Den siste mohikanen

Vad händer med dambyggningen efter Iris Kyle?

Världens bästa kroppsbyggare alla kategorier är varken Schwarzenegger, Coleman eller Heath. Fredagen den 19 september 2014 blev amerikanskan Iris Kyle historisk genom att ta sin 10:e seger på Ms Olympia. Tio. Två fler än vad både Coleman och Haney förmådde. Tre fler än Arnie. Och sex fler än vad Phil Heath lyckats skrapa ihop.

iris1.jpg
Iris Kyle – vid Ms Olympia 2013.
Samtidigt som Iris lyfte ännu en Olympia-statyett över huvudet så meddelade hon också publikt sitt avsked från sporten. En formidabel karriär som under femton år som professionell inneburit en total dominans är därmed över. Förutom 1 de 10 Olympia-segrarna, där två av dem också utgör vinst både i tungviktsklassen och overall, hann Iris med att också vinna 7 st titlar på Ms International under Arnold Classic, byggarvärldens näst största event. Och den siffran hade sannolik varit ännu större om man till i år inte hade tagit bort dambyggningen helt från Arnold Classic-schemat.  

Iris-Kyle (1).jpg
Svårslagen under nästan 15 år.
Hålet efter Iris kommer vara mångfalt gånger större än de 73 kg hon vanligtvis representerade i tävlingsform. Vår kära byggarsport har aldrig tidigare upplevt att en enskild atlet så fundamental ägt och dominerat en disciplin. Iris gjorde 30 starter som proffs, och tog 18 segrar (de allra flesta i den senare delen av hennes karriär). Hennes senaste förlust skedde på Ms International 2008, och efter det har hon radat upp 10 raka segrar.

DET BÖRJADE MED RACHEL
Dambyggningen tog sina första skälvande kliv med Rachel McLish i spetsen. Den amerikanska skönheten tog sin första Ms Olympia-seger som 25-åring 1980, och ytterligare en seger 1982 2. Under den första halvan av 80-talet var ingen kvinna på fler tidningsomslag än Rachel. Hennes naturligt atletiska fysik kom att inspirera fler kvinnor världen över än någon annan 3. Än idag, som 59-åring, är Rachel vacker och vältränad, och fortsätter att inspirera.

176658a45cfeda1e0c498efb93f9f3d0.jpg
Rachel McLish var en tidig förebild.
  
 578623400.jpgÄn idag är Rachels fysik inspirerande.

Cory Everson var den som tog över. Och det ordentligt. Än idag nämns Corys fysik som målbilden för väldigt många tränande tjejer. Hennes ram och linjer är förmodligen det mest storslagna vi sett, och den muskulära balans hon uppnådde gjorde henne oslagbar. Cory vann sex raka Ms Olympia 1984-1989, och är unik i det avseendet att hon är den enda kvinnliga kroppsbyggare som är obesegrad som proffs.

8.jpg
Cory var en av de bästa någonsin.
208271168.jpg
Än idag var Cory av högsta klass. 

Nästa gigant var den bländade Lenda Murray. Lite mer freakiga linjer och massor av mer muskler. Fortfarande kvinnligt, men avgjort större. Den milda och generösa Lenda vann 8 Ms Olympia, och hon gjorde det med kombinationen muskelmassa, hårdhet och symmetri. Lenda tog sina första titlar 1990-1995, innan hon förlorade två raka till Kim Chizevski, och därefter lade av. Efter fyra års frånvaro bestämde sig Lenda dock för att det var nog med vila, och hon tog då två nya raka titlar 2002-2003, innan det var dags att lägga av igen. Denna gång för gott.

201707762.jpg
En ung Lenda Murray. 

Lenda-Murray.jpg
Lenda 2003 – vid en av hennes sista tävlingar.

Kim Chizevsky, även hon från USA, var den som kanske mest märkbart tog sporten till nya höjder. Få beröringspunkter gick faktiskt att finna i Kims fysik jämfört med Cory Everson, som tävlade tio år tidigare, och inga alls jämfört med Rachel McLish. Istället stod Kim för ett mer androgynt snitt, där muskelmassa och hårdhet inte stod männen långt efter. Kim vann Ms International 1996 och besegrade samma år Lenda Murray på Ms Olympia. Kim tog 4 raka Ms Olympia 1996-1999 innan hon lade av.

368531217.jpg
Kim Chizevski. Boom.

kim062.jpg
Kim tog det till en ni nivå. Här plåtad med Lenda Murray. 

