De 7 största lögnerna och överdrifterna från populära kostdokumentärer

Tyngre serverar en topplista med några av de filmalster du och din omgivning absolut bör undvika.

undefined

På senare år har kostdokumentärerna kommit starkt och numera släpps det ett par stycken varje år som får en lite större genomslagskraft. Tyvärr är de allra flesta av dessa filmer riktigt dåliga och de har producerats av någon med en tydlig agenda att försöka promota någonting som de redan är övertygade om är det bästa.

Nästan alla dokumentärerna har dessutom en liknande dramaturgisk modell. Det absolut vanligaste upplägget är att man försöker lägga skulden för dagens överviktsproblem på de kostråd som finns och sen ska man då i filmen få lära sig ”det rätta” sättet att äta.

Jag har skrivit tre längre granskningar av tre av de mer populära kostdokumentärerna på träningslära tidigare och jag tänker därför inte att gå in särskilt djupt på den här delen. Vill du läsa dessa så hittar du dem här:

Det finns dock många fler dokumentärer än dessa och jag tror nog att jag har kämpat mig igenom de allra flesta av dem. Dock orkar jag inte skriva något ingående om de alla så jag tänkte att jag bara skulle göra en liten topplista med några av de största lögnerna eller överdrifterna som tas upp i några av alla dessa dokumentärer. Dessa presenteras nedan utan inbördes ordning.

Nu var det några år sedan jag såg vissa av de här dokumentärerna och jag tänker inte titta igenom dem alla i sin helhet bara för det här, så jag får reservera mig för att jag kanske glömt bort något i listan här under.

undefined

"Sockerfilmen" – Du blir magiskt fet av socker och det går väldigt fort!

I dokumentären Sockerfilmen, eller That Sugar Film som den heter på engelska, så får du följa huvudrollsinnehavaren Gameau medan han lägger om sin kost från vad som verkar vara en lågkolhydratkost till att äta väldigt mycket socker i sex veckor.

Med väldigt mycket menas 160 gram socker vilket Gameau påstår är det genomsnittliga intaget i Australien. Den siffran stämmer inte men det är inte det som är den stora lögnen här.

Den stora lögnen är att Gameau i dokumentären påstår att han har ätit lika många kalorier under de här sex veckorna som han gjorde tidigare. Mer exakt så säger han sig ha ätit både 2300 kcal före han lade om kosten och 2300 kcal efter.

Trots det så påstår han då att han har gått upp 8,5 kg! Du får inte veta exakt hur mycket fett han har lagt på sig men han säger att hans fettprocent har ökat med 7 procent vilket innebär i alla fall 5 kg av viktuppgången var fettmassa.

Bara en enkel överslagsräkning här ger dig att Gameau då alltså har lagrat in ungefär 40 000 kcal som fett på totalt sett 7*6=42 dagar. Det innebär ett överskott på 950 kcal varje dag.

Gameau vill alltså få dig att tro att hans energiförbrukning har minskat från 2300 per dag med den tidigare dieten till 1350 kcal per dag. En minskning med 42 procent. Minst sagt anmärkningsvärt men det kanske är möjligt, kroppen är fantastisk, inte sant, så kanske är socker verkligen så illa?

Svaret är givetvis nej, kroppen fungerar inte så. Det som Gameau har gjort är testat i studier och det händer mer eller mindre ingenting alls med din energiförbrukning om du förändrar förhållandet mellan kolhydrater och fett. Det har det senaste året publicerats några översiktsartiklar på just den här frågan och så här summerades resultatet i den senaste av dem (1).

undefined

För nästan precis ett år sedan skrev jag om en annan studie här på Tyngre där man låst in människor på ett labb och kontrollerat allting de ätit i flera veckor. Där växlande man dem från en diet med mycket socker till en diet helt utan socker för att se vad som hände med energiförbrukningen. Som av en slump passande för den här diskussionen så var deras sockerintag först precis omkring 160 gram om dagen.

Det som hände med dessa försökspersoners energiförbrukning var i princip ingenting alls. Så när forskare gör väldigt välkontrollerade studier på den här frågan så händer ingenting men när Gameau som uppenbarligen inte drar sig för att ljuga om andra saker i filmen säger att han har gjort samma sak så har hans energiförbrukning minskat med 42 procent. Jovisst…

Sockerfilmen är inte den enda film kostdokumentär från de senaste åren som påstår något i stil med det som Gameau påstår. Du hittar ungefär samma typ av påståenden i Carb-loaded, Fed Up, Cereal Killer och säkert några fler dokumentärer där man promotar lågkolhydratkost som jag inte kan komma på just nu. De har alla alltså noll stöd för det påståendet.

