannolikhet så har hans n-FFMI varit högre än sumobrottaren och mycket möjligen även högre än strongmandeltagarna i den här studien. Men mätningen är som sagt osäker.

Det finns även en annan aspekt här som är relevant och det är att fettfri massa faktiskt inte är muskelmassa. Det var ju en hel del annat med. Det är därför lättare att ha en väldigt hög fettfri massa om du väger väldigt mycket. Skulle du ta dessa strongmen och försökt att få dem i form för att ställa sig på en tävlingsscen i kroppsbyggning så hade därför deras fettfria massa minskat en del även om de egentligen inte tappat muskelmassa.

En annan intressant jämförelse här är att titta på vilka värden för n-FFMI som kan tänkas gälla för byggare som står på Olympia-scenen. Tyvärr finns det vad jag vet inte helt förlitliga mätvärden för dessa personer när det gäller vikt och kroppsfett men om vi ska tro siffrorna som florerar runt på internet så är det flera av dessa byggare som ligger mellan 35-37 i n-FFMI trots att de alltså har väldigt låga kroppsfettnivåer.

Summering

Strongmen är nog de idrottare i världen som har mest fettfri massa på kroppen. Trots att de lätt kan väga upp emot 150 kg så har de kroppsfettprocent i samma storleksordning som vanliga män och i absoluta mått är det endast kanske 10-15 kg mer fettmassa jämfört med personer som kan väga nästan hälften så mycket. All den andra extra vikten är då fettfri massa där muskelmassa står för majoriteten av vikten.