Skulden och det dåliga samvetet

Sedan när ska träningen vara fylld av krav och måsten? Sedan när ska den drivas av någon sorts skuld för andra livsval? Tyngres Sebastian Avindell funderar.

Innan sommaren var det "Beach 2015" som gällde. Tidningarna basunerade ut budskap om hur du bäst skulle komma i sommarform, snabbast och enklast. Vips så skulle man kunna stoltsera på stranden som rena rama David Hasselhoff. Tji fick vi i allihopa, eftersom sommaren bestämde sig för att ta ledigt och istället förvandlas till en tre månader lång blandning av vår, höst och vinter. Men, detta till trots, så verkar inte massmedia litat på att folk i allmänhet följde de råd de så generöst bidrog med i mars. För redan nu, i början på september, börjar nya braskande rubriker florera. "Så blir du bäst av med sommarkilona!" eller "Hollywoodkändisarnas nya bantningsmetod - bli av med 23 kilo på två dagar", heter det. Samtidigt bombas det på med reklam i teve om att "nu är det dags för nya rutiner!", med extrapris på medlemskap i Viktväktarna och alla tänkbara klubbar.

Tyvärr skapar allt detta en rejält tveeggad relation till träning, för de allra flesta. För träning, som är något som ska få oss alla att må bättre, länkas samman med skuld och dålig samvete. Tänk efter, vad skapar alla dessa rubriker egentligen för en atmosfär? För attityd? "Du hade minsann lite för trevligt i sommar, dags att bränna bort de där sommarölskilona!" För, vad spelar det egentligen för roll om man kanske lade på sig ett kilo eller två i somras? Ska inte det kunna vara okej? Motion blir på detta sätt något som kopplas samman med att straffa sig själv, efter att man haft det lite för bra. Är det då underligt att allt fler skyr träning som pesten? Att gemene man suckar åt helbildsannonser från de stora gymkedjorna? Aldrig någonsin ska vi vara nöjda, för säkert som amen i kyrkan kommer det strax innan jul dyka upp liknande rubriker. Gärna då in i detalj beskrivet hur du bäst äter från julbordet utan att bli fet. Spetsat med hur nyårslöftet bäst utformas för att få in så mycket träning i vardagen som möjligt. Istället för att försöka frammana en sund attityd till kost och motion, skapas en atmosfär av "släcka bränder"-mentalitet. Ät vad ni vill ett tag, så kommer vi tillbaka om ett par månader med manande pekfingrar och barska råd. Allt för att bryta ned din självbild och ge dig dåligt samvete. Vad gör det med oss? Och, kanske framförallt, vad gör det med våra tonåringar och unga vuxna? Vad skapar det för kroppsideal?

Träning ska vara glädjefullt, lustfyllt och underbart! Det ska vara endorfiner och må-bra-i-magen känsla. Det ska vara din oas, där du kan vara fullkomligt nöjd med dig själv och din kropp, utan dåligt samvete!

Så, till alla er som inte kommer igång. Till oss som inte är rippade som Brad Pitt, året runt. Till er som "bara" tränar en- två gånger i veckan. Ni som gärna mumsar i er en hamburgare då och då, trots att ni dagen innan inhalerat en burk Ben & Jerry´s. Till er vill jag säga: Ni duger som ni är! Sluta få dåligt samvete för att ni inte tycker er kunna leva upp till tidningarnas "tips och råd". Vänd istället på hela problemet. Ett träningspass i veckan är faktiskt betydligt mer än inget alls! En hamburgare eller öl är mindre än tre. Glaset ska inte betraktas som halvfullt, lika lite som träning och hälsa ska göra det! Den bästa träningen är den som blir av, vare sig det råkar vara en "simpel" promenad eller ett fyspass med en instruktör som drillar dig likt djävulen själv. Vi måste alla hjälpas åt att komma ifrån det ständiga dåliga samvete som träning skapar. Det är ju inte därför vi ska göra det! Tvärtom! Träning ska vara glädjefullt, lustfyllt och underbart! Det ska vara endorfiner och må-bra-i-magen känsla. Det ska vara din oas, där du kan vara fullkomligt nöjd med dig själv och din kropp, utan dåligt samvete! Det ska ta mig tusan inte vara en ständig tagg i sidan, en konstant påminnelse till det dåligt samvetet, för att "man kunde gjort ett pass till den här veckan!"

Din träning är din, och ingen annans. Särskilt inte någon tidnings eller viktväktarklubbs. Den enda du ska tävla och jämföra dig med är dig själv. Alla andra är faktiskt ointressanta. Precis som min käre kollega Petter skrivit här på Tyngre, så ska träning inte vara en photoshoppad chimär av den verklighet du lever i. Du ska inte ursäkta dig för ditt sätt att träna, du ska vara stolt över det du gjort! Du duger, kort och gott, som du är. Glöm inte det!

Mer styrketräning (och mindre skuld och dåligt samvete) åt folket!

° ° ° 

Taggar: KRÖNIKA , LIVSSTIL , AVINDELL