Lekfullt och ledigt

Hoppa direkt till:
BF -158 cm
BF -163 cm
BF -168 cm
BF +168 cm
BB -70 kg
BB -80 kg
BB -90 kg
BB +90 kg
BB Dam -55 kg
BB Dam +55 kg
BB Par
MP -178cm
MP +178cm
Bikini Fitness -163 cm
Bikini Fitness -169 cm
Bikini Fitness +169 cm
Women's Physique -163 cm
Women's Physique +163 cm
Classic Bodybuilding -180 cm
Classic Bodybuilding +180 cm
Övrigt 

Onekligen brukar SM i bodybuilding och en räcka fitnessgrenar vara en späckad historia, med massor av klasser och atleter och precis lika många spruckna tidsscheman. Dagarna två har varit långa. De olika momenten och ronderna har avlöst varandra, vilket fått många av de inblandade – inte minst domare & funktionärer [(1)] – att tvingas leva på en mustig cocktail av proteinbars, SJ-mackor, kaffe och samarin, och därefter ägna någon vecka åt både fysisk och mental återhämtning. I år slapp vi det. Skälet är såklart att man valt att hänga av SM-tävlingarna för juniorer och veteraner och lägga dessa kategorier i egna mästerskap – vilka vi skrivit om tidigare här och här.

Utan att ha den minsta insikt i hur förbundet resonerar så gissar jag ändå på att detta är en återkommande lösning. Och det av tre skäl:

1. Internationellt har man sedan länge separerat dessa mästerskap, vilka genomförs vid olika platser och tidpunkter.
2. Det skapar per automatik ännu ett tävlingstillfälle här hemma med SM-status.
3. Det gör de tävlingar vi just bevittnat – SM i bodybuilding och fitness för seniorer – till en rakt igenom förbannat trevlig upplevelse.

Lekfullt och ledigt skrev jag i rubriken, och även om det är en skämtsam allitteration så inrymmer den många av de känslor jag hade med mig hem efteråt. Den primära anledningen stavas tid, som den här gången inte var en bristvara. Från pressläktaren skriker vi därmed: Keep it up!

BODY FITNESS -158
‌ Tävlingarnas första klass, där de kortaste BF-damerna gjorde upp. Massor av kvalitet utspritt över ett gäng olika kroppstyper. Man blev nästan yr, bara där. På åttonde plats kom Julie Merlot‌ , som är en fräck böna som syns redan från grannkommunen. Hon har en bra och komplett fysik, där inget lämnats vind för våg. Skulle dock behöva jobba lite med sin posering. Julie hade dessutom i mina ögon lite för mycket och för ilsken tävlingsfärg. Anna-Liza Valdes‌ är kurvig, feminin och välbyggd, men var inte i den skarpa författning hon behöver, och därför kom hon bort lite. Hon var trots det riktigt bra i poseringen, och blev till slut sjua. Marie Ewers‌ kommer in i form, och visar därmed hur man gör jobbet. Bra axlar och knallhårda ben. Saknar ännu lite muskler, och blir därmed lite rak i silhuetten för att kunna konkurrera om högre placering. Blev trots det sexa. Mirjam Trujillo‌ – var kom hon ifrån? På riktigt? Den här tjejen räcker inte till seger här idag – hon blir istället femma – men i framtiden är hon medaljkandidat. Fantastiskt symmetrisk fysik med en atletisk balans som var iögonfallande. Aningen lite skarpare över magen (helst utan att tappa rundheten i övriga delar – jag vet att det är omöjligt) så klättrar hon. Anna Norberg‌ har i mina ögon ett komplett tävlingspaket med kvinnliga linjer och en fin utstrålning. Gör sitt första SM och gör det bra. Fjärdeplatsen måste kännas som en skön revanch för kvalet, där hon i mina ögon blev förbigången av domarna. Kvar var då kampen om medaljerna. I mina ögon kunde det nästan ha gått hur som helst där. Domarpoängen skvallrar dessutom om att det var lite blandade skurar, och argumenten för och emot alla toppatleter var logiska. Bronset gick till slut till Rezan Persson,‌ som har en fantastisk fysik. Punkt. När man dessutom betänker att hon är fembarnsmamma så blir hon magisk på riktigt. Mycket nätt och komplett i fysiken, med storslagna gluteus och en pigg och fin posering. Här var hon dock aningen softare än jag minns henne som bäst, och kanske straffade det sig här. Silvret går till Josefin Pettersson‌ , som alltid är en ren fröjd att beskåda, nu än mer så än tidigare. Det finns ett finlemmat flow i hennes fysik som få andra har. Väldigt långa (och snygga) ben, och likaså armar, här sammansatt i en väldigt fin helhet och med en av tävlingarnas bästa färg. Mycket bra presenterat dessutom. Jossan är helt klart framtiden för kategorin, men jag hade inte bråkat om hon hade vunnit redan här. Maria Eriksson‌ är en av Sveriges bästa BF-atleter någonsin, och hon gör alltid riktigt solida insatser på scenen. Hennes axlar är outstanding, hennes lår är maffiga och hon har ofta (som idag) en tydligt markerad mage. Det gör hennes frontpose i det närmaste oslagbar. Från sidan och även bakifrån är hon dock mer mänsklig. Marias utstrålning är den av glädje och generositet, och för den som känner henne (som jag) så vet man att det är äkta och Maria i ett nötskal. Den regerande mästarinnan har en graciös mildhet som märks, och att hon här upprepar segern från i fjol är en fantastisk bedrift. Grattis!

Julie Merlot.

Anna-Liza Valdes.

Marie Ewers.

Mirjam Trujillo.

Anna Norberg.

Rezan Persson.

Josefin Pettersson.

Josefin Pettersson.

Maria Eriksson.

Josefin Pettersson, Maria Eriksson och Rezan Persson.

Maria Eriksson.

Josefin Pettersson, Maria Eriksson och Rezan Persson.

