Att prestera är viktigt för mig. Fundamentalt. En grundlag i mitt liv. Men ibland behöver jag också placera fötterna i högläge, placera ett glas rött i handen och inte göra ett skit.
Inom träningsvärlden finns det många högpresterande personer. Stenhårda psyken och vinnarskallar utan dess like. Att prestera är för många nummer ett på prioritetslistan. Jag är en av dem, och då menar jag inte enbart träning. Jobb, och andra bitar i livspusslet där mina bedrifter blir tydliga och jag kan se konkreta framsteg triggar mig konstant till att prestera. Men som många andra med liknande inställning har jag tagit det förhållningssättet för långt ibland.
Kanske känner du igen dig i följande:
Du tycker ofta att du är bra, men aldrig tillräckligt bra. Målsättningar som slutligen blir realiteter ger dig ingen glädje, bara en bock listan. Allt du tar dig an är bara en passage till nästa mål. Oavsett hur dränerad på energi du är det enligt dig själv bara att fortsätta. Allt du upplever som bromsklossar, sparkar du undan. Om du råkar praktisera den för dig osedvanliga sysslan att göra ingenting så blir du stressad.
Kände du igen dig?
Det gjorde i alla fall jag. Men jag vill tro att jag börjar få pli på mig själv. Till grund för detta ligger det faktum att jag börjat tillämpa konsten att ta det lugnt. Att göra ingenting. Jag har inte svart bälte inom området än, men som glad nybörjare tar jag snabbt del av nybörjargainsen och kan redan nu skönja resultat. Mindre stress och mer harmoni, that is.
För det här får jag tacka en vän till mig jag nyligen talade med. En vän som ”gått in väggen” för en tid sedan, och som har upplevt de värsta sidorna med att vara extremt prestationsorienterad. Hon påpekade att jag jonglerade med fler bollar än jag kunde bemästra, och att jag snart skulle behöva ta emot den psykiska fakturan för detta. Efter att ha fått några välmenande mentala örfilar började jag fatta hennes poäng.
”Du är en prestationsjunkie", sa hon och menade att jag balanserande på gränsen till total utmattning. Förmodligen sant.
Att ha en extremt prestationsinriktad metodik inom träning och karriär fungerar rent effektmässigt ofta formidabelt. Hälsomässigt riskerar du däremot på sikt att gå ner för räkning.
Det är såklart ingenting du reflekterar över när du befinner dig i din maskinella framfart. Den typen av fakta är du som prestationsjunkie resistent emot. Men det är den informationen jag försöker förmedla i den här texten. För som prestationsjunkie vill du inte alltid vad du behöver. Och du behöver sällan vad du vill.
Men både för din mentala och din fysiska återhämtnings skull så råder jag dig att inte bara använda gaspedalen. Den bredvid är lika viktig. Fråga någon som gått in i väggen – de vet. Och där kan du också hamna om du inte tar det lugnt emellanåt. Det är inget du vill uppleva. Speciellt som den prestationsorienterade person du är.
Jag är ingen psykolog eller dylikt, men jag vet att prestationsjunkies behöver ta det lugnt ibland. Hur obekvämt det än är.
Att prestera i träningen är viktigt. Att prestera i livet viktigt. Men det finns andra viktiga saker också.
Som att ha fötterna i högläge till exempel.
° ° °
Förutom att vara krönikör på Tyngre.se är Daniel J Larsson verksam som tränare i träningsparadiset Playitas. Varje månad skriver han artiklar för BODY Magazine, jobbar som föreläsare och driver den populära podcasten FitnessPodden. Finns också på Instagram: @fitnesspodden_daniel