Och så har vi då Iris Kyle. Eller hade.

VÄGSKÄLET EFTER IRIS
Och var tar sporten vägen nu, är frågan. Tvivelsutan är kvinnlig proffsbyggning inne i ett kritiskt skede. Ska man generalisera så har intresset minskat i takt med att muskelmassan ökat. Nya tävlingsformer har ideligen introducerats för att bibehålla en mer feminin profil inom sporten. Fitness, body fitness och bikini har alla tillkommit som motpoler till dambyggingen, och till byggningens förtret har dessa satsningar också varit framgångsrika 4

DB2013_IK18.jpg
Iris Kyle kommer att vara saknad.
Man har också genomfört flera andra åtgärder i syfte att begränsa tjejernas storlek. Redan 1992 infördes noteringar i regelverket om att tjejerna ”inte fick vara för stora”, och att man letade efter ”feminina fysiker”. Inför Olympia-säsongen 2000 fick man till ett antal nya regler. Dels att man skulle tävla i två klasser – lättvikt och tungvikt 5. Och dels att man i regelverket lade till noteringen om att man skulle göra sin bedömning på ”symmetri, presentation, separation och muskularitet – men ej extrem”. 2005 införde man den så kallade 20%-regeln. Den innebar att man rätt och slätt bad alla kvinnliga tävlande 6 att reducera sin muskelmassa med 20%. Det gick väl så där. 2011 lanserades så Women’s Physique, en gren där det uttryckliga målet är att attrahera kvinnor som vill ha en ”mindre muskulös men ändå estetiskt tilltalande fysik, till skillnad från dagens kroppsbyggare”7.

dana.jpg
Dana Linn Bailey – som blivit den mall som gäller för Women's Physique.
Med det är klimatet för dambyggningen aningen bistert. För säsongen 2014 erbjuds 5 öppna tävlingstillfällen för professionella kvinnliga kroppsbyggare, förutom Ms Olympia. Som nämnts här tidigare så är dambyggningen från och med i år också borttagen helt från Arnold Classic-helgens tävlingar.

Kvinnliga proffstävlingar 2014

Bodybuilding

6

Fitness

8

Figure

22

Bikini

36

Women’s Physique

22


Jag vet att det finns många byggarvänner som vädrar någon sorts morgonluft nu när Iris Kyle lägger av. Man menar att Iris generellt varit för stor, och att hon som regerande mästarinna gjort alldeles för lite för att marknadsföra sporten. Att Iris därmed snarare varit en belastning för sporten än en tillgång.

Jag håller dock inte med. Att som svart kvinnlig kroppsbyggare i USA hitta mediala kanaler i vilka du erbjuds möjlighet till exponering känns som en i det närmaste omöjlig uppgift. Hon har nog helt enkelt gjort så bra jobb som hon efter omständigheterna ovan kunnat.

Därför är jag lite mer pessimistisk. Utan Iris Kyle som medial galjonsfigur är det frågan om dambyggningen överhuvudtaget överlever. I takt med att Women’s Physique vinner mark blir både de idrottsliga och de kommersiella anledningarna till att ha kvar byggningen svårt utmanade. Att kvinnlig bodybuilding förr eller senare plockas bort även från Olympia-schemat är för mig dessvärre ingen långsökt tanke.

iris10.jpg
En hjältinna.
För mig är och förblir Iris Kyle därför en hjältinna. Hon besegrade inte bara konventionerna om hur en kvinna ska se ut. Hon kämpade dessutom mot alla de freak-faktorer som osvikligen kommer i spel, och hennes satsning mot odödligheten gjordes med större passion och mer obunden vilja än de allra flesta ens kunnat drömma om.

Iris Kyle är av allt att döma den sista mohikanen.

***

FAKTA
Namn: Iris Kyle
Född: 22 augusti, 1974
Längd: 1,70
Vikt, on/off: ca 73 kg/77 kg
Proffskarriär: 1999-2014
Antal starter: 30
Antal segrar: 18
Ms International: 7 st
Ms Olympia: 10 st

***

  1. Som om det nu skulle behövas.
  2. Däremellan hann finska Kiki Elomaa med att vinna en Olympia-seger.
  3. Kanske undantaget Jane Fonda.
  4. Detta i ren kommersiell mening. Flera deltagare och fler betalande åskådare.
  5. Denna uppdelning höll i sig fram till och med 2005.
  6. Alla – inte bara de kvinnliga byggarna, utan även tävlande i fitness och body fitness.
  7. Hämtat från IFBBs officiella regelbok.