Världsrekordet i bänkpress i absolut vikt (oavsett tester eller ej) har mellan åren 2005-2015 haft tre olika innehavare. Nu lutar det mesta åt att vi snart får ytterligare en ny. Rekordet har såklart blivit tyngre, men jag vill ändå hävda att det nödvändigtvis inte blivit ”bättre”.
Jag vill samtidigt även lära dig lite mer om historien kring rekordet. Du kommer här få veta mer om alla innehavare av rekordet och dess utveckling från början. Här kommer jag inte gå längre tillbaka än till 1950. Det som gjordes dessförinnan är irrelevant då det ännu inte hade tagit riktig fart.
Styrkelyft som idrottsform kommer som det mesta annat från USA. Styrkelyftet växte fram under 50-talet i samma takt som jänkarna började få stryk av ryssarna i tyngdlyftning.
Jag vill hävda på subjektiv basis att Doug Hepburn är den första ”riktiga” stora bänkpressaren. Han var inte amerikan utan kanadensare men heller inte styrkelyftare utan tyngdlyftare. Vid VM i tyngdlyftning 1953 i Stockholm vann han supertungvikten. Han satte där även världsrekord i press med 168 kg. Och hans ståpresstyrka gjorde sig även bra liggande. Hepburn blev först med att göra vikter ingen annan hade varit nära. Hepburn var förste man till 400 lbs (182 kg), 450 lbs (205 kg) och 500 lbs (227 kg) i bänkpress.
Hepburn ska som mest ha gjort 580 lbs (263 kg) i bänken, då med extra bred fattning. När detta gjordes vet jag inte säkert, men jag tror det var efter hans tävlingskarriär inom tyngdlyftningen. Var lyftet gjordes vet jag inte heller, eller om det var tävling, träning eller uppvisning. Eftersom bänkpressmomentet ännu inte var vidare standardiserat så är det svårt att säga bu eller bä huruvida det ska gälla. Hur som hest var Doug Hepburn en 130-kiloskarl som gjorde 263 kg i bänkpress. Det är vikter som än idag skulle stå sig, med eller utan dopning.
Före Hepburn var den bästa bänkpressen som utförts nästan 100 kg lättare. Det är därför vi börjar från Hepburn, för det var där det började.
När den kanadensiska tyngdlyftaren började tacka för sig inom kraftsporten så växte ett nytt namn fram. En tonåring som testade sig fram inom styrketräningsvärlden. Han hette Pat Casey och växte upp i Kalifornien.
1956 ställde Casey upp i en kroppsbyggartävling för tonåringar, han var då 17 år gammal. Förr bedömdes man inte alltid bara på visuella resultat i kroppsbyggning. De tävlande kunde även behöva visa upp någon ”atletisk” förmåga. Casey bänkade där och då 400 lbs (182 kg). En milstolpe som slogs bara sex år tidigare och då av en fullvuxen, professionell kraftkarl. Domarna kunde inte förstå att det var sant. Bland dessa satt även den kände kroppsbyggaren Bill Pearl. Pearls egna ord om händelsen var ”That was the heaviest bench press I had ever seen anyone do regardless of age. Here I was, the ‘hot dog’ of the physique world, and this seventeen year old kid was handling more weight than I ever hoped to.”.
Casey fortsatte med sitt styrketränande, men inriktningen var inte på kroppsbyggning utan på sporten som parallellt växte fram inom samma kretsar: styrkelyft.
I San Diego 1966 anordnades ett möte där de bästa av de bästa skulle mötas. I supertungvikten, då ”ynka” +90 kg, skulle den fenomenala kastaren George Frenn, den amerikanska supertungviktsmästaren i styrkelyft, Terry Todd och Pat Casey mötas. Det blev ett stort pådrag kring denna kraftmätning. Så pass stor att det skulle sändas i TV. Så vitt jag känner till är det första gången styrkelyft visades på TV. Segrande ur tävlingen var Casey. Med 351,5 kg i böj, 268,5 kg i bänk och 287 kg i mark fick han en total på 907,5 kg som då blir 2000 lbs. Den tyngsta totalen i historien! Det tog inte lång tid innan han sprängde ytterligare två gränser till i böj och bänk, men i den här artikeln vi ska bara fokusera på en: bänken.
Bara året därpå, 1967, bänkade han magiska 600 lbs (272 kg), men det var inte nog där. I andra försöket gick han på 617 lbs (280 kg) som han också lyckades med. Pat Casey avslutade sin karriär som kraftkarl med att ha knäböjt mest, bänkat mest och gjort den högst totalen i världshistorien. Det måste sannerligen vara ett trevligt sätt att gå ut på!
