Det här är inte en text om träning. Det är inte en text om kost. Det är en text som behandlar något större än så, något som sträcker sig bortom biceps och bänkpress. Det är en text om medmänsklighet‌ .

Alla kan träna, alla kan äta, alla kan köra sina set och reps. Dessvärre är alla inte lika duktiga på att behandla varandra väl som de är på att slå en dubbelbiceps i spegeln. Förmodligen kommer de som känner sig träffade sluta läsa redan här, självinsikt kan vara ett hårt slag i magen för vissa och det med all rätta. Men det hindrar mig inte från att skriva och hoppas kunna påverka åtminstone någon till att tänka annorlunda i framtiden.

"I feel the weight of the world on my shoulder‌
As I’m gettin’ older, y’all, people gets colder
Most of us only care about money makin’
Selfishness got us followin’ the wrong direction
Wrong information always shown by the media
Negative images, it’s the main criteria
Infecting the young minds faster than bacteria
Kids want to act like what they see in the cinema
Yo’, whatever happened to the values of humanity
Whatever happened to the fairness in equality
Instead in spreading love we’re spreading animosity
Lack of understanding, leading lives away from unity
That’s the reason why sometimes I’m feelin’ under
That’s the reason why sometimes I’m feelin’ down
There’s no wonder why sometimes I’m feelin’ under
Gotta keep my faith alive till love is found"‌

Black Eyed Peas, 2003 
‌

Spiken som sticker ut blir hamrad

I Japan har man ett uttryck som lyder precis så, ”spiken som sticker ut blir hamrad”‌ . Japan har, för den oinsatta, väldigt strikta samhällsnormer som man ska och bör följa. Du bör inte tatuera dig, du bör inte färga håret, du bör bära kläder i enighet med andra människor. Med andra ord helt enkelt inte sticka ut. Uttrycket kommer till nytta även i andra situationer. Inte minst här i Sverige där Jante verkar leda sin diktatur med järnhand.

Att spela fotboll är socialt accepterat. Att spela ishockey likaså. Men att ha muskler är däremot inte lika accepterat ur samhällets ögon. Att någon har talang inom fotboll eller innebandy är inte visuellt synligt till skillnad från ett par stora armar, som blir så mycket tydligare när man just styrketränar.

Vad andra tycker om dig är dock av lite värde. Vi är inte här på Jorden för att tillfredsställa andra. Med det sagt betyder det inte att vi kan eller ska klanka ner på andra då det inte gynnar någon av de inblandade. Att vår omvärld kan tycka att vi är lite lustiga och att det vi gör är extremt är helt okej. Det är inte upp till dem att förstå eller auktorisera vår resa. Det är däremot inte okej för dessa människor att trycka ner det vi gör enbart för att det i deras ögon är annorlunda. Att andra människor spelar bridge, fotboll eller festar om helgerna rör inte mig i ryggen. Alla gör vi våra livsval och så länge vi inte skadar andra och själva trivs med våra val har vi gått rätt väg i livet. Ingen har således rätten att nedvärdera vad andra gör. Alla borde istället fokusera på sitt eget och sin egen lycka.

Jante och avundsjukan

Återigen, i en sport så liten som fitness blir det desto viktigare att hålla ihop. Dessvärre verkar det som att en sport som handlar så mycket om fysisk prestation och utsida inte tillåter folk att glädjas åt andras framgång. Antingen är du för svag, stark men din teknik suger, grov men du är säkert dopad; det är liksom aldrig bra nog för andra och det finns alltid något negativt att säga. Varför vissa personer känner att de måste ta till sårande och negativa ord för att sänka andra är bortom mig. Mår de själva bättre av detta? Jag tror snarare, som så ofta hävdas, att det grundar sig i osäkerhet hos sig själva. Kanske saknar personen ditt driv, din målmedvetenhet, din karaktär vad gäller kosthållning och din disciplin när det kommer till träningen? Från det perspektivet är det såklart lättare att klanka ner på andra för att därigenom höja sig själv. För att göra det omvända – gud förbjude – skulle ju kunna uppfattas som att man befäster sin egen position från underläge. Många klarar tyvärr inte av att ge en komplimang om de inte är nöjda med sig själva.

Nätet och då främst sociala medier är helt uppenbart den portal där det sprids mest negativitet. Det är lätt att gömma sig bakom en skärm men inte lika lätt att säga saker till någon i verkliga livet. Mycket prat bakom ryggen, många falska vänner och många svek kan behöva upplevas innan man lär sig skilja svart från vitt och inser vem ens riktiga vänner är. De som faktiskt alltid finns där, de som pratar gott om dig även när du inte är närvarande och inte vänder kappan med vinden.

Delad gädje är dubbel glädje

Att gå på bio ensam är måttligt roligt. Filmen är säkert bra, men det blir inte riktigt samma sak ensam. Att laga en trerätters går i samma spår. Inte jätteroligt att laga till om man inte har någon att dela den med. Detsamma gäller faktiskt träning och de resor som vi alla gör mot våra respektive mål. Istället för att lämna fula fotspår på varandras instagrambilder borde vi skåla våra proteinshakes ihop och inse att vi tillammans är några av de få som brinner för denna livsstil. Dela glädjen med varandra istället. Gläds åt varandras framgång och gläds åt att vi delar samma intresse och har funnit den lyckan.

Det finns ingen större energitjuv än hat och skitsnack och detta framförallt för den som använder sig av det. Spendera din tid istället i positiv anda, på något som gynnar dig. För tro mig när jag säger att snacka illa om andra inte kommer gynna dig, bara ställa dig i dålig dager. Fokusera på din egen resa, låt andra göra detsamma och dela glädjen som uppstår tack vare träningens magi. Att få dela ett nöje med någon annan är alltid roligare än att göra det själv (om det inte gäller tårta eller annat ätbart, då är ensam bäst glimt).

Sammanfattningsvis

”Vårt främsta syfte i detta livet är att hjälpa andra. Och om du inte kan hjälpa andra, se åtminstone till att inte göra dem illa.”‌ – Dalai Lama. Dessa orden klingar rätt i mina öron. Det är på dessa villkor och dessa grunder jag vill leva mitt liv. Hatet har redan fått ta en alldeles för stor plats här på Jorden och det är dags att byta ut den mot kärlek. Vi kanske inte kan påverka större ting såsom konflikten i Syrien med våra egna händer men vi kan påverka hur vi behandlar andra och får de att känna sig. Och det är anledning nog.

Och för oss som tävlar: Även om vi tävlar i en väldigt utseendefixerad sport betyder inte det att insidan är mindre viktig (ofta det omvända faktiskt). Tänk dig för både en och två gånger innan du slänger ur dig en taskig kommentar, för den sårar även människor med muskler. När det kommer till kritan är biceps och magrutor inte det som avgör vilken sorts person du är eller blir sedd som. Ställ dig själv frågan: ”Om världen var blind, hur många hade du då imponerat på?”.‌

° ° °‌
‌