Såhär i juletider brukare de flesta av oss bli en aning mer rofyllda. Tindrande ljus, större mängder choklad och julsånger har den effekten, i alla fall på de flesta. Denna tillfälliga förändring brukar få mig att fundera lite. Tankar som att ”såhär borde vi alla vara mot varandra jämt. Allting skulle ju bli så mycket lättare då”. Tyvärr säger väl det en del om vårt samhälle i stort. Att det krävs en högtid för att vi ska bete oss generellt vänligt mot våra medmänniskor. Men, detta till trots så inger julen mig lite hopp. Hopp om att vi alla är rätt fina innerst inne.

Men, så har vi det här med internet. Sociala medier, bloggar och diverse kommentarsfält på större nyhetskällors hemsidor. Det räcker med att spendera fem minuter på någon av dessa platser för att det lilla hoppet jag byggt upp inombords ska dö och försvinna likt julbocken i Gävle. För är det någonting som finns att beskåda där så är det människans allra fulaste sidor. Och det får mig oundvikligen att ställa mig frågan – vad är det för människor som gömmer sig bakom dessa elaka, bitska, hätska kommentarer? Som till synes livnär sig på att vara elaka mot människor de aldrig ens träffat. Tyvärr är vi som gillar träning inte förskonade från detta heller. Träningsrelaterade bilder eller filmer är på intet vis fredade från elakheterna. Tvärtom, känns det som.

Och det får mig oundvikligen att ställa mig frågan – vad är det för människor som gömmer sig bakom dessa elaka, bitska, hätska kommentarer?

Lägger någon upp en formbild, en video på ett snyggt lyft hen är till synes nöjd med, ja visst finns där då de vanliga, trevliga hejaropen. Men så kommer det där andra också. Det fullständigt meningslösa och taskiga. Individer som måste kritisera. Påpeka att ”du gör fel” eller ”det där var det fulaste jag sett”.

Formbilder attackeras med att det inte kan vara sunt att se ut på det där viset, eller med att för mycket muskler minsann inte är snyggt. Ja det kan till och med gå så långt som att man börjar ifrågasätta saker som ännu inte ens hänt, bara för att ha något att vara elak om. Kara Saunders, framstående crossfit-atlet med flertalet pallplaceringar på Games råkade ut för detta på Instagram.

Saunders, som för tillfället väntar sitt första barn, postade en bild där hon beskrev hur hon upplevde sin graviditet. Med en anda av positivitet och lycka beskrev hon att graviditeten hon för närvarande upplevde var något mycket enklare än hon hade trott det skulle bli. Allt funkade utmärkt, lät hon glatt meddela. På intet vis kritiserade hon någon annans graviditet eller lät påskina att hon ansåg sig vara bättre än någon annan. Men, vad hjälpte det? Kommentarerna fullkomligt haglade in. Upprörda kvinnor påpekade att hon minsann skulle få se, graviditeten skulle bli jobbig tids nog. När bäbisen kom skulle hon inte få sova, då skulle hon må som skit och så vidare. En hel del av kommentarerna urartade fullständigt till egna berättelser om sjukdom i samband med graviditet med en anklagande ton om Saunders lätthet att se på sin egen, som om det på något vis vore hennes fel att de haft det som de haft det. Och ja, jag vet att graviditet är ett känsligt ämne. Men, detta beteende är tyvärr och sannerligen inte reserverat kring frågor om hur ett barn växer i en mage.

Tvärtom. Det finns precis överallt. Som exempel på detta kan jag nämna att jag själv såg en individ i hätska ordalag bli ordentligt upprörd över varför folk tog sig tid att hoppa över en samling med NOCCO-burkar. Som om det verkligen var ett av de stora världsproblemen. Som om någon tvingat denna person att bevittna bilden.

Som om det verkligen var ett av de stora världsproblemen. Som om någon tvingat denna person att bevittna bilden.