"What The Health" – Kolhydrater kan inte göra dig fet

What The Health är en dokumentär som försöker promota vegankost och där man försöker framställa vetenskapen som att den visar att det är animaliska livsmedel och endast animaliska livsmedel som ger folk problem med hälsan.

När man vill sälja den berättelsen så måste man givetvis öppna upp med att få tittaren att tro att allting som hen hört tidigare är fel och då måste man så klart nämna att dagens stora ”boogeyman” socker är missförstått.

Mestadels fokuserar man på diabetes typ 2 i den här delen av dokumentären där man säger att kolhydrater aldrig kan bidra till diabetes typ 2. Det i sig är inte direkt sant då det finns några hypoteser kring hur kolhydrater eller socker skulle kunna bidra till diabetes typ 2 direkt. Det är då utöver effekten som kolhydrater kan ha på vikten som i sin tur då kan öka risken för diabetes typ 2.

Det är ju dock inte bevisat att socker direkt kan ge diabetes typ 2. Samtidigt är det en väldigt svår sak att helt säkert bevisa då det troligen skulle kräva långtidsstudier på människor där man verkligen kontrollerar vad de äter. Så egentligen är uttalandet att socker inte ger diabetes inte bevisat fel men samtidigt sägs det med för stor säkerhet.

När det gäller att man inte skulle kunna bli fet av kolhydrater eller socker så är det trams. Hamnar du på ett energiöverskott så går du upp i vikt, det spelar ingen roll var kalorierna kommer ifrån egentligen. Dock är det så kroppen främst kommer att lagra in fett som fett, helt enkelt för att det är mer energieffektivt för kroppen.

"Fat Head" – Felaktiga påståenden som ska visa forskarfusk av Ancel Keys

Fat Head hade nog aldrig något större genomslag här i Sverige men Kostdoktorn har filmen för alla sina medlemmar att se och du hittar även en hel del klipp från filmen på Youtube och dessa har många visningar så delar av filmen har säkerligen nått ut långt.

Det här är en väldigt intressant historia eftersom den väldigt tydligt visar hur LCHF-are och de som köper deras historieberättelse aldrig själva går tillbaka till några källor för att faktiskt kontrollera om det som de precis har läst verkligen stämmer. Personligen tycker jag att man ska vara extra skeptisk när man läser en bok som påstår att allting som man tidigare hört är fel men storyn som ges inom LCHF är uppenbarligen väldigt övertygande för väldigt många.

Jag har skrivit om allt det här på Träningslära tidigare och jag ska därför hålla mig väldigt kort här. Är du intresserad så kan du läsa vidare där, Svartmålningen av Ancel Keys och dåliga historiekunskaper.

I korta drag så publicerade Ancel Keys en graf i början av 50-talet där han hade tagit med data från sex länder och sen plottat upp förhållandet mellan det totala fettintaget och hjärtsjukdom och sambandet var i den datan tydlig.

Några år senare så publicerade däremot några andra forskare en ny artikel med data från 22 länder där de visade att sambandet inte alls var lika tydligt. Du kan se graferna här under.

undefined
Det är två saker som är både intressanta och relevanta här. Den första och viktigaste poängen är att de här två studierna inte använde sig av samma data. Den datan som forskarna använde när de tog fram den andra grafen till höger fanns inte när Keys gjorde sin graf. Så alla påståenden om att han selektivt valde sina 6 länder från de 22 som fanns stämmer inte. Det är möjligt att han valde bort något land där det fanns data men ingen har i så fall kunnat påvisa det.

Den andra punkten är kanske än mer intressant om man som jag är intresserad av trender och myter kring kost. Det är nämligen så att forskarna till höger fortfarande fann ett samband mellan fettintag och hjärtsjukdom i datan med 22 länder. Korrelationen är givetvis inte lika stark och tydlig som den som Keys hittade men det var fortfarande så att datan gav stöd för hypotesen att mer fett i maten bidrar hjärtsjukdom.

Detta är dock inte vad du får höra i LCHF-kretsar eller i filmen Fed Up. Där får du ”lära dig” att sambandet helt försvann när forskarna tittade på de 22 länderna. Det här felet uppstod troligen när Gary Taubes ”råkade” skriva fel i sin bok Good Calories, Bad Calories som släpptes 2004.

