Sebastian Avindell

Trots finväder i 190 är ju ingen i det här landet liksom nöjd, någonsin.

Avindell ämnar fylla 2020:s andra hälft med att lyfta mer skrot och skratta med de som betyder mest.

Inget är som förut. Toalettpapper är mer värt än saffran, guld och diamanter tillsammans och rutiner ett minne blott.

Om hur krav och iver att hela tiden vara mer och bättre gör att vi går sönder.

Nybörjare och nyfrälsta liknas vid zombier, gräshoppor eller för den delen elaksinnade Stormtroopers från Star Wars. Allt för att de hittat glädjen i samma sak som vi själva gjort.

Klart är att vi alla ska ha vinnarskallar, inte sant? Annars skulle vi inte syssla med det här.

Trehundratusen-plus-någonting människor betalar samtliga 20 dollar för att i fem veckor ha ångest och behöva utsätta sin kropp för vidrigheter som får tankarna att vandra till medeltida tortyr.

Det vore annorlunda om någon inoljad snubbe eller snubba stod utanför din dörr på morgonen, och övade på sin posering. Då hade jag kunnat förstå din irritation. Men i övrigt? Nej.

Om vi lovar att inte kasta tröjan på dig kanske du kan ha lite överseende med oss?

Låt civilisterna, de som inte tränar som vi andra, behålla sin glorifierade bild av oss. Låt de tro att vi är välordnade och att de väskor och ryggor vi nonchalant kastar över axeln på väg till vår träning är strikt packade och luktar hallonbåtar.

Sluta spegla din framgång i vad andra individer tycker om dig.

Alla har vi vår egen plats i solen. Du måste bara hitta din.

Vi pratar inte om magi. Inte fusk eller doping. Bara något som gör vardagen smidigare och betydligt enklare.

Det handlar faktiskt bara om prioriteringar.

Nu ska här planeras.

Det är inte avsaknaden av skador som definierar en god atlet. Det är istället vad man gör med den när den uppstår, som skiljer agnarna från vetet.

Crossfiten håller helt enkelt på att bli vuxen. På gott och ont.

De finns överallt i boxen. Många av dem har dock en gemensam nämnare.

Det finns massor av saker som gör ont i crossfit, men här är en lista över mina topp tre.

Viktigast av allt är faktiskt flocken.

Våga ha långtråkigt.

Begrips?

Håll ut, ytterligare några veckor, kära ni. Det är snart över. Tills nästa år.

Den är med hela tiden, den rackaren. I sängen när vi ska sova. På muggen. Och även när vi pratar med andra i verkliga livet.