Är fetmaparadoxen en effekt av att många har för lite muskler?

Kroppsvikten inte det enda avgörande för din hälsa.

Det finns en hel del inom medicinen och fysiologi som vi ännu inte har några bra svar på. Resultaten från studier verkar gå emot varandra en hel del och de resultat man kan se på kort sikt verkar inte gå hand i hand med det som man ser i andra typer av studier som utförs på lite längre sikt.

I de allra flesta situationer då det verkar som att det är en sådan situation där resultaten går emot varandra beror det oftast på media. Media är helt enkelt väldigt dåliga på att rapportera kring vetenskap och de väljer ofta ut de sämre utförda studierna som tenderar att ge mest osäkra resultaten. Bara för att någonting heter eller kallas för en studie så innebär inte det att resultatet i just den studien stämmer. För att någonting ska anses vara väl underbyggt rent vetenskapligt så behövs det flera olika studier som tillsammans pekar på i princip samma sak.

Det behövs alltså någon form av kongruens. Som exempel kan vi ta sockersötad läsk, min hackkycklingsfavorit när det gäller livsmedel. När det gäller studier på att läsk är dåligt så har vi en mängd olika typer av studier som samtliga pekar på samma sak, att läsk är väldigt dåligt för dig. Ger du läsk till djur så tenderar de att gå upp i vikt och få en försämrad hälsa. Detsamma sker om du säger till folk att dricka läsk regelbundet över en lite längre tid och säger du till folk att sluta dricka sockersötad läsk eller minska på sitt intag så tenderar de att gå ner lite i vikt istället.

I epidemiologiska studier där man följer folk över lång tid men inte förändrar någonting utan endast observerar dem så kan man också se att folk som regelbundet dricker sockersötad läsk är i större risk för att råka ut för en rad metabola sjukdomar. I de här studierna ser man också ett dosförhållande där ett större intag av sockersötad läsk innebär en större risk för försämrad hälsa över tid.

Adderat till det här så har vi också en hel del grundläggande fysiologiska studier som ger plausibla (dvs trovärdiga eller möjliga) förklaringar till varför läsk skulle kunna ha den här inverkan på folks hälsa.

Kort och gott så pekar i princip allting mot att sockersötad läsk är dåligt för folks hälsa. Det finns inga tveksamheter egentligen och säger man något annat så har man enligt mig inte förmågan att förstå skillnaden mellan en faktafråga och en fråga om personlig tro eller åsikt där alla får tycka som de vill (typ ”vilken är din favoritfärg?”). Det enda som återstår att diskutera kring sockersötad läsk är hur dåligt det verkligen är.

Precis som att du inte kan påstå att sockersötad läsk är bra eller helt ofarligt så kan du inte påstå att en burk läsk kommer ge en person cancer. Var i den här gråzonen sockersötad läsk ska placeras kan man diskutera väldigt länge, men enligt mig är sockersötad läsk det enskilda livsmedel som har mest evidens mot sig idag; det är helt enkelt dåligt.

enligt mig är sockersötad läsk det enskilda livsmedel som har mest evidens mot sig idag; det är helt enkelt dåligt.

Nog om det. Min poäng här är i alla fall att du inom vetenskapen eftersöker någon form av kongruens. Du vill att resultaten från många olika studier ska stämma överens med varandra så att du kan skapa en bra teori eller modell av hur verkligheten verkligen fungerar. Tycker du att det här är intressant att veta mer kring så finns det en föreläsning med mig på UR där jag går igenom det här lite mer.

Lever de som är överviktiga längre än de som är normalviktiga?

Ett område inom forskningen där olika studier har tenderat att peka lite emot varandra och där det har varit svårt att se någon tydlig kongruens är betydelsen av en persons vikt på personens hälsa och livslängd.

Det har länge ansetts vara klart ohälsosamt att vara överviktig eller fet men under de senaste 10 åren ungefär har det kommit en hel del studier som faktiskt har ifrågasatt om det är ohälsosamt att vara överviktig. Det har nämligen kommit en hel del epidemiologi som har visat att när folk väl blir sjuka så verkar de leva längre om de har en BMI omkring 25-28 jämfört med om de är normalviktiga (1). Du kan se en typisk kurva här under som visar risken att dö inom en viss tid i förhållande till andra (mortalitet) där risken är som lägst för de omkring 26-27 i BMI ungefär.

undefined
Det här fyndet har man kallat för fetmaparadoxen och orsaken till att man har med paradox i namnet är givetvis för att det här är oväntade resultat. För om vi tittar på all annan evidens som vi har så pekar den mot att det är ohälsosamt att bära runt på onödig vikt.

Förutom de här epidemiologiska studierna så pekar som sagt allt annat mot att mer fettmassa är dåligt. Vi känner idag till flera hormoner som utsöndras från fettmassa och vi vet att när en person bär omkring på för mycket fettmassa, särskilt den mer hormonellt aktiva fettmassan runt organen i buken, så blir det obalans i kroppen och hälsan påverkas negativt. Vi vet att om du får folk att överäta under en tid så de lägger på sig en del fettmassa så försämras deras hälsovärden, och om du istället får dem att gå ner lite i fettmassa så förbättras deras hälsovärden. I studier där man opererar bort fettmassa från antingen djur eller människor så förbättras också deras hälsovärden.

Så de här resultaten när det gäller BMI och livslängd går alltså rakt emot annan kunskap som finns. Frågan är då varför?