BODY FITNESS -163
‌ Nio motiverade damer till start, och även här fick vi se olika typer av fysiker. Michaela Isaksson‌ har en slank och fin struktur. Skulle dock behöva lite mer muskler för att komma mer till sin rätt. Men bra. Åtta blir Anette Sjöman,‌ som har en fantastisk ram och med det alla förutsättningar att bli superbra. Hon saknar ännu lite muskler. Anette blir också lite som en svensk body fitness-version av proffsbyggaren Victor Martinez‌ [(2)]. Tonvis med talang och grymma genetiska förutsättning, som skulle kunna rå på vem som helst. Dock saknas den sista avgörande detaljen – toppformen. Trots det – du är så bra! Sjua blir Angelica Lidström‌ , som har en fin genomtränad fysik med runda fina muskler och bra utstrålning. Aningen soft i formen, men med lite trimning så löser hon även det. Baddamm [(3)] sa det när Emelie Lundberg‌ klev in. Satan i gatan så fräck fysik! Värsta lårsvepet, och en atlet av rang. Kan bli hur bra som helst om hon får ihop bitarna, filar lite på poseringen, och bättrar på färgen en aning. Ett ämne av sällan skådad klass, belönad med en sjätteplacering, som kunde varit högre. Femma blev högklassiga Nina Peltomaa‌ . En fin, harmonisk och genomtränad fysik, och en smickrande struktur. Fantastiska ben, rent av på gränsen till för dominanta, bra färg och en bra hårdhet. Kan gå framåt ännu lite mer genom att ta för sig lite mer. Fyra blir Anna Bomar‌ , som här kommer in i sitt livs form. Enormt förbättrad och sylvass. En tendens till färgproblem under förbedömningen var enda plumpen. Inspirerande! Även här var det tuff kamp om medaljerna. Fjolårstvåan Sofia Isberg‌ kom raka vägen från seger på Norway Open och hade säkert, och logiskt, förhoppningar om ädla metaller den här gången. Sofia håller extremt hög klass och är tvivels utan en av våra allra bästa. Här tyckte jag dock att hon kändes aningen mjukare än i sin bästa författning. Med samma poäng som tvåan fick Sofia med sig ett brons hem. Silvret togs av det infernaliska yrvädret från Göteborg, Pia Jansson‌ . Hon kan få en att skratta bara genom att titta på en, och då åker man dessutom på en varm och stenhård kram, som värmer upp. Pia är inte bara fantastisk som person utan även som atlet. 2012 var hon för tunn, senast i Karlstad för soft, men här kommer hon in perfekt. Enormt fin och genomtränad fysik, och med en posering i yppersta världsklass. Galet bra. Guldmedaljen bärgades ännu en gång av Carina Isaksson‌ , som i år firar 25-års-jubileum som tävlande. Den dubbla världsmästarinnan blev i våras trea på EM, och kunde här erövra sitt 15:e SM-guld. Även om jag inte har statistiskt stöd för det så bettar jag på att det är unikt. Carina kom som vanligt igång rätt sent med dieten [(4)], men målsättningen var ändå att ta sig i segerform. Och hon lyckades. Formen var här bra, även om jag sett henne skarpare. Hennes skyhöga grundkapacitet var dock tillräcklig för ännu ett guld. Carina gick sedan vidare genom att också ta hem overalltiteln. Och i det läget kunde inte ens Sveriges mest välmeriterade fitnessatlet någonsin, som dessutom är av den gamla karga norrländska skolan, hålla tårarna borta.

Michaela Isaksson.

Anette Sjöman.

Angelica Lidström.

Emelie Lundberg.

Nina Peltomaa.

Anna Bomar.

Sofia Isberg.

Pia Jansson.

Pia Jansson.

Carina Isaksson.

Carina Isaksson.

Carina Isaksson, Pia Jansson och Sofia Isberg.

Carina Isaksson.

Carina och Pia.

Pia Jansson, Carina Isaksson och Sofia Isberg.

Per Sundström gratulerar Carina till overallpriset.

BODY FITNESS -168
‌ Full scen i denna klass, med fjorton tjejer till start. Fjortonde blev Johanna Hasmats‌ , som har bra utstrålning och fin struktur. Behöver dock jobba mer på formen. Trettonde blev Jenny Fälth‌ , med bra färg och lagom hårdhet. Lite mer muskler och poseringsträning så går hon framåt. Tolva kom snygga Mia Gustafsson‌ , med feminina linjer. Även här saknas det ännu lite muskler och även lite hårdhet för att klättra. På elfte plats kom vackra Linnea Edvardsson‌ , som har uppenbart har rätt läggning för detta. Skulle önska mig (minst) en lång tung träningsperiod och lite bättre till nästa gång du kliver upp. Då gör du det med besked. Tia blev Ingrid Johansson‌ , som är av en riktigt trevlig kroppstyp. Svängande, feminin och med atletiska inslag. Fortsätt träna hårt! På nionde plats kom den skinande Helen Wilhelmsson‌ , som jag tycker är väldigt fin i silhuetten. Snygga linjer och alltid glad. Kanske aningen tunn, men lovande, och i min bok bättre än nia. Åtta blev exporterade Maria Ahlberg Carlswärd‌ , som glider in i riktigt bra form och med ett bländande leende. Lite mer polerad posering så blir det ännu bättre. Elin Nyman‌ blir sjua med imponerande lårsvep. Blir därmed lite tunn i överkroppen rent visuellt, vilket kan ligga henne i fatet. På sjätte plats kom Linnea Enstedt‌ , som därmed stod för årets makeover. Hörde något om att hon tappat 27 kg till tävlingen, och det är inget man sopar under mattan. Hatten av! För mig blev hon dock aningen för tunn här, och aningen för urdragen. Trots det – bra jobbat! Underbara Angelica Enberg‌ blir femma. Mycket fin struktur och en symmetrisk dröm. Misstänker att hon kan posera sig till högre placering. Fyra blir den stiliga Jannie Eriksson‌ , som har alla delar på rätt ställen och i rätt proportioner. Kan hon bli aningen hårdare och undvika skokrämen hon hade på sig under förbedömningen (färgen var dock bra under finalen) så går hon framåt. Bronset – dock med samma poäng som Jannie – går till Therese Thorin‌ , som var fantastiskt bra. Ju mer jag tittade desto mer växte hon. Ska bli kul att se hur hon utvecklas framåt. Silvret tas av ”rookien” Helen Andersson‌ , som fortsätter att imponera. Hon kom in i sporten sent i livet men har på bara något år tagit sig ända från Tammerpokalen till ett SM-silver. Helen har en naturlig hållning och ur betraktarögon gör det liksom inte ont någonstans. Dagens mest ohotade etta var Eleonore Eriksson‌ , som inte nöjde sig med att vinna med uddamålet. Här var det varvning, homerun och knockout samtidigt. Det var nästan fusk, liksom. Muskelmassan stod inte Olympia-tjejerna efter och hårdheten hade funkat på Christoffer Nober [(5)]. Lägg därtill ett väldigt fint framförande där det mesta bara var naturligt självklart. Bland det bästa vi sett i Sverige [(6)]. Damn!

Johanna Hasmats.

Jenny Fälth.

Mia Gustafsson.

Linnea Edvardsson.

Ingrid Johansson.

Helen Wilhelmsson.

Maria Ahlberg Carlswärd.

Elin Nyman.

Linnea Enstedt.

Angelica Enberg.

Jannie Eriksson.

Therese Thorin.

Helen Andersson.

Helen Andersson.

Eleonore Eriksson.

Eleonore Eriksson.

Helen Andersson, Eleonore Eriksson och Jannie Eriksson.

Helen Andersson, Eleonore Eriksson och Therese Thorin.

Eleonore Eriksson. 