Vilket för mig till min önskan för 2019. Ja, det nya året står ju i farstun och vill in. Och med detta kommer många av oss obönhörligen att börja önska saker för hur det nya året ska bli bättre för oss alla. Världsfred, att se bra ut naken och att sluta käka godis brukar vara några av klassikerna. Även om jag mer än gärna äter godis naken så är inte detta min önskan för 2019. Nej, min önskan är istället att jag ska slippa se mer av det som jag ovan beskrivit. Detta elände till sporadisk mobbing som syns vart jag än tittar på internet. Men, säger du, det är väl inte så jävla farligt när allt kommer omkring? Lite måste man väl få tåla?

Måste man verkligen det, undrar jag då? Är det inte just den här sortens beteende som gör världen alldeles onödigt hård och fyrkantig.

Tänk efter. Vad skapar detta sätt att bete sig mot varandra för följder? För nej, det är inte bara att skaka av sig elaka kommentarer gång på gång. Till slut börjar det få följder. Likt kinesisk vattentortyr kan även den mest hårdhudade av människor känna hur dessa ständiga påhopp börjar tära på deras energi. De sluter sig, drar sig för att posta den eller den där bilden, rädda för vad anonyma troll ska säga. Det hämmar, håller tillbaka. Och, värst av allt, vad gör det med våra ungdomar? Som gång på gång matas med intrycket att det är okej att ständigt vara elak mot sina medmänniskor, utan att ha någon som helst anledning till det. Att trycka ned andra, bara för att det går. Att behandla andra som skit, enkom för sitt höga nöjdes skull. Vad skapar det för människosyn?

Du kanske tycker att jag sitter på lite väl höga hästar nu? Det tycker inte jag. Den digitala världen har sytts in i sömmarna av vår verkliga värld och de båda kan närmast säga samexisterar som det ser ut idag. Vi tillbringar lika mycket tid i denna fiktiva värld, som i den verkliga. Och om vi ständigt där behöver se hur människor behandlar varandra som avskräde – vad skapar det för mönster?

Det är således min önskan för 2019 – att hatare, mobbare och små individer ska lämna internet ifred. Att de ska ta sina egna tillkortakommanden och försöka reda ut dem med sig själva, istället för att använda andras sociala flöden som någon sorts slagpåse. För det är ju vad detta beteende i grunden bottnar i, inte sant? Osäkerheten med sig själv. Missuppfattningen att man själv inte är värd något, därför att någon annan råkar vara bra på en sak. Att framgång och lycka inte finns i obegränsad mängd, utan är något som måste konkurreras om. Att vägen till den egna lyckan går genom att trycka ned andra människor.

Det klart att man inte kan hålla med om allt som florerar på internet. Det klart att vi har olika smak och det är givetvis självklart att det alltid kommer finnas individer som sticker i ögonen på oss. Men – ger det någon rätten att säga elaka saker bara för det? Nej. Ser vi någon på stan med en tröja som vi upplever som hiskeligt ful, inte tusan stegar vi då upp till denna individ och säger detta, bara för att? Nej, det klart vi inte gör. Det vore ju ett sjukligt beteende. Så varför skulle det vara okej i den virtuella världen?

Så, är du ett sådant där troll som bara måste kommentera allt du ser? Som tycker att internet lämpar sig som allra bäst när du får skriva elaka saker till människor du stör dig på, ja då har jag en uppmaning till dig. Andas in och ut, både en och två gånger. Reflektera över vad det är som får dig att vilja vara elak. Sedan drar du ut sladden till datorn ur väggen, slänger ut telefonen genom fönstret, ser dig själv i spegeln och ställer dig själv frågan: blir jag lycklig av att trycka ned andra? Är svaret på den frågan ja, då är det nog dags att du flyttar ut i skogen och hittar dig själv i ett år eller två. Skrik på stenar och träd, berätta för mossa och stubbar hur fula de tycker du är, tills du känner att du är färdig. Sen kan du få tillbaka dator och telefon. När du kan bete dig som folk.

Är svaret istället nej, såklart inte, så beter sig ju inte en normal individ?! – grattis, då är du uppenbarligen en normalt fungerande människa som kommer hjälpa till att göra 2019 till ett bättre, snällare år för oss alla att leva i.

Mer rörelseglädje (och mer snällhet!) åt folket (för fan)!