Likt Casey växte fram efter Hepburn så kom nu en ny lyftare fram. En som det i bänkpress kan argumenteras för huruvida han egentligen är besegrad än idag? Mannen jag pratar om är Jim Williams. Först med att bänkpressa 300 kg, då på en kroppsvikt av 150 kg. En sak han hade gemensamt med Casey var att de inte var rädda för träning. Williams gjorde sin först tävling 1966, han pressade då 205 kg på en kroppsvikt av 118 kg. Hans bakgrund då var att han hade skakat galler en tid, men haft möjlighet till att träna.
Vid Amerikanska mästerskapen 1969 blev han andra mannen att göra 600 lbs i bänkpress. Ett halvår senare satte han dit 628 lbs (284 kg) och blev då världsrekordhållare i bänkpressen. Sen tickade det på. Vid VM 1972 gjorde han 675 lbs (306,1 kg) i bänken och hade ett bra försök på 700 lbs (318 kg). Williams lyftarkarriär blev inte lång och han fick aldrig visa sin fulla potential. För varje tävling han gjorde blev han bättre och var alltid den som levererade personbästa vid tävlingarna. Dock så avslutades hans karriär av att han åkte in på kåken igen, så hans bästa siffror hann aldrig visas upp på tävling. I bänken gjorde han som mest 720 lbs (326 kg) på träning. Hade det resultatet varit gjort på en tävling hade det inte slagits förrän 2013 av Eric Spoto. Om så hade varit hade det alltså stått i sig i 40 år.
Däremot ska man veta att Williams gjorde +700 lbs (318 kg) vid flera tillfällen. Ett av dessa lyft var på York Barbell där han blev bedömd av tre internationella domare. Alla som satte sina rekord efter honom gjorde det på enbart bänktävlingar. Så det var så nära en specifik bänktävling* man kunde komma 1972 när man bara kunde tävla i styrkelyft (alla tre moment). Han gjorde även 715 lbs (324,3 kg) 1979 när han gjorde comeback, dessvärre drog han av låret och kom aldrig tillbaka efter det.
Jim Williams hade ett 306,1-kiloslyft på tävling som stod som rekord fram till 1995, då näste man var på tur. Han hette James Henderson och med sina 307,5 kg på Hawaii Record Breakers 1995 passerade han Jim Williams 306,1 kg. Henderson var 2 meter lång och vägde 180 kg. Vid amerikanska mästerskapen 1996 gjorde Henderson 320 kg i bänken. Med det lyftet blev han den första att spräcka 700 lbs-gränsen klassiskt.
Ted Arcidi passerade den gränsen första gången på Hawaii Record Breakers 1985. Han slog först Jim Williams 306,1 kg med 307,5 kg, varpå han gick för +700 lbs med 320 kg och lyckades i ett fjärdelyft. Dock var detta med bänkpresströja, precis när tröjan kom.
Henderson lyckades som mest göra 322,5 kg i bänkpress under sin karriär. Han vann fem raka IPF-VM i bänkpress, detta gjorde han utan bänktröja under en tid då alla fick ha bänktröja. Han och Bill Kazmaier var de enda som gjort 300 kg klassiskt i IPF tills i år, då David Thomas gjorde 300 kg på VM i Japan.
Henderson är också den som bänkat mest och klarat sig igenom X antal dopingkontroller. Han är också den enda av männen som nämns här som varit testad.
En bit in på 2000-talet kom näste man att slå rekordet. Det är den enda mannen som haft världsrekordet klassiskt som utrustat, då med multyply, Scot Mendelson. Amerikan likt de tidigare och en karakteristisk sådan. Med 715 lbs (324,3 kg) höjde han Hendersons rekord. Videon av det lyftet har funnits på nätet länge. Där nästan avlyftarens armar blev mer kända en själva lyftet. Mendelson gjorde 2006 1025 lbs (465 kg) med multyply-tröja som då var det mesta som någonsin bänkats oavsett vad.
Åtta år senare var det dags igen, en man som kom lite från ingenstans och försvann lika fort. Han hette Eric Spoto och tränade med Mendelson inför sitt världsrekord. Maj 2013 satte Spoto dit 327,5 kg i bänken. Nytt världsrekord och var fram till väldigt nyligen Amerikanskt rekord. Det var det världsrekordet för supertungvikten i klassiskt bänkpress som varade kortast tid. För inte mer än 2,5 år senare slogs det och denna gång med marginal! USA hade haft ”världsrekordet” i bänkpress så länge som tävlingsformen funnits, nu skulle det ändras. November 2015 slogs rekordet igen, men denna gång av en ryss. Han hette Kirill Sarychev och var endast 26 år gammal, den yngsta innehavaren till rekordet.