Om du inte känner till den här boken så är det en tegelsten till bok som ger intrycket av att vara otroligt genomarbetad och revolutionerande men när du granskar den så ser du om och om igen att Taubes inte ens har försökt att vara ärlig och det här är bara ett av många exempel.

Efter det att Taubes påstod det här så har som sagt väldigt många upprepat påståendet och det är ovanligt att du hittar en LCHF-sida eller LCHF bok där man faktiskt är ärlig med datan och erkänner att trenden finns kvar.

Jag har till och med sett det här påståendet föras vidare i Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Expressen av journalister som haft för stort förtroende för sanningshalten i någon LCHF-bok.

Fat Head är inte den enda kostdokumentären som tar upp det här med Keys, du hittar det även i övriga dokumentärer som förespråkar en lågkolhydratkost. De övriga påstår dock bara att Keys fuskade och valde ut 6 av 22 länder och säger inte att sambandet försvann när alla 22 länder var med.

"Food Matters" – Vi måste knapra kosttillskott för att leva optimalt

Trots att dokumentären heter Food Matters så är det här mer eller mindre en lång reklamfilm för kosttillskott. I den här dokumentären så får du i princip bara höra en massa kvacksalvare som påstår saker utan vetenskapligt stöd och jag hade svårt att välja vad jag skulle ta upp här faktiskt. Men då fokuset i dokumentären onekligen är på att sälja kosttillskott så tänkte jag att jag skulle ta upp det här.

Till exempel är där en ”expert” som påstår att bara en dag med dålig mat innebär att du får näringsbrister som du sen inte på något sätt kan kompensera för genom att till exempel äta lite mer näringsrikt dagen efter. Ett störtlöjligt påstående och om det hade varit rätt så hade i princip hela världens befolkning haft allvarliga näringsbrister idag. Behöver jag ens lägga till att personen som säger det här själv tillverkar och säljer vitaminer?

Dokumentären promotar också vitamin C som något slags botemedel mot cancer men det finns noll belägg för det påståendet. Det genomfördes faktiskt några studier på det här i slutet av 70-talet och samtliga visade att vitamin C inte var ett dugg bättre än placebo (2, 3).

Vitamin C verkar kunna ha en effekt på immunförsvaret och till exempel så kan det troligen minska risken för förkylningar under hård träning (4). Fast det är ju något helt annat att påstå det jämfört med att påstå att det kan bota cancer.

"Fork over Knives" och "What the Health" – Alla animaliska livsmedel ger cancer

What the Health har jag redan nämnt tidigare i artikeln och Fork over Knives är ytterligare en kostdokumentär med målet att promota vegankost. I Fork over Knives så är man däremot mer nyanserad även om den överlag ger en väldigt orättvis av vetenskapen just nu.

Gemensamt för båda dessa dokumentärer är att de inte ger någon nyans alls när det gäller olika typer av animaliska livsmedel. Istället målar de upp en bild av att alla animaliska livsmedel ökar risken för, eller rent av ger, cancer.

I själva verket så är det i princip bara processat kött och rött kött där man kan se en mer eller mindre konsekvent korrelation mellan intag och cancerrisk. När man studerar cancer så är det allt som oftast epidemiologiska studier och i dessa går det i princip aldrig att visa att en sak verkligen orsakar någonting annat men det konsekventa mönstret inom epidemiologin tillsammans med lite mekanistiska studier på djur och liknande gör ändå att de allra flesta idag är överens om att i alla fall ett högre intag av processat kött bidrar till en ökad risk för cancer i tjocktarmarna.

När det gäller fisk, fågel och animaliska livsmedel som mejeriprodukter så är många gånger dessa livsmedel korrelerade med en lägre risk för cancer, vilket jag tar upp i min recension av Fork over Knives.

"GMO OMG" och "What the Health" – en man söker sanningen utan att söka

Det är populärt idag att göra dokumentärer som i princip går ut på att filmen börjar med att en person sitter och pratar in i kameran med en massa frågor som han sen ska försöka söka svaret på. Det här är ett upplägg som onekligen verkar fungera bra, men vissa gör det bättre än andra. I dokumentärerna GMO OMG och What the Health får du två väldigt bra exempel på hur löjligt det kan bli.