Dåligt utvalda grupper och feta bland de normalviktiga

Det finns flera möjliga förklaringar till det här och den förklaring som oftast ges i de här sammanhangen är att man riskerar att få med många personer som är normalviktiga för att de är sjuka i gruppen normalviktiga. När folk blir äldre och deras hälsa försämras så är det vanligt att de tappar en del i vikt. Om du då bara delar in folk efter vikt när de redan har kommit till åren så kan då alltså en hel del av personerna som är normalviktiga vara personer som tidigare varit överviktiga eller feta men som tappat i vikt på grund av ohälsa. Den här typen av problem kallas för selektionsbias, att man delar in folk i grupperna på fel vis. Jag har skrivit mer om det på Träna Styrka om du är intresserad, Är övervikt inte ohälsosamt?.

En annan fullt möjlig förklaring är att BMI är ett för dåligt mått och särskilt på lite äldre personer som inte är fysiskt aktiva. Inom fitnessvärlden beklagar sig en del för att de är överviktiga enligt BMI trots att de inte är feta sett till mängden kroppsfett, men på en global nivå är det så att problemet med BMI är precis det motsatta. Det är en stor andel av alla de som klassas som normalviktiga med BMI som i själva verket är feta om du ser till mängden kroppsfett de har på kroppen. Du kan läsa mer om det här i artikeln ”30 % av de med normalt BMI är egentligen feta” på Träna Styrka.

I en nyligen publicerad studie så bestämde man sig därför för att undersöka hur länge lite äldre personer lever i förhållande till hur mycket muskler och fett de har på kroppen (3). Mer specifikt så tittade de på muskelmassan som vi främst använder för att hålla oss upprätta och på fettmassa kring buken. Det här är en rimlig gräns att börja vid då mängden muskelmassa i armar och ben som troligen är en bra proxy för hur mycket en person rör på sig och tränar medan mängden fett kring buken är ett av det starkaste måtten för att förutspå metabol ohälsa.

Deltagarna i den här studien var redan sjuka och hade någon form av besvär med hjärta och/eller kärl när de inkluderades i studien. Det innebär alltså att gruppen redan möjligen är lite skev på grund av det jag tog upp här ovanför med selektionsbias.

Indelningen i vad som var mer eller mindre muskler och mer eller mindre fett gjorde man efter medianen bland deltagarna i studien. När det gäller mängden muskelmassa så finns det inga accepterade gränser för vad som är mycket eller lite muskler på en person men sett till fettmassa så finns det idag gränser för vad som klassas för till exempel fetma så varför man inte nyttjat dem vet jag inte. Det här förstör inte resultatet på någon del men det gör att den här studien inte kan säga någonting om vad som är ett bra mål när det gäller mängden fett och muskler man bär runt på.

Innan jag presenterar själva resultaten så tänkte jag visa grafen här under som visar hur fördelningen blev mellan hur försökspersonerna hade blivit klassificerade om man endast gått efter BMI istället för de klassifikation som forskarna nu hittade på. Som du kan se var det nästan uteslutande personerna med lite muskler och lite fett (blå) bland de med en BMI under 25. Bland de med övervikt var det istället en ganska stor blandning av personer med både mycket och lite muskler samt mycket och lite fett.

Det här är givetvis en konsekvens av hur forskarna valde att dela in grupperna där de delade dem vid medianen för hela gruppen men det visar ändå att det finns många olika kroppstyper inom det som BMI klassar som överviktig, alltså en BMI mellan 25 och 30.

undefined
Det som enligt den andra forskningen som jag nämnde tidigare borde vara den mest hälsosamma gruppen i den här studien är de personerna som representeras av grönt i diagrammet här ovanför, alltså personer med mer muskler än de flesta och mindre fett än de flesta.

Nu var det här sjuka personer så ingen av dem har varit i perfekt hälsa men om vi antar att allting annat mellan grupperna har varit ganska lika så borde de med mer muskler och mindre fett ha en fördel här.

När forskarna sen väl tittade på hur länge deltagarna i de olika kategorierna levde i förhållande till varandra så såg de också tydligt att personerna med mer muskler och mindre fett levde längre.

undefined
Vad som också är intressant med resultatet är att gruppen med mycket muskler och mycket fett (svart) verka leva i princip lika längde de med trots att där var många feta och gravt feta i den gruppen.

Summering

Det här resultatet visar alltså att mängden muskler som en person bär runt på om hen råkar ut för hjärt- och kärlsjukdom är mycket mer förutsägande för den personens chanser att leva länge än mängden fettmassa som samma person bär runt på.

Det här tycker jag också är ett bra exempel på varför man måste ta tidigare kunskap i beaktande innan man väljer att tro på resultatet från en enda studie eller flera studier av samma typ. När det gäller studier på den så kallade fetmaparadoxen så är det i princip bara epidemiologiska studier där man använder ganska halvtaskiga mått så som BMI som mått på övervikt.

Så fort man börjar gräva lite djupare kring de här epidemiologiska studierna så är det inte svårt att hitta brister. Förutom den här studien så skrev jag också nyligen om en annan studie med ett litet annorlunda upplägg som visade på liknande saker, Hur muskler och kroppsfett korrelerar med dödlighet. Även i den studien, som utfördes på friska äldre, fann man att mer muskelmassa troligen var mer skyddande än mer fettmassa som var dåligt.

° ° °