Karl föddes den 5 januari 1893 i Bräcke, Jämtland, och hade ett dussintal syskon, där han och hans bröder jobbade hårt med fysiskt arbete redan från tidig ålder.
I början av 1900-talet emigrerade Karl och fyra av hans bröder till USA.
Karl, med bröder
Ståendes i mitten är den äldste brodern Oskar, som 1910 var den som först flyttade till USA. På hans högra sida ser vi Karl. Karl jobbade för armén under kriget (1914-1918) med uppgift att bygga och förstöra broar. Därefter återgick han till det civila livet en tid innan han 1927 emigrerade.
Från den amerikanska östkusten tog han sig över kontinenten till Kalifornien. I San Francisco började han jobba på järnvägen och därefter i hamnen. Den tidens arbetsförhållanden var det inte direkt lätta. Utan lyftanordning och maskiner som vi har idag var det människokroppen som fick jobba och då oftare dygnet runt än åtta timmar om dagen. På vinterhalvåret var han i Alaska och jobbade som fiskare.
Allt detta slit skulle resultera i mer än mat på bordet för Karl Norberg, han visste inte bara om det ännu. Redan 1934 hade ordet om hans styrka spridit sig så alla runt hela Golden Gate-området kände honom som "The Big Swede".
Golden Gate Bridge byggdes mellan 1933 och 1937
Norberg imponerade med sin styrka genom att lyfta objekt som vägde kring 250 kg med en hand. Han kunde också gå på händer upp för trappor samt ståendes på händer gå upp och balansera på sina tummar. Han var därmed mer än bara en ”statisk” kraftkarl.
Några år senare, 1941, hölls det en kroppsbyggar- och styrkeuppvisning i San Francisco av tyngdlyftaren och kroppsbyggaren John Grimek. Grimek hade vunnit amerikanska mästerskapen i tyngdlyftning och kommit femma på OS 1936 i Nazisttyskland. Vid den aktuella tiden var John Grimek tävlande bodybuilder och hade vunnit Mr Amerika 1940 och 1941. Medan uppvisningen i San Francisco pågick, och Grimek lyfte vikter, så ropade en man i publiken att "hans kompis minsann kunde lyfta mer än Grimek". Detta hade givetvis kunnat göra Grimek upprörd, då han var showens stjärna, men han blev exalterad och ville genast få upp denna kraftkarl.
Kring den här tiden hade Norberg tagit till ett YMCA i San Francisco och börjat styrketräna. Han var då strax över 40 år, 178 cm lång och vägde 105 kg när han påbörjade sin styrketräningskarriär. Redan i det första träningspasset så ska han ha vänt och pressat 113 kg.
Utöver styrkan så var han rejäl. Handleder som mätte 23 cm runt och en bröstkorg på hela 142 cm! Underarmarna mätte 43 cm, vilket motsvarar hyfsade överarmar på en vältränad person. Karls överarmar och även nacke var på hela 48 cm.
Kraftkarlen det var tal om var givetvis Karl Norberg. Norberg kom fram till John Grimek och de började mäta sin styrka. Övningen var press, press som i olympisk bemärkelse. Stången skulle från marken upp över huvudet. Grimek snärtade upp startvikten på 102 kg som ingenting. Så var det dags för Norberg. Han böjde sig till stången och greppade den med båda handflatorna pekande ifrån sig. Därefter marklyfte han upp vikten, fulcurlade den till axlarna, varpå han bytte grepp, innan han därifrån pressade upp stången på raka armar. Från 102 kg ökade vikten på stången uppåt. Till slut vann Grimek med 126,5 kg medan Norberg klarade 122,5 kg. De möttes av ovationer av publiken som var mäkta imponerade. En detalj i detta Grimek själv påtalar är att hade de pressat från ett rack och sluppit vändningen, då hade nog Norberg slagit honom.
Pat Casey, Karl Norberg och John Kajigian
Norberg var vid det tillfället 48 år gammal och brydde sig inte så mycket om att han blev äldre, han hade inte avsikt att bli en svagare individ för det. John Grimek däremot var 31 år gammal och i sitt livs mest fysiskt kapabla form. Norberg hade inte sysslat med traditionell styrketräning direkt, däremot hade han lagt många år av hårt fysiskt arbete som en stadig grund. Fast vad gällde hans styrkebedrifter var detta långt ifrån början.