Båda dessa personer målar i princip upp bilder av sig själv som totala idioter utan någon som helst kunskap när filmen börjar och sen fem minuter senare så är det fullständigt uppenbart att de inte har några som helst intentioner att försöka hitta ett svar på sina frågor utan istället har de redan bestämt sig från början vad de vill måla upp för bild och starten är en uppenbar charad.

De fortsätter sen med att framföra dåliga argument för sin sak som har blivit motbevisade flera gånger om, och en person som ärligt söker svar hade funnit dessa på några minuter.

I dokumentären GMO OMG finns där för övrigt en fullständigt löjlig scen där han tvingar sina barn ta på hemgjorda hazmatdräkter för att de ska springa bland majs som har modifierats så de innehåller insektsgiftet Bt (Bacillus thuringiensis), ett gift som är ofarligt för människor och som det för övrigt normalt sett finns mer av på majs som inte är Bt-majs eftersom man då besprutar det istället. Efter en sådan scen borde det vara självklart för alla som ser filmen att du inte kan ta personen på allvar och att allting annat som sägs bör ifrågasättas när det gäller sanningshalt.

"Carb-loaded" – när du vill vara säker på att du ska tilltala alla foliehattar

En av de sjukaste scenerna som jag någonsin har sett i en kostdokumentär kommer från dokumentären Carb-loaded. Carb-loaded är en dokumentär där man promotar lågkolhydratkost och den finns gratis att titta på via youtube.

Den här dokumentären innehåller de allra flesta framstående förespråkarna av lågkolhydratkost. Kostdoktorn själv är väldigt frikostig med lovorden för den här dokumentären och kallade den för ”den bästa nya filmen om lågkolhydratkost” när den släpptes och det har egentligen inte kommit någon nyare sen dess.

Trots att filmen som sagt promotar lågkolhydratkost så ville uppenbarligen inte filmskaparna göra för många människor för upprörda för i början av filmen så får vi höra huvudrollsinnehavaren berätta att det troligen finns många orsaker till dagens kostrelaterade sjukdomar. Samtidigt som han säger det här så rullar en lista bredvid honom med då tänkbara förklaringar.

undefined
undefined
Det här är bara en lista med saker som filmskaparna har märkt verkar skrämma upp folk och välja känslor på internet. Det är ingenting seriösare än så. De har till och med lyckats trycka in mikrovågsugnen i listan J

Jag vet inte hur man kan fortsätta titta på en film och fortsätta ta den seriöst efter en sådan här sak? Vem slängde ihop den här listan? Kände den personen själv att allting var rimligt? Varför ska vi lita på övriga delar av filmen nu?

För att göra det kort så kan jag säga att där finns en hel del bra saker i Carb-loaded. Där är också många verkliga experter inom sina respektive områden som blir intervjuade. Men där är också några riktiga kvacksalvare med och som oinsatt tittare vet du inte vem som är vad. Så du får lära dig några bra saker men det blandas ut med nya myter.

Det här upplägget med att blanda verkliga experter med kvacksalvare har jag skrivit mer ingående om i min recension av Sockerfilmen, Sockerfilmen - Hur du gör en storsäljande (men usel) dokumentär om kost.

Summering

Jag får ofta frågor om olika kostdokumentärer och vad jag tycker om dem men det är sällan jag tycker att jag har tid att verkligen skriva ner en längre granskning. Jag ser däremot i princip allting jag stöter på eftersom jag är intresserad av vad som påstås och det här var väl mest mitt försök att summera flera dokumentärer i en inte allt för lång text.

En följdfråga jag i princip alltid får när jag kritiserar en kostdokumentär är vilken kostdokumentär som jag tycker att man ska titta på istället. Mitt vanliga svar på en frågan är att jag tycker att man ska läsa lite seriösa böcker istället, kostdokumentärer är helt enkelt dåliga överlag.

Det finns en dokumentär av Michael Pollan som heter Cooked som jag tycker är bra. Den handlar dock mer om matkultur än om vetenskap. Där är några kortare inslag om hur matindustrin har påverkat vad vi äter och vilka konsekvenser det får men överlag så är det mest en inblick i olika kulturer och olika sätt att tillaga mat.  

Tyvärr har Cooked inte samma tempo eller fart som de andra kostdokumentärerna och den är uppdelad i fyra delar på en timme var så den är inte i närheten av lika lämplig som kvällsunderhållning. Men vill du ändå se någonting om kost så se den.

undefined