Bodybuilding och fitness imponerar inte på alla och det finns en herrans massa negativa åsikter från omgivningen som står utanför och tittar in, som blänger på allt från köttiga byggare, till hyperaktiva multiatleter, till poserande flickor i bikini, och skakar på huvudet.
Det tycks komma på köpet om du har skapat dig en fysik som märks att det ska finnas en medmänniska där i bakgrunden som väljer att vara bekymrad och förvirrad istället för stöttande.
Detta är en välmenande, öppen inbjudan till att bättre förstå vad allt handlar om.
Kroppar och fysiker
Inom fitness och kroppsbyggning pratar man helst inte om ordet kropp. Man pratar om fysik. Det kan verka som en semantisk struntsak, ett ordval utan större betydelse. Men skillnaden mellan de två orden sätter fingret rakt på frågan om varför någon skulle att dedikera livet åt att skulptera sina mjukdelar på ett muskulöst och fettsnålt vis.
Låt oss börja med begreppet kropp. Det är något vi alla har, vi föds med den och bär den med oss hela livet. Kroppen bara finns där och är inget vi kan välja bort. Däremot är det något av en börda vi också tvingas leva med. Det är kroppen som blir sjuk, går sönder och åldras och inte minst är kroppen det som hela tiden bedöms, rankas och poängsätts utan mycket hänsyn. På skolgårdar, arbetsplatser, stränder och sociala medier. Från puberteten och framåt lever vi alla i någon slags jäkla hundutställning till samhälle som synar oss med kritiken laddad och redo att fyra av.
Våra kroppar kämpar sig fram i en taggig djungel av åsikter och påhopp. För stor, för liten, för fet, för smal, för fel. Åsikterna sprids för vinden tills de träffar de drabbade som salta örfilar i ansiktet. Det är en folksjukdom att kritisera och objektifiera omgivningen. Det är en osympatisk och grym historia. Men en historia vi alla tvingas leva med dagligen.
Så vad är fysik då? Det är något helt annat, något mycket trevligare. Det är nämligen vad vi väljer att skapa vid sidan av, eller ovanpå, våra kroppar. Vår fysik är ingen slump, ingen ödets nyck eller otur med arvsanlag. Fysik är vad någon har valt att skapa själva. Det är summan av investerad tid av fysiskt arbete och medvetenhet om kost och näring.
När vi beskådar en välbyggd fysik och ger den en applåd, står vi inte och glor på någons kropp. Vi beundrar en persons målsättningar, självdisciplin och arbetsvilja. Vi applåderar vad någon har gjort med fri vilja och hårt arbete. Utan att objektifiera vad de råkade födas med.
Själv hade jag oturen att få en kortvuxen och liten kropp eftersom jag inte kunde skapa tillväxthormon när jag växte upp. Det var en barndom färgad av ord som plutten, lilleman, dvärgen och allt annat som ingen pojke vill bli kallad. Som resultat fick jag vad vi populärt kallar dålig uppväxt. Men i vuxen ålder byggde jag sakta upp en fysik som tagit över uppmärksamheten från den kropp som ansågs vara otillräcklig och förtjänt av hån. Föreställ dig vilken befrielse det var.
För att inte tala om alla flickor med små bröst, breda höfter, skeva tänder eller något annat som inte ansågs acceptabelt, men som bröt sig loss från en värld av nedlåtande kommentarer och byggde sig en ståtlig fysik istället. Hur de kunde lämna eländet där kvinnokroppar hänsynslöst betraktas och döms i vardagen; på skolgårdar, arbetsplatser och nattklubbar. Starka, motiverade tjejer som placerade förtrycket bakom sig och siktade framåt, uppåt, in i en värld där de kunde ta kontroll och skapa sitt eget öde och sin egen identitet. Med en fysik de själva byggt.
Så där har du en förklaring till varför, om du fortfarande har svårt att förstå. Vi snackar om en möjlighet att befria sig från ett träsk av maktlöshet och ta saken i egna händer.
Men är det verkligen snyggt då?
Då var vi tillbaka i träsket igen, med den mest uttjatade kommentaren utomstående häver ur sig.
Det tycks finnas en oskriven lag att varje människa som tror sig vara nöjd med sitt utseende, kanske rentav stolt och glad över att visa upp sig, måste plockas ner på jorden med en smäll. Vem gav dig rätten att vara så jäkla nöjd?
Omgivningen vill nämligen gärna behålla sin makt över vem som ska tycka och döma. Duger du lille vän? Är du en söt liten flicka eller duktig liten pojke som kan pryda vår tillvaro efter våra normer? Är du godkänd åt oss andra, vi med rätten att se ner på dig?
Ta dig en funderare. Vill du att det ska vara din röst? Vill du vara del av det problemet? Varför ska någon behöva vara snygg i dina ögon, eller någon annans? Varför ska någon nedtryckt tigga efter ditt godkännande på hur de ser ut?
Vi lever i en värld där människor maktlöst driver runt med en tyst bön om att få bli accepterade och omtyckta för hur de råkar se ut, och vi brukar vara rätt överens om att det är en folksjukdom och ett systematiskt förtryck att tvinga människor att leva i den otryggheten. Men att bygga en fysik är som sagt vägen ut, bort från allt det där. En genomarbetad fysik byggs på önskan att se ut som någon själv vill. Skulle det vara mer ohälsosamt än att leva utlämnad till det rådande skönhetsidealet?
Så låt oss ta frågan en gång till. Är det verkligen snyggt? Här har du mitt svar: fråga personen i fråga, byggaren eller fitnesstjejen, och låt dem svara själva. Fundera sedan på om det är en dålig sak att de valt en livsstil där de tagit tillbaka kontrollen över vem som ska bedöma huruvida de är snygga eller inte.
Men de tävlar ju halvnakna om att se bra ut…?
Korrekt! Bodybuilding och fitness har bedömningssporter där bara en kan vinna. Det är utslagningar, bortgallring och hårda tag. Inte alltid så kul för de som förlorar.
Men det sker frivilligt, precis som i vilken sport om helst. Det är inte kul att sitta på bänken i fotboll heller, eller vara den som springer sist in i mål. Det är så som all sport ser ut, en skoningslös värld av elitism. Men alltid frivillig. Att delta kan dessutom bli mycket mer än bara en idrottslig upplevelse. Det är en lärdom om livet, inom en kontrollerad ram av regler och rättvisa, som kan ge en försmak om den hårda vardagens spelregler. Alla kan ju inte få jobbet de söker, eller få dejten de önskade sig till balen. Och så vidare.
Tävlingar är brutala. Men inom sport deltar du endast när och om du vill. Det är helt okej att vara motionär också. Framför allt bör man förstå att bodybuilding och fitness egentligen är en livsstil och inte en tävlingsform. Det råkade bara bli känt tack vare uppmärksammade tävlingar för runt 40 år sedan. I synnerhet på grund av den där grabben Arnold.
Tävlingar är bara för de som vill. Inget måste. De flesta som funnit en passion på gymmet bygger sin fysik i en stillsamt anonym tillvaro, endast för sin egen skull.
Men är det verkligen normalt?
Nej, det är inte normalt. Inga motargument där. Att satsa på fitness och bodybuilding är i ärlighetens namn inte normalt.
Det är mycket mer normalt att röra på sig lite sporadiskt, äta blandat skräp man borde låta bli; och ha långa konversationer över en caffe latte om hur man borde träna och hur man vill se ut, utan att göra ett skvatt åt saken. Att köra järnet fem dagar i veckan och orubbligt sköta sin kost med den passion som du ser inom fitness är i jämförelse inte normalt någonstans. Det är en fullständigt onormal livsstil.
Men vissa människor behöver vara onormala, och det är okej. Av någon anledning funkar det inte för alla med tv-soffa, mello och kolsyrad läsk till chipsen. Vissa trivs bara inte i bubblan, och måste söka svaret någon annanstans. De behöver kort sagt alternativ.
Åh, käre värld vad mycket frestande alternativ det finns där ute! Knark är en populär variant till exempel, eller en kriminell karriär, försvinna in i digitala världar, eller varför inte en djupdykning ner i fanatiska livsåskådningar? Det myllrar av spännande möjligheter för alla som behöver leva annorlunda. För alla som inte passar in i mellanmjölkens normala vardag.
Med det i bakhuvudet, känns det fortfarande lika oroväckande vissa väljer alternativet att satsa på skivstänger, sund kost och lite solariebränna…?
Men anabola steroider då? Och alla tatuerade tjurnackar som ser så farliga ut? Och…
Visst, det finns mer att oroa sig över. Och det finns svar på det också. Men det tar vi i del två av den här artikeln. Hörs snart!