Tills skillnad från Spoto så dök inte bara Sarychev upp från ingenstans. Visst hade Spoto gjort sin beskärda del av träningen, men Sarychev, han levde för det. Sarychev tävlade tre gånger fler på ett år än vad Spoto gjorde under hela in karriär. Även fast Spoto tog rekordet 2013, så visste man att Sarychev var på väg. För varje år var han närmare och närmare vikter ingen någonsin gjort. Till slut kom det då. November 2015 gick han in på 310 kg, i andra 330 kg som följdes upp av 335 kg. Den nästan två meter långa ryssen på 172,9 kg var den nya rekordinnehavaren.
Nu har det gått några år och rekordet står ännu, dock inte ohotat. Sedan Sarychev gjorde vikten har ingen tycks vara nära att slå den. Det finns ca 30 stycken som gjort 300 kg eller mer i historien. Nästan hälften av dem har gjort de resultaten under det senaste decenniet. Fem män har gjort 320 kg eller mer på tävling. En av dem gjorde det väldigt nyligen, Julius Maddox. En amerikan på 31 år fick februari 2018 upp 320 kg. Senare samma år var han på och försökte med 328 kg vid två tillfällen. Det för att slå Spotos amerikanska rekord. På en av de tävlingarna gjorde han 325 kg, då den tredje tyngst bänken i historien.
Nu nyligen fick Maddox upp 328 kg och blev därmed den som bänkat näst mest i världen. Han var på 336 kg men missade. Om vi får se ett nytt världsrekord från Maddox så tror jag det är inom ett par år. Slår han det inte inom 2-3 år så kommer han nog aldrig göra det. Hälsan och motivationen kan ställa sig mot honom. Det är en stor koloss på över 200 kg. Jag träffade honom i köttet på Westside Barbell, bara några veckor efter hans 320 kg bänk. Han är stor…
Bevisligen har vi blivit starkare med tiden. Den absoluta vikten i bänkpress har blivit högre. Reglerna för utförande av de olika rekorden har varierat, men har ändå varit relativt lika. Utrustningen de lyfter med är så gott som oförändrad sen 2000-talet. Ändå är det något jag vill kritisera.
Man har blivit starkare, men har man blivit ”bättre”? Om Julius Madddox bänkar 336 kg nu inom en snar framtid, är det bättre än Jim Williams 318 kg från 1972, som han ändå fick godkänt av tre domare? Det är 16 kg mer ja, men det är också 50 kg mer kropp som flyttar det.
Starkare? Ja! Bättre? Nja…
Relevanta saker att sätta i perspektiv här med. Julius lyfter i det ”moderna” så kallade roundsystem. Det är de vi använt i styrkelyft sedan 1985. Innan dess klättrade bara vikten på stången likt i tyngdlyftning. Så om du bänkade +200 kg och ingen annan gjorde det, då gjorde du din ingångsvikt, sedan fick du upp till tre minuter innan du skulle göra din andra vikt och ytterligare då tre minuter till din sista vikt. Eftersom de flesta går in på +90% så innebär det att du ska göra tre lyft på över 90% av din kapacitet inom 6 minuter. Förutsättningarna var helt klart annorlunda innan 1985. Till det så var utrustningen man lyfter med inte alls densamma, dock tror jag det hade en mindre påverkan på vikterna.
Det jag vill ha sagt är att det görs mer vikt idag. Det är dock då under mer optimala förhållanden och männen som gör mer är större och tyngre.
Även Kirill Sarychev som är innehavare till rekordet på 335 kg vägde 20 kg mer än Jim Williams gjorde. Nu är det supertungvikten och där ska absolut vikt jagas, men jag vill ändå hävda att det finns en skillnad i ”starkare” och ”bättre” här. Så i en rent subjektiv bedömning så vill jag personligen hävda att Jim Williams 318 kg på York Barbell inför tre stycken internationella domare ÄR bättre än Krills 335 kg. Så om Julius Maddox gör 336 kg inom en snar framtid är det bra, och det är mäkta imponerande. Men han behöver nog göra 350 kg med sin +200-kiloskropp för att JAG ska tycka det är ”bättre” än Jim Williams lyft.
Sen får vi se, Kirill Sarychev är inte gammal och gör ännu över 300 kg i bänkpress på beställning. Om han känner att han inte är redo att släppa rekordet så tror jag han kan höja det 5-10 kg. Ifall det skulle hända ser jag det väldigt svårt för Julius Maddox att slå det. Även om han har fysisk kapacitet för det så krävs rätt mental inställning. Han är kommen ur social media-hypen och fått bra skjuts från följare och annat vad gäller hans framgång. Sarychev då å andra sidan var i lyftningen innan all omedelbar bekräftelse som sociala medier kan innebära kunnat nå honm.
Så om ribban höjs och du inte gör det av ett inre driv, utan du måste vara ”bäst”, ja då tror jag inte Maddox skulle klara att hänga på Sarychev, om Sarycev höjer rekordet innan Maddox tar det.
PS! James Henderssons 322,5 kg gjordes på en styrkelyftstävling 1997 där han böjde och markade 60 kg.