Norberg gick i pension vid 65 års ålder, trots att han inte ville. Det var fackliga orsaker som tvingade honom till det. Detta var 1958 och det var egentligen efter det som hans mest imponerande resultat visade sig. Av alla lyft blev bänkpress hans mest framgångsrika. Bänkpress, som då inte alls hade hunnit etablera sig som det kom att göra närmaste åren. Han var inte heller direkt svag i marklyft, men det var inget direkt han tränade. Vid 69 års ålder drog han 272 kg i marklyft. Till det så tog han några kliv med stången när han dragit upp den. Där kan man tydligt se en återspegling av det fysiskt tunga arbetet. Han var så genom stark i kroppen att var vikten väl uppe så var det inga konstigheter att gå med den. För Karl Norberg var det nog en självklarhet. Varför plocka upp något tungt för att bara lägga ner det på samma ställe igen?
Vid 70 års ålder kunde Karl bänkpressa 208,5 kg. Han ville lasta 195 kg, men de satte på 208,5 kg åt honom. De som såg honom bänka vikter kring 200 kg trodde att han hade kapacitet för närmare 230 kg. Som mest ska han enligt vissa källor ha bänkat 213,5 kg. Detta gjordes inte på någon flott IPF-godkänd bänk med tillhörande godkänd skivstång. De flesta bänkar man pressade på vid den tiden hade inte ens stoppning. Ett annat högst imponerande styrkeattribut han kunde genomföra vid 70 års ålder var att hålla upp en 20-kiloskaka framför sig och samtidigt hålla fram en skivstång i andra handen och rotera. Testa det, vetja!
Vid en uppvisning och bänkpresstävling ställdes han mot John Kajigian, en kroppsbyggare från Kalifornien och den fenomenale styrkelyftaren Pat Casey. John Kajigian gjorde 204 kg och Pat Casey 258,5 kg (!). Vid den tiden fanns det ingen som bänkat mer. Karl Norberg då, mannen som vid det här tillfället var dubbelt så gammal som sina motståndare, som därmed var i sin gyllene ålder, gjorde 195 kg. Exakt när detta ägde rum vet jag inte, men baserat på Pat Caseys styrka bör det varit 1966. I så fall var Norberg 73 år vid tillfället. Men vi inte vet ju exakt när detta skedde. Dock kan jag säga att Casey gjorde hela 268 kg 1966, som då var den tyngsta bänken någonsin.
När Karl var 73 år kunde han även pressa en del sittandes. I en sittande press över huvudet gjorde han 150 kg. Med stången bakom nacken gjorde han 140 kg. Till detta kunde han även striktcurla 94 kg. Han fortsatte vara väldigt stark tills han gick bort. När han var 80 år ska han ha bänkpressat 182 kg, något som inte alls är omöjligt att tänka sig om han vid 73 års ålder bänkade 195 kg i officiella sammanhang. Tyvärr måste någon gång styrkan börja dala. Det gjorde den även för Norberg, men sparsamt. Som 82-åring bänkade han 154 kg. I det sista lyftet jag hittat som dokumenterats utförde han bänkpress vid 86 års ålder. Trots axelkrämpor, prostatacancer och diabetes kunde den 86-årige emigrerande svensken bänkpressa 136 kg vid en välgörenhetsgala för utsatta barn.
Allt fick sitt avslut där det en gång började. 1979 flyttade Karl Norberg tillbaka till Sverige och sin hemby Bräcke. Han gick till slut bort 1983 en vecka efter att ha fyllt 90 år. John Grimek skrev då i Strenght & Health magazine:
"Karl Norberg was the most naturally gifted strongman I’ve had the pleasure of meeting."
Karl Norberg pressar ca 205 kg med fötterna i luften
Idag är Karl Norbergs namn blott något som förkommer bland de mer pålästa kraftsportsnördarna, men jag tycker att han förtjänar att omtalas mer. Detta på grund av hans kraftsportsbedrifter som vi absolut bör låta oss både fascineras över och motiveras av. Kanske var det så att han glömts bort här i Sverige för att hans alla kraftprov skedde i USA? Hade han stannat kvar här hemma och gjort liknande styrkeprestationer tror jag han hade varit ett lika vanligt namn som Starke Arvid eller Starke Adolf. Om inte rentav än vanligare på grund av sin långa tid inom lyftandet.
Kul kuriosa: Amit Selberg, som varit längst tid i svenska landslaget i bänkpress, kommer från Bräcke.