BODY FITNESS +168
‌ Dagens längsta BF-klass, där åtta fagra klev upp. På åttonde plats kom Linda Hordnes‌ Strömqvist‌ , som har en fin fysik, dock aningen soft i formen för att konkurrerar om högre placering. Sjua blev vackra Anna Apel‌ som såg ut att stortrivas på scenen. Även Anna skulle få bättre domarpoäng om hon tightade till lite. På sjätte plats kom den evigt leende Susanne Stålgren‌ . Härlig utstrålning med en glädje som smittar av sig lång väg. Skulle dock vilja se henne med mer muskler, vilket jag tror skulle göra underverk för hennes konkurrenskraft. Femma blir den extremt talangfulla Susanne Naamani‌ , som har en ram och en struktur som går utanpå det mesta. Symmetriska och svepande linjer, och med ett naturligt flyt i bitarna. Jag har sett Susanne tävla flera gånger, och ofta har jag sett henne aningen för hård. Här är hon aningen för soft [(7)], men ändå på rätt väg. Ser fram mot att se henne pricka formen. Fjärdeplatsen snöts av Paolina Andersson‌ , som poserade som ett proffs men som tappade lite på att formen inte var den bästa. Tjusig typ annars, med en naturlig och lågmäld fallenhet för scenen. Topptrion var sylvass även i den här klassen, med idel välkända atleter kvar i listan. Bronset togs till slut av klassatleten Anna Bergli‌ , som fortsätter att imponera med en rättfram och avskalad närvaro, där inget extraordinärt eller tillgjort får plats. Endast en med blod, svett och tårar frammejslad fysik, fläckfritt presenterat. Svinbra. Ettan och tvåan stod dock lite i en klass för sig själva. Endast en poäng skilde dem åt och det kunde med andra ord ha gått hur som helst. Personligen tilltalas jag av Therese Svedbom‌ och hennes framsteg och utveckling. Redan vid fjolårets BMR Grand Prix ansåg jag att hon hade tagit alla de nödvändiga kliven, och här gjorde hon det igen. Den här gången räckte det till silver. Guldet togs av vår tippade etta Maria Hasselmark‌ , som är maffigheten förkroppsligad. Axelvid, smal midja och ett par präktiga lår. Prickfri i formen, och i poserna bakifrån klart bäst av alla. Dessutom är hennes presentation enligt skolboken (om denne funnits) varför det till slut kändes som en rättvis – om en knapp – seger. Grattis!

Linda Hordnes Strömqvist.

Anna Apel.

Susanne Stålgren.

Susanne Naamani.

Paolina Andersson.

Anna Bergli.

Therese Svedbom.

Therese Svedbom.

Maria Hasselmark.

Maria Hasselmark.

Therese Svedbom, Maria Hasselmark och Linda Hordnes Strömqvist.

Therese Svedbom, Maria Hasselmark och Anna Bergli.

BODYBUILDING -70
‌ Flexande farbröder, nio stycken till antalet, och det i den lättaste av viktklasser – under 70 kg. Faktiskt den bästa 70:an på länge. Nia blev Alexander Andersson‌ – kort, packad, köttig, men hade lite mer att önska av formen. Åtta blev Rickard Larsson‌ , med bra ben och bra pecs. Dock inte riktigt knivskarp. På sjunde plats kom Tim Karlsson‌ , som ligger inne med en fin symmetrisk fysik. Bra axlar, smal och fin midja, och bra ben. Med bättre form och lite mer väss i poseringen så kliver han flera pinnhål uppåt. Sexa blev bekantingen Thomas Pettersson‌ , som här var köttigare än på länge, till förmån för toppformen. Gör detta trots detta riktigt bra. Femma blir Victor Karlsson‌ , som har en symmetrisk om än liten fysik i mycket bra balans. Men när han flexar händer det grejer, minsann. Kunde därför ha klättrat i mina ögon. Fjärdeplatsen går till Adam Modigh‌ , som här gör debut som byggare. Det är rent av sinnessjukt hur begåvat han gör det. En klassiskt snygg fysik, OCH en fantastisk förmåga att sätta både de obligatoriska poserna och sitt gymnastiska fria. Grym! Bronset går till den köttige Andreas Linnsén‌ , som är en av Sveriges mest vältränade alla kategorier. Fantastisk överkropp, aningen sämre ben, i skapligt bra form. Dock fallerar den gode Andreas på poseringen, som behöver tas både ett och två steg framåt på den här nivån. Den snitsige Lasse Nordström‌ får åka hem med silvret. Lasse är en coming man, med bara ett fåtal tävlingar i bältet. Jag får dock intrycket av Lasse som en av de seriösaste killarna här, där han med sammanbiten min tar sig för både uppumpning, förbedömning och final. Bra ben, bra axelvidd och bra pecs. Dessutom med bra posering. Kan dock bli lite hårdare, och då blir kampen om guldet det också. Dagens etta var solklar i min bok. Thomas Karlsson‌ kunde jonglera massa, hårdhet, struktur och balans utan att en del tog över de andra. Sällsynt solitt totalpaket, som dessutom ramades in av en bra posering med riktigt bra utstrålning. Att han dessutom är en förbannat trevlig kille gör inte glädjen mindre.

Alexander Andersson.

Rickard Larsson.

Tim Karlsson.

Thomas Pettersson.

Victor Karlsson.

Adam Modigh.

Andreas Linnsén.

Lasse Nordström.

Lasse Nordström.

Thomas Karlsson.

Thomas Karlsson.

Thomas Karlsson.

Lasse Nordström, Thomas Karlsson och Andreas Linnsén.

BODYBUILDING -80
‌ Sex mellanviktare upp vilket innebar att alla gick direkt till final. Som sjätte man kom Peter Hedman,‌ som här gjorde comback efter ett gäng år. Köttig kille, med massor av leende massa. Dessutom med anständig hårdhet och tidsenlig poseringsmusik. Tiden tar dock ut sin rätt förr eller senare. Femma blev Mikael Eskola‌ , som jag tycker går från klarhet till klarhet. Större än jag minns honom och med en etablerad feeling för gamet. Behöver dock bli hårdare för att kila in sig ordentligt. Fyra blir bamsiga Christian Karlsson‌ , som är köttig som en skogshuggare men som dessvärre har ett par grandiosa gaddningar som rent visuellt gör honom närmast amputerad. Bronset går till hemmasonen Patrik Strömma‌ , som tidigare tävlat som junior. Mycket bra ben, bra axlar och pecs. På många sätt en mycket fin byggarfysik. Men formen? Tyvärr var den inte där den borde. Silvret gick till den envetne kämpen Anders Lundgren‌ . Anders, som sakta men säkert tagit sig till sitt livs form stod nu på tur för en riktigt framskjuten placering. Den sympatiska och ödmjuka Anders skulle inte ens under tortyr erkänna det, men jag är rätt säker på att silvermedaljen var en besvikelse. Men om jag känner honom rätt så vet jag att det knyts ett par nävar djupt nere i de småländska fickorna nu. He’ll be back. Segrade – och det med klara siffror – gjorde Jan Fotmeijer‌ , som haft fem års frånvaro från scenen. Men satan så bra han var här. Knivskarp i formen, grymma lår och en riktigt vass överkropp. Fint svep i fysiken, vilket underströk det symmetriska. En värdig vinnare hela vägen.

Peter Hedman.

Mikael Eskola.

Christian Karlsson.

Patrik Strömma.

Anders Lundgren.

Anders Lundgren.

Jan Fotmeijer.

Jan Fotmeijer.

Anders Lundgren, Jan Fotmeijer och Patrik Strömma.

BODYBUILDING -90
‌ Otrolig bra klass. Kanske den bästa nittian i mannaminne. Detta underströks också av att alla i fältet (förvisso bara åtta gubbs) var i riktigt bra form. Riktigt inspirerande. Minns att jag tänkte att även den som kommer sist är ju asbra. Ovanligt, minst sagt. Och sist – men fan inte minst – blev redaktionsfavoriten Rob Harris‌ . Rob var inte i dålig form. Tvärtom hävdade han innan att han var i sitt livs bästa. Men så tufft var det. Den enkla förklaringen är att Rob dessvärre saknade några av de nödvändiga detaljerna i framförallt överkroppen. Sjua blev Aimen Hayoun‌ , som vi känner igen från Luciapokalen 2013. Aimen har en symmetrisk fysik med bulliga pecs och armar och en löjligt smal midja. Även Aimen var i bra form, men ungefär som Rob så saknade han en del detaljer. Trots det – mycket bra! Som sjätte man hittade vi Locman Kaki‌ , som verkligen landade i stan i form. Underkropp i toppklass, och han tog dessutom för sig föredömligt. Riktigt bra. Femma, och det inte utan att i vart fall min haka föll ett par våningar, blev Kenneth Klasson‌ . Freakigare än de flesta, med en sylvass midja, vida axlar och riktigt köttig över ryggen. Tappade kanske lite över armarna och lårens baksida, men jag blev ändå förvånad att han ropades ut så tidigt. Som fjärde man hittade vi den supersympatiske Simon Lundahl‌ . Toppform, välpolerad och stilig. Kan dock upplevas som lite lång gentemot övriga herrar. Fantastisk. Bronset gick till den hårt arbetande Albin Eriksson‌ , som aldrig sett bättre ut. Satan, så bra med sina köttiga pecs (!), bra lår och dito axlar. Mycket bra form, speciellt på underkroppen. Aningen mer mänsklig i den meningen över ryggen. Som helhet dock – grym. Så långt i fältet gick saker att diskutera. Så långt satt domarsiffrorna lite blandat. Det förhållandet tog slut här. Niro de la Rua‌ svepte in som karibisk storm under fjolårets BMR Grand Prix, och har sedan dess inte gjort någon besviken. Seger på Norway Open, och en bra insats på Arnold i Madrid strax innan. Här kliver han in som säkerheten själv. Leende, glimrande, och med en fysik som är precis enastående. Hårdheten är slående, balansen likaså. Men det jag tar med mig hem – och säkert kommer minnas en lång, lång tid – är hans posering. Det märks redan i hans obligatoriska – det här är en kille med fysisk kontroll, och som vet exakt i vilka vinklar hans fysik ser bäst ut. Varenda övergång är snabb men ej förhastad, exakt utan att vara styltig. Där förstod jag att hans fria skulle bli episkt. Mycket riktigt. Rytmiskt, dramatiskt, innovativt och passionerat. Jag sticker ut hakan och säger att detta är det bästa manliga poseringsprogram jag sett i Sverige sedan Johnny Grape slängde poseringsbyxorna i UFF-lådan. Jag tänkte direkt på Lee Labrada när jag såg Niro, vilket ironiskt nog understryks av både mustaschen [(8)] och det kubanska arvet. Niro är en fantastiskt bra kroppsbyggare – som denna gång dock ”bara” räckte till silver. För det var ju en annan kille med. Och inte vilken tjomme som helst, utan Christoffer Nober‌ . Sedan fjolårsbronset på EM har Christoffer laddat för detta, och han gjorde det på sitt eget vis. En blandning av tung, närmast styrkelyftsinspirerad träning och en ”vanlig” byggarmix, bra mat och långsiktigt tänk. Detta var mål ett, mål två är VM senare i höst, och det tredje är såklart den hägrande proffslicensen. Vid en hastig överblick framstod alla killarna i liknade form och i liknande storlek. Men när jag kikar närmare så ser jag att Christoffer är ett nummer större än alla andra i alla muskeldelar. Över armarna, över den väldigt omfångsrika och köttiga ryggen. Speciellt noterar jag att hans ben är större än förra gången han tävlade. ”Jag sa ju det, gubben…” säger han på sitt eget sätt när vi talas vid. Detta samtidigt som han är i exceptionellt bra form. Det kan bara sluta på ett sätt, och det blir samtidig klart att detta är tävlingarnas overallsegrare. Boom. Otroligt bra, och stort grattis även till overallsegern.

Rob Harris.

Aimen Hayoun.

Locman Kaki.

Kenneth Klasson.

Simon Lundahl.

Albin Eriksson.

Niro de le Rua.

Niro de la Rua.

Christoffer Nober.

Christoffer Nober.

Christoffer Nober, Kenneth Klasson och Albin Eriksson.

Niro de la Rua, Christoffer Nober och Albin Eriksson.

Om overalltiteln: Jan Fotmeijer, Christoffer Nober och Wissam Ibrahim.

Christoffer Nober tog även hem overallpriset.

BODYBUILDING +90
‌ Den så kallade tungvikten är inte riktigt vad den har varit. Endast 5 herrar till start, varav 4 som fullföljde, vilket känns sådär. I alla fall – Nibras al Delemi‌ tvingades bryta, och den som fick runda av fältet därefter blev Micke Gumse‌ . För min del är det ett domslut jag inte kan förstå eller ställa mig bakom. Micke har haft en del problem med både sjukdomar i släkten och även för egen del, men nu kändes han friskare och lättare än på länge. Därför blev jag sorgsen när han inte fick bättre gehör än så här. Att han är en av branschens allra mest osjälviska och med generösa killar har naturligtvis ingenting med saken att göra. Men det gör ju inte att man känner mindre i frågan. Visst, han har brister och anmärkningspunkter. Men som det mesta annat måste de gå att kvitta mot andras brister. Som den undermåliga tävlingsform och oinspirerade poseringen som Kevin Koxha‌ visade upp, till exempel. Micke var i bra form, och poserade dessutom riktigt genomarbetat och bra. Det måste vara värt någonting. Bronset gick istället till Kevin,‌ vilken som sagt inte var i form för dagen. Kevin är på inget sätt dålig – tvärtom – men han har en fysik som kräver hårdhet och detaljer för att komma fram. Och de låg dessvärre kvar hemma i Haninge den här gången. Silvret gick till den sympatiske kämpen Lennart Brandt‌ , som har förmågan att le med hela kroppen. Han är ärrad av sina krigsår i gymmet nu, men han vägrar att vika ner sig. Och för det måste man älska honom. Solklar vinnare var som väntat Wissam Ibrahim‌ . Han vägde lätt 15 kg mer än Kevin och Micke, och säkerligen 10 pannor mer än den längre Lennart. Och de satt där de skulle. Wissam klev fram på Luciapokalen i fjol, och chockade alla som var där genom att vara den grövste där någonsin. Och med all rätt. Wissam är en Syrien-ättad högmeriterad herre, både från Arnold Amateure och VM, och blev enligt rykten arabisk mästare 2011. Och nu är han svensk dito, med marginal. Wissam sa efteråt att hans mål nu är att representera Sverige på utländska tävlingar för att på vis föra fram Sverige och även utveckla sporten. Bra jobb!

Nibras Al Delemi.

Micke Gumse.

Kevin Koxha.

Lennart Brandt.

Lennart Brandt.

Wissam Ibrahim.

Wissam Ibrahim.

Lennart Brandt, Wissam Ibrahim och Kevin Koxha.

BODYBUILDING DAMER -55
‌ Endast en trio av flexande damer till start vilket kändes lite tunt för att vara ett SM. Bronsplatsen gick till Petra Åslund‌ , som är begåvad med linjer och symmetri. Fina lår och bra armar och med en utstrålning som märks. Dock var tävlingsformen inte medpackad. Silvermedaljen gick till Rosanna Scharin‌ , även hon från Sundsvall (precis som Petra), och där var formen betydligt mer påtaglig. Rosanna behöver mner muskler, men med tålamod så kommer även de. Guldet gick till Jasmina Blagojevic‌ , som hade både muskler och form i besittning. Bra mage, fina markeringar på låren och i ryggen, samt snyggt satta poseringar.

Petra Åslund.

Rosanna Scharin.

Jasmina Blagojevic.

Jasmina Blagojevic.

Petra Åslund, Jasmina Blagojevic och Rosanna Scharin.

Petra Åslund, Jasmina Blagojevic och Rosanna Scharin.

Jasmina Blagojevic.

BODYBUILDING DAMER +55
‌ De tyngre (!) damerna hade lite större sällskap. Fem granna madamer klev upp och kunde kriga om bucklor och medaljer. Femma blev Mona Johansson‌ , som har linjer och muskler, och dessutom någon man kan kalla för scennärvaro, men var en för lång bit ifrån den riktiga tävlingsformen. Fjärdeplatsen går till Anna Panczyk‌ , som har en stor överkropp med en väldigt tjock och köttig rygg, men med ett par ben som dessvärre inte riktigt matchar. Skulle också behöva fila lite på scenframträdandet för att gå framåt. Bronsmedaljen snappades upp av Ann-Sofie Jönsson‌ , som kommer allt närmare sin fornstora fysik. Bra markeringar i låren, snyggt satt poser och ett härligt uttryck är inte den sämsta plattformen att utgå ifrån. Silvret gick till Madelene Lundberg‌ , som enligt mig gör sin bästa start någonsin. Hennes fina symmetriska fysik kommer nu fram på ett helt annat sätt än tidigare, och de svepande linjerna kan få fritt spelrum. Mycket imponerande! Åt den oslagbara Eva Lagerhorn Blom‌ gick det såklart inte att göra mycket åt. Fantastisk närvaro, med den mest smittsamma glädjen som finns. Underbara axlar, en rygg i världsklass, och gluttar i kolossalformat. Aningen mer mänskliga ben och armar, naturligtvis, och finge jag önska mig något enda så skulle det vara att Eva tonade ner de glada grimaserna en aning under sin posering. Nu blir det lite som att man inte riktigt vet var man ska titta och det är ju inte rättvist när hon sitter på en fysik i världsklass.

Mona Johansson.

Anna Panczyk.

Ann-Sofie Jönsson.

Madelene Lundberg.

Madelene Lundberg.

Eva Lagerhorn Blom.

Eva Lagerhorn Blom.

Madelene Lundberg, Eva Lagerhorn Blom och Ann-Sofie Jönsson.

BODYBUILDING PAR
‌ Ann-Sofie Jönsson‌ hade satt de långa klorna i Thomas Petersson‌ . Tillsammans utgjorde de alla deltagare i klassen, vilket såklart är tråkigt. Par är alltid roligt, inte minst för att det bryter mallen med en lättklädd individ som krumbuktar sig till musik. Nu ska man inte skåda en given häst i munnen, men när parets fria program blir exakt detsamma som deras obligatoriska, fast till musik, så känner man att man trots hästreferensen kunde få önska sig lite mer.

Ann-Sofie Jönsson och Thomas Pettersson.

MEN’S PHYSIQUE -178
‌ Den nya poppisgrenen bland killar och det är lätt att förstå varför. Det går fortare, lättare och enklare att nå en scen, och den fysiska målbilden är dessutom mer relevant för vanliga dödliga. Därav de stora startfälten, generellt sett. I den korta klassen kom nio killar till start. Nia blev Ali Alkawaz‌ , som kändes lite ursäktande på scenen. Du måste ta för dig mer, och visa världen att du är stolt över vad du mejslat fram. På åttonde plats hamnade Mohamed Aziz‌ , som har en snygg fysik med bra färg. Tycker dessutom att han poserade väldigt bra. Formen kunde dock ha varit skarpare, vilket också hade gjort att han hade klättrat. Sjua blev Robin Olsson‌ , som har allt man kan drömma om för att bli bra i MP (inklusive frisyren). Formen var bra, dock aningen sämre än de som slog honom. Sexa blev Atif Agic‌ , som har en fin fysik. Dock är dina brösttatueringar inte till din fördel i den här grenen. På femte plats kom Henri Kallastu‌ , som enligt mina amatörögon lika gärna kunde varit segraren. Enligt mig hade han allt man kan begära av en MP-tävlande, och lite till. Fjärdeplatsen gick till Josef Assio‌ , som också är väldans välbyggd. Kanske kunde han ha lite mer bett i magen och kanske även lite mer tryck i pecsen. Men bra. Bronset så då. Birk Bodin Wigler‌ har den perfekta fysiken, helt klart, dock var formen inte så gnistrande skarp som ett SM påbjuder. Två man kvar, där båda segrat tidigare. Silvret gick denna gång till Jones Ahmad‌ , som alltid ser fantastisk ut och som alltid presenterar sig på bästa sätt. Det finns dock en tendens att han blir väldigt vid, men utan större djup. Formen är svår att avgöra från tävling till tävling, men min känsla är att Jones var aningen bättre i våras. Segrar gör istället Law Shala‌ , som hade fältets styggaste mage. Som vanligt, ska man kanske säga. Satan så bra han är på att spika formen, denna Law. Imponerande. Stort grattis till SM-guldet!

Ali Alkawaz.

Mohamed Aziz.

Robin Olsson.

Atif Agic.

Henri Kallastu.

Josef Assio.

Birk Bodin Wigler.

Jones Ahmad.

Jones Ahmad.

Law Shala.

Law Shala.

Birk Bodin Wigler, Jones Ahmad och Law Shala.

Law Shala tar guldet.

Jones Ahmad, Law Shala och Birk Bodin Wigler.

Law Shala.

MEN’S PHYSIQUE +178
‌ Här var det 16 fräscha ungtuppar upp på scenen. På sextonde plats kom Tito Duggal‌ , som har en bra fysik, saknade lite deff här dock. Femtonde man blev Mehdi Hejazi‌ , som behöver lite mer markerade magmuskler och lite mer poseringsträning. Fjortonde blev åldermannen (han är säkert 28) Anders Lidestam‌ . Tightare form och mer poseringsträning är receptet för framgång även där. Jesper Jurell‌ blir trettonde man. Lite smal över axlarna, annars en mycket bra fysik – minus stålisgaddningen då. Tobias Bentzer‌ kliver in på tolfte plats. Behöver bli skarpare för att klättra, och även en annan färg till nästa gång (den här var flammig). Elva blir min favorit Filip Andersson,‌ som inte riktigt gick att känna igen formmässigt. Fortfarande en riktigt snitsig fysik, men formen var kvarglömd någonstans. På tionde plats kommer Petter Damré‌ , som behöver lite mer axlar och bröst till sin resliga längd. Nia blir Joakim Palm‌ , som är av rätt typ. Aningen tunn på överkroppen, dock. Åtta blir Stefan Kronqvist‌ , som hade tightat till ordentligt sedan kvalet, och nu var riktigt bra. Lite mer muskler och lite mer poseringsträning. Sen är du hemma. På sjunde plats hamnade Rafi Ohanes‌ , som är en tjusig typ som kan växa in bra i klassen. Behöver lite mer muskler och mer hårdhet, dock. Sjätteplatsen (och sista finalplatsen) gick till Dan Hassanein‌ , som hade perfekt hårdhet. Lite mer fokus på att träna på poseringen så går du framåt. Femteplasen går till Gyula Bercsenyi‌ , som har lite mer muskler (vilket är bra) och bra hårdhet (vilket också är bra). Bra fysik som fasen. Fyra blir Mikael Zackrisson‌ , som verkligen utvecklats sedan BODY Classic i våras. Lätt, nätt och riktigt stilig. Tatueringen över vänstra sidan försvårar såklart, och det kan mycket väl vara det som skiljde till medaljen. Bronsmedaljen går istället till Rasmus Lehto‌ , som också blivit bättre sedan kvalet. Kan han ta ner sig ytterligare ett par kilo så är guldet i fara. Silverbuckla med tillhörande medalj låg i Johan Stenman‌ s väska på hemvägen. Mycket bättre än sist, inte minst formmässigt. Riktigt bra pecs, dessutom. Vinner guldet gör föga förvånande Jonathan Hermansson‌ , som även vann på kvalet i Karlstad. Mycket fin ram, med breda axlar och fina pecs var det dominerande. Kan dock bli ännu skarpare i formen, och har då kapacitet för att tävla internationellt. Stort grattis!

Tito Duggal.

Mehdi Hejazi.

Anders Lidestam.

Jesper Jurell.

Tobias Bentzer.

Filip Andersson.

Petter Damré.

Joakim Palm.

Stefan Kronqvist.

Rafi Ohanes.

Dan Hassanein.

Gyula Bercsenyi.

Mikael Zackrisson.

Rasmus Lehto.

Johan Stenman.

Jonathan Hermansson.

Jonathan Hermansson.

Johan Stenman, Rasmus Lehto och Jonathan Hermansson.

Jonathan vinner.

Johan Stenman, Jonathan Hermansson och Rasmus Lehto.

BIKINI FITNESS -163
‌ Äntligen känns bikini tillräckligt etablerat för att man ska kunna se trender, dra slutsatser och även våra göra analyser. I den korta klassen kom det 8 tjejer till start. My Hellman‌ belade åttondeplatsen. Nätt i snittet, slank och aningen mindre. Gör det bra, inte minst på presentationsbasis. Malin Bergström‌ blir sjua. Lite försiktig och kanske även lite diskret, vilket gör att man får svårt att synas. Bra fysik, om än kanske i slankaste laget. Malin Ek‌ är en härligt atletisk tjej med en bra mängd muskelmassa och bra utstrålning. Det räckte till sjätte plats. Annelie Damberg‌ har en klassisk bikinifysik, med markerade höfter och en uttrycksfull posering. Att hon gillar att stå på scenen framgick tydligt. Här räckte hon till femteplatsen. Fyra blev Anna Stålnacke‌ , som har en bra och stilren posering. I år var Anna aningen slankare och tunnare än i fjol, och jag tror hon passar bättre i att vara aningen mer fyllig. Trea blir årets utropstecken Amanda Gustafsson‌ . Fantastisk posering – kanske en av dagens allra bästa, och med en fysik som lovar mer. Rentav otroligt bra. Silvret gick till Ann-Helen Bergström‌ , som var tight, rapp och glad. Mycket hög lägstanivå och skulle må ännu bättre av att jobba lite mer med uttrycket. Guldet gick till den vackra Rodika Bodrug‌ , som både har fysiken och poseringen. Väldigt osvensk (vilket är bra) i sitt sätt att röra sig, och för mig var hon en klar segrare. Grattis!

My Hellman.

Malin Bergström.

Malin Ek.

Annelie Damberg.

Anna Stålnacke.

Amanda Gustafsson.

Ann-Helen Bergström.

Ann-Helen Bergström.

Rodika Bodrug.

Rodika Bodrug.

Rodika Bodrug.

Malin Ek, Ann-Helen Bergström och Rodika Bodrug.

Ann-Helen Bergström, Rodika Bodrug och Amanda Gustafsson.

Rodika Bodrug.

BIKINI FITNESS -169
‌ En av de intressantaste klasserna, där två av de tävlande har representerat Sverige internationellt. Femma blir Faye Corbett‌ , som hade en egen liten show för sig under sin T-walk. Grymt kul, tyckte jag. Domarna tyckte tydligen annorlunda. Fyra blev Lily Inan‌ , som är lång och slank. Bra fysik men behöver jobba lite på framförandet. Bronsplatsen gick till Zenna Gustafsson‌ , som rör sig fint och vägvinnande. Dock aningen soft i min bok. Frida Sjöström‌ kom hit direkt från två raka segrar. Först på Norway Open, och därefter totalseger på Arnold Amateure i Madrid. Hon är vacker som en dag, men kanske lite loj och tillbakadragen i presentationen. Här fick Frida nöja sig med silver. Den som fullständigt äger arenan från första steget är Madelen Myhr‌ . Hennes fysik är minst två snäpp bättre från när jag såg henne senast, nu med en perfekt hårdhet och balans. Dessutom är hennes presentation helt makalös. Aldrig har jag sett en mer medryckande och trollbindande posering. Och att få ta del av Madelens omättliga glädje när hennes namn ropades ut som segrare var oerhört uppfriskande. Klockren etta i klassen och nästan lika klar segrare även overall. Madelen Myhr är helt klart vår nya bikinistjärna.

Faye Corbett.

Lily Inan.

Zenna Gustafsson.

Frida Sjöström.

Frida Sjöström.

Madelen Myhr.

Madelen Myhr.

Madelen Myhr, Faye Corbett och Frida Sjöström.

Lily Inan, Frida Sjöström, Madelen Myhr, Zenna Gustafsson och Faye Corbett.

I kamp om overalltiteln: Rodika Bodrug, Madelen Myhr och Jennie Persson.

Madelen Myhr vann även overallpriset.

BIKINI FITNESS +169
‌ Fem långa damer gjorde upp om segern. På femte plats kom Sofie Mandusson‌ , som kom in i bra form och bra avvägd hårdhet. Lite mer rutin och mer poseringsträning så kliver hon framåt. Fyran blev Linn Strand‌ , som är slank och välkonstituerad. Kanske aningen tunn, men trots det bra. Bronset gick till vackra Isabel Lindbom‌ , som förutom fysiken också lyckas förtrolla oss med glittriga ögon och ett varmt leende. Silvret gick till den urmysiga Melinda Trabjerg‌ , som jag tycker balanserar hårdhet med mer kvinnliga attribut på ett mycket bra sätt. Bra posering dessutom. Guldet fångades upp av Jennie Persson‌ , som här kom in betydligt lättare än sist vi såg henne. Betydligt. Och det var hela skillnaden, till fördel för en guldmedalj. Grattis!

Sofie Mandusson.

Linn Strand.

Isabel Lindbom.

Melinda Trabjerg.

Melinda Trabjerg.

Jennie Persson.

Jennie Persson.

Linn Strand, Jennie Persson och Melinda Trabjerg.

Melinda Trabjerg, Jennie Persson, Isabel Lindbom och Sofie Mandusson.

WOMEN’S PHYSIQUE -163
‌ Framtidens dambyggning, helt klart. Fyra tjejer upp på scenen , och generellt sett hög klass rakt igenom. Fyra blir superkvinnan Maria Bergström‌ , som har en jättefin ram och sätter dessutom sina poser på bästa sätt. Här hade hon dock tappat en del av den finnish och detaljrikedom som gjorde att hon segrade på Sweden Grand Prix i våras. Jag vet att Maria kommer tillbaka – stark, stolt, utvilad och lika grann som tidigare. Trea blir den proffsmeriterade Birgitta Hallström‌ , som gjorde en uppseendeväckande comeback i body fitness tidigare i sommar. Här kom hennes buckliga muskeldetaljer mer till sin rätt. Bra jobb! Silvret går till glimrande Alexandra Söder‌ , som har en väldigt harmonisk och symmetrisk fysik, dock en bit från segerformen. Trots det är hennes posering inget mindre än magisk. Oerhört engagerande och suggestiv, helt klart bland det bästa jag sett. Åt segrarinnan fanns dock inget att göra. Högmeriterade och den regerande mästarinnan Semiran Dag‌ visar varför grenen känns som skapt för henne. Muskelbalans, finnish, detaljer och en tävlingsform i en klass för sig själv. Semiran poserar dessutom med en rörande inlevelse som gör att man verkligen är glad att man lever. Ohotad etta.

Maria Bergström.

Birgitta Hallström.

Alexandra Söder.

Alexandra Söder.

Semiran Dag.

Semiran Dag.

Semiran Dag.

Alexandra Söder, Semiran Dag och Birgitta Hallström.

WOMENS’S PHYSIQUE +163
‌ De längre damerna var också fyra till antalet. Som fyra såg vi Hannah Morgander‌ , vilken jag sett tävla tidigare, och då förbluffats över hennes fina linjer och bamsiga potential. Här var hon nättare och lättare, och det passade henne bra. Det enda jag saknar nu är lite mer uttryckt glädje i hennes presentation. Så kan man få beställa några fler leenden till nästa gång? Bronset gick till den maffiga Minette Onler‌ , som här tog klivet från body fitness. Hon gör detta riktigt bra, med snygga poseringar och en balanserad fysik. Dock hade hon tjänat på att vara lite skarpare i formen, och även här saknade jag lite glöd och glädje. Silvermedaljen hängdes istället på Maria Johansson‌ , som här gjorde sin bästa start hittills. Mycket finns ram och en riktigt smickrande balans i muskeldelarna. Grymt bra. Även i den här klassen var dock segrarinnan ohotad. Susanne Johansson‌ blev tvåa ifjol [(9)] men gick inte ner sig för det. Istället tog hon fasta på feedbacken, kavlade upp ärmarna och gick tillbaka till jobbet. Det hon här visade upp var riktigt sylvasst. Fantastiska axlar, underbart detaljerad rygg, och en självklarhet som märktes. Grattis!

Hannah Morgander.

Minette Onler.

Maria Johansson.

Maria Johansson.

Susanne Johansson.

Susanne Johansson.

Susanne Johansson.

Maria Johansson, Susanne Johansson och Minette Onler.

CLASSIC BODYBUILDING -180
‌ Hela fjorton välbyggda herrar klev upp. Den som rundade av fältet var Mikael Forslund‌ , som trots allt gjorde det bra. Bra form, vilket ska premieras, dock aningen för lite muskler i sammanhanget. På trettonde plats kom Markus Eriksson‌ , som har en fin atletisk ram, dock aningen flack över bröstet. Dessutom kunde formen behövt lite puts. Tolva blev Adam Mosbah‌ , som har riktigt bra ben och goda armar och axlar. Lite tunn över pecsen kanske, och hade även lite att önska av formen. På elfte plats kom Kalle Lund‌ , som med sina fina markeringar i benen visar att han verkligen vet hur man slicar kroppen. Saknar ännu lite muskler. Tia blev Said Aden‌ , som har förutsättningar att bli riktigt bra. Smal midja och bra axlar visar vägen, och kan han bara lägga på sig lite till över baksida lår, triceps och vader, samtidigt som han blir lite hårdare så kommer det hända grejer. På nionde plats kom Fredrik Lundin‌ , som har en riktigt trevlig fysik, där allt sitter där det ska. Behöver bara bli lite hårdare. Åtta blir tidigare AF-stjärnan Johan Gustafsson‌ (även kallad ”bloggmunnen”) som här gjorde ännu en bra start i CBB. Johan har alla muskler han behöver, och han vet dessutom hur han ska visa upp dem. Han behöver dock bli hårdare i detta sammanhang. These guys meens business. Sjundeplatsen gick till Tobias Nilsson‌ , som jag tyckte förtjänade ett bättre öde. Stora armar, bra ben, vid rygg och bra pecs. Kanske inte lika skarp som finalgänget, men bra som fan. Sexa blir Rickard Evertsson‌ , med riktiga pecs, köttiga axlar och bra armar. Tappar lite på lårens baksida, i övrigt riktigt bra. Bra form dessutom. Femma blir hemmasonen Markus Granberg‌ , som fortsätter att imponera på mig. Riktigt bra totalpaket med grymt bra form. På fjärde plats kommer Ghiyam Zamani‌ , som har en tjocklek i sin fysik som är imponerande. Från sidan ser han rent av oslagbar ut, med sina axlar, armar och även lår. Fram- och bakifrån får han kämpa lite mer. Trots det riktigt bra. Bronset plockades istället upp av Sebastian Dahlsten‌ , som har en helt sinnessjuk ram – vid som en hangar men ändå med en ballerinamidja. Riktigt bra form dessutom, och då är det svårt att rå på en kille som Sebbe. Jocke Nilsson‌ , från Sundsvall, snor åt sig silvret. Jocke hade klassen bästa form, och har dessutom en symmetrisk fysik som lämnar få saker på önskelistan. Hans enda aber kommer i själva presentationen. Med mer poseringsträning så är han på en gång etablerad i Sverige-toppen. Vinner helt ohotad gör den comebackande Andreas Fotiadis‌ . Elegant, snitsig och köttig men ändå symmetrisk som få står han där. Enormt komplett, inte en muskeldel som släpar, och dessutom med en perfekt tävlingsfärg. Att han dessutom poserar som den grekiske gud man omedelbart förknippar med honom hjälper till att dra ner rullgardinen helt för övriga. Andreas är en av våra bästa någonsin i denna gren, och här var han dessutom bättre och skarpare än någonsin. Grattis, och välkommen tillbaka!

Mikael Forslund.

Markus Eriksson.

Adam Mosbah.

Kalle Lund.

Said Aden.

Fredrik Lundin.

Johan Gustafsson.

Tobias Nilsson.

Rickard Evertsson.

Markus Granberg.

Ghiyam Zamani.

Sebastian Dahlsten.

Jocke Nilsson.

Jocke Nilsson.

Andreas Fotiadis.

Andreas Fotiadis.

Andreas Fotiadis – klockren etta.

CLASSIC BODYBUILDING +180
‌ Tävlingarnas största klass, och den enda klassen som krävde eliminering. De tre som fick respass direkt var Henrik Kjellsson‌ (som inte gick att känna igen formmässigt), Gerhard Marcher‌ och Memo Cantekin‌ . På femtonde plats kom David Wedberg‌ , med lår och allt. Bra form på David. Som fjortonde man smet Joakim Lagerberg‌ in. Bra pecs och lår på Jocke, dock lite sämre rygg och armar. Trettonde kille blir Morgan Jönsson‌ , som har en bra fysik men inte riktigt får till det i poseringen. Bra ben och bra armar, och i klart godkänd form för dagen. Leonard Naoui‌ blir tolva, med en riktigt snitsig fysik i bra form. Kunde helt klart ha klättrat i min bok. Som elfte man kom Robert Wåhlander‌ , som här debuterade i CBB. Godkänd tävlingsform, och en bra fysik i övrigt. Dock var färgen blek och rödflammig, och det kostade garanterat en del. Tia blev energiske Kristoffer Jonsson‌ , som verkligen märktes. Bra ben med fina cuts, ett par bulliga och fina armar, och en bra rygg. Lite sämre över bröstet, dock. Kristoffer kunde också haft lite bättre färg. Nia blev Saeed Ghanbar Poor‌ som här inte var lika skarp som när han vann BODY Classic i våras, och då straffar det sig på en gång. Saeed är dock en tuffing och kommer garanterat tillbaka i slag igen. På åttonde plats kom Johan Rudby‌ , som är en Ryan Gosling-kopia med en riktigt stilig fysik, om än aningen liten. Tror Johan skulle göra sig perfekt i Men’s Physique den dagen han inte längre känner för att flexa de utmärkta låren. Sjua blev den evigt unga Conny Hilmersson‌ , som precis som vanligt var i kanonform. Och att då komma utanför finalen är ett tydligt tecken på hur mycket klassen växt. Som sjätte man kom biffiga Viktor Swahn‌ , som var större än de flesta (läs alla andra) men dessvärre inte i lika bra form. Jag tyckte dessutom att hans tävlingsfärg var sämre. Femma blev kvalsegraren Jimmy Fassé‌ , som här bevisade att den segern inte var ren bonnröta. Mycket hög klass på fysiken och tävlingsformen. Behöver dock jobba mer med alla delar i poseringen, vilket är den enda röst man som tävlande äger. Och just därför är den så viktig. På fjärde plats kom Daniel Westerlund‌ , som var köttig så det förslog. Klassens bästa lår, bra form, och riktigt snyggt satta poseringar. Mycket bra. Bronset gick till Sam Mikaelsson‌ , som gjorde sin debut i byggning på Luciapokalen i fjol. Under förbedömningen kändes det som Sam hade en ännu bättre medalj inom räckhåll, men det är som de säger inte över innan den feta damen sjunger. Grymt bra prestation, rakt över. Silvret gick till en förkrossad Johan Saxerud‌ , fjolårssegraren. Jag kan förstå hans position till viss del. Han landar här i superform, kanske bästa av alla. Han trycker till de sinnessjuka låren så det formligen sprutar cuts och separationer, och han har det där toktrycket rakt över. Dock förlorar han en hel del i poseringarna bakifrån eftersom ryggen inte matchar riktigt. Den gode Johan knölar dessutom till det i vissa poseringar, och från hans fria minns jag mest ett antal kvartsvändningar. Vinner istället gör den symmetriske kämpen Chris Harnell‌ . Äntligen ska man kanske säga, för han har försökt gnugga sig till det där guldet nu ett tag. Under förbedömningen var han dock lite farligt ute, och på ren formselektering skulle han kunnat nå en tredje-, eller rentav en fjärdeplats. Till finalen var det dock en annan fysik som han hade med sig. Torr, fyllig men ändå med sina bländande linjer. Den här upplagan av Chris Harnell är helt klart hans bästa någonsin. Förutom att han hittat avvägningen mellan hårdhet och fyllighet, så kändes hans fysik nu också mer balanserad och komplett än tidigare. Låren var rundare och fylligare, vilket gjorde att de rent visuellt kunde gifta sig fint med hans sedan tidigare grymma axlar. Chris poserar dessutom som en mästare, både de obligatoriska och det fria. Med det blir Chris en rättvis segrare, och han är och förblir arketypen för en CBB-atlet.

Henrik Kjellsson.

Gerhard Marcher.

Memo Cantekin.

David Wedberg.

Joakim Lagerberg.

Morgan Jönsson.

Leonard Naoui.

Robert Wåhlander.

Kristoffer Jonsson.

Saeed Ghanbar Poor.

Johan Rudby.

Conny Hilmersson.

Viktor Swahn.

Jimmy Fassé.

Daniel Westerlund.

Sam Mikaelsson.

Johan Saxerud.

Johan Saxerud.

Chris Harnell.

Chris Harnell.

Johan Saxerud, Chris Harnell och Sam Mikaelsson.

Chris Harnell.

ÖVRIGT OM SM 2014
‌ Plats: Aros Congress Center, Västerås‌
Speaker: Fredrik Age‌
Huvuddomare: Kenneth Johansson‌ & Rashid Misk
‌ Scengeneral: Per Sundström
‌ Sekretariat: Eva Johansson‌ & Jonas Norlund
‌ Domare: Georgia Theodoridou‌ , Dimitri Skarmutsos‌ , Nick Tessmo‌ , Evalinda Aarvaag‌ , Petra Larsson‌ , Björn Albinsson‌ , Hasse Eriksson‌ , Pernilla Lundemark‌ , Maria Eriksson‌ , Jonni Durlind‌ & Sandra Sandberg‌

Priset Kerstins Minne‌ delades i år ut till Maria Eriksson